Lokalt & närproducerat hos Tareq

Alla vet väl vem Tareq Taylor är? Tareq är svensk krögare, TV-kock, kokboksförfattare och vinnare av Kockarnas Kamp, tja… han är ju en riktig kändis helt enkelt. När jag fyllde år för ett tag sedan kände jag att nu var det dags för lite Lokalt & närproducerat hos Tareq.

Tareq Taylor-Värdig vinnare av Kockarnas Kamp

För oss Malmö-bor är han den som hade restaurang Trappaner och Slottsträdgårdens Kafé för att sedan öppna Kockeriet. I början var konceptet på Kockeriet lite mer åt sharing is caring-hållet och hade fokus på lokala råvaror och hållbarhet men efter hand har det gått mer och mer åt ”fine-dining” hållet men har fortfarande samma fokus på lokala råvaror och hållbarhet.

Sambon och jag hade länge pratat om att vi skulle gå dit och äta men aldrig fått loss tummarna fastän att det ligger så nära egentligen. Det är ju bara att hoppa på en buss och åka in till stan för att sedan ta en kort promenad dit.

Det är rustikt men känns väldigt välkomnande på Kockeriet

Det finns tre bord precis utanför ”vinkällaren” så man kan dels titta på vinerna i vinkällaren och dels bort mot köket så man kan se när de lagar maten. Jag gillar när det är lite rustikt och mysigt och välkomnande istället för stelt och sterilt så man inte vågar röra sig.

Jag har tydligen inte varit helt snäll under året för det HÄLLREGNADE när vi skulle ta bussen in till stan. Vi hukade under vars ett paraply och tog vi oss iallafall från bussen till Kockeriet och var framme lite innan bokad tid.

Det är lokalt och närproducerat hos Tareq

Vad fick vi då att äta under kvällen?

Vi började med en liten appetizer

Istället för vinpaketet tog vi istället en flaska champagne som skulle passa till de första rätterna och vi valde Egly Ouriet – Brut Rosé Grand Cru. Det är sällan vi dricker just roséchampagne men Egly Ouriet tillhör en av favoritproducenterna så den fick det bli. Det serverades tre små appetizers innan det började ”på riktigt”.

Det är viktigt hur det serveras så att ögonen får sitt med
Dessa små rackarna var gudomliga…. Gudomliga…

Vi valde 7-rätters menyn för vi ville inte missa vakteln och inte heller havskräftan. Efter det alldeles nybakade surdegsbrödet ( Åhhh….) med det hemmakärnade smöret kom den första lilla rätten som bestod av pilgrimsmussla, jordärtskocka och fläder.

Pilgrimsmusslan var både söt och syrlig

Vi fick en varm och timjandoftande buljong att hälla på och denna värmdes upp vid bordet i en perkulator-liknande bryggare

Buljongen värms upp

Jag tycker om när man kan se vad de pysslar med i köket, det ger en lite extra varm känsla kan jag tycka.

Lokalt & närproducerat på Tareq Taylors Kockeriet

Nästa rätt som vi får serverad är öringen med svamp och blåmussla men blåmusslan var utbytt mot svartrot och eftersom jag älskar svartrötter så passade det mig utmärkt.

Visst är det vackert?

Sedan kom purjolöken med riven bottarga och denna var en av favoriterna under kvällen! Vi fick lära oss att bottarga är fiskrom som torkats och denna revs fint över purjolöken.

Bakad purjolök, potatisskum, äpple och bottarga
Vi får havskräfta med chorizo

Rött vin på karaff till köttet

Vår servitris för kvällen var den raraste, piggaste och gladaste tjejen och jag är så glad över att hon hade hand om oss under kvällen. När det var dags för kötträtterna valde vi ett rött vin från Guigal. Vinet skulle hällas upp på karaff och detta gjorde hon i god tid innan så vinet hann luftas.

