Visst har vi väl alla ätit dumpling? Antingen på restaurang eller så har man knåpat ihop några hemma. Jag har ätit fantastiska dumplings hos Kajsa och hennes man, ätit några halvtradiga på restaurang och så har jag ätit det hemma hos ett kinesiskt par i Lund. Vi har en kille som jobbar hos oss, Jixing, han är utbildad oenolog i Kina och hamnade i Lund eftersom hans flickvän, Kena, fick en forskningstjänst på universitetet där. Vi har blivit hembjudna till dem ett par gånger och fått riktig, autentisk, kinesisk mat. Jag kan ju säga som så att det är inte sådär jättekul att gå på kinarestaurang mer…
Denna gången skulle vi äta riktiga dumplings. Häftigt!
Dumplings – the real way
Degen kan man köpa färdig i kinesiska butiker, men Jixing gör sin deg själv. Dessa bollar var dessutom bara en liten del av degen som han gjort. Jixing berättade att de äldre hemma i Kina gör två plattor åt gången, en med varje hand. Det krävs nog lite träning till det…
Jag har fått lära mig att i norra Kina äter man mycket vete, nudlar, dumplings, bröd… medan man i södra Kina äter man mera ris. Annat jag också fått lära mig är att i norra Kina tycker man om salt mat, i södra Kina äter man mera sött. I västra Kina kryddig och i östra Kina syrlig.
Vi fick hjälpa till och knåpa ihop de små dumplingsarna och det var inte helt lätt. Jixing och Kena visade olika varianter men när jag skulle göra det blev det inte alls likt deras. Ha ha ha, det krävs nog lite övning!
Lotus
Lotus är en dessutom annan spännande sak som vi fick lära oss lite mera av. Lotusblomman har ju alla hört talas om, men det man äter är roten. Det finns 9-hål och 11-håls lotus. Här i Sverige är det dyrt, inte för att den på något sätt är ovanlig, men det ligger hårt jobb bakom att få upp de små rackarna. Man skördar bara på hösten. De växer som små korvar och man måste få upp den hel, alltså inte bara en lotus rot/klump, annars oxiderar den.
Nämnde jag att den dessutom växer i lera?…
Tillbaks till vår egen lilla middag! Efter ett tag så var alla klara för tillagning. Man kan antingen koka dem eller ånga dem. De vi åt var kokta och detta av en anledning som jag återkommer till.
Olika dippsåser
I en liten skål ska man hälla dipsåsen och vill man så kan man blanda i hackad koriander, kinesisk gräslök, vitlök och extra chiliolja. Vilket jag gjorde först omgången. Till andra omgången tog jag bara dipsåsen och koriandern. Den är starkt nog som den är. Ha ha ha!
Dumplingen skulle doppas i såsen och sedan skulle man till detta äta en vanlig tofu-sallad. Tofu smakar i sig inte så mycket så jag körde ner den med i dipsåsen.
Medan vi satt och åt så kom Kena med ytterligare skålar till oss. Hon sa att vi inte behövde dricka det om vi inte tyckte om det, men vi kunde smaka. Jixing berättade att man dricker detta till sina dumplings för att vara snäll mot magen och det hjälper till med matsmältningen. Det var gjort på vattnet som dumplingen kokats i. Det smakade inte mycket endast lite mjöl. Men att dricka den varma, lite smaklösa buljongen tillsammans med de smakrika dumplingsarna och den starka dipsåsen var faktiskt inte alls dumt!
Te och bönor
Efter maten dricker man te och äter lite snacks. När Kena satte fram fatet med snacks förstod jag först inte riktigt. Ett fat med bönor. Hmmm… Vad var detta?
Bönor
Ser ni? Chili, stjärnanis, lagerblad och bönor. Det kokas efter alla konstens regler och inuti den där skidan låg små bönor som var så gudomliga… Det var så gott!
Kvällen avslutade vi med en rose cookie. En kaka som bara görs i norra Kina eftersom det är där de flesta rosodlingar finns. Man stiger upp tidigt, tidigt på morgonen, innan solen hunnit upp och plockar rosbladen. Sedan gör man en sorts sylt, marmelad och lägger inuti kakan. Den är inte speciellt söt, men doftar och smakar väldigt, väldigt mycket rosor.
Det är lite om Kina och äkta, autentisk kinamat. Jag kan inte vänta tills jag får lära mig mer!
Läs om besöket hos Kajsa och hennes man här.
Kram, Lena