Etikett: lokalproducerat

Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt Sverige och jag älskar att vara hemma men ibland är det skönt att kunna längta bort. Att få minnas en plats som hjärtat klappar lite extra för, i detta fall; Kroatien.

Vi var bjudna till Kroatien i december förra året. Det skulle anordnas något som heter Open cellar day vilket innebär att vinodlarna har öppet hus och bjuder på vin och lite tilltugg. Vi var inte sena att tacka ja till detta! Visst, det var typ 200 mil ner men vi skulle ta det i etapper och hade ingen brådska.

Förra gången vi var där så körde vi hela vägen ner. Denna gången testade vi att ta färjan. Från Ploce till Trpanj tar det ungefär en timme med båt och det är så otroligt vackert. Det var i december månad, glöm inte det, och ändå kunde vi ändå sitta ute på däck under hela turen.

Vi skulle bo i Orebic, hos Marija i hennes gästlägenhet. Marija har tillsammans med sin bror, Niko Bura, en av Kroatiens bästa vingårdar så för oss var det en ära att få bli ner bjudna av henne.

Festen i Potomje

Redan nästa dag var det full rulle i det MrGudic:ska hemmet då det skulle förberedas för kvällens fest som vi var bjudna till. Vi visste inte så mycket om det hela, bara att vi skulle vara på en restaurang i Potomje klockan 18.

Det visade sig att vinbönderna hyrt en lokal vinbar för kvällen och festen hölls av de lokala vinbönderna för de lokala vinbönderna. Alla tog med sig en flaska av sitt vin och det bjöds på mat, vin och musik. Vilken glädje!

Den här äldre mannen, Mile, är en legend. Han driver tillsammans med sin son, Denis, Kriz Winery och som de själva beskriver det: ”A union of tradition and modernity: the story of a family winery.” Mile är den traditionella och Denis är den moderna. Vilka fantastiska viner de levererar!

Det här är Marija. Hon tar hand om alla och känner alla och organiserar allting till bästa sätt. Hon är varmhjärtad, vänlig och alldeles underbar.

Mannen i mitten är en annan liten legend, Mato ”Mr Cool” Matusko från Matusko Winery som även han gör fantastiska viner, alltså; Köp, lagra och njut.

Vi är ju också vinbönder så när Mato frågade oss om vi inte hade vin med oss, svarade vi att jo, det hade vi ju. ”Spring och hämta det, det måste vi prova!” Sagt och gjort, mannen fick gå och hämta en flaska av vårt eget prestigevin; Ran 2.0 sedan var den flaskan i Matos händer. Efter att han (Mato) testat det och gett betyget ”This is fucking good” så tog han flaskan med sig och bjöd i sin tur på sina vänner.

Detta var en fantastisk kväll som är svår att beskriva, man måste nästan uppleva det själv.

Open cellar day i Kroatien

Vad jag gillar med att vara i Kroatien på vintern är att det hänger mogna apelsiner och citroner överallt på träden. I trädgård finns en liten apelsinlund och folk bjuder gladligen på sina apelsiner.

Klockan 09.00 bar det iväg på lördagen och då skulle vi ta oss ner till Ston där denna Open cellar day skulle börja med att borgmästaren skulle hålla ett litet tal sedan brakade det loss.

Man räknade med att cirka 5000 personer skulle köra/åka runt på denna halvö under dagen för att prova vin och mat. Marija var ledare och strax efter att borgmästaren hållit tal sa hon att vi skulle köra till nästa by. Hela dagen var planerad och därmed också vilka producenter som skulle besökas. Det gällde att hålla ett steg före alla andra så man inte hamnade i värsta rusningen fick vi höra.

• 

• 

• 

Milos Winery gör fantastiska viner men med en relativt hög prislapp om man inte vill lagra vinerna själv.

Nästa stopp var Edivo Wine som är kända för sina Navis-viner. Dessa viner lagras i vattnet och i ärlighetens namn så vet jag inte om det mest var en reklam-grej eller om det verkligen blir bättre viner av att lagras i vatten. Men det var en kul grej och det var lite häftigt att se.

• 

• 

Är ni någon gång på Peljesac så besök Matusko Winery! De har viner för alla plånböcker och är väldigt goda och välgjorda.

På tur i Dingac

På måndagen åkte vi iväg med Marija till ett av de bästa vinodlingslägena på Peljesac, nämligen Postup och Dingac. För att komma till just Dingac så kör man genom en smal tunnel, cirka 400 meter lång, genom berget för att komma ut på andra sidan.

Det är vansinnigt brant, vägen är smal och det är med hjärtat i halsgropen man åker där.

Ja, denna synen möttes vi av när vi kom ut genom tunneln. Någon överförfriskad person hade under lördagen valt att ta vägen genom tunneln. Enligt Marija hade ingen blivit skadad, inte mer än bilen då, men ni ser?! Det ligger en frikkin bil i vinodlingen!

Hade man valt att köra den smala vägen utmed havet från Dingac så hade man kommit till denna lilla fiskeby, Trstenik. Det finns bättre vägar att ta sig dit men för den saken skull så är de inte mindre läskiga att köra på för det är vansinnigt brant på sina ställen.

Korta Katarina – Ett vineri med amerikanska rötter

Efter inbördeskriget i Jugoslavien åkte Lee och Penny Anderson från USA, till Kroatien för att hjälpa till att bygga upp infrastrukturen och skolor i dels Kroatien och dels i Bosnien Herzegovina. Väl där blev de förälskade i platsen och köpte och startade Korta Katarina. Det är del en vingård och dels har de en Villa som man kan hyra (om man är ofantligt, ofantligt rik) för att ha fest eller bara semester.

Vi valde att bara åka dit för att prova vin och få en tur i deras vinkällare.

Ibland kan man hitta deras viner på systembolaget och då tycker jag absolut att man skall testa! De gör eleganta, vackra viner även om den ”power” som jag gillar inte finns där så är det bra viner.

Vi stannade på Peljesac i 5 dagar, sedan var det dags att ta oss tillbaks till Slovenien igen, denna gången tog vi inte båten utan körde hela vägen och köpte med oss en massa apelsiner och mandariner hem.

Slovenien är ju ett annat land som vi gärna återkommer till och här kan ni läsa om första gången vi var på Hisa Franko och här kan ni läsa om när Kajsa åkte till Cap Verde. Lissabon är ett annat ställe som de gärna åker till igen och det kan ni läsa om här.

Har ni några favorit ställen som ni gärna återkommer till?

Kram och hopp om en ljusare framtid, Lena