Etikett: weekendresa

Lissabon några dagar till

I Lissabon är de tokiga i sardiner – drottningen av Atlanten kallas hon för. De är så tokiga att de har special butiker som säljer sardiner med just ditt årtal på locket. Butikerna är påkostade med häftig inredning. Lyckohjul, karuseller, färgglada burkar och personalen klädda…

Vi landade med fötterna i Lissabon

Lissabon byggdes på 7 kullar, jo jag tackar jag! Fötterna de har fått jobba hårt i fyra dagar och vi fick en oförglömlig resa med oss i bagaget hem. Vi landade med fötterna i Lissabon tidigt en Söndags morgon och kom snabbt från flygplatsen till…

När vi firade en ung 80:åring i Istanbul

Ibland hänger man inte alls med i tiden. Som när det började närma sig den 17 augusti och svärmor skulle fylla 80 år. Jag kan inte för mitt liv begripa att hon skulle fylla 80 år. Hon ser inte ut som 80, hon beter sig inte som 80. Hon är liksom mer som 60 fortfarande, både i sinne och till utseende.

Hur som helst så skulle hon iallafall fylla 80 och då passade hon på att bjuda oss till Istanbul på en lång-weekend. Hon fick välja vilket hotell vi skulle bo på och det blev Marmara Taksim, ett 5 stjärnigt hotell mitt i centrala Istanbul.

Vi flög från Kastrup till Istanbul med Turkish Airlines och skulle landa på den nya, gigantiska flygplatsen Istanbul Airport, som sägs vara världens största flygplats. Flygresan gick smidigt och de bjöd till och med på lättare mat och vin om man ville ha det. Maten var, för att vara flygplansmat, väldigt, väldigt god. Mycket bättre än vad som kan serveras på en vanlig lunchrestaurang här hemma.

När vi landat hade jag ordnat så en bil väntade på oss och körde oss till hotellet. Mycket smidigt. Säkerheten var hög på hotellet och man fick scanna både väska och sig själv innan man kom in.

Rummen var lagom stora, bekväma och med utsikt både över Bosporen och över city. Högst upp på hotellet fanns en panoramabar med fantastisk vy.

Här sitter vi, första kvällen, lite lagom trötta.

Fredagen spenderades med lite båtfärder på Bosporen. Dels så tog vi en liten båt ut till Leandertornet, eller Jungfrutornet eller på turkiska, Kiz Kulesi, ett torn på en liten (verkligen liten) ö mitt ute i Bosporen. Det går så långt bak i tiden som till ca 400 fk. För er som vill veta mera så finns den med i James Bond filmen; The world is not enough.

Efter denna lilla guppiga tur till den väldigt vindpinade ön, satte vi oss på en större båt och kryssade mellan Asien och Europa. Ett bra sätt att få se mera av Istanbul.

Mannen och jag hoppade av vid Besiktas-områden och tog en lugn, skön promenad tillbaks till hotellet. På vägen stannade vi till ett café och tog en liten fika.

Färsk lemonad och ett litet visdomsord

Vad som jag tyckte var väldigt fin var att de är så måna om de vilda hundarna och katterna. Det var alls ingen ovanlig syn att se en katt ligga och vila på en stol på en uteservering, eller en stor jättebamsing till hund ligga i dörröppningen till en affär.

Som den här lilla katten som vi hade till bords på caféet.

På kvällen hade jag beställt bord på en gammal, anrik rysk restaurang som heter 1924 Istanbul. Som namnet antyder så öppnade den just 1924 , grundad av ryssar som flydde den ryska revolutionen.

När restaurangen öppnade så var gästerna allt från kungligheter, emigranter, bohemer, spioner, politiker och filmstjärnor. Några celebriteter som gästat restaurangen är bland annat Agatha Christie, Greta Garbo och den forna turkiske presidenten Atatürk. Med andra ord, en spännande restaurang full med anor.

Den var väldigt, väldigt svår att hitta till…. När man googlade så skulle man gå ner för Istiklal Cd, ”DEN” stora gatan i Istanbul där alla affärer, restauranger och typ 15 miljoner folk finns. Sedan skulle man svänga höger till Olivya Gc och där skulle restaurangen ligga. Men vad man inte visste var att man skulle gå vidare in i en liten gränd där det längst in låg en restaurang på bottenplan med uteservering och sedan skulle man titta sig förvirrat omkring för att hitta den där dörren med en liten skylt på där det stod 1924. In genom porten och plötsligt var man i en annan tidsålder. Upp för trappan och in genom en tung dörr. Där, där inne fann vi vår lilla pärla.

