Etikett: matresa

Härlig Weekend i Göteborg

Under hela mitt 47 åriga liv har jag varit i eller passerat Göteborg flera gånger. Men egentligen har jag aldrig varit i Göteborg så pass länge än att jag sett mer än Liseberg och Universeum. Som barn hade vi vårt sommarställe fyra mil utanför Göteborg,…

Med en nypa salt runt Jorden – Syndiga Grekland om ni vill

Aunt Voula: What do you mean he don’t eat no meat? (the entire room stops, in shock) Aunt Voula: Oh, that’s okay. I make lamb.”  Lyder ett av de otaliga härliga kommentarerna ur filmen mitt Stora feta Grekiska bröllop. En film som jag tror jag…

Att äta turkisk söndagslunch

Min svärmor, Emel, är från Turkiet och under de 20 åren vi känt varandra har det blivit en hel del turkisk mat som hon har bjudit på. Hon är fantastiskt duktig på att laga mat och när man blivit bjuden på mat så går man alltid därifrån mycket mätt och mycket belåten.  Jag försöker lära mig att laga turkiska rätter, ibland lyckas jag och ibland lyckas jag mindre bra. En sak är säker, man skall inte vara stressad och man skall ha gott om tid.

En dag bestämde vi oss för att laga turkisk söndagslunch tillsammans och då göra en typ av buffé med några av favoriterna. Det är ju inte helt lätt att välja ut vilka rätter man skall laga eftersom allting är så himla gott! Men vi valde ut några rätter och satte igång!

En rätt som ingen av oss hade ätit på många år men som vi alla älskar så varför den hade fallit i glömska är ett mysterium! Kadin Budu Köfte eller på svenska; Kvinnolår, stod som nummer ett på listan.  Består av lammfärs och/eller kalvfärs. När vi gjorde det så hade vi häften var. Viktigt var att ena halvan av färsen skall stekas dagen innan och därefter blandas med den råa färsen. Ris skall också kokas kvällen innan så det hinner kallna och blandas med färsen. Salt och peppar och kanske lök?

Färsen blandas och formas till bullar i form av kvinnolår
Färsen blandas och formas till bullar

Sedan skall bullarna formas till kvinnolår, rullas runt i ströbröd och därefter vändas i uppvispat ägg. Stek/fritera i olja tills de är färdiga. Dessa är vansinnigt goda och jag kan äta dem både kalla och varma.

Kadin Budu Köfte
Kadin Budu Köfte

Till dessa serverades turkisk ris. Just turkiskt ris kan variera i det oändliga. Där kan vara pinjenötter i, där kan vara korinter eller där kan vara små små bitar av kycklinglever. Kort sagt, variationerna är många och det är alltid gott. Idag var där varken pinjenötter, korinter eller kycklinglever utan något helt annat som jag inte har en aning om vad det är, men det skall värmas upp i olja under omrörning tillsammans med ris innan man häller på vatten.

Steka turkiskt ris
Turkiskt ris

Ni ser? Det där som jag inte vet vad det är,  är avlångt och lite större än riskorn och lite brunaktigt.  Sedan skall det såklart hällas på vatten och salt och sedan skall det koka tills det blir klart. En klick yoghurt till det. Yummy!

Man äter mycket vegetariskt i Turkiet och det finns otaliga rätter att laga, men en som jag själv tycker om att laga och som jag anser vara rätt bra på är: Imam Bayildi eller på svenska; Imamen svimmade.

Huvudingrediensen till denna rätt är auberginer. Emel säger att denna kan även göras med kött, men min är helt vegetarisk.

Först måste auberginerna ligga i salt och citron i minst 30 minuter för att dra ut beskan. Sedan skall de brynas runt om tills de blir lite mjuka och får färg.

Stekta auberginer
Stekta auberginer

Jag delade dem på mitten och skar en skåra i mitten. Man kan också gröpa ur dem, hacka auberginköttet och låta det steka med de andra grönsakerna, men nu ville jag ha så mycket aubergine runt om som det bara var möjligt.

