Mat, vin & bubbel

Att äta turkisk söndagslunch

Min svärmor, Emel, är från Turkiet och under de 20 åren vi känt varandra har det blivit en hel del turkisk mat som hon har bjudit på. Hon är fantastiskt duktig på att laga mat och när man blivit bjuden på mat så går man alltid därifrån mycket mätt och mycket belåten.  Jag försöker lära mig att lagar turkiska rätter, ibland lyckas jag och ibland lyckas jag mindre bra. En sak är säker; man skall inte vara stressad och man skall ha gott om tid.

En dag bestämde vi oss för att laga lunchen tillsammans och då göra en typ av buffé med några av favoriterna. Det är ju inte helt lätt att välja ut vilka rätter man skall laga eftersom allting är så himla gott! Men vi valde ut några rätter och satte igång!

En rätt som ingen av oss hade ätit på många år men som vi alla älskar så varför den hade fallit i glömska är ett mysterium! Kadin Budu Köfte eller på svenska; Kvinnolår, stod som nummer ett på listan.  Består av lammfärs och/eller kalvfärs. När vi gjorde det så hade vi häften var. Viktigt var att ena halvan av färsen skall stekas dagen innan och därefter blandas med den råa färsen. Ris skall också kokas kvällen innan så det hinner kallna och blandas med färsen. Salt och peppar. Kanske lök?

Färsen blandas och formas till bullar

Sedan skall bullarna formas till kvinnolår, rullas runt i ströbröd och därefter vändas i uppvispat ägg. Stek/fritera i olja tills de är färdiga. Dessa är vansinnigt goda och jag kan äta dem både kalla och varma.

Kadin Budu Köfte

Till dessa serverades turkisk ris. Just turkiskt ris kan variera i det oändliga. Där kan vara pinjenötter i, där kan vara korinter och där kan vara små små bitar av kycklinglever, kort sagt, variationerna är många och det är alltid gott. Idag var där varken pinjenötter, korinter eller kycklinglever utan något helt annat som jag inte har en aning om vad det är, men det skall värmas upp i olja under omrörning tillsammans med ris innan man häller på vatten.

Turkiskt ris

Ni ser? Det där som jag inte vet vad det är,  är avlångt och lite större än riskornet och lite brunaktigt.  Sedan skall det såklart hällas på vatten och salt och sedan skall det koka tills det blir klart. En klick yoghurt till det. Yummy!

Man äter mycket vegetariskt i Turkiet och det finns otaliga rätter att laga, men en som jag själv tycker om att laga och som jag anser vara rätt bra på är: Imam Bayildi eller på svenska; Imamen svimmade.

Huvudingrediensen till denna rätt är auberginer. Emel säger att denna kan även göras med kött, men min är helt vegetarisk.

Först måste auberginerna ligga i salt och citron i minst 30 minuter för att dra ut beskan. Sedan skall de brynas runt om tills de blir lite mjuka och får färg.

Stekta auberginer

Jag delade dem på mitten och skar en skåra i mitten. Man kan också gröpa ur dem, hacka auberginköttet och låta det steka med de andra grönsakerna, men nu ville jag ha så mycket aubergine runt om som det bara var möjligt.

Sedan skall man ha rödlök, vitlök, tomater och gröna paprikor. Helst de avlånga, gröna turkiska paprikorna, men om man inte hittar dessa så funkar vanliga gröna paprikor med. Låt detta steka samman och krydda med spiskummin, kryddpeppar, salt, socker, peppar, ett uns chili, tomatpuré, persilja…

Stek först lökarna och paprikan

Smaka av innan man lägger ner det i auberginerna. Fyll dem ordentligt. Häll på lite vatten och ringla över olivolja. In i ugnen på 180 grader i minst 50 minuter.

Imam Bayildi

Något som Emel lagar mycket och som jag bara älskar är Kabak, squash kort och gott. Vi kallar det squashbullar helt enkelt. Dessa är rent livsfarliga och man kan snudd på äta ihjäl sig på dessa. Det finns massa olika recept på dessa men svärmor höftar ihop smeten som består av riven squash, lök, ägg, en massa kärlek och lite till.

Kabak

De skall stekas i mycket olja och sedan ligga och rinna av på papper. To die for.

Som om detta inte var nog så skulle vi även ha Börek och det skulle vara Sigara böregi . Filodeg, turkisk ost, persilja och lite kryddor. Det finns turkisk ost man kan köpa i affären, men just den jag köpte var lite för mjuk i konsistensen för att det skulle fungera att göra just Cigarrbörek, men jäklar vad goda de blev!!

Peynirli Sigara Böregi

Eftersom det blev lite meckigt att göra dessa, så gjorde vi bara 4 stycken, sedan gjorde vi en “vanlig” börek i form istället.

Varje lager filodeg penslas med äggmjölk, i mitten ligger osten och sedan på med nya filodegslager. Häll över resterande äggmjölk och in i ugnen tills den är färdig.

Börek innan den har varit i ugnen

Detta var vår turkiska buffé och det var så gott och vi blev så mätta MEN! Det kommer alltid ett men… I Turkiet är man glad för söta saker. De är väldans söta och för mig räcker det oftast med en pytteliten bit sedan är jag nöjd. Baklava tycker jag är ganska gott, men det är sött. När svärföräldrarna varit i Turkiet har de alltid med sig en låda Baklava från ett konditori av yttersta klass. Jag äter en bit, det är gott och sedan är jag nöjd. Men Emel… HON kan laga den absolut godaste baklavan i världen…. Jag vet inte varför hennes är så mycket godare än alla de andras, men hennes balklava nöjer man sig verkligen inte med en bit. Jag kan äta hur många bitar som helst och sedan sitter man där med ett fånigt leende på läpparna och undrade vad som hände.

Världens godaste baklava

Det är så spännande att laga turkisk mat! Nästa gång skall jag laga Hünkar begendi Lammgryta med auberginepuré och bjuda hit Kajsa och hennes man. Det får bli ett annat inlägg.

Kram, Lena



2 thoughts on “Att äta turkisk söndagslunch”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *