Mat, vin & bubbel

Etikett: matresa

Weekend i Göteborg

Under hela mitt 47 åriga liv har jag varit i eller passerat Göteborg flera gånger. Men egentligen har jag aldrig varit i Göteborg så pass länge än att jag sett mer än Liseberg och Universeum. Som barn hade vi vårt sommarställe fyra mil utanför Göteborg, […]

Med en nypa salt runt Jorden – Indulge you sins in Greece eller Syndiga Grekland om ni vill

Aunt Voula: What do you mean he don’t eat no meat? (the entire room stops, in shock) Aunt Voula: Oh, that’s okay. I make lamb.”  Lyder ett av de otaliga härliga kommentarerna ur filmen mitt Stora feta Grekiska bröllop. En film som jag tror jag […]

Att äta turkisk söndagslunch

Min svärmor, Emel, är från Turkiet och under de 20 åren vi känt varandra har det blivit en hel del turkisk mat som hon har bjudit på. Hon är fantastiskt duktig på att laga mat och när man blivit bjuden på mat så går man alltid därifrån mycket mätt och mycket belåten.  Jag försöker lära mig att lagar turkiska rätter, ibland lyckas jag och ibland lyckas jag mindre bra. En sak är säker, man skall inte vara stressad och man skall ha gott om tid.

En dag bestämde vi oss för att laga lunchen tillsammans och då göra en typ av buffé med några av favoriterna. Det är ju inte helt lätt att välja ut vilka rätter man skall laga eftersom allting är så himla gott! Men vi valde ut några rätter och satte igång!

En rätt som ingen av oss hade ätit på många år men som vi alla älskar så varför den hade fallit i glömska är ett mysterium! Kadin Budu Köfte eller på svenska; Kvinnolår, stod som nummer ett på listan.  Består av lammfärs och/eller kalvfärs. När vi gjorde det så hade vi häften var. Viktigt var att ena halvan av färsen skall stekas dagen innan och därefter blandas med den råa färsen. Ris skall också kokas kvällen innan så det hinner kallna och blandas med färsen. Salt och peppar och kanske lök?

Färsen blandas och formas till bullar i form av kvinnolår
Färsen blandas och formas till bullar

Sedan skall bullarna formas till kvinnolår, rullas runt i ströbröd och därefter vändas i uppvispat ägg. Stek/fritera i olja tills de är färdiga. Dessa är vansinnigt goda och jag kan äta dem både kalla och varma.

Kadin Budu Köfte
Kadin Budu Köfte

Till dessa serverades turkisk ris. Just turkiskt ris kan variera i det oändliga. Där kan vara pinjenötter i, där kan vara korinter eller där kan vara små små bitar av kycklinglever. Kort sagt, variationerna är många och det är alltid gott. Idag var där varken pinjenötter, korinter eller kycklinglever utan något helt annat som jag inte har en aning om vad det är, men det skall värmas upp i olja under omrörning tillsammans med ris innan man häller på vatten.

Steka turkiskt ris
Turkiskt ris

Ni ser? Det där som jag inte vet vad det är,  är avlångt och lite större än riskorn och lite brunaktigt.  Sedan skall det såklart hällas på vatten och salt och sedan skall det koka tills det blir klart. En klick yoghurt till det. Yummy!

Man äter mycket vegetariskt i Turkiet och det finns otaliga rätter att laga, men en som jag själv tycker om att laga och som jag anser vara rätt bra på är: Imam Bayildi eller på svenska; Imamen svimmade.

Huvudingrediensen till denna rätt är auberginer. Emel säger att denna kan även göras med kött, men min är helt vegetarisk.

Först måste auberginerna ligga i salt och citron i minst 30 minuter för att dra ut beskan. Sedan skall de brynas runt om tills de blir lite mjuka och får färg.

Stekta auberginer
Stekta auberginer

Jag delade dem på mitten och skar en skåra i mitten. Man kan också gröpa ur dem, hacka auberginköttet och låta det steka med de andra grönsakerna, men nu ville jag ha så mycket aubergine runt om som det bara var möjligt.

Sedan skall man ha rödlök, vitlök, tomater och gröna paprikor. Helst de avlånga, gröna turkiska paprikorna, men om man inte hittar dessa så funkar vanliga gröna paprikor med. Låt detta steka samman och krydda med spiskummin, kryddpeppar, salt, socker, peppar, ett uns chili, tomatpuré, persilja…

lök och paprika på stekjärnet
Stek först lökarna och paprikan

Smaka av innan man lägger ner det i auberginerna. Fyll dem ordentligt. Häll på lite vatten och ringla över olivolja. In i ugnen på 180 grader i minst 50 minuter.

