Etikett: vin

Blott Sverige svenska smaker har.

Fast Carl Jonas Almquist skrev ju om de svenska krusbären men jag ändrar det till Blott Sverige svenska smaker har. När köksmästaren Steve från Bjertorp Slott ringde och frågade om vi ville komma upp på deras ”Svenska Smaker” tackade vi såklart ja. Den första lördagen…

Ost och Vinprovning -Med skåne i glaset

Svärmor fyllde år i April och nu flera månader efter var det äntligen dags. Vi skulle gå på Ost och Vinprovning med smak av Skåne i glaset och Sverige på fatet.   Har verkligen sett fram emot provningen i flera månader och hela dagen segade…

Varför äter gräsänkor/änklingar så tråkigt?

Varför äter gräsänkor/änklingar så tråkigt?

Hur ofta har man inte hört: ”XX är inte hemma ikväll och det är så tråkigt att äta själv så det blir bara mackor” ”XX har åkt iväg på konferens i 3 dagar så jag köpte en Findus färdigrätt och slängde in i micron”

Ja, det är alltid roligare att äta tillsammans men om man nu inte kan det av någon anledning, varför inte ens försöka göra det bästa möjliga av saken och göra det lite trevligt istället?

Mannen skulle iväg på årsmötesförhandlingar i Örebro-trakten och vara borta fredag-lördag. Så istället för att bara sitta och ha tråkigt så gör jag det till en trevlig ”me-myself and I-tid” istället.

Några få ingredienser skapar magi…

I frysen hittade jag en liten bit oxfilé från vår favorit köttleverantör, Hagalunds kött, parmesan hade jag hemma, pasta liksaså. Varför inte slänga ihop en god rätt med pasta och oxfilé? Snabbt att tillaga och gott.

Vin måste man ju ha när man lagar mat. Jag valde en fatad chardonnay till denna rätten, men man väljer vilket vin man tycker om.

Börja med att steka svampen tillsammans med rödlöken. Inte för länge, det skall fortfarande finnas lite stuns i svampen. Krydda med salt och peppar.

Skiva oxfilén i tunna skivor och stek hastigt i smör på hög värme. Max 1-1,5 minut totalt. Lägg upp på ett fat.

Koka upp pastan och under tiden så gör man såsen. Häll grädde i stekpannan, häll i svampen och löken. Pressa därefter ner vitlöken och krydda efter smak. I med en rejäl näve riven parmesanost dessutom spara lite till garnering.

Riven parmesan

När pastan är klar, vänd ner oxfilén i såsen och rör om. Häll upp på en tallrik, garnera med riven parmesan, basilika och lite svart flingsalt. Voila! En superrätt gjord på endast 15 minuter och dessutom så lättlagad.

En middag som får gräsänkor eller änklingar att må bra

Sedan så tar man sin tallrik, sitt vin och förflyttar sig in till TV:n där man tittar på sådant som sambon absolut inte vill se. Själv sträck tittade jag på miniserien ”Dirty John” som streamas på Netflix. Tur man har hundar.

Kram, Lena

Härlig Weekend i Göteborg

Under hela mitt 47 åriga liv har jag varit i eller passerat Göteborg flera gånger. Men egentligen har jag aldrig varit i Göteborg så pass länge än att jag sett mer än Liseberg och Universeum. Som barn hade vi vårt sommarställe fyra mil utanför Göteborg,…

Skånsk Gästgivaregård Gästis i Staffanstorp

Gästgiveri eller Gästgivaregård var en inrättning för resande på vägarna, där förtäring och inkvartering skulle bjudas, samt möjligheter att byta häst för skjutsar. Detta var reglerat i Gästgiveristadgan som avskaffades 1933. Idag används ordet om äldre krogar eller hotellinrättningar i byar och samhällen. Maten var…

Glasprovning – humbug eller?

I höstas var det meningen att jag och Kajsa skulle ut på en bloggdate, men kroppen sa nej till några större utsvävningar så istället fick jag en lysande idé. Jag skulle bjuda hem Kajsa på en glasprovning! Jag sa naturligtvis inte att vi skulle ha en glasprovning utan bara att vi skulle prova lite vin också.

