Mat, vin & bubbel

Månad: november 2017

Nu går vi in i Glöggens tid

  Nu börjar det bli dags för glöggmingel både med jobb och vänner. Julbaket ska bullas upp, glöggen värmas, julpyntet ska fram. Jag tycker det är en sådan mysig tid på året. Sedan många år tillbaks brukar vi bjuda på glöggfest i slutet av November, […]

Sthlm Food & Wine-2017

I år skulle vi vidga våra vyer och bege oss upp till Stockholm och stå som utställare på Sthlm Food & Wine mässan på Älvsjö. I fyra långa dagar skulle vi vara där och det var med lätt ångest man åkte upp natten till torsdagen. […]

Att treva sig fram ibland vinerna

I begynnelsens tid, när jag var en 16-17 år och började dricka vin, så var det Aurora jag tyckte var det godaste att dricka. Detta söta finska dessertvin med svartvinbärs smak. För inte så länge sedan, på en vinprovning köpte vi en flaska att prova ( efter de riktiga vinerna) och det var inte så hemskt som jag föreställt mig. Det är ju inget jag kommer köpa igen, men det var ju en riktigt kul grej att göra, dessutom en Flashback till ungdomsåren.

När jag i vuxen ålder började att dricka viner på fest, så var det sött vitt vin som jag dessutom spädde med sockerdricka. Det tog ett tag innan jag fann ett vin som bara gick att dricka som det var, dock fortfarande halvtorrt och med hög sötma.

För några år sedan, gick jag och min sambo med i en mat och vinklubb med vännerna, där vi har middagar och vinprovning ett par gånger om året. Här provas det ofta rött vin och när vi gick med drack jag inte rött vin – fy katten!!

Men jag provade, dog inte på kuppen men var inte helt övertygad om det där med rött i glaset. Första röda vinet som jag verkligen föll för, var ett rött Italienskt vin som våra vänner bjöd på. Kommer inte ihåg namnet (synd och skam), men kommer ihåg att det kostade cirka 800 kronor på systembolaget och skulle sedan ligga 15 år i lagring. Hmmm…skulle jag bli så dyr i drift?

Jag började testa rött från Italien, mest från Venedig området och blev fast…oh, så gott det var, slutade nästan att dricka vitt helt. Sen fastnade jag för Amerikanska Zinfandel, med sin rökiga karaktär för att sedan fortsätta till Spanien och dess Rioja viner. Att prova sig fram är ju halva nöjet och sist vi höll i en vinprovning här hemma, så var det viner från Sydafrika som prövades. Sydafrika var tyvärr inget för mig och jag testar mig vidare i detta fantastiska hav av viner, vinländer, smaker och karaktärer.

I helgen hade vi middagsbjudning hemma, med lite höstlig mat på menyn. Då bjöds det på kalvstek med ångkokta rotfrukter, stekt sallad, rårörda lingon, rödvinssky och ingefärsgelé.

Till detta bjöd vi på ett vin, som jag fick som tips av i det nya numret av SMAKA – Mas Louise 2015 ( art.nr 6470 för 99,-) från Södra Frankrike, Cotes du Rhone. Vinet var fylligt och kryddigt med en perfekt balans och smakupplevelse. Vi dekanterade det en timme i förväg på karaff, så det fick lufta sig rejält. Jag tyckte det var som pricken över i:et till maten och ett bra fynd till en skön peng.

Vinvärlden är ju unik för dess variation av smaker och dofter och man kan fortsätta att prova sig fram för att hitta nya fynd och aha upplevelser till att fylla glaset med. Och jag, jag har långt att gå för att bli en sann vin nörd med all dess kunskap. Jag har just börjat skrapa på ytan.

Vad har ni för favoriter på vinhyllan?

Kram Kajsa

 

Soppa hela veckan lång

Nu börjar tiden på året då en riktigt god soppa kan smaka riktigt gott. Fast jag inte är en soppa ”lover”, så är det de där redda, mustiga sopporna som faller mig bäst i smaken, dessutom är det nu alla goda ingredienser är som bäst […]

Lite om champagne….

Vad är väl godare än ett glas kall, bubblande champagne? Då känner man sig ledig och lycklig. Många är fortfarande fast i att man dricker champagne en gång om året och detta på nyårsafton. Ååh vad de missar mycket… Champagne kan drickas när som helst […]

Med en nypa salt runt jorden – Med start i Sverige

När jag växte upp så åt vi mat som alla andra. Mamma var den som stod vid spisen och jo, det gick att äta, men någon gourmetkock kan jag knappast kalla henne. Kryddorna i skåpet hos henne är enkla… salt, peppar och lökpulver… ungefär. Mammas mostrar däremot var stor ”rumpade” damer som var fenomenala i köket… jag vill nog aldrig bli fenomenal med tanken på hur de rumporna såg ut, men lite bättre kan jag ju alltid bli.

Själv har jag varit kräsen i flera år, matlagningen var som mammas fast med fler kryddor. Uttråkad över mat, att äta och laga till en kräsen familj….sen blev jag 30 och mat blev ju faktiskt lite mer intressant om ett roligt recept hittades….sen blev jag 39 och byta ut en del av familjen och fick lära mig att smaka mer smaker, våga ta det där lilla steget extra. Jag har en fantastisk sambo till att laga mat… det är lyx!!

En kväll när jag slötittade på tv, fastnade jag för filmen Julia & Julie som handlar om två kvinnor parallellt – Julia Child under 30 talet i Frankrike som sedan kom ut med en makalös receptbok på flera hundra sidor och nutidens Julie som får en idé att laga sig igenom kokboken och blogga om det. Då kom min idé upp…att laga mig igenom världen med genuina recept hämtade från folk runt omkring mig och så började receptjakten.

Jag har lärt mig en sak – man höftar, lägger till och drar ifrån…man går på känsla???? och jag som är så receptbunden… HJÄLP!! Går känsla att köpa??

Nu är det dags att börja med mitt projekt, kasta av mig skorna, slänga mig ut i en matvärld så stor, våga mig på nya smaker även om jag är skeptisk mot en del av recepten som jag fått i min hand….men nu jävlar ska jag våga…jag kvalar upp ärmarna och sätter igång. Fram för maten och ut med kräsenheten!!

Min första utmaning är i Sverige, det mest svenska man kan tänka sig –  Köttbullar och brunsås. Då tänker ni kanske… skulle det vara en utmaning?  Jodå för jag har mer eller mindre aldrig gjort egna köttbullar (förutom ett misslyckat försök för ca 20 år sedan) och brunsås … näe, inte det heller. Jag gillar att göra kalla röror, det är jag superbra på (tycker jag).

Brunsåsen är väl det som gör hela rätten och mannens mormor gör brunsås – to die for!! Så nu ska jag ringa den gamla damen och få reda på hennes hemlighet.

För att göra den där brunsåsen som tar en till himlen, där ringde jag mannens mormor för att höra hennes hemlighet. Hennes sås äter man gärna med sked!

Köttbullar och Brunsås på Mormors vis

Här höftar man!!

Blandfärs

salt & Peppar

Riven gul lök

Ägg

Ströbröd och vatten , så det står och sväller en stund

En nypa socker ( förhöjer smakerna)

Brunsås

Smält en bra klick smör

Vispa ner mjöl och spä med vatten – får inte klumpa sig

Buljongtärning

Grädde

salt & peppar

En nypa salt

Colorit soja

Stekskyn från köttbullarna

Blanda smeten, rulla med sköljda händer i kallt vatten, så blir det inte så klibbigt. Köket ser ut som någon sprängt något, saker överallt, ströbrödsmulor och skålar….

Ugn 150 grader och in med de stekta köttbullarna där under tiden man stekte nya. Skyn därifrån hällde jag i såsen till slutet. Och hemligheten var socker…..

Tja, några snygga köttbullar blev det inte, mer köttbullssmulor, jag måste träna mer eller helt enkelt låta mannen göra köttbullar i framtiden ( för han gör det med bravur ), men brunsåsen den var det inget fel på…nästan så man ville äta den med sked.

Husmanskost = husman, ägare av litet hus utan tillhörande jord – enkel och billig mat som skiljer på priser till herrskap och tjänstefolk. Eller som vi skulle säga idag, vanlig vardagsmat.

Kram Kajsa