Imam Bayildi
Imam Bayildi

Något som Emel lagar mycket och som jag bara älskar är Kabak, squash kort och gott. Vi kallar det squashbullar helt enkelt. Dessa är rent livsfarliga och man kan snudd på äta ihjäl sig på dem. Det finns massa olika recept på dem men svärmor höftar ihop smeten som består av riven squash, lök, ägg, en massa kärlek och lite till.

Kabak
Kabak

De skall stekas i mycket olja och sedan ligga och rinna av på papper. To die for.

Som om detta inte var nog så skulle vi även ha Börek och det skulle vara Sigara böregi . Filodeg, turkisk ost, persilja och lite kryddor. Det finns turkisk ost man kan köpa i affären, men just den jag köpte var lite för mjuk i konsistensen för att det skulle fungera att göra just Cigarrbörek, men jäklar vad goda de blev!!

Peynirli Sigara Böregi
Peynirli Sigara Böregi

Eftersom det blev lite meckigt att göra dem, så gjorde vi bara 4 stycken, sedan gjorde vi en “vanlig” börek i form istället.

Varje lager filodeg penslas med äggmjölk, i mitten ligger osten och sedan på med nya filodegslager. Häll över resterande äggmjölk och in i ugnen tills den är färdig.

Börek på väg in i ugnen
Börek innan den har varit i ugnen

Detta var vår turkiska buffé och det var så gott och vi blev så mätta MEN! Det kommer alltid ett men… I Turkiet är man glad för söta saker. De är väldans söta och för mig räcker det oftast med en pytteliten bit sedan är jag nöjd. Baklava tycker jag är ganska gott, men det är sött. När svärföräldrarna varit i Turkiet har de alltid med sig en låda Baklava från ett konditori av yttersta klass. Jag äter en bit, det är gott och sedan är jag nöjd. Men Emel… HON kan laga den absolut godaste baklavan i världen…. Jag vet inte varför hennes är så mycket godare än alla de andras, men hennes balklava nöjer man sig verkligen inte med en bit. Jag kan äta hur många bitar som helst och sedan sitter man där med ett fånigt leende på läpparna och undrade vad som hände.

Världens godaste baklava
Världens godaste baklava

Det är så spännande att laga turkisk mat! Nästa gång skall jag laga Hünkar begendi Lammgryta med auberginepuré och bjuda hit Kajsa och hennes man. Det får bli ett annat inlägg.

Kram, Lena

Risotto om jag får be

Om jag ska välja från vilken del av världen jag gillar maten bäst, så tror jag att jag skulle svara Italien eller egentligen medelhavet. Jag är förtjust i dess enkla, men ack så goda mat. Just nu är det Risotton som jag fallit för, pladask. […]

TAPAS FREDAG PÅ ESCAMA MALMÖ

Escama Gastrobar i Malmö, ligger runt hörnet om city på Fersens väg. Ett riktigt mysigt tapas ställe som jag gillar konceptet på. Vi var tre tjejer som skulle ha en liten AW på fredagen, men den gemensamma kompisen fick förhinder och istället blev det jag […]

Tre veckor i Frankrike Del 4, Älskade Champagne och toppestaurangen Les Avises

Då avslutar vi med var vi startade, nämligen i Champagne! Älskade, underbara Champagne! Både som dryck och som område att besöka!! Jag älskar champagne! Denna magiska pärlande dryck som kan serveras till alla maträtter likväl som att bara sitta och njuta… Champagne skall drickas ofta!

När vi åkte ner i december månad var det för två saker; dels skulle vi hämta upp lite förbeställda champagner hos diverse producenter och dels skulle vi fira sambons 50:årsdag på Les Avises, Jacques Selosses restaurang i Avize.

Denna gången valde vi att hyra en lägenhet i Avize hos Veuve J Launad. Perfekt lägenhet  på alla sätt och vis, enda minus var att där inte fanns någon trädgård till hundarna och att trappan upp till lägenheten var lite läskig och hal, men annars tip-top! När vi kom på kvällen så var kylen full av champagne så det var bara att välja och vraka.