6 olika glas dukade jag fram. Första glaset är ett svart ISO vinglas. Har ni aldrig testat att dricka vin ut ett svart glas så kan jag verkligen rekommendera detta. Helt plötsligt är det inte alls så lätt att veta om vinet är rött, vitt, rosé eller orange när man inte kan se! Sinnena sätts på prov.

Nästa glas var också ett vanligt ISO glas. ISO är ett glas som är ett standardiserat vinprovningsglas. De använder man världen över på tävlingar,provningar, utbildningar och är avsett för sensorisk bedömning. Funkar helt ok men är ganska tråkigt. Glas nummer 3 var också ett vinprovarglas av annat märket. Spiegelau – Expert tasting. Här går man upp ett snäpp kan jag tycka. Funkar ypperligt att prova champagne i.

Glas nummer 4 var ett Riedelglas, Veritas Sauvignon Blanc glas. Nummer 5 var ett glas från Chef & Sommelier Kwarx Open-up och sist ut var ännu ett Riedelglas, Vinum Oaked Chardonnay.

Glasprovning

Även om jag visste vad som fanns i glasen så tyckte jag att det var oerhört intressant. Kajsa hade ingen aning om vad som fanns i glasen.

Blev inbjuden till Vinprovning en torsdag kväll, det tackar man ju inte nej till. Ser att det är olika glas, men reflekterade mest på det svarta glaset för det har varit det vi pratat om att vi måste få prova vin i tillsammans. Så jag är helt med på att det är en vinprovning.

Det doftade olika beroende på glas och smaken även den ändrades drastiskt beroende på vilket glas man drack ur. I vissa glas var vinet bedrövligt att dricka, men i andra fantastiskt gott osv. När jag sedan fick veta att det var en glasprovning vi gjorde, då blev man ju helt förundrad över att det kunde skilja sig så. Nästa vin visste jag om att det var samma i alla glas, men ändå betedde det sig så olika. Det var en riktigt rolig, snopen och lärorik provning/ Kajsa

Det var mycket stor skillnad på smak och doft i de olika glasen. Det kanske inte är så konstigt tycker ni men….

Baigorri-en vit, fatlagrad Rioja

…det var samma vin i alla glasen. Alla glasen gav ifrån sig olika doft och även smaken var olika i de olika glasen. Hur kan det komma sig? Jag kan förstå att man har svårt att gissa vad som finns i det svarta glaset för där tappar man ett av sina sinnesorgan så att säga. Men resten? Det var ju dock ändå samma vin och glas är ju bara glas. Eller?

För att lära oss lite mera om detta komplexa ämne så var vi i fredags på en riktig glasprovning, Riedelglas och svenskt vin, på Folk, Mat & Möten i Malmö.

4 glas varav ett upp och ner.

Så här var det dukat på alla borden denna fredag då Sveriges största vinprovning av svenska viner och Riedelglas skulle hållas. Nästan 80 personer!

Carina Olofsson Gavelin-Sommelier, Årets svenska vinambassadör 2018,
Sud de France Master-Level certified educator samt en av kvällens föredragshållare

Mycket skall förberedas innan. Viner skall vara på plats, de röda vinerna skall luftas, de vita vara kylda, glasen utplacerade….

Jane Sandström, Sommelier och produktspecialist på Riedel instruerar hur äppelbrandyn skall hällas upp

Titti Qvarnström stod i sitt kök och förberedde kvällens lilla skånska tapas-tallrik.

Under kvällen serverades ett mousserande vin från Skepparps Vingård. Ett vitt, torrt ståltankslagrat vin från Flyinge Vingård. Ett vitt, torrt, fatlagrat vin från oss (Vingården i Klagshamn). Ett rött fatprov från Arilds Vingård, en röd cuvee från Flädie Mat & Vingård och till sist en äpple brandy från Skånska Spritfabriken. Låt oss återgå till glasbilden, fast nu med lite nummer på.

Vi började med det mousserande vinet och detta hälldes upp i glaset markerat med en röd 1:a. Det är ett Sauvignon Blanc Vinum. Under tiden vi smakade vinet så berättade Carina och Jane om kvällens upplägg.