Vår servitris dekanterar vinet
Vaktel
Här ser man karaffen lite bättre. Riedel- Amadeo

Sista rätten ut var hjortfilé. För sambon var det perfekt, jag själv är lite gnällig när det är för rött så lite generat frågade jag om de kunde steka på biten lite till och det var absolut inga problem!

Hjortfilé, blodpudding, rotselleripuré & rönnbär

Dags att avsluta med lite sött

Visst är det konstigt att hur mätt man än är så finns det alltid plats för lite sött? Det får bara inte bli för tunga desserter så man blir helt däst.

Här fick vi tre små desserter som var helt underbara! Eftersom vinet var slut så mannen tog kaffe och jag tog lite te.

Vi avslutar med lite sött, lokalt & närproducerat hos Tareq
Det var nypon, mandel och havtorn på kvällens huvuddessert.
Choklad, makroner och rulltårta

Trots att det var tre desserter så blev det ett alldeles lagom avslut för oss.

Kockeriet har höga ambitioner och jag hoppas att de snart får sin efterlängtade stjärna som de jobbar så hårt för. Vi gav oss ut i natten, mätta och belåtna för att ta bussen hem men en sak var vi överens om och det är att hit kommer vi att gå fler gånger.

Är ni nyfikna på fler fine-dining inlägg så hittar ni några av dem här och här

Kram, Lena

Lissabon några dagar till

Sardinbutik i Lissabon
De är galna i sardiner i Lissabon
Galna i sardiner

I Lissabon är de tokiga i sardiner – drottningen av Atlanten kallas hon för. De är så tokiga att de har special butiker som dessutom säljer sardiner med just ditt årtal på locket. Butikerna är påkostade med häftig inredning. Lyckohjul, karuseller, färgglada burkar och dessutom personalen klädda som på cirkus .

” We are people with soul, the Portuguese Soul of the fishermen and woman working in the Canning Industry”

Lyckohjul med Sardiner i Lissabon
Sardinburk med årtal i Lissabon
Barnkarusell

Dag Tre – att få skramla runt i en spårvagn

Att åka med den skramliga gamla spårvagnen nummer 28 är ett måste när man besöker Lissabon. Man behöver trots allt vara tålmodig för att kunna komma med på turen. Den är fullpackad och det sägs att det är bäst att åka tidig morgon eller senare på kvällen. Vi åkte typ mitt på dagen.

Spårvagn 28 är ett måste att åka i Lissabon

Tror att vi väntade på fem vagnar som susade förbi fulla med folk. Gick iväg upp längst vägen där spårvägen passerade och kom fram till ett livligt torg. Tog en vätskepaus och spanade in Riksha bilarna som körde runt turister och precis då uppenbara sig en ganska halvfull spårvagn Nr 28. Vi hoppade på och fick stå kanske i ett par hållplatser innan vi äntligen fick en sittplats. Åkte genom Alfama och ända bort till ändhållplatsen, som inte alls var där jag trodde. Där var en äldre portugisisk dam som åkte med i vagnen. Hon underhöll oss alla genom att domdera över vem som skulle få sitta vart och om någon satte sig fel, fick de veta hut. Hon var värd hela resan.

Spårvagn 28 i Alfama kommer runt hörnan
Spårvagnen kör hela dagen fram och tillbaka genom Alfama
Alfams gamla byggnader och spårvagn 28

Kringelikrokigt i Alfama

Tänkte att vi skulle besöka Tjuvarnas marknad som hålls på tisdagar men det låg långt bort från där vi hamnade. Trots det fick vi istället åka rulltrappa som var placerad mitt emellan två hus. Det var lite oväntat. Gick en sväng utanför borgen Castello de Jorge där kön ringlade sig lång. Vi gick bara förbi och eftersom vi var småhungriga letade vi fram ett lunch ställe istället där vi kunde slippa regnet som kom lite oväntat. Vi satt under tak, vilket var skönt från regnet. Även här fick vi inte någon kulinariks upplevelse. Notan var ganska hög, men så låg det ju ganska nära borgen. Turistfälla nummer två.