Cuvee Marie-Joséphine
Cuvee Marie-Joséphine

Cuvee Marie-Joséphine 50% chardonnay och 50% pinot Noir. Överraskande god trots enormt ful etikett! Klart prisvärd!

Kommer man fram sent på kvällen så vill man bara sjunka ner i soffan med ett glas god champagne och bara njuta.

Dagen efter åkte vi in till Epernay, en fantastisk liten stad! Vill man leka turist så finns de stora husen Möet Chandon, Mercier, Pol Roger, Perrier Jouet på Avenue de Champagne. Den stora paradgatan med de vackra villorna. Det finns små independent butiker och det finns såklart den butik man bara måste besöka när man är i Epernay. Madame Salvatores champagnebutik som numera drivs av dottern och barnbarnet. Vi valde dock att göra ett besök hos Janisson Baradon och ta en provning där.

Janisson Baradon
Janisson Baradon

Vi har vid ett flertal tillfällen smakat deras single vineyard-champagner “Toulette” “Tue Boeuf” och “Conges” och aldrig blivit sådär jätteimponerade. “Tue Boeuf” är ok att dricka men som jag sagt innan, det är inga stora viner. Vi provade oss igenom ett antal champagner och gick därifrån tomhänta och nöjda med det. När provningen egentligen var slut så ville damen i butiken absolut att vi skulle prova deras nya champagne, också en single vineyard (glömt vad den hette – så mycket imponerade den) och hon berättade storyn bakom vinet. Familjen hade velat bygga ett hus och ansökt om bygglov men ej fått det så då bestämde de sig för att sätta vinplantor istället. Hmmm…  500 kronor för en single vineyard med 4 åriga stockar.

Ett bokat besök som däremot var fantastiskt trevligt var hos den ekologiska odlaren Erick De Sousa i Avize!

De Sousa
De Sousa

Vi blev väl mottagna av sonen, Valentin, som guidade oss igenom hela provningen, berättade om deras filosofi både i vingården och i vineriet.

Vi startade med deras Brut Tradition, en cuvee på 50% Chardonnay, 40%  Pinot Noir och 10 % Pinot Meunier. Ren, snygg och drickbar alla dagar i veckan! Denna följt av; Grand Cru Reserve Blanc de blanc, 100%  chardonnay och en blend av 2-3 årgångar med minst 25% reservvin. Brut Rosé, 90 % chardonnay och 10 % Pinot Noir, en riktig sommar rosé! 3A, 50% chardonnay från Avize, 25 % Pinot Meunier från Aÿ och 25 % Pinot Noir från Ambonnay. De tre A-byarna. Fantastiskt vin och jag ville bara köpa, köpa, köpa, men det var tyvärr slutsålt… Mycorhize, ekfatslagrat, vildjäst, biodynamisk odlat och det finns bara i 1212 flaskor. Underbart vin! Till sist fick vi testa två olika Cuvee des Caudalies, en non vintage och en 2008. Magic in a bottle!

7 mycket bra viner hos De Sousa
7 mycket bra viner hos De Sousa

Är ni i Avize så måste ni boka in ett besök här! Rekommenderas starkt! Vi hann även med två snabba besök hos favoriterna Egly Ouriet och Paul Dethune som båda ligger i byn Ambonnay. När vi åkte från Champagne passade vi även på att besöka Domaine Collet/Champagne Anthime som ligger i Fontaine-Denis som i sin tur ligger lite sydväst om Sezanne. Det är tre bröder, Florent, Vincent och Thomas som tagit över sin pappa Renés vingård. (Fast René finns fortfarande med i bilden och fungerar som bro mellan generationerna där han sitter på kunskapen och bröderna för det nya, innovativa) När René hade vingården sålde de mestadelen av druvorna till cooperativet Nicolas Feuillatte, men efterhand som bröderna kom in i rörelsen så behöll de mer och mer av druvorna och nu behåller de allt. De är nytänkande killar som jobbar mycket med ekfat. Nästa gång vi tittar in hoppas jag att deras långlagrade ratafia (ekfat) skall ha blivit klar för försäljning.

Domaine Collet/Champagne Anthime jobbar både med nya ekliggare....
De jobbar både med nya ekliggare….
Tradiotionella ekfat hos Domaine Collet
…som med traditionella ekfat

Är ni nere i Sezanne området så rekommenderar jag ett besök hos killarna! http://www.domaine-collet-champagne.fr/en/accueil/

En av anledningarna till att vi valde att bo i Avize var att det råkade bli som så att min kära sambo skulle fylla 50 år, han älskar också champagne och jag skulle bjuda honom på en restaurang. En restaurang där de har champagnes bästa vinlista samt att ägaren gör fenomenala champagner som sambon bara älskar!  Domaine Jacques Selosse!!  Sonen Anselme driver tillsammans med hustrun Corinne även hotell och restaurang Les Avisés, förutom att han gör outstanding viner! Dit skulle vi gå på kvällen.

Restaurang Les Avisés
Så här ser det ut dagtid

Det är en liten restaurang med 20 platser. Sommartid har de fler platser då man kan sitta ute i trädgården. Jag har aldrig någonsin varit på en liknande restaurang. Det var som att stiga in hemma hos någon annan och inte in i en restaurang. Det var lågmält, varmt, mysigt och man kände sig så omhändertagen.  Först fick vi slå oss ner i de djupa sofforna innan maten….

Som att stiga in i ett vardagsrum på Restaurang Les Avisés
Som att stiga in i ett vardagsrum!

Här började vi med Selosse Initial. En fantastisk champagne med renhet, djup och fyllighet! Vi blev serverade små ostsnacks och små nybakade bröd till detta.

Selosse Initial
Magisk champagne serverade i bästa glasen

När det sedan var dags att äta blev vi visade in i matsalen där de dukat upp till vårt sällskap. Stämningen var fortfarande lågmäld och mycket, mycket behaglig. All stress hade vi lämnat bakom oss.

De har en meny som passar för dagen, därför vet man aldrig innan vad menyn består av, men vi blev inte besvikna!

Kvällens meny på Les Avises
Kvällens meny

Mannen fick välja viner hela kvällen, det var ju liksom hans dag. Så till första rätten, som bestod av halstrad pilgrimsmussla, vaktelbröst, bitar av squash, pumpafrön och kastanj på en puré gjord på butternutpumpa. Först tänkte jag att det var ju lite konstigt kanske att ha både fågel och fisk på samma tallrik men det var s.å h.i.m.l.a g.o.t.t!

halstrad pilgrimsmussla, vaktelbröst, bitar av squash, pumpafrön och kastanj på en puré gjord på butternutpumpa
Perfekt stekt pilgrimsmussla och likaså perfekt rosa vaktelbröst

Till denna rätt valde han en champagne från Jacques Lassaigne som hette Le Cotet. Lassaigne (drivs av sonen Emmanuel) ligger i Aube, väldig nära Troyes. Tyvärr tar han ej emot besök och vinerna får man leta upp i diverse vinbutiker. Le Cotet är en single vineyard där stockarna är runt 40 år. Det är 100 %Chardonnay, vildjäst, lagrat på nya och gamla fat mellan 12-24 månader och sedan på flaska mellan 1-5 år. Nästan inget svavel är tillsatt. Vinet behövde luft innan det blommade ut. Fantastiskt vackert vin!

Le Cotet
Champagne från Aube

Nästa rätt på menyn var fisk! Ångkokt havsaborre med saffranskum, fänkål, apelsin, morot och kål. Fisken bara smälte i munnen och var kokt till perfektion.

Ångkokt havsaborre med saffranskum, fänkål, apelsin, morot och kål
Havsaborre med apelsin – oväntad men lyckad kombination!

Till denna rätten valde mannen ännu ett Selosse vin – Substance. Gjort i 3000 buteljer, gjort i ett solera system där äldsta årgången är från 1986. Ett mycket stort vin som verkligen tog plats!

Selosse vin - Substance finns endast 3000 flaskor
Substance

Till kötträtten valde han ett stilla, rött vin men från en av våra favoritproducenter, nämligen Egly Ouriets Ambonnay rouge från 2011. Egly Ouriet gör de absolut bästa röda vinerna i Champagne, utan tvekan. En mogen Ambonnay Rouge är som att dricka en bättre bourgogne. 2011 var en lättare årgång som var drickmogen nu men tål att lagras några år till. När vi var hos Egly och hämtade upp lite viner så hade vi även beställt detta röda vin, fast årgång 2015. Annick Egly berättade att det skulle man bara stoppa in ner i källaren och glömma bort. Framåt 2022 kunde man börja titta på det.

Kötträtten var kalv entrecote, tryffel, polenta och olika sorts kål. Nu började man bli mätt men superlativen fortsätter. Underbart, fantastiskt, magiskt…

kalv entrecote, tryffel, polenta och olika sorts kål
Kalv entrecote med tryffel och polenta

Desserten var precis så lagom söt som man vill ha på en lyckad kväll. Det var någon mandelbotten, päron och caramellgrädde/fluff. Åååhhh….

mandelbotten, päron och caramellgrädde/fluff
Kvällens dessert

Kvällen var fantastisk med underbart sällskap (Tack, ni vet vem ni är! ) och fabulöst god mat och tillika viner. Servicen var outstanding hela kvällen och stället i sig är en upplevelse i sig. När man sitter och äter så tittar man upp i köket, stilrent och snyggt kök med världens coolaste foto på väggen. Är det någon som vet vem det är på fotot så får ni gärna berätta!!??

Coolt fotogarafi i köket på Les Avises
Vem är detta?

Les Avisés är ett ställe som vi gärna kommer att besöka igen. Vinlistan var, i mannens tycke, det bästa man kunde se. Det var dessutom inga hutlösa påslag på vinerna alls.

Dagen innan vi skulle åka ifrån Champagne så hade vi ju ett besök inbokat hos Charles Heidsieck i Reims (Tack Victor!) och det var en liten saga i sig. Att befinna sig 12 meter under Reims vältrafikerade gator, i de oändliga crayererna (hur böjer man det ordet – crayere) och höra inget annat än absolut tystnad. Då det bara var jag, mannen och guiden så var det verkligen tyst…. Åååh ljuva tystnad…

Tills vi ses nästa gång, öppna upp en flaska champagne ikväll och njut.

Här kan ni läsa om del 1 – Jura, Del 2 – Beaujolai och Del3- Sancerre

Kram, Lena

 

 

 

 

 

Tre veckor i Frankrike – Del 3 Franska getter och några vinproducenter att besöka

Innan vi åkte mot Beaujolais var vi en vecka i Loire området, närmare bestämt i den lilla, lilla byn Frétoy, Thauvenay vid  Sancerre.  I den lilla byn fanns bara några hus och man fick gå några kilometer till en annan by för att handla sina baguetter […]

Med en nypa salt runt Jorden – vi landar i grannlandet Danmark

När jag tänker på Danmark är det röda pölser (varmkorv), öl, Wienerbröd med choklad och danska smörrebröd i första hand. Vad tänker ni på? Jag fick tillsänt mig två recept som jag ska prova på och det första jag läste väckte kära barnminne till liv. […]

Tre veckor i Frankrike del 2 – Beaujolais – Lite viner och restaurangbesök

Innan vi åkte till Chateau Chalon så var vi Beaujolais, ett distrikt i de södraste delarna av Bourgogne. De är kanske mest kända för Beaujolais Nouveau, ett lätt, fruktigt vin som alltid släpps den tredje torsdagen i november. Druvan är Gamay. Somliga hävdar att den i bästa fall kan liknas vid en Pinot Noir från Bourgogne.

Det finns 10 st cru-byar i Beaujolais och på dessa viner får man sätta ut bynamnet på flaskorna. Det är också från dessa byar som de bästa vinerna kommer från. Det är inte speciellt fancy i vinerierna och vinerna är inte speciellt dyra heller. Vi hittade Domaine de la Plaigne som vi ville besöka. Människor är väldigt snälla och hjälpsamma i vindistrikt, så en dam i en butik tog sig tid att ringa dem. En man som var vän med damen, tog sig tid att visa oss vägen dit så det var bara för oss att följe efter hans bil. Vi hade aldrig hittat dit om inte han visat vägen så det tackar vi för! Efter en rundtur i vineriet gick vi ner i källaren och hade provsmakning.

Domaine de la Plaigne
Domaine de la Plaigne

Rena, bra viner som tålde lagring. De hade viner från lite olika cru-byar bland annat Morgon, Moulin a vent och Régnié. Sonen skulle väl så småningom ta över gården, just nu hade han ett fält med Chardonnay som han experimenterade med. Bästa vinet var ett fatlagrat vin.