Där är högt i tak, kristallkronor, gamla möbler, porslinet och vinglasen är inte av senaste modell, men det är autentiskt. Det kändes verkligen som att åka tillbaks till 20 talet.

Enormt vacker lokal

Vi valde att ta deras tasting meny. Den bestod av några kalla meze-rätter, en varm meze, en varmrätt och en dessert. Först ut kom såklart en blini.

Sedan kom de in med en liten korg med olika bröd och knäckebröd, hemmagjort smör och syltade tomater.

Bröd i olika former
Picklade cocktailtomater och något annat.
Smör. Smaksatt och naturellt.

Sedan kom den mest underbara lilla rätt som fullkomligt smälte i munnen och smakerna exploderade. Kyckling och valnötter var basen, lägg till (säkerligen) en massa grädde och andra onyttigheter. Men åååh så gott….

Detta hade jag kunnat äta 7 dagar i veckan. Lätt.

Sedan kom det in auberginerullar fyllda med getost, valnötter och olivolja.

Grillad aubergine

Sist ut bland de kalla meze rätterna var en rysk sallad med vintergrönsaker, kyckling och ägg. Vackert så det förslår.

Mäktig, rysk sallad.

Nu var man nästan på mätt för det var inga små, smårätter som kom in. Men nu var det dags för den varma mezen; Piroshky with beef.

Piroshky

Till varmrätt kunde man antingen välja Biff Stroganoff eller Kyckling Kievsky. Vad kan vara mer ryskt än Biff Stroganoff och vem skulle kunna göra det bättre än en restaurang med ryska anor? Så en Biff Stroganoff blev det.

Biff Stroganoff, potatispuré och friterade tunna, tunna potatisstrips.

Det var gott, rustikt och väldigt mäktigt. Hur skulle man ens kunna orka med en dessert efter detta? Man fick välja vilken dessert man ville, men valet föll på Chocolate Faberege. Jag tänkte Fabergé äggen som de är så kända för. Vad kan gå fel liksom?

I botten en chokladkaka och ovanpå ett chokladägg.
Sedan hällde de på varm vaniljsås på ägget….
Chokladen smälte av den varma vaniljsåsen och inuti ägget fanns kall hallonsorbet. Ljuvligt var bara förnamnet!!!

Denna lilla undangömda pärla kan jag verkligen rekommendera till alla som besöker Istanbul.

Mätta och belåtna begav vi oss tillbaks till hotellet, genom folkvimlet i staden som aldrig sover.

På lördagen var det då dags för svärmors 80 års dag. Medan jag och mannen gick ut på stan för att leta upp en vinbutik passade svärmor och svärfar på att njuta i hotellets spa avdelning. På kvällen möttes vi upp i hotellets restaurang där svärmors två systerdöttrar dök upp för att vara med på middagen.

Alla valde lite olika förrätter, men jag, mannen och svärfar valde, vad vi trodde, en liten turkisk pizza-liknande historia. Vi trodde att det skulle komma in en liten rund sak på 10 cm i diameter. Det var ju en förrätt.

Den ”lilla” pizzabiten…

Den var lika stor som en pizza! Den kanske inte ser så mycket ut för världen men den var fantastiskt god. Tunn, tunn botten, kryddat lammkött och sallad. Den var så god…. Verkligen, men den skulle varit så, så mycket mindre…

Varmrätten blev grillat lammkött. yoghurt, Pfefferoni och strips. Köttet var så mört så det bara smälte i munnen.

Innan vi åkte till Istanbul så hade jag meddelat hotellet om den stora dagen och de sa att de skulle bjuda födelsedagsdamen på en tårta. Och vilken tårta de kom in med!

Svärmor med sin överraskningstårta.
Svärmor i mitten tillsammans med sina systerdöttrar.

Ni ser, inte ser väl hon ut att fylla 80???

Söndagen avslutades med att gå en runda ner till Bosporen där vi tittade på båtar, såg en delfin/tumlare som lekte bland vågorna, drack te och bara hade det mysigt. På kvällen åkte vi hem och det var dags att komma tillbaks till verkligheten.

