Mat, vin & bubbel

Med en nypa salt runt jorden – Med start i Sverige

När jag växte upp så åt vi mat som alla andra. Mamma var den som stod vid spisen och jo, det gick att äta, men någon gourmetkock kan jag knappast kalla henne. Kryddorna i skåpet hos henne är enkla… salt, peppar och lökpulver… ungefär. Mammas mostrar däremot var stor ”rumpade” damer som var fenomenala i köket… jag vill nog aldrig bli fenomenal med tanken på hur de rumporna såg ut, men lite bättre kan jag ju alltid bli.

Själv har jag varit kräsen i flera år, matlagningen var som mammas fast med fler kryddor. Uttråkad över mat, att äta och laga till en kräsen familj….sen blev jag 30 och mat blev ju faktiskt lite mer intressant om ett roligt recept hittades….sen blev jag 39 och byta ut en del av familjen och fick lära mig att smaka mer smaker, våga ta det där lilla steget extra. Jag har en fantastisk sambo till att laga mat… det är lyx!!

En kväll när jag slötittade på tv, fastnade jag för filmen Julia & Julie som handlar om två kvinnor parallellt – Julia Child under 30 talet i Frankrike som sedan kom ut med en makalös receptbok på flera hundra sidor och nutidens Julie som får en idé att laga sig igenom kokboken och blogga om det. Då kom min idé upp…att laga mig igenom världen med genuina recept hämtade från folk runt omkring mig och så började receptjakten.

Jag har lärt mig en sak – man höftar, lägger till och drar ifrån…man går på känsla???? och jag som är så receptbunden… HJÄLP!! Går känsla att köpa??

Nu är det dags att börja med mitt projekt, kasta av mig skorna, slänga mig ut i en matvärld så stor, våga mig på nya smaker även om jag är skeptisk mot en del av recepten som jag fått i min hand….men nu jävlar ska jag våga…jag kvalar upp ärmarna och sätter igång. Fram för maten och ut med kräsenheten!!

Min första utmaning är i Sverige, det mest svenska man kan tänka sig –  Köttbullar och brunsås. Då tänker ni kanske… skulle det vara en utmaning?  Jodå för jag har mer eller mindre aldrig gjort egna köttbullar (förutom ett misslyckat försök för ca 20 år sedan) och brunsås … näe, inte det heller. Jag gillar att göra kalla röror, det är jag superbra på (tycker jag).

Brunsåsen är väl det som gör hela rätten och mannens mormor gör brunsås – to die for!! Så nu ska jag ringa den gamla damen och få reda på hennes hemlighet.

För att göra den där brunsåsen som tar en till himlen, där ringde jag mannens mormor för att höra hennes hemlighet. Hennes sås äter man gärna med sked!

Köttbullar och Brunsås på Mormors vis

Här höftar man!!

Blandfärs

salt & Peppar

Riven gul lök

Ägg

Ströbröd och vatten , så det står och sväller en stund

En nypa socker ( förhöjer smakerna)

Brunsås

Smält en bra klick smör

Vispa ner mjöl och spä med vatten – får inte klumpa sig

Buljongtärning

Grädde

salt & peppar

En nypa salt

Colorit soja

Stekskyn från köttbullarna

Blanda smeten, rulla med sköljda händer i kallt vatten, så blir det inte så klibbigt. Köket ser ut som någon sprängt något, saker överallt, ströbrödsmulor och skålar….

Ugn 150 grader och in med de stekta köttbullarna där under tiden man stekte nya. Skyn därifrån hällde jag i såsen till slutet. Och hemligheten var socker…..

Tja, några snygga köttbullar blev det inte, mer köttbullssmulor, jag måste träna mer eller helt enkelt låta mannen göra köttbullar i framtiden ( för han gör det med bravur ), men brunsåsen den var det inget fel på…nästan så man ville äta den med sked.

Husmanskost = husman, ägare av litet hus utan tillhörande jord – enkel och billig mat som skiljer på priser till herrskap och tjänstefolk. Eller som vi skulle säga idag, vanlig vardagsmat.

Kram Kajsa

 

 

 



1 thought on “Med en nypa salt runt jorden – Med start i Sverige”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *