Innan vi åkte till Chateau Chalon så var vi Beaujolais, ett distrikt i de södraste delarna av Bourgogne. De är kanske mest kända för Beaujolais Nouveau, ett lätt, fruktigt vin som alltid släpps den tredje torsdagen i november. Druvan är Gamay. Somliga hävdar dessutom att den i bästa fall kan liknas vid en Pinot Noir från Bourgogne.
Vänliga och hjälpsamma
Det finns 10 st cru-byar i Beaujolais och på dessa viner får man sätta ut bynamnet på flaskorna. Det är också från dessa byar som de bästa vinerna kommer från. Det är inte speciellt fancy i vinerierna och vinerna är dessutom inte speciellt dyra heller. Vi hittade Domaine de la Plaigne som vi ville besöka. Människor är väldigt snälla och hjälpsamma i vindistrikt, så en dam i en butik tog sig tid att ringa dem. En man som var vän med damen, tog sig tid att visa oss vägen dit så det var bara för oss att följe efter hans bil. Vi hade aldrig hittat dit om inte han visat vägen så det tackar vi för! Efter en rundtur i vineriet gick vi ner i källaren och hade provsmakning.
Rena, bra viner som tålde lagring. De hade viner från lite olika cru-byar bland annat Morgon, Moulin a vent och Régnié. Sonen skulle väl så småningom ta över gården, just nu hade han ett fält med Chardonnay som han experimenterade med. Bästa vinet var ett fatlagrat vin.
Handviftning och gester
En annan dag skulle vi till Domaine Chateau de Grand Pre. Det är en biodynamisk odling i Fleurie som gör fantastiska naturviner. Egentligen skulle vi få träffa sonen Romain (som kunde bra engelska) men då hans lilla son blivit sjuk så fick den gamla fadern, Claude, på domainen att ta hand om oss. Vilken underbar man!! Fastän han inte kunde så mycket engelska så blev det handviftningar, gester och ord istället för meningar och slutade med ett fantastiskt besök! Claude visade oss maskinparken som bestod av 4 olika traktorer (nu är jag elak men de såg ut att vara från slutet av 18oo-talet så speciellt modernt var det inte!) med diverse maskiner på för ogräshackning, plöjning etc. Han visade oss markerna och att de gödslade med hästgödsel. Han visade oss dessutom vineriet och berättade stolt om sin son som tagit miljötänket ett snäpp längre och börjar göra naturviner.
Vinerna var mycket rena och packat med frukt. Naturviner av bästa sort!
Äggformat är det nya runda
Cuvee Sputnik är jäst på en så kallad äggformad tank, som är mycket populär bland vinmakare just nu. Finns i olika material och storlekar. Just detta ägget fick vi inte se då det stod i en annan byggnad. Namnet kom efter att det här ägget hade anlänt till gården och Claude tyckte att det såg ut som om Sputnik hade anlänt! Några timmar senare körde vi därifrån, glada och nöjda och med en ny vän i Claude.
Beaujolais ligger mellan Bourgogne och Rhone kan man säga och jag tänkte att vi kunde ta en endagsutflykt till Bourgogne. Dels för att se om vi hittade en speciell vinbutik som vi handlat i för 10 år sedan och dels för att se om vi hittade någon ny trevlig producent. Vi hittade tyvärr inte vinbutiken men väl en ny, lite hipp producent! Chateau de Citeaux och deras vinmakare Philippe Bouzereau!
Slottet var stängt och egentligen deras lilla butik med, men vi ringde och de kom ner och öppnade deras lilla butik, till vår stora lycka! Vilka viner!! Mamma Mia! Meursault har också haft otur med väder i likhet med andra delar av Frankrike så många av vinerna var slut då de fanns i mindre kvantiteter. Men detta är verkligen en vinmakare att hålla ögonen på!
Smygfoto vid en kult vinmakare
Innan vi åkte tillbaks till vår lägenhet var vi bara tvungna att åka till världens kultställe om man är vinintresserad. Få förunnat att få komma in, vi tillhör inte den skalan så vi fick nöja oss med att stå utanför.
Boka bord?? Det är ju så tomt
Sista kvällen skulle vi gå på byns restaurang Auberge de Corcelles i Beaujolais. De har fått bra omdömen överlag och de hade en spännande vinlista. Jag hade läst någonstans att det vore en god idé att boka bord, men jag tänkte att det är december månad… Inga turister mer än vi och om vi är där när de öppnar klockan 19.00 så skall det väl inte vara några problem?