Alfama är den äldsta delen av Lissabon och sägs ha börjat byggas redan på 500 talet.

Rulltrappa mellan byggnaderna så man kan spara på benen i de branta trapporna
En av de många smala gränder i Alfama Lissabon
En av de många smala gränder i Alfama Lissabon
Alfamas gator

På vägen ner mot katedralen hittade vi en av de många s.k. Miradous – utsiktsplatser. Här hade ett gäng killar satt sig för att underhålla förbi passande. En bit längre ner för gatan ligger Katedralen Sé från 1100 talet. Det är en pampig byggnad att strosa runt i så tyst man kan. För en liten summa kan man gå in och se arkeologiska fynd som de hittat vid utgrävningar på platsen. Jag tände ett ljus för min pappa och sen släntrade vi ut igen och ner för backen mot Baixa.

Utsikt från ev av Lissabons Miradous
Fantastisk utsikt från ett av Lissabons flera Miradous
Musiker under ett stort Bougenvilla träd
Pampg entre till Katedralen Sé i Lissabon
Pampig entré till katedralen Sé

Vi ger det ännu en chans

På kvällen letade vi oss upp i Biarro Alto igen för att lyssna på Fado och äta en bit mat. Vi kom lite för sent till Fadosång (de stannar ofta och ett sjunger ett par låtar runt 19,00 tiden). Det fick bara bli mat. Första restaurangen vi satte oss vid tog inte kortbetalning så det var bara för oss att leta vidare. Till slut landade vi på hörnet av en smal gata kantat av flera restauranger. Inte heller här fick vi oss någon kulinarisk upplevelse. Så frustrerande för oss matnördar.

Gul Spårvagn på en bakig gata med kullersten i kvällsbelysning
En spårvagn kan ta en upp till Biarro Alto
Kvälls sorl i Biarro Alto
Biarro Alto

Dag Fyra, snart dags för hemgång

Solen gassade och det skulle bli en varm dag. Packade ihop våra väskor, checkade ut och lämnade kvar väskorna i bagagerummet. Vi hade flera timmar kvar att utforska Lissabon på. Vi valde att åka ner till saluhallen Mercado da Ribiera som ligger rakt över stationen Cais do Sodre. Ena delen var en stor frukt och grönsaksmarknad, med flera fiskaffärer längst sidorna och inte så tilltalande som andra saluhallar runt om i Europa. Andra delen var en stor foodcourt med flera matställen och hade det inte varit för att vi ätit frukost, så hade vi stannat och ätit en bit mat. Vi valde helt fel tid att besöka saluhallen på. Så kom inte mätt dit, är vårt tips.

Saluhallen och fiskdisken
Saluhallen och fiskförsäljningen

Det enda jag stannade upp för att prova på var Ginjinha en likör av körsbär. Vi hade fått tips att prova redan första kvällen fastän av någon anledning testade jag först på sista dagen. Vilken miss!! Förföriskt gott! Här testade jag det i en vit chokladkopp, fast jag föredrar det i ett vanligt glas. Lite som att dricka ett gott glas portvin fast med körsbärssmak.

Ginjinha i vit chokladkopp
Ginjinha ett måste att dricka i Lissabon

Sol. Sangria och höstlöv

Vi bestämde oss för att gå ner mot floden, för att hitta ett skönt ställe och dricka ett glas vin. Landade i ett par solstolar för ett par timmar sippande på var sin öl och Vit Sangria med Tejo som utsikt. Kontrasten mellan sol, drinkar och höstlöv virvlade fram framför oss. Just där och då ville vi verkligen inte att semesterns skulle ta slut.