Efter det mousserande fick vi då vinet från Flyinge. Ett ståltankslagrat vin med frisk syra. Detta hade vi också i glas nummer 1. När man har ett vitt, friskt vin med krispig syra och som inte är ekat, då vill man behålla den krispigheten. Har man ett glas som är lite högre med lite smalare öppning så upplever man vinet som krispigt och fräscht. Hällde man över vinet i glas nummer 2 så ser ni att öppningen är bred, glaset är runt och lite ”flabbigt” och genast så minskade syran. Det blev lite ointressant. Hällde man sedan över det i glas markerat med en 5:a (ni ser det knappt på bilden men det är ett litet vattenglas med bred öppning) så varken doftade eller smakade vinet någonting.

Vårt vita vin som är ekfatslagrat, mycket runt, smörigt och full av smaker, hälldes upp i glas nummer 2. Oaked Chardonnay Vinum. I det glaset gör sig vinet verkligen rättvisa, hällde man sedan över det i glas nummer 1 så försvann smörigheten och det blev lite vassare. I vattenglaset blev det bara platt…

Ni ser att glas nummer 3 är upp och nervänt? Det fanns en anledning till detta. Många tänker inte på att glas kan dra åt sig dofter. Glas som varit nerpackade i en låda/kartong luktar papp och detta tränger igenom vindoften. Likaså om glasen stått orörda länge i ett skåp, då luktar de innestängt skåp. Gör det till en vana att diska om alternativ skölj ur glasen om de stått länge i sin kartong eller i ett skåp. Är det glas ni använder relativt ofta, men som är nerpackade i sin kartong under tiden. Skaka dem kraftig när ni plockar upp dem ur sin låda så luftas de ur. Prova själva skall ni se att glas faktiskt kan dofta kartong/papper eller skåp och det är inte det minsta trevligt när man vill avnjuta ett gott vin.

Hur som helst, när vi luftat ur glas nummer 3 Burgundy Red Vinum, så fick vi Arilds röda vin. Ett bärigt, fruktigt vin med väldigt lite tanniner. Samma sak här, vi testade att hälla över i de andra glasen och även till glas nummer4. Vinet ändrades både i doft och smak beroende på vilket glas man använde. Sista vinet, ett kraftigare rött vin med tanniner (Flädie Mat & Vingård) hälldes upp i glas nummer 4 (Bordeaux Vinum). Frukten bevarades i det stora glaset och tanninerna mjukades upp.

Är det magi eller är det hjärnan som blir förvirrad? Jag tycker man måste prova sig fram. Jag tror absolut också på att för att göra vinet rättvisa så skall det serveras i ett bra glas. Sedan har ju var och en sin egen smak, men det kan aldrig bli fel om man serverar en Pinot Noir i en bourgognekupa, en fatad chardonnay i oaked chardonnay, eller en krispig Sancerre i ett Sauvignon Blanc glas.

Carina och Jane fixar bubbel Foto: Birger Olofsson

Runtom i landet anordnas glasprovning. Gå på dem! Kunskap är något som aldrig kan tas ifrån er och tänk vad ni kan imponera på era gäster genom att servera vin i speciella glas och dessutom kunna berätta varför ni gör det. Samtidigt göra vinet rättvisa.

Såhär glada var jag och mannen på glasprovningen. Foto: Birger Olofsson

Sådär ja, jag hoppas ni lärt er lite om glas nu. Testa er fram, gå på en glasprovning!

Kram, Lena

Kärlek, ost och jazz hos Ost & Vänner

Helgen är här och det är så skönt! Ska ut och kolla på bil idag, gå ut och äta med ett par kompisar ikväll och bruncha imorgon. Hoppas även hinna med lite soffhäng och svärmor träff. Vad ska ni hitta på i helgen?? Men backa…

Vi firar Sankt Vincent idag

Den 22 januari firas Sankt Vincents dag i alla vinproducerande länder som en hyllning till vinets, vinodlarnas och vinmakarnas skyddshelgon, Vincent av Zaragoza. Det har skrivits mycket om vem han var, varifrån han kom och alla legender som surrar runt ett helgon. Så jag tänker…

M som i Monica, Masterchef och Mere

När vi är ute på semester så brukar vi alltid välja minst en stjärnrestaurang, men även en bättre restaurang som inte har någon stjärna men som kanske kommer att få? Vi brukar även välja något väldigt traditionellt, men mer om det i nästa inlägg. Detta inlägget tillägnas restaurangen Mere i London, som drivs av Monica Galetti och hennes man David Galetti. För alla er som tycker om att följa Masterchef så är det Monica som tillsammans med Marcus Wareing och Gregg Wallace tycker och tänker och bestämmer vem som skall gå vidare.