När vi kom dit stod en man utanför och rökte. Han frågade om vi hade bokat bord. Neeeh, svarade jag och tittar in i den tomma lokalen. Mannen svarar att det tyvärr är fullbokat ikväll men att han skulle höra med chefen. Han gick in och kom ut bara en liten stund senare och sa att tyvärr. Vi måste sett jättebesvikna ut och jag frågade om det fanns någon annanstans i byn där man kunde äta. Han ursäktade sig igen, gick in i restaurangen och efter en lite längre stund kom han ut igen och sa att om det var ok att vi satt vid det bordet (pekar in på ett bord i restaurangen som var placerat strax bredvid köket) så kunde vi få plats. Inga problem för oss!! De dukade upp fint på vårt lilla bord och vi slog oss ner.
Den vänliga mannen som ordnade så vi fick plats visade sig vara kocken! Vi tog en tre rätters meny med ett lokalt vin. Vinet kom från en producent som vi försökt få till ett besök hos men inte lyckats, så till vår stora glädje fanns vinet på restaurangen! Jean Foillard – Morgon Cote du Py 2015
The gang of four
Jean Foillard tillhör ”The gang of four” det vill säga Jean Foillard, Marcel LaPierre, Guy Breton och Jean-Paul Thevenet. Dessa fyra rebeller återgick till de naturliga sätten att odla och tillverka vin. De använde sig av gamla stockar, de använde inga bekämpningsmedel ute i vingården, rigorös gallring, sen skörd och bara de bästa druvorna skördades, inga tillsatser i vinerna, lite eller inget svavel. Kermit Lynch kallade dem för The Gang of four och namnet har hängt med sedan dess även om Marcel LaPierre gick ur tiden 2010. Marcels barn har sedan övertagit hans vineri och odlar i samma anda.
För att återgå till vinet på restaurangen. Gjort på 60-åriga stockar från superläget i Morgon, Cote du Py. Det var årgång 2015, fortfarande ett mycket ungt vin så när vi fick fram vinet till bordet hällde servitrisen upp vinet på en karaff för att det skulle luftas innan maten.
Wow!! Fullpackat med kaxig frukt och lång, kryddig eftersmak med sammetslena tanniner! Vinet finns i några butiker i Sverige för 279 kronor. Det är bara att passa på att köpa!!
Svart salt
Till förrätt fick vi ugnsbakad foie gras (anka) och det var här jag handlöst blev förälskad i det svarta saltet!
Vi fick en rejäl bit av foie gras och det var fantastiskt gott fastän otroligt mycket. Hade önskat mig en hälften så stor bit. Det svarta saltet var dessutom en nyhet för mig. Det var mycket salt i smaken och det passade bra till det feta. Jag vet inte varifrån detta saltet kom ifrån, men här hemma har jag hittat ett svart salt från Spanien.
Varmrätten var kalvbräss med tryffelmos. Även här fick vi in en rejäl bit! Jag har bara ätit kalvbräss några gånger innan och då fått det i små, små portioner, men inte här inte! När jag var liten fick man höra att det var hjärnan på en stackars kalv som man åt, men det är inte hjärnan utan en mjuk körtel som sitter i halsen på diande kalvar. Kalvbräss är så mjäll och mild i smaken som nästan påminner om gräddmjölk och bara smälter i munnen. Tryffelmoset var dessutom fullpackat med svart tryffel.
Sedan var det dags för ostar.
Jag älskar ost men…
Jag älskar ost! Jag äter dessutom alldeles för mycket ost och vankas det ostbricka så är jag i himmelriket. Men…. Jag smakade på alla ostarna, det gjorde jag och det var inte det att de var starka på något vis men de hade alldeles för mycket smak! Så sambon fick äta upp dem och han tyckte de var goda. Vi fick även in en annan variant på ost.
Det var en form av färskost som inte smakade så mycket och såsen kändes som grädde eller något liknande. Jag smakade på detta med men även detta fick mannen äta upp. Ibland blir det inte helt bra.
Tillbaks till barndommen
Desserten fick mig att tänka på min barndom! Fattiga riddare fast här på lite franskt vis i form av stekt brioche och en kula glass. Går dessutom hem alltid. Mannen tog en liten fruktkompott som passade honom alldeles utmärkt, jag tyckte inte den var söt nog som dessert.
Överlag var det en fantastisk kväll och detta dessutom till helt överkomliga priser! Personalen var fenomenal och extra plus i kanten för att de gjorde plats för oss. Det var sista kvällen i Beaujolias och eftersom vi tar resan baklänges så blir nästa inlägg om Sancerre.
Här kan du läsa om del 1 i resan – Jura
Här kan du läsa om del 3 – Sancerre och Del 4 – Champagne
Kram, Lena
