När man inte har något att se fram emot i dessa tider (ALLTING blir inställt) så får man istället längta tillbaks till något man har gjort.
Jag får börja med att be om ursäkt för min frånvaro här på bloggen… Året har inte börjat precis bra. Ena hunden dog, det var tufft som fan och sedan kom det ena efter det andra… Helt enkelt så var det mest skit.
Men då får man tänka tillbaks på något trevligt. Som när vi var på Hisa Franko i december månad. Yeah! Vi hade varit ute och kuskat runt i två veckor när vi hamnade i Slovenien. Jag frågade sambon om han var sugen på att åka till Hisa Franko igen och det var han!
Jag ringde och frågade om det fanns plats för oss två och två hundar. Jomen visst, de hade ett rum kvar på lördagen och då var vi välkomna.
Vi befann oss söderut, på andra sidan bergen, när vi började köra mot Hisa Franko. Vi hade god marginal att köra dit, checka in, göra oss fina och sedan vara i restaurangen klockan 19.00. Men så kom snön…. och stormen…
Men vi hann dit, dock inte med så god marginal som vi tänkt oss, men vi kom dit helskinnade iallafall. Förra gången vi var där så hade man två menyer att välja mellan, en 5-rätters och en 9-rätters. Nu får man en 11-rätters meny. Läs gärna förra inlägget om Hisa Franko här och här.
Man blir så väl omhändertagen på stället och man känner sig som om man är ”hemma hos” istället för på en restaurang. Jag var lite orolig över att Ana Ros inte skulle vara där, för jag visste att hon hade ett stort åtagande dagen efter med någon annan kändiskock men… tadaaaa…
Tillbaks till rätterna…
En sak är säker, du skall inte vara mätt när du äter här. För även om portionerna är små så är rätterna många… med starters och dessert så är man uppe i 16 rätter. Mycket mat är det.
Vi valde att ta deras vinmeny till maten och då får man utvalda viner, ekologiska eller biodynamiska viner som passar till rätterna. Alex, sommelieren, är fantastiskt duktig, lyhörd och vansinnigt rolig.
Hisa Franko ligger mitt ute i ingenstans, mellan bergen och sidan om Soca River. Fisken de serverar fiskas i Soca River och köttet kommer från det vilda medan örter, grönsaker och blommor odlas av dem själva. Allting är ett med naturen och det är nog därför som det är så populärt.
Det är inte bara maten och vinerna som är exceptionella. Alla rätter serveras på unika tallrikar eller i unika skålar och det är så vackert. Man äter ju med ögonen med säger de.
Vi hade blivit lovade att efter maten skulle vi få göra ett besök i både Valters vinkällare och i hans ostkällare. Det var Ana som kom fram till mig och sa att vi bara var tvungna att gå dit och titta. Gissa vem som blev eld och lågor men först skulle vi avsluta menyn.
Att avsluta så smått
Så var det då dags att stiga in i det allra heligaste och det fick vi göra tillsammans med ett par från USA. Alex, vår sommelier, visade oss in först i ostkällaren och berättade om ostarna men framförallt lagringen av dessa.
Ostarna skall tvättas, klappas och ibland skall de bara få vila utan att de störs alls. Det verkade inte helt enkelt men det är Valters stora passion och han kan.
Vi förflyttade oss vidare in i vinkällaren och där kunde man verkligen se att de brinner för det ekologiska och lokala. Bland annat såg jag en öppnad magnumflaska från Josko Gravner (gudfadern) och frågade Alex lite försiktigt om man kunde få köpa ett glas? Han svarade att han skulle höra vad det skulle kosta och återkomma.
Alex kom tillbaks och svarade att man visst fick köpa ett glas men att det kostade 15 euro per glas…. Daaah! Vi köper två såklart! Vi satte oss ner i den lilla loungen utanför restaurangen och sippade på vårt vin när Valter kom fram och började prata med oss. Det hela slutade med att han gick och hämtade en flaska Aci Urbajs – Organic Anarchy och slog sig ner tillsammans med oss en stund.
Jag hoppas att vi kan återvända dit någon gång när och om allt återgår till det normala igen och gränserna öppnas. Men tills dess får man ha sina minnen. Vad tänker ni tillbaks på i dessa tider?
Kram, Lena
Men wow! Vilken fantastisk upplevelse det verkar ha varit! Antar att detta är ett sånt där tillfälle som man inte kan beskriva målande nog, utan att man måste ha varit med och ätit alla de där rätterna!
Tråkigt med hunden, det är verkligen baksidan med att vara hundägare. Den där dagen alltså… Usch!
Ska fundera på vad jag tänker tillbaka på och kanske skriva ett inlägg om det!
Men, wow! Vilken upplevelse. Det är verkligen sådant man minns länge. Så bra tänk att minnas tillbaka på bra stunder nu när det är svårt att planera och längta framåt. Jag tror att vi kommer att behöva ta med oss mycket ändringar i vårt tänk efter det här. En bra tid att passa på att stanna upp lite på något vis.
Jadu dessa rätter ser inte ut och vara mycket mat, så man tänker ju att man inte skulle bli mätt 🙂 Tur att ni blev serverade många rätter. Gott ser det ut?
Åh…ja det är härligt att se tillbaka på sådant man upplevt och uppskattat, och jag uppskattar sådana här inlägg väldigt mycket för då får man tips på vad man kanske vill göra i framtiden. Det såg verkligen jättehärligt ut och en massa god mat….jag, förstår om det är något du längtar tillbaka till.
Va tråkigt med hunden . Sånt e sjukt jobbigt o de som inte är djurälskare förstår inte fullt ut hur svårt det är att man förlorat sin hund för hunden är med en 24/7 ? beklagar ?
Tack. <3
vilken härligt upplevelse, och så mycket gott det serverades ❤
Men åh vilket härligt och glatt inlägg. Det stället skulle jag så gärna besöka. Maten såg helt ljuvlig ut
sådant härligt inlägg och positivt 🙂 sådant härligt ställe <3
Ohh så fint att minnas tillbaka till något bra och så rälkigt och gott allt såg ut, vilken bra reklam för dem
Men OJ, alltså nu glömde du mig igen. Hallååååå jag gillar också mat =))) KRAM
Vilken upplevelse ! Vilken mat!
Något fint att titta tillbaka på. NI verkar ha haft det tufft.
Nu är det snart påsk, något annat att se fram emot. Glad Påsk!