Sommardrink och höstlöv framför floden Tejo i Lissabon
Kontraster mellan svalkande Sangria och höstlöv

Vi snubblar över bästa maten

Vid lunchdags gick vi mest omkring och mer eller mindre snubblade över vår lunchrestaurang. Den låg in på en liten bakgata. En liten fiskrestaurang med en tillhörande sardinbutik Loja das Conservas. Vi satte oss vid en vintunna med en rutig duk och fick in menyn. Det var en meny där man valde ut de rätter man ville äta (3 var att rekommendera) sen bara njuta av tillvaron. De var påpassliga, gulliga och väldigt serviceminded. Vi valde Bruschetta med vitlök och tomat, friterad torsk och nationalrätten Bacalhau a Bras.

Utanför lunchrestaurangen Loja das Conservas

Bacalhau betyder torsk och lagas till på 1000 olika sätt, lite som Forest Gumprs bubba räkor. I Lissabon är favoriten Bacalhau a´Brás. Fisken är strimlad, bunden med ägg och blandad med små bitar potatis och lök. Toppad med persilja eller oliver.

Lunch tallrikar på en blå vit rutig duk med vin
Nationalrätten Bacalhau a bras
Bacalhau a Bras
Hembakat bröd på en skärbräda

Vi hittade det absolut mest perfekta ställe att avsluta vår resa med fantastisk mat och dryck! Det var som ett lyckopiller. Vi hade hittat vår ”Peppes Bodega”

Bacalhau a Bras var fantastiskt gott att äta. Skulle nästan kunna sätta mig på ett plan ner direkt för en ny portion. Kanske var det hela den härliga stämningen av sol, härlig semester och skön stämning som gjorde det hela.

Rolig tavla på en toalett - press for Champagne
Rolig tavla på en av toaletterna

En fantastisk resa hade nått sitt slut. En resa vi bär med i vårt hjärta. Lissabon är en fantastisk stad att uppleva och njuta i. Trots man fick trötta ben och fötter.

Här hittar du första delen av vår resa i Lissabon

Kram Kajsa

Vi landade med fötterna i Lissabon

Lissabon byggdes på 7 kullar, jo jag tackar jag! Fötterna de har fått jobba hårt i fyra dagar och vi fick en oförglömlig resa med oss i bagaget hem.

Vi landade med fötterna i Lissabon tidigt en Söndags morgon och kom snabbt från flygplatsen till hotellet. Det är det jag tycker är så smidigt med weekendresor att man endast behöver ett handbagage med sig och får slippa vänta vid ett bagageband. Utanför flygplatsen fanns det en taxikö som gick snabbt, smidigt och säkert.

Lissabon 2019 skrivit i sanden

Inför varje resa läser jag på massor, googlar fram sevärdheter och tar reda på så mycket som möjligt. Fastän när man sedan landar kastas planererna genast omkull och allt får helt enkelt komma i den ordning som det blir. Vårt hotell låg ca 3 km ifrån centrum, det kändes lite långt ifrån i efterhand.

Metrosystemet

Med hjälp av det enkla Metro systemet så kunde vi vila benen vissa turer. Vi köpte ett 24 timmar Viagem kort på stationen via automat. Fann ganska snabbt ut hur vi skulle fixa kort med på laddning. Det fanns instruktioner på Engelska som tur var. Det finns även ett Lissboa kort för en, två eller tre dagar att köpa. Det kortet gäller för att kunna åka obehindrat med transportnätet ända bort till Sintra. Kortet gäller även på mängder av Museeum (museumen är dock stängda på måndagar!)

Dag Ett

Två par fötter på Lissabons vackra trottoar
Vi landade med fötterna i Lissabon

Första morgonen strosade vi ner längst en otroligt vacker trottoar med svarta och vita kullerstenar. Trots höstlöven låg på marken kändes luften varm och skön. I ett par hörn såldes det rostade kastanjer. Tyvärr hade jag inte lösa mynt på mig så jag fick aldrig köpt mig en strut. Efter frukosten fortatte vi ner till Praca do Comercio (terreio do paco), som ska vara ett av Europas största torg. Där kunde vi stå och se ut över floden Tejo.