Exellence, Domaine De La Plaigne
Exellence som vunnit silvermedalj

En annan dag skulle vi till Domaine Chateau de Grand Pre. En biodynamisk odling i Fleurie som gör fantastiska naturviner. Vi skulle egentligen få träffat sonen Romain (som kunde bra engelska) men då hans lilla son blivit sjuk så fick den gamla fadern, Claude, på domainen att ta hand om oss. Vilken underbar man!! Han kunde inte mycket engelska men med handviftningar, gester och ord istället för meningar så blev det ett fantastiskt besök! Claude visade oss maskinparken som bestod av 4 olika traktorer (nu är jag elak men de såg ut att vara från slutet av 18oo-talet så speciellt modernt var det inte!) med diverse maskiner på för ogräshackning, plöjning etc. Han visade oss markerna och att de gödslade med hästgödsel. Han visade oss vineriet och berättade stolt om sin son som tagit miljötänket ett snäpp längre och börjar göra naturviner.

Domaine Chateau de Grand Pre provningsrum
Ett fint litet provningsrum i källaren

Vinerna var mycket rena och packat med frukt. Naturviner av bästa sort!

Cuvee Sputnik
Cuvee Sputnik

Cuvee Sputnik är jäst på en så kallad äggformad tank, som är mycket populär bland vinmakare just nu. Finns i olika material och storlekar. Just detta ägget fick vi inte se då det stod i en annan byggnad. Namnet kom efter att det här ägget hade anlänt till gården och Claude tyckte att det såg ut som om Sputnik hade anlänt! Några timmar senare körde vi därifrån, glada och nöjda och med en ny vän i Claude.

Beaujolais ligger mellan Bourgogne och Rhone kan man säga och jag tänkte att vi kunde ta en endagsutflykt till Bourgogne. Dels för att se om vi hittade en speciell vinbutik som vi handlat i för 10 år sedan och dels för att se om vi hittade någon ny trevlig producent. Vi hittade tyvärr inte vinbutiken men väl en ny, lite hipp producent! Chateau de Citeaux och deras vinmakare Philippe Bouzereau!

Chateau de citeaux i Mersault
Chateau de citeaux i Mersault

Slottet var stängt och egentligen deras lilla butik med, men vi ringde och de kom ner och öppnade deras lilla butik, till vår stora lycka! Vilka viner!! Mamma Mia! Meursault har också haft otur med väder i likhet med andra delar av Frankrike så många av vinerna var slut då de fanns i mindre kvantiteter. Men detta är verkligen en vinmakare att hålla ögonen på!

Lånad bild på Philippe Bouzereau
Lånad bild på Philippe Bouzereau

Innan vi åkte tillbaks till vår lägenhet var vi bara tvungna att åka till världens kultställe om man är vinintresserad. Få förunnat att få komma in, vi tillhör inte den skalan så vi fick nöja oss med att stå utanför.

Jag utanför Romanee Conti´s vingård. Kult!
Jag utanför Romanee Conti´s vingård. Kult!

Sista kvällen skulle vi gå på byns restaurang. Auberge de Corcelles. Fått bra omdömen överlag och de hade en spännande vinlista. Jag hade läst någonstans att det vore en god idé att boka bord, men jag tänkte att det är december månad… Inga turister mer än vi och om vi är där när de öppnar klockan 19.00 så skall det väl inte vara några problem?

Corcelles en beaujolais by night
Corcelles en beaujolais by night….

När vi kom dit stod en man utanför och rökte. Han frågade om vi hade bokat bord. Neeeh, svarade jag och tittar in i den tomma lokalen. Mannen svarar att det tyvärr är fullbokat ikväll men att han skulle höra med chefen. Han gick in och kom ut bara en liten stund senare och sa att tyvärr. Vi måste sett jättebesvikna ut och jag frågade om det fanns någon annanstans i byn där man kunde äta. Han ursäktade sig igen, gick in i restaurangen och efter en lite längre stund kom han ut igen och sa att om det var ok att vi satt vid det bordet (pekar in på ett bord i restaurangen som var placerat strax bredvid köket) så kunde vi få plats. Inga problem för oss!! De dukade upp fint på vårt lilla bord och vi slog oss ner.

Auberge de Corcelles innan den blev fullsatt
Resten av restaurangen såg ut såhär men efter bara en halvtimme var det fullt.

