Mitt ute i ingenstans – Häng med till Lilla Sjötorp.

Mellan byarna Klagshamn och Gessie, alldeles nära havet, ligger Lilla Sjötorp. En liten restaurang som värnar om det lokala och vars filosofi är ”när & kärproducerat”. Ett litet ställe som du alltid blir välkomnad av ett glatt leende.

Kör inte för fort förbi för då missar du pärlan

När vädret tillåter så kan man sitta ner ute i trädgården och äta, på sommaren är det helt magiskt! De har en fast meny medan luncherna varierar. Själv bara älskar jag deras skånska tapas meny! Inne i själva restaurangen finns plats för 11 personer och känslan är mer att du sitter hemma i någons vardagsrum än att du sitter på en restaurang.

Svärfar fyller år i januari och då passade vi på att bjuda både honom och svärmor på lite skånska tapas. De är både fantastiskt goda och väldigt mättande! De serveras på en liten bricka och alla smakerna sitter som en smäck.

Från vänster – En tapas med skagenröra, en med rostbiff, en liten omelett med grönkål och lax och en cheddarpaj

Man blir ju lite sötsugen efteråt och vad passar väl bättre då om inte en liten tapasfika? Vi var väldigt, väldigt mätta och belåtna när vi begav oss hem den eftermiddagen i kalla januari.

Från höger – Äppelpaj, kanelsnäcka och kärleksmums

Allting behöver ju faktiskt inte serveras på en tallrik, här är Kajsas inlägg om hennes fina serveringsbräda. Den är perfekt att servera tapas på!

Lilla Sjötorp har ett öppet kök

Jag gillar när det är öppet kök, man känner personalens närvaro på ett annat sätt och just på Lilla Sjötorp skämtas och skrattas det ofta.

Vem är det då som driver denna lilla pärla? Det är Eva Sjöblom, världens mest glada och positiva tjej. Hon gör allt för att du skall trivas och stammisarna är otaliga… Fullt förståeligt! När det är högsäsong så måste du boka bord och jag tycker nog att ni skall ta er hit i sommar för att få uppleva det själva.

Alltid lika glada Eva

Sådär ja, nu vet ni vart ni skall åka i sommar. Till Lilla Sjötorp, mitt ute i ingenstans med naturen inpå.

Eva och jag från en glad kväll i somras

Kram, Lena

Titta in till vårt paradis, Vingården i Klagshamn.

Som ni kanske alla vet så har jag och min sambo en vingård här i Klagshamn och den startade vi 2001. Jag tänkte att vi skulle kika runt lite på vingården och se hur vi har det. Är ni sugna att hänga med till vårt paradis?

Vår vingård, lite sådär från ovan. Foto: Lars Dareberg

Strax söder om bron som går till Köpenhamn i en liten by som heter Klagshamn har vi vårt lilla paradis. På 1,8 ha odlar vi mest Solaris men också Rondo, Cabernet Cortis och lite Frühburgunder.

Vi odlar med kärlek och omsorg, utan gifter och utan en massa olika tillsatser i vinet. För oss är det viktigt att veta vad man får i sig. I våra viner finns jäst, om de inte fått jäsa med gården naturliga jäststammar vill säga, och svavel.

På vintern beskär man rankorna hårt.

Nästan allt arbete görs för hand, det är i princip bara ogräsbekämpningen som görs med maskin. Då har vi en liten finurlig maskin som heter Radius och som man kopplar på traktorn. Det är en kniv som rensar mellan plantorna och en sensor känner av när det kommer en planta och då dras kniven tillbaka.

På vintern beskär man vinrankorna för att få den bästa kvaliteten och man beskär hårt. Cirka 95 % av plantan skär man bort.

Våren kommer och knopparna med den…

Det är vår i vingården och rankorna börjar knoppas. Foto: Roger Nellsjö

På våren, i Maj månad, börjar plantorna knoppas och när de växt några centimeter så gallrar man första gången. En gammal grundregel är att man sparar mellan 6 och 7 skott per stock men givetvis så är det olika från planta till planta. Till syvende och sist så är det alltid rankans status som avgör.

Vi gallrar hårt i vår vingård och tänker kvalitet framför kvantitet.

Även efter att rankan fått sina druvklasar så gallrar man. Vill man ha bra kvalitet på druvorna så kan man inte låta alla klasar sitta kvar utan då klipper man bort klasar så man har cirka 2 klasar per stock. Resten ger vi tillbaks till jorden.

Dags för skörd i vingården

Solmogen Solaris, redo för skörd.