Stenkonst nere vid floden Tejo i Lissabon. Flera stenar staplade ovanpå varandra
Stenkonst nere vid floden Tejo

Pampig entré

Med ryggen mot Tejo tornade den stora triumfbågen Arco do Triunfo upp som tog oss in i Baixa med den stora gågatan, moderna affärerna och mängder av restauranger. Här ligger även hissen Santa Justa som kan ta en upp till en fantastisk terrass med vidunderlig utsikt. En pampig byggnad dessutom med en lååååååång ringlande kö hela dagen igenom.

Lissabons triumfbåge Arco do Triunfo
Lissabons triumfbåge Arco do Triunfo

Här stannade vi upp för lite lunch i solen. Vi strosade tillbaks längst smala vingliga gator tillbaka till hotellet, för att borsta av oss resdammet. Korkade upp en flaska bubbel och gjorde iordning oss för kvällens middag uppe i kvarteret Biarro Alto (det höga kvarteret).

Smal vinglig gata i Lissabon med tvätt hängades från balkongerna

Trappa upp, trappa ner

Vi landade på trappen upp till Biarro Alto, där restaurangerna flyttat ut hela vägen. Man kan välja och vraka hela vägen upp eller ner. Väl uppe fick man en fantastisk kvällsvy över Lissabon och ett Alfama i kvällssolen, det var en mäktig syn. Maten var dessutom ganska tråkig och inte alls prisvärd. Kändes tråkigt då vi verkligen hade sett fram emot det portugisiska köket. Tror dock att restaurangen vi landade på var lite av en turistfälla.

Kvällsolen som lyser upp Alfama och borgen Castelo de sao Jorge
Kvällsolen som lyser upp Alfama och borgen Castelo de sao Jorge

Dag två

Ägnade vi till stor del ute i Belem i gassande sol.  Vi hoppade på spårvagn 15E ut till slutstationen som var placerad brevid det monstorösa klostret Mosteiro dos Jeronimos (UNESCO Världsarv). Klostret startades att byggas under 1500 talet till minne av Vasco Da gamas världsomsegling 1498 och har sedan dess byggt till flertalet gångar och har många olika stilar. Väldigt pampigt att bara titta på.

Kloster Mosterio dos Jeronimos
Kloster Mosterio dos Jeronimos

Att få för sig att köa på sin semester

Bara en liten bit ner längst gatan ligger det klassiska bageriet Pasties de Belem som säljer bakverket Pastel de Nata. De fantastiskt goda kakorna har anor tillbaks från 1837. Receptet sägs vara en välbevarad hemlighet från munkarna och bakas än idag efter orginalreceptet. Fastän kön ringlade sig halvlång gick den hyfsat snabbt att stå i. Väl inne fick man betala i en kassa (1,15€ för en kaka) och hämta ut den varma kakpåsen i kassan bredvid. Tempot var högt på konditoriet med alla sötsugna besökare.

Vi strosade över gatan in i parken för att att njuta av läckerheten på en parkbänk. Pastel de Nata är en smördegsbakelse fylld med en krämig äggkräm med vaniljsmak som man strör kanel och florsocker på. Det var inte helt enkelt att få floret att stanna på kakan och inte hamna på kläderna. Oavsett var den helt underbart läckert god. Så god att jag nästan skulle kunna gå tillbaks och ställa mig i kön för ännu en.

Pasteis de Belem kaka med två påsar med kanel och flosocker

Vin och charkbricka…låter som en bra idé

På väg till Belems försvartorn passerade vi Padros dos Descobimentor där man får en pampig vy med både staty, 25 April bron och Jesusstatyn på toppen. Eftersom dagen var varm och vi började bli lite trötta och kinkiga. Vid den lilla småbåtshamnen hittade vi det mysiga stället Manteigaria Silvia som tillhör vingården med samma namn. Här mös vi med en fantastisk chark och ostbricka och ett glas rött till.  Man måste dessutom få lyxa till det under semestern.