Monica är född på Samoa men flyttade till Nya Zeeland när hon var 8 år och efter skolan jobbade hon på Timothy´s restaurant i Lower Hutt, Wellington. Ägaren skickade henne till olika kock tävlingar i Australien, USA och Europa. Hon började skicka sitt CV till olika topprestauranger och det första svaret hon fick var från Michel Roux Jr och resten är historia. Efter att ha jobbat på Michels tvåstjärniga restaurang La Gavroche (där hon som första kvinnliga kock blivit senior sous chef) till 2015, öppnade hon tillsammans med sin man David Galetti sin egen restaurang; Mere, i början av 2017.

Mere är en populär restaurang och vi fick bord på lördagen klockan 21.30. Det var den tiden eller ingen och eftersom vi var på semester så gjorde det ingenting att det blev lite sent. I vanliga fall tycker jag inte om att äta så sent. Vi blev varmt mottagna av David Galetti och då vårt bord inte var riktigt färdigt än så blev vi visade till sofforna i baren för att vänta. Vi behövde inte alls vänta länge och då gick vi ner till restaurangen som ligger nere i källaren. När vi precis kommit ner så kommer Monica själv susande förbi och hälsar oss välkomna med ett glatt leende. Extra roligt att de båda var på plats.

Det blev en tasting meny även här och deras matchande vinpaket. De hade ingen prestige wine pairing meny, så vi tog det som rekommenderades till rätterna. Helt ok.

Där var väldigt mycket folk och de har en massa personal som springer och passar upp. På ett sätt påminde det väldigt mycket om John Malkovichs restaurang Bica do Sapato i Lissabon, just med alla dessa unga människor som springer och servar. Eftersom vi fick bord så sent så var vi nästan sist ut. Här är en bild över hur restaurangen ser ut när alla gått hem.

Jättemysig, långsmal restaurang med lite ”hemma-hos” känsla

Första rätten ut var ”Leeks and truffle” som serverades med en Chenin Blanc – Weathered Hands från Sydafrika.

Leeks and truffle, black waxed cheddar, pickled apples & black truffle

Fräscht, lätt och packat med smaker. Dessutom väldigt vacker att se på. Innan vi fick ut första rätten så kom ju lite bröd, smör och en liten appetizer. Jag vet inte hur de gör sitt smör men det är så vansinnigt gott, så fluffigt och lätt. Inte alls som när jag gör eget smör. Måste lära mig hemligheten.

Där ser ni smöret, som en liten fluffig maräng!

Maten kommer ut i lagom takt, en sådan här sittning tar cirka 2,5 timmar och då hinner man dels äta i lugn och ro, man hinner dricka upp vinet som hör till rätten och man hinner prata. Om man nu skall jämföra så fick vi mer i glasen här än på Texture där vi betalade mer, men fick ”bättre” viner.

Om ni kanske minns så hade jag ett inlägg om svart mat för ett tag sedan, svart mat är populärt även här i London. Nästa rätt var Cornish Cod. Jag kollade var cornish betydde och det är ett keltiskt språk som förr talades i Cornwall, men jag får ändå inte riktigt ihop det… Är det en keltisk torsk eller? Någon som vet?

Cornish cod, black curry, pickled celery, hazelnut dukka, lovage sauce

Oooh la la! Den där lilla svarta saken är en torsk som är alldeles perfekt kryddad med svart curry. Svart curry är en mycket mild curry som färgats svart med bläckfiskbläck. Det var magi på en tallrik! Till detta serverades ett grekiskt, vitt vin från Oenops Wines som hette Aplá. En cuvee gjort på de tre grekiska druvorna Assyrtiko, Malagouzia och Roditis. En spännande kombination.