Vi brukar starta skörden i september månad. Vi både mäter, analyserar och smakar druvorna så vi vet när det är dags för skörd. När det är dags så kallar vi in skördearbetarna som är allt från vänner, bekanta och kollegor.

En tidig morgon, det är dags för skörd.

Vi startar alltid tidigt på morgonen för att hinna med det vi skall. Dagen startar med en kopp kaffe, sedan går arbetarna ut i vingården och börjar skörda. Vi har en regel; ”Allt du lägger i spannen skall du vara beredd att stoppa i munnen” Alltså; Inga dåliga druvor skall skördas. Det gäller att vara noga och rensa bort det som är dåligt.

Rondo
Jesper och Ylan diskuterar vin, såklart.

Jesper och Ylan jobbade hos oss 2020 och förhoppningsvis kan de jobba även i år. Ylan är från Frankrike och studerar på distans till vinbonde. Jesper har jobbat på olika vingårdar i Frankrike men kom tillbaks till Sverige förra året. Deras passion är naturviner och deras viner kommer förhoppningsvis ut på marknaden i år.

Nyskördad Solaris
Ett stenkast från Öresund…. Foto: Roger Nellsjö

Jag älskar att fotografera men ibland måste man få lite hjälp av proffsen och då anlitar vi Roger Nellsjö till att göra lite olika arbeten till oss. Han tar riktigt, riktigt fina bilder och rekommenderas varmt.

Mannen & jag Foto: Roger Nellsjö

Att längta…

När temperaturen visar minus 6 grader så längtar man till våren och sommaren så man kan gå där ute i sin vingård och njuta. Snart kanske man kan börja planera lite för årets frösådd av grönsaker… så kan man pyssla med det under tiden. Här kan ni se ett härligt inlägg om spirande fröer.

Det var lite om vår vingård och hur året rullar på här. Jag berättar gärna mera om ni vill veta mera. Och ni vet väl att det är Vinets Dag imorgon, 22 januari? Fira med något gott i glasen och ni som inte dricker alkohol, satsa på någon god lokalproducerad hantverksjuice eller något alkoholfritt fruktvin.

Kram, Lena

Den utsökta grönkålen har gått och blivit riktigt hipp

Grönkålen har funnits i mitt liv ända sedan jag var liten. Min mamma gjorde den godaste grönkålssoppan i världen och jag saknar den. Jag har försökt göra den några gånger men med miserabelt resultat. Jag får leva på minnet istället.

Alla vet väl hur läget var och fortfarande är på restaurangerna så när grönkålen var färdig i fjor och ingen kunde gå och äta julbord så stod bönderna där med sin grönkål.

Första gången jag såg grönkål i kruka var när Sandra på Mastio skrev inlägg på facebook att man skulle hjälpa en bonde och köpa grönkål. Sedan började grannen att sälja grönkål i kruka. Klart man var tvungen att köpa!

Grönkål i kruka

Vi äter mycket grönkål här hemma och framförallt halländsk långkål som är såååå gott! Men det är inte det jag skall tipsa om här utan en alldeles utsökt grönkålspaj.

Först gör du pajskalet.

  • 2 dl mjöl
  • 1 dl grahamsmjöl
  • 125 g smör
  • 2 msk iskallt vatten (ställ in det i frysen i 10 minuter så det blir riktigt kallt)

Blanda ihop degen i en matberedare, tryck ut i en pajform, nagga och ställ in i frysen i 30 minuter. Förgrädda därefter skalet i 200 graders värme i 12 minuter.

Recept på fyllningen

  • 200 g grönkål
  • 1 rödlök
  • 150 g ädelost av god kvalitet
  • 1 dl grovt hackade valnötter
  • 3 ägg
  • 2 dl matlagningsgrädde
  • salt, peppar

Hacka grönkålen och löken och stek detta mjukt i smör på medelvärme. Lägg ner i pajskalet, smula osten över och häll på äggstanningen. Toppa med valnötterna.

Redo att slängas in i ugnen

Sätt in pajen i ugnen i 200 graders värme i cirka 35 till 40 minuter och medan den står i ugnen så gör du en sallad.

Färdiggräddad och alldeles ljuvlig

Paj är lätta att laga och man kan variera dem i all oändlighet och dessutom är det gott. Här kan du hitta en annan god paj.

Vilka är era favoritpajer?

Kram, Lena

Skall vi ta oss till Kroatien?

Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt Sverige och jag älskar att vara hemma men ibland är det skönt att kunna längta bort. Att få minnas en plats som hjärtat klappar lite extra för, i detta fall; Kroatien.