Sedan skall man ha rödlök, vitlök, tomater och gröna paprikor. Helst de avlånga, gröna turkiska paprikorna, men om man inte hittar dessa så funkar vanliga gröna paprikor med. Låt detta steka samman och krydda med spiskummin, kryddpeppar, salt, socker, peppar, ett uns chili, tomatpuré, persilja…

lök och paprika på stekjärnet
Stek först lökarna och paprikan

Smaka av innan man lägger ner det i auberginerna. Fyll dem ordentligt. Häll på lite vatten och ringla över olivolja. In i ugnen på 180 grader i minst 50 minuter.

Imam Bayildi
Imam Bayildi

Något som Emel lagar mycket och som jag bara älskar är Kabak, squash kort och gott. Vi kallar det squashbullar helt enkelt. Dessa är rent livsfarliga och man kan snudd på äta ihjäl sig på dem. Det finns massa olika recept på dem men svärmor höftar ihop smeten som består av riven squash, lök, ägg, en massa kärlek och lite till.

Kabak
Kabak

De skall stekas i mycket olja och sedan ligga och rinna av på papper. To die for.

Som om detta inte var nog så skulle vi även ha Börek och det skulle vara Sigara böregi . Filodeg, turkisk ost, persilja och lite kryddor. Det finns turkisk ost man kan köpa i affären, men just den jag köpte var lite för mjuk i konsistensen för att det skulle fungera att göra just Cigarrbörek, men jäklar vad goda de blev!!

Peynirli Sigara Böregi
Peynirli Sigara Böregi

Eftersom det blev lite meckigt att göra dem, så gjorde vi bara 4 stycken, sedan gjorde vi en ”vanlig” börek i form istället.

Varje lager filodeg penslas med äggmjölk, i mitten ligger osten och sedan på med nya filodegslager. Häll över resterande äggmjölk och in i ugnen tills den är färdig.

Börek på väg in i ugnen
Börek innan den har varit i ugnen

Detta var vår turkiska buffé och det var så gott och vi blev så mätta MEN! Det kommer alltid ett men… I Turkiet är man glad för söta saker. De är väldans söta och för mig räcker det oftast med en pytteliten bit sedan är jag nöjd. Baklava tycker jag är ganska gott, men det är sött. När svärföräldrarna varit i Turkiet har de alltid med sig en låda Baklava från ett konditori av yttersta klass. Jag äter en bit, det är gott och sedan är jag nöjd. Men Emel… HON kan laga den absolut godaste baklavan i världen…. Jag vet inte varför hennes är så mycket godare än alla de andras, men hennes balklava nöjer man sig verkligen inte med en bit. Jag kan äta hur många bitar som helst och sedan sitter man där med ett fånigt leende på läpparna och undrade vad som hände.

Världens godaste baklava
Världens godaste baklava

Det är så spännande att laga turkisk mat och så gott med turkisk söndagslunch! Nästa gång skall jag laga Hünkar begendi Lammgryta med auberginepuré och bjuda hit Kajsa och hennes man. Det får bli ett annat inlägg.

Kram, Lena

TAPAS FREDAG PÅ ESCAMA MALMÖ

Escama Gastrobar i Malmö, ligger runt hörnet om city på Fersens väg. Vi var tre tjejer som skulle ha en liten AW på fredagen. Jag, min väninna och hennes väninna trots ddet så blev det att vår gemensamma kompis fick förhinder. Istället blev det jag…

Tre veckor i Frankrike Del 4, Älskade Champagne och toppestaurangen Les Avises

Då avslutar vi med var vi startade, nämligen i Champagne! Älskade, underbara Champagne! Både som dryck och som område att besöka!! Jag älskar champagne! Denna magiska pärlande dryck som kan serveras till alla maträtter likväl som att bara sitta och njuta… Champagne skall drickas ofta!…

Tre veckor i Frankrike – Del 3 Franska getter och några vinproducenter att besöka

Innan vi åkte mot Beaujolais var vi en vecka i Loire området, närmare bestämt i den lilla, lilla byn Frétoy, Thauvenay vid  Sancerre.  I den lilla byn fanns bara några hus och man fick gå några kilometer till en annan by för att handla sina baguetter men med två hundar med på resan så blev det en bra morgonpromenad för alla. Vi hade hyrt en chalet, väldigt väldigt petit, men funktionell med fullt utrustat kök med matplats, dusch, toalett och världens minsta sovrum. Dessutom låg det precis bredvid en vingård så utsikten var fantastisk.  Vi hade bestämt ganska tidigt att vi skulle laga maten själva under veckan, med några undantag för luncher som bestod att varm Chevré ost sallad. Det är så gott!! Jag hade kunnat leva på det! Dock känner jag lite för Chevré ost som jag känner för Foie Gras… Det är verkligen gott men hur har djuren det?

Vi har varit i Sancerre många, många gånger men inte förrän de senare gångerna har vi haft lite som mission att leta upp de där getterna. Denna gången kände jag ett väldigt stort begär efter att få se dem så vi la en dag på det. Inte en getjävel så långt ögat kan nå! Vi åkte till och med till en så kallad Crottin men icke! Där finns små fina butiker där du kan köpa getost i alla de former, men själva geten lyser med sin frånvaro. Nu var det i och för sig december månad, men för årstiden var det milt och dessutom så såg vi inga djurstallar ens där getterna kunde tänkas bo i och vi hörde inga getter och vi har aldrig sett några getter även om vi varit där i augusti månad! Jag vet inte om det är sant men någon berättade att getterna aldrig får vistas ute för de ger mer mjölk om de är inomhus och är det på det viset så är det riktigt, riktigt illa…. Förstår ni mitt dilemma?

Någon get har vi aldrig sett
Någon get har vi aldrig sett…

Inga getter men väl vin! I Sancerre-området odlas Sauvignon Blanc och Pinot Noir. De röda vinerna är väl inte det man åker dit för men deras sauvignon blanc viner…. Wow! Druvan man antingen hatar eller älskar med sina distinkta toner av kattkiss, krusbär, svartvinbärsblad…. Jag älskar det. Verkligen älskar. Området delas upp i Sancerre, Pouilly Fumé, Menetou Salon, Reuilly och Quincy där Sancerre och Pouilly Fumé anses vara de bästa. Vinerna är lite fetare, lite större i Sancerre medan de i Pouilly Fumé anses vara lite elegantare med mer mineralitet och stramhet.

Jag tänkte börja berätta om Domaine  Laporte i Saint-Satur. Anlades 1850 och har varit i Laportes ägo fram till 1986 då Henri Bourgeois köpte firman. Estate Laporte är ekocertifierad och de har ett nära samarbete i vinkällaren och därför är det höga kvalitetstänket detsamma. Båda har även odlingar på Nya Zeeland. Vi fick en grundlig provning av alla deras viner och vi blev glatt överraskade över den höga kvaliteten till bra priser.  Rena, snygga viner både från Sancerre, Pouilly Fumé och Nya Zeeland. Priserna låg i genomsnitt runt 15 euro per flaska och det känns som ett väldigt bra pris.

Dessa kan jag varmt rekommendera:

  • Le Grand Rochoy – vit Sancerre
  • La Comtesse – vit Sancerre på sent skördade druvor
  • La Vigne de Beaussoppet – vit Pouilly Fumé
Passionerad fransman hos Laporte
Passionerad fransman hos Laporte

Såklart var vi då hos ”storebror” Henri Bourgeois i Chavignol med! Det är ett av de mer proffsiga ställen att ha provning på. De besitter en enorm kunskap och skulle de gå bet på en fråga så tar de snabbt reda på svaret. Det finns nog ingen som har mer druvtypiska viner än Henri Bourgeois! Man får prova riktigt många viner och när de märkte att vi var intresserade och kunniga så åkte lite äldre årgångar fram så man kunde se vad ett ungt vin hade för potential.  Är ni nere i Chavignol så måste man besöka dem! Vill man sedan äta en rejäl lunch så finns ett perfekt ställe nere i byn som jag dessvärre glömt namnet på men de hade den godaste coq au vin jag någonsin ätit och den var gjord på riktig ungtupp som sig bör.