Nästa rätt ut var lilla pilgrimsmusslan. Och bönor. Varken jag eller mannen förstod rätten riktigt, men… det är ju England och bönor är väl lite deras grej. Det var väldigt gott, det var inte det men… bönor?

Scallop, haricot beans and trotter ragout, sea herbs and crispy black pudding.

Där var det lilla svarta igen. Krispig svart pudding. Jag vet inte riktigt vad det var för pudding, men det var krispigt, gott och passade väldigt bra till pilgrimsmusslan som såklart var halstrad till perfektion. Precis som en mussla skall vara. Vinet som serverades till detta var ett rött vin från Australien. Youngblood Grenache – Tomfoolery. Jag blev lite nervös först när jag såg att det skulle vara en grenache från Australien, de brukar vara ganska maffiga och jag var rädd att vinet skulle ta över musslan helt, men vinet var fjäderlätt, fruktigt och bärigt, utan att för den delen vara tråkigt.

Innan det var dags för kötträtten var jag tvungen att gå på damrummet där uppe och på vägen ner fick jag syn på Monicas bok ”The Skills”. Jag tänkte; ”Va fan, jag testar” och tog boken, stegade fram till David och frågade om jag fick köpa boken och isåfall om det fanns en chans att Monica kunde signera den till mig. Det var alls inga problem, David tog boken och sprang ner i köket och kom tillbaks med den en liten stund senare. Han frågade mannen om det var han som lagade mat eller om det var jag. Mannen sa att han inte lagade mat, han bara åt den mat som jag lagade. David skattade och sa att så var det hemma med. Mycket lättsamt ställe.

Kötträtten var kalv!

Rose veal, pan roasted, glazed sweetbread, brown butter mash and charred hispi

Köttet var så mört att det bara smälte i munnen. Potatispurén med brynt smör bara älskade jag! Kalvbräss är fantastiskt milt och gott. Vinet som serverades till detta var ett GMS – vin från Languedoc. Domaine de Montcalmes årgång 2012. GMS står för Grenache, Mourvedre och Syrah. Passade utmärkt till kalven.

På vissa restauranger är osten ett komplement som oftast kostar 15-20 pund extra. Här ingick osten i menyn och det var första gången jag sett det. Det var en ganska rejäl bit ost man fick med.

Ost!

24 månaders lagrad Comte med kvittenpuré och kanderade valnötter. Ibland har man tur. Jag bara älskar comteost! Vinet vi fick till detta var ett vitt portvin. Kopke – 10 year old white port. Det är svårt att hitta en riktigt god vit port, jag föredrar den röda, den är mer komplex och hade jag fått välja här så hade jag nog valt ett rött portvin, men det är klart… Desserten var kvar och det är svårt att hitta ett vin som inte försvinner efter ett portvin.

Desserten var så jäkla god!

Vad gömde sig här månne?

Det där vita fluffiga var calvados mousse och under denna mousse fanns en utomordentligt fräsch äppelsorbet. Toppat med lite toffee crisp och färska äpplen. Detta måste jag lära mig att laga!

Sista vinet var ett riktigt sött vin från Österrike. En beerenauslese, Feiler-Artinger och druvorna var welshriesling/chardonnay. Godis bara att sitta och sippa på.

Som om detta inte var nog kom till slut ett litet fat med choklad in. Efter dessa små godbitar var klockan över 00 slaget och vi var mätta och mycket nöjda och belåtna.

Mmmmm… choklad

Detta är ett ställe som jag definitivt kommer att besöka igen när vi är i London. Mycket vällagad mat, bra priser och bra service. Det hade varit så roligt om de fått en stjärna nästa år! Nästa gång ni är i London så gå hit. Mere på Charlotte street i Fitzrovia.

Kram, Lena

Kap Verde – Salt och fisk

Vi åkte iväg en vecka till sol och värme, närmare bestämt till ön Sal i Kap Verde. Kap Verde är en ögrupp utanför Afrikas Västra kust och enligt sägnen var det när Gud hade skapat världen och torkade av händerna landade några smulor i Atlanten…