Tack Emel för resan och vår fina lilla weekend i Istanbul.

Kram, Lena

En Augusti kväll på Hörte Brygga

Har ni haft känlan när ni passerat en restaurang att ni måste bara hit utan att egentligen veta vad det är för restaurang. Bara att den ser så förbannat mysig ut??!! Längst kustremsan i det sydligaste Skåne finns det en liten by som heter Hörte…

Härlig Weekend i Göteborg

Under hela mitt 47 åriga liv har jag varit i eller passerat Göteborg flera gånger. Men egentligen har jag aldrig varit i Göteborg så pass länge än att jag sett mer än Liseberg och Universeum. Som barn hade vi vårt sommarställe fyra mil utanför Göteborg,…

En fantastisk pärla i Slovenien – Hisa Franko Part 1

Förra året fyllde jag 50 år… Jag visste att när jag skulle fylla år så skulle det inte finans tid att åka någonstans eftersom vi har en vingård. Även om skörden skulle vara färdig så skulle det efterföljande arbetet inte vara det, därför bestämde vi oss ganska tidigt att åka iväg på en weekend resa för att fira lite i förtid.

Vi har sett alla avsnitt av Netflix-serien Chef´s table och i säsong 2 finns ett avsnitt om Ana Rós på Hisa Franko i Slovenien… DIT ville jag åka! Sagt och gjort, lite efterforskningar följde om hur vi bäst skulle ta oss dit. Det blev flyg från Köpenhamn till Venedig där vi hade förbokat en bil. Det är bara 18 mil från Venedig till Kobarid och det är bra väg hela tiden även över bergen.

Hisa Franko har även ett hotell så jag hade bokat in oss där två nätter. Sägnen säger att Ernest Hemingway huserade där när han blev skadad vid Isonzo Front och att han sedan skrev ”A Farewell to Arms” i ett av rummen där. Det är ett stort hus, mitt ute i ingenmansland och det ligger magiskt vackert vid Soca River.

Hisa Franko, strax utanför Kobarid i Slovenien
Hisa Franko, strax utanför Kobarid i Slovenien

Hisa Franko ligger inbäddat mellan bergen och med Soca River alldeles i närheten. Fisken tar de från floden och örterna går Ana och plockar antingen ute i trädgården eller ute i skogen. Det är mycket av det vilda och naturen. De bor själva i en del av huset, Ana och hennes man Walter Kramar, deras två barn och deras lilla hund.

Soca River, Slovenien
Soca River, vild och vacker 

Vi valde att stanna två nätter för att ena kvällen prova deras 5-rätters meny och den andra kvällen ta deras 9-rätters meny. När vi kom dit så blev vi visade till vårt rum och VILKET rum sedan!! Till rummet hörde en enormt stor altan som vi visserligen delade med ett annat par, men altanen var så sjukt stor att man inte märket av dem. Och utsikten…. här hittade vi lugnet…

Rummet på Hisa Franco
Rummet. Takvåning med bubbelbad.

Är man på semester så är man på semester så jag skickade ner mannen för att köpa med sig en flaska vin som vi kunde ha ute på altanen. De hade en enormt stor vinlista och det var ganska svårt att välja men han kom tillbaks med en Edi Simcic´ – Rebula 2006.

Edi Simcic´ - Rebula 2006
Fantastisk vinmakare, fantastiskt vin!

Liten del av altanen såg ut såhär… där fanns flera mysfåtöljer, hängmattor, bord…

Del av terassen till rummet, Hisa Franco
Liten del av altanen

På kvällen gick vi ner till restaurangen och fick vårt bord. Vi satt i ett litet rum strax intill den så kallade uteserveringen, och här fanns bara ett fåtal bord. Gästerna var i 30-års åldern, foodies och många kom från USA.

Vi valde att ta ett dryckespaket till, med endast slovenska viner. De har ett enormt urval av naturviner, biodynamiska och orangea viner. Så himla spännande!

Först får man lite appetizers och först ut var lite ost att knapra på.

Ostchips på pinne
Som en liten slickepinne fast med ost.