Trevlig provning av Henri Bourgeois viner
Trevlig provning av Henri Bourgeois viner
Spottkopp
Spottkopp!

Till och med spottkoppen var fantastisk! Liten, nätt och behändig och dessutom snygg! Föll handlöst för den så jag har bett min väninna att försöka dreja några till mig.

Domaine Didier Dagueneau
Domaine Didier Dagueneau

Det besök som gjorde starkast avtryck på oss denna gången var när vi lyckades få till ett besök på Domain Didier Dagueneau i Saint Andelain. En riktig kult producent! Vi har varit där förut och träffat Didier själv, en mycket speciell man som gjorde fantastiska viner och gick sin egen väg. Han odlade biodynamiskt och filosofin var att vinerna gör sig ute i vinodlingen. Han hade inget behov av att skaffa sig vänner, han ville istället göra de bästa sauvignon blanc vinerna som det bara gick! Han var den första, mig veterligen, som sålde ett Pouilly Fumé vin på oympade stockar. Asteroid. Detta säljs för runt 4-5000 kronor från gården. När det väl finns att få tag på. Det görs i väldigt små kvantiteter.  Didier var mer som en äventyrare än bara en vinbonde. Han körde hundspann på vintrarna och hans hundar bodde i gamla ektunnor som han gjort om till hundkojor. Han körde motorcykel och flög flygplan. Dessvärre var det också det som tog hans liv alldeles för tidigt. Han störtade med ett ultralätt flygplan i Cognac-regionen och dog, endast 52 år gammal.

Didier Dagueneau 1956-2008 lånad bild
Didier Dagueneau 1956-2008 lånad bild

Hans två barn, Louis-Benjamin och Charlotte, driver tillsammans vingården, i samma anda som sin far gjorde. Fast slädhundarna är borta och alla deras fina hundkojor av ekfat är också borta. Men hur som helst så lyckades vi få tid för ett besök! Först en rundtur i deras fatkällare där de har lite speciell form på sina ekfat.

 

Cigarrformade ekfat hos Domain Didier Dagueneau i Saint Andelain
Cigarrformade ekfat

Men man måste hänga med i utvecklingen så de hade införskaffat ett ägg i ek!

Vin fat i form av ett ägg
Ägg i ek.

Därefter gick vi ut till övriga vineriet där de hade alla ståltankar och där fick vi smaka alla viner som låg på ståltank (2016). Mycket intressant och väldigt lärorikt. När vi fått smaka igenom tankarna fick vi en ”vanlig” provning av vinerna; Buisson-Renard, Silex, Pur Sang samt en ny cuvee som Louis-Benjamin gjort och Les Jardins de Babylone från deras egendom i Jurancon. Fantastisk provning av både nyare och lite äldre årgångar.

Didier Dagueneau vine
Didier Dagueneau viner

Efter två timmar fullpackade med information och viner åkte vi lyckliga därifrån med lite viner i bagaget. Hade vi kunnat så hade vi köpt mer men nästan allt var slutsålt, men vi fick med oss lite i alla fall.

Sammanfattning av Sancerre med omnejd. Det är ett fantastiskt ställe och väldigt vackert! Där finns massor av producenter att besöka och restauranger i alla prisklasser. La Tour i Sancerre är en 1-stjärnig restaurang som är väl värt ett besök! Vi har varit där för några år sedan och maten är outstanding! Sedan måste man ju hoppa in och ta en varm getostsallad någonstans…. Det är ju så gott…

Nästa gång avslutar vi resan med där vi började, nämligen i Champagne där vi hade ett besök på Les Avises när mannen fyllde 50!