Charkbricka med ost och två glas rött vin  i Lissabon

Försvarstornet i Belem (UNESCO Värdsarv) i sig var ju mindre än jag förväntade mig fastän staden var ju i och för sig också mindre på den tiden. Det byggdes under 1500 talet för att försvara Lissabon från floden och låg längre ut i vattnet. Känslan av historiens vingslag gör sig påmind när man står där vilket ger en, en märkligt mäktig känsla. Tydligen lutar tornet i solens riktning. Jag var alldeles förundrad över byggnaden så jag glömde dessutom bort att titta huruvida det stämde.

Försvarstornet i Belem
Då var det mäktigt på 1500 talet. Försvartornet i Belem andas mäktig historia.

På kvällen blev det bara lite plockmat på en liten kvarterskrog nära hotellet med världens yraste servitris som inte kunde så mycket engelska. Servitrisen glömde dessutom bort vår beställning. Hon såg helt oförstående ut när vi undrade varför de inte kom ut med småplocket vi beställt. Andra glaset vin kom dessutom aldrig heller. Då valde vi att betala och gå hem. Ett gott skratt fick vi trots allt.

Gatukonst i Lissabon. En stor grön krokodilmålad på fasaden av ett nergånget hus
Gatukonst i Lissabon

Nästa gång ska jag berätta om sardiner, skrangliga spårvagnar och dessutom en fantastisk lunch.

Kram Kajsa

Snabbmat på Centralstationen

Igår hade jag köpt färsk torsk till middag. Tänkte att vi skulle ha smörstekt torsk med Jordärtskockspuré till middag, redan så det vattnades i munnen på mig. På vägen hem från jobbet ville det sig annorlunda eftersom P hade redan ätit. Det fick bli snabbmat på Centralstationen istället och fisken fick vänta en dag.

En av sidoingångarna på Centralstationen i Malmö
Vacker sidoingång

Saluhall med foodcourt

Centralstationen i Malmö är från slutet av 1800 talet och har en fin saluhall med flera olika matställen att välja på. Här kan du äta Italienskt, asiatiskt, husmanskost, smörrebröd, sliders, dricka smoothies eller varför inte bara ta en fika. Här är ganska trevligt att dessutom slå sig ner om man vill äta lite snabbt och lätt. Själv passar det bra att ta en sväng in när jag tar bussen hem från jobbet.

Folk som går inne på saluhallen på Centralstationen i Malmö
Livligt på Centralstationen

Morgon till kväll jäktar människor igenom Centralstationen till och från jobbet och här i från avgår både tåg och buss. Saluhallen besöks till frukost, lunch och middag. Valmöjligheten är dessutom bred. Gick först runt och tittade vad de olika restaurangerna hade att erbjuda för mat. Till slut blev det buffé från det asiatiska ståndet. Mycket mat och gott.

Hängande rislampa som inredning på Centralstationens saluhall

Välkommen till Malmö

Efter maten så var det dags för mig att hoppa på bussen och åka sista biten hem. Precis när jag hoppat på och bussen glidit iväg så ringer sambon och säger att han kör förbi stationen. Så typiskt!

Utanför huvudingången står det välkommen till Malmö med vit gatusten.
Välkommen till Malmö

Kommer man ut via huvudentrén så möts man av texten ”Välkommen till Malmö”. Den hade jag faktiskt inte tänkt på förut. Fint välkomnande!

Sedan jag flyttat tillbaks till Malmö (10 år sedan) och har börjat röra mig mer med buss och cykel så upptäcker jag dessutom mer och mer detaljer som jag aldrig sett förut. Trodde jag att jag hade koll på mitt egna Malmö. Massor av gamla skyltar, emblem och byggnader har jag upptäckt under åren. Konstverk som finns runt om i stan får jag syn på. Det är super roligt att gå på upptäcktsfärd hemma i sin egna stad, även om man kan vara lite dålig på det.

Idag ska det i alla fall bli torsk till middag och vi ska dessutom roa oss kungligt i tvättstugan.

Kram Kajsa