Den vänliga mannen som ordnade så vi fick plats visade sig vara kocken! Vi tog en tre rätters meny med ett lokalt vin. Vinet kom från en producent som vi försökt få till ett besök hos men inte lyckats, så till vår stora glädje fanns vinet på restaurangen! Jean Foillard – Morgon Cote du Py 2015

Jean Foillard - Morgon Cote du Py 2015
Jean Foillard – Cote du Py

Jean Foillard tillhör “The gang of four” det vill säga Jean Foillard, Marcel LaPierre, Guy Breton och Jean-Paul Thevenet.  Dessa fyra rebeller återgick till de naturliga sätten att odla och tillverka vin. De använde sig av gamla stockar, de använde inga bekämpningsmedel ute i vingården, rigorös gallring, sen skörd och bara de bästa druvorna skördades, inga tillsatser i vinerna, lite eller inget svavel. Kermit Lynch kallade dem för The Gang of four och namnet har hängt med sedan dess även om Marcel LaPierre gick ur tiden 2010. Marcels barn har sedan övertagit hans vineri och odlar i samma anda.

För att återgå till vinet på restaurangen. Gjort på 60-åriga stockar från superläget i Morgon, Cote du Py. Det var årgång 2015, fortfarande ett mycket ungt vin så när vi fick fram vinet till bordet hällde servitrisen upp vinet på en karaff för att det skulle luftas innan maten.

Läcker karaff til vinet
Världens häftigaste karaff?

Wow!! Fullpackat med kaxig frukt och lång, kryddig eftersmak med sammetslena tanniner! Vinet finns i några butiker i Sverige för 279 kronor. Det är bara att passa på att köpa!!

Till förrätt fick vi ugnsbakad foie gras (anka) och det var här jag handlöst blev förälskad i det svarta saltet!

Foie Gras med svart salt
Foie Gras med svart salt

Vi fick en rejäl bit av foie gras och det var fantastiskt gott men otroligt mycket. Hade önskat mig en hälften så stor bit. Det svarta saltet var en nyhet för mig. Det var mycket salt i smaken och det passade bra till det feta. Jag vet inte varifrån detta saltet kom ifrån, men här hemma har jag hittat ett svart salt från Spanien.

Varmrätten var kalvbräss med tryffelmos. Även här fick vi in en rejäl bit! Jag har bara ätit kalvbräss några gånger innan och då fått det i små, små portioner, men inte här inte! När jag var liten fick man höra att det var hjärnan på en stackars kalv som man åt, men det är inte hjärnan utan en mjuk körtel som sitter i halsen på diande kalvar. Kalvbräss är så mjäll och mild i smaken som nästan påminner om gräddmjölk och det bara smälter i munnen. Tryffelmoset var fullpackat med svart tryffel.

Kalvbräss med tryffelmos och olivolja
Kalvbräss med tryffelmos och olivolja

Sedan var det dags för ostar.

Lokala ostar
Lokala ostar

Jag älskar ost! Jag äter alldeles för mycket ost och vankas det ostbricka så är jag i himmelriket. Men…. Jag smakade på alla ostarna, det gjorde jag och det var inte det att de var starka på något vis men de hade alldeles för mycket smak! Så sambon fick äta upp dem och han tyckte de var goda. Vi fick även in en annan variant på ost.

Variant på ost
Variant på ost

Det var en form av färskost som inte smakade så mycket och såsen kändes som grädde eller något liknande. Jag smakade på detta med men även detta fick mannen äta upp. Ibland blir det inte helt bra.

Desserten fick mig att tänka på min barndom! Fattiga riddare fast här på lite franskt vis i form av stekt brioche och en kula glass. Går hem alltid. Mannen tog en liten fruktkompott som passade honom alldeles utmärkt, jag tyckte inte den var söt nog som dessert.

Fattiga riddare fast här på lite franskt vis i form av stekt brioche och en kula glass
Gott i sin enkelhet

 

Verrine de fruits exotiques et creme fouettée
Frukt med kräm eller om man skall vara petnoga; Verrine de fruits exotiques et creme fouettée

Överlag var det en fantastisk kväll och detta till helt överkomliga priser! Personalen var fenomenal och extra plus i kanten för att de gjorde plats för oss. Det var sista kvällen i Beaujolias och eftersom vi tar resan baklänges så blir nästa inlägg om Sancerre.

 

Här kan du läsa om del 1 i resan – Jura

Här kan du läsa om del 3 – Sancerre och Del 4 – Champagne

Kram, Lena

 

 

 

Tre veckor i Frankrike – Del 1 Jura

Hej kära vänner! Det känns som om jag varit försvunnen ett tag och det har jag väl i och för sig varit med, det blev en lite ofrivillig bortavaro här på bloggen. Jag, min kära sambo och våra två hundar åkte till Frankrike i december […]