Nästa lilla appetizer vet jag helt ärligt inte riktigt vad det var… Men det var så lätt och så krispigt och vackert…

appetizer
Lite blommor och lite annat…

Sista lilla appetizern… Jag måste medge att vissa saker är jag lite rädd för att äta, men man måste prova innan man kan säga om man tycker om det eller inte. Denna kombinationen var superhäftig! Först dagen testade jag lite av varje sak som låg på tallriken, men en av servitörerna sa till mig att man skulle ta allt i ett svep så det gjorde jag dagen efter. DÅ kom det helt till sin rätt!

Mussla med myntablad och frisk gelé
Mussla med myntablad och en frisk gelé. Kan det varit rabarber?

Till dessa tre smårätter hade vi ett slovenskt mousserande vin som jag dessvärre inte har någon bild på.

Så började då 5-rätters menyn… Först ut var sniglar.

Sniglar, picklad rödbeta, mjölk, smält äggula och grönt
Sniglar, picklad rödbeta, mjölk, smält äggula och grönt – vackert så det förslår

Till sniglarna fick vi ett Malvazija vin från Rojac   som har sina odlingar kring slovenska Istrien.

Malvazija vin från Rojac
Vitt naturvin från Istrien

Rätt nummer två… Pasta. Det är den absolut godaste pastarätten jag ätit någonsin. Det var som lent som sammet och mjukt som nektar i munnen. Till denna rätt fick vi ett orange vin, Mlecnik – Rebula. De har sina odlingar i Vipava Valley, i närheten av Italien.

Pasta fylld med fårost, langustine, kantarell och benmärg
Pasta fylld med fårost, langustine, kantarell och benmärg.

orange vin, Mlecnik - Rebula
Mlecnik – Rebula 2009

Samma vin fick vi till forellen.  Forellen i sig var väldigt snäll och mild, låg på en liten sjö av buttermilk och lite vilda växter. Och säkerligen var den fiskad i Soca River på morgonen.

Forell på Hisa Franco, Slovenien
Forell

Sedan kom kvällens höjdare! ”Mountain rabbit that wants to become a mexican chicken” Det säger ju allt! Och till detta hade vi tre olika viner. Nu vet jag inte om de gav oss lite extra mycket vin eftersom de visste att vi var vinodlare, hur som helst så var det fantastiskt att få smaka igenom alla dessa naturviner och orangea viner! Dessutom så kostade vinerna i princip ingenting per glas….

Mountain rabbit that wants to become a mexican chicken
Mountain rabbit. Kvällens rätt!

Modri Noir från Burja Winery i Vipava Valley.  Vinet är alltså 100% Pinot Noir och lagrat i 2 år på stora ekliggare samt 225 liters ekfat. Superspännande och framförallt gott vin!

Modri Noir från Burja Winery i Vipava Valley
Pinot Noir från Vipava, Slovenien

Nästa vin var ett orange naturvin från Cotar som har sina odlingar i Karst, Slovenien. Cirka 7,5 ha varav hälften är rött och hälften vitt. Spännande och gott vin med massor av frukt.

orange naturvin från Cotar som har sina odlingar i Karst, Slovenien
Cotar – Malvazija

Tredje vinet kom från Aci Urbajs – Organic Anarchy. Ett vin gjort på Chardonnay, Kerner och Laski Rizling. Naturvin och i mitt tycke en riktig käftsmäll! Riktigt, riktigt spännande vin med massor av attityd.

Aci Urbajs - Organic Anarchy
Bara etiketten utstrålar ju attityd

Sista rätten för kvällen, desserten. Den tänker jag inte heller översätta utan skriver ner den som den står på menyn. ”Bread and milk-interpretation of Jan Cvitkovic´s film Kruh in mleko smoked milk, tuile of apple core, cumin English Cream, caramelized bread.”  En fin, god avslutning på kvällen med ett tillhörande dessertvin till. Gissa om vi såg fram emot morgondagens 9-rätters meny!! Men den historien kommer i Hisa Franko Part 2.

Bread and milk-interpretation of Jan Cvitkovic´s film Kruh in mleko smoked milk, tuile of apple core, cumin English Cream, caramelized bread
Vackert avslut på kvällen och dessutom fantastiskt gott!

Kram, Lena

30 km av Ungern – Restaurang Ikon i Debrecen

I somras tog jag och min sambo en lång weekendresa i Ungern. Vi begav oss till det relativt okända resmålet, Debrecen som är Ungerns näst största stad (ungefär stort som Malmö) och har dessutom varit Ungerns huvudstad två gånger. Här finns det som anses vara…