Här kan du läsa om Del 1 Jura och Del 2 Beaujolais

Här kan du lästa om Del 4 – Champagne

Kram, Lena

 

 

Med en nypa salt runt Jorden – vi landar i grannlandet Danmark

När jag tänker på Danmark är det röda pölser (varmkorv), öl, Wienerbröd med choklad och danska smörrebröd i första hand. Vad tänker ni på? Jag fick tillsänt mig två recept som jag ska prova på och det första jag läste väckte kära barndomsminne till liv.…

Tre veckor i Frankrike del 2 – Beaujolais – Lite viner och restaurangbesök

Innan vi åkte till Chateau Chalon så var vi Beaujolais, ett distrikt i de södraste delarna av Bourgogne. De är kanske mest kända för Beaujolais Nouveau, ett lätt, fruktigt vin som alltid släpps den tredje torsdagen i november. Druvan är Gamay. Somliga hävdar att den…

Tre veckor i Frankrike – Del 1 Jura

Hej kära vänner!

Det känns som om jag varit försvunnen ett tag och det har jag väl i och för sig varit med, det blev en lite ofrivillig bortavaro här på bloggen. Jag, min kära sambo och våra två hundar åkte till Frankrike i december månad för att dels fira sambon som fyllde 50 och dels för att plocka upp lite champagner som jag beställt. Vi varva detta med lite ledighet och massor av studiebesök. Jag hade ju tänkt uppdatera efterhand, men…. ödet ville annorlunda! Min dropbox bestämde sig för att inte vilja samarbeta alls medan vi var utomlands, så jag kunde inte ladda upp några bilder. Väl hemma i Sverige igen så bestämde sig telefonen för att bara dö. Sedan gick jag och fick ett diskbråck så julen har varit lite sisådär… Men mitt i allt så hittade jag i alla fall mina bilder från resan på Google foto så då kunde jag sätta igång med mina inlägg! Bättre sent än aldrig.

Chateau Chalon, Jura, Frankrike
Chateau Chalon – en gammal by

Vi börjar väl bakifrån tänkte jag. Sista etappen på vår resa var Chateau Chalon i Jura. Just Chateau Chalon är en liten by som ligger högst uppe på ett litet berg. Det är även en appellation i distriktet Jura som ligger i västra Frankrike. Vinerna där är väldigt speciella. Antingen så gillar man dem eller så gör man det inte. De är gjorda i en oxidativ stil, lite som sherry. Speciellt för Jura är Vin Jaune – det gula vinet som alltid är gjort på druvan Savagnin. Står det dessutom Chateau Chalon på flaskan så kommer druvorna enbart från denna by. Vinet jäser på gamla fat och lite kort och förenklat så bildas en speciell jäst som kallas flor. Detta blir som en hinna som ligger över vinet. Chateau Chalon vinerna måste lagras minimum 6 år på fat och de fylls inte på som man gör i andra distrikt. Flaskorna innehåller inte 75 cl utan 62 cl. Det sägs att det är den mängd som finns kvar av en liter vin efter 6 års lagring på ekfat.

De gör även ett vitt dessertvin som heter Vin de Paille. Där skördar man druvorna (chardonnay, savagnin, poulsard) och låter dessa torka på halmmattor för att sedan pressas på vintern. Magiskt gott!  Men även viner i ”vanlig” stil har blivit populärt. Dessutom så finns det otroligt många biodynamiska vingårdar där. Tyvärr har de under senare år haft otrolig otur med vädret. Det har varit frost i maj månad, det har kommit hagelskurar och förstört skördarna så vissa odlare har kanske gått miste om 80-90% av skörden!

Vinfälten i Jura under vintertiden
Det är grymt brant och allt arbete sker manuellt

Är man i Jura så måste man äta ostfondue. Så en dag tog vi oss till Arbois, en lite större ”stad” än vad Chateau Chalon är. Vintertid såg staden ganska nergången ut, men jag hoppas att det bara för att vi var där off-season. Vi hade svårt att hitta en restaurang som var öppen men efter att ha vandrat runt ganska länge, hittade vi en som var öppen – La finette. Ett rejält hak med obekväma stolar och massor av folk. Såklart skulle vi ha Fondue au comte och till detta Salade verte och assiette franc-Comteoise. Till detta tog jag ett glas vanlig Savagnin medan mannen tog ett Vin Jaune.

skål med surdegsbröd
Man får in en skål med surdegsbröd.

Detta brödet skall man bryta i lagom små munsbitar, trä på ett spett för att sedan doppas ner i grytan med kokande comté ost.

Comtéost i fonduegryta.
Comtéost i fonduegryta. Inget för den känsliga magen!

Vi fick även en tallrik med lokala charkuterier och en skål med sallad. Det är så vansinnigt gott att man bara äter och äter…. Nästan ingenting var kvar av osten i grytan när vi gick och då fick man ta på lilla skämsmössan för att man ätit så mycket kalorier. Men men… det händer ju inte så ofta.

Lokala charkuterier
Lokala charkuterier.

Jag är ingen kaffedrickare egentligen, men då jag valt fel vin till denna rätten, (skulle lyssnat på mannen som sa att osten krävde nog sin Vin Jaune, det finns en anledning till att man kombinerat dessa två) så kände jag att jag behövde något som dämpade all ost. Café au lait verkar ju lite mesigt och bra. Kaffe med mycket mjölk och jag kan hälla i så mycket socker jag vill.

Fransk café au lait
Fransk café au lait…

Det var ju inte riktigt som hemma i Sverige… Här fick man in en espresso och en liten kanna med varm mjölk. Café au lait. Kaffe med mjölk. Simple as that.

På vägen till bilen råkade vi gå förbi en chokladaffär. Inte vilken chokladaffär som helst utan Hirsinger. Édouard Hirsinger är 4 generationens ”chocolatier & pastry maker” och en av de få i Frankrike som tilldelats MOF. (Meilleur Ouvrier de France). Jag var bara tvungen att gå in!!

Det var ett himmelrike för en chokladälskare!! Såklart hade min telefon laddat ur så jag kunde inte ta några bilder i butiken, men väl hemma i stugan kunde jag ta lite bilder.

Inköp på Hirsinger
I påsen fanns…
Kartongen från Hirsinger
…en liten kartong och i kartongen fanns…
Ljuvlig bakelse från Hirsinger
…denna ljuvliga, ljuvliga bakelse…
ed crunchy botten, karamell, chokladmousse, choklad och jordgubbspulver...
med crunchy botten, karamell, chokladmousse, choklad och jordgubbspulver…

Det var inte billigt, tro inte det, men en sådan fantastisk smakupplevelse att det var värt varenda krona! Jag köpte 2 av dessa bakelser och en mörk chokladkaka…

Mörk choklad från Hirsinger
Mörk choklad av bästa sorten

…och detta kostade 200 kronor. Men gott var det!

Jura är fantastiskt på alla sätt och jag tror att på sommaren är där riktigt vackert. Maten och vinerna är spännande, människorna trevliga och vi kommer att åka dit igen. Från Malmö är det ungefär 140 mil. En god idé är att dela upp resan i två etapper.

Det var lite om Jura detta, nästa gång skall jag berätta m Beaujolais, lite Bourgogne och en fantastisk liten restaurang i Corcelles-en-Beaujolais!

Här hittar du till del 2  – Beaujolais   

Här kan du läsa om del 3 – Sancerre

Här kan du läsa om del 4 – Champagne

Kram, Lena

 

 

 

Avsmakningsmeny i Gdansk – med smaker som förför

Min sambo fick en weekend resa i födelsedagspresent och dessutom passade jag på att boka in den på helgen jag själv fyllde år. Perfekt att slå två flugor i en smäll tyckte jag och bokade in oss på en avsmakningsmeny hos Restaurang Ritz i Gdansk,…