Vi var bjudna till Kroatien i december förra året. Det skulle anordnas något som heter Open cellar day vilket innebär att vinodlarna har öppet hus och bjuder på vin och lite tilltugg. Vi var inte sena att tacka ja till detta! Visst, det var typ 200 mil ner men vi skulle ta det i etapper och hade ingen brådska.

Jadrolinija har båtar som seglar i hela Kroatien
Vi tog båten till Peljesac

Förra gången vi var där så körde vi hela vägen ner. Denna gången testade vi att ta färjan. Från Ploce till Trpanj tar det ungefär en timme med båt och det är så otroligt vackert. Det var i december månad, glöm inte det, och ändå kunde vi ändå sitta ute på däck under hela turen.

Vi skulle bo i Orebic, hos Marija i hennes gästlägenhet. Marija har tillsammans med sin bror, Niko Bura, en av Kroatiens bästa vingårdar så för oss var det en ära att få bli ner bjudna av henne.

Festen i Potomje

Redan nästa dag var det full rulle i det MrGudic:ska hemmet då det skulle förberedas för kvällens fest som vi var bjudna till. Vi visste inte så mycket om det hela, bara att vi skulle vara på en restaurang i Potomje klockan 18.

Lokalt band spelar kroatisk folkmusik
Vinbönderna har fest

Det visade sig att vinbönderna hyrt en lokal vinbar för kvällen och festen hölls av de lokala vinbönderna för de lokala vinbönderna. Alla tog med sig en flaska av sitt vin och det bjöds på mat, vin och musik. Vilken glädje!

Legendar sitter och funderar
Mile Kriz

Den här äldre mannen, Mile, är en legend. Han driver tillsammans med sin son, Denis, Kriz Winery och som de själva beskriver det: ”A union of tradition and modernity: the story of a family winery.” Mile är den traditionella och Denis är den moderna. Vilka fantastiska viner de levererar!

Vin leder till diskussioner
Marija MrGudic

Det här är Marija. Hon tar hand om alla och känner alla och organiserar allting till bästa sätt. Hon är varmhjärtad, vänlig och alldeles underbar.

Glädjen är stor bland vinbönderna på festen innan Open Cellar Day
Marija & Mato

Mannen i mitten är en annan liten legend, Mato ”Mr Cool” Matusko från Matusko Winery som även han gör fantastiska viner, alltså; Köp, lagra och njut.

Mato Matusko öppnar en flaska vin från Vingården i Klagshamn
Mato testar Ran 2.0

Vi är ju också vinbönder så när Mato frågade oss om vi inte hade vin med oss, svarade vi att jo, det hade vi ju. ”Spring och hämta det, det måste vi prova!” Sagt och gjort, mannen fick gå och hämta en flaska av vårt eget prestigevin; Ran 2.0 sedan var den flaskan i Matos händer. Efter att han (Mato) testat det och gett betyget ”This is fucking good” så tog han flaskan med sig och bjöd i sin tur på sina vänner.

Detta var en fantastisk kväll som är svår att beskriva, man måste nästan uppleva det själv.

Open cellar day i Kroatien

Vad jag gillar med att vara i Kroatien på vintern är att det hänger mogna apelsiner och citroner överallt på träden. I trädgård finns en liten apelsinlund och folk bjuder gladligen på sina apelsiner.

Alla har apelsiner och citroner i sina trädgårdar i Kroatien
Apelsiner!

Klockan 09.00 bar det iväg på lördagen och då skulle vi ta oss ner till Ston där denna Open cellar day skulle börja med att borgmästaren skulle hålla ett litet tal sedan brakade det loss.

Man räknade med att cirka 5000 personer skulle köra/åka runt på denna halvö under dagen för att prova vin och mat. Marija var ledare och strax efter att borgmästaren hållit tal sa hon att vi skulle köra till nästa by. Hela dagen var planerad och därmed också vilka producenter som skulle besökas. Det gällde att hålla ett steg före alla andra så man inte hamnade i värsta rusningen fick vi höra.

Milos Winery gör fantastiska viner men med en relativt hög prislapp om man inte vill lagra vinerna själv.

Nästa stopp var Edivo Wine som är kända för sina Navis-viner. Dessa viner lagras i vattnet och i ärlighetens namn så vet jag inte om det mest var en reklam-grej eller om det verkligen blir bättre viner av att lagras i vatten. Men det var en kul grej och det var lite häftigt att se.

Är ni någon gång på Peljesac så besök Matusko Winery! De har viner för alla plånböcker och är väldigt goda och välgjorda.

På tur i Dingac

På måndagen åkte vi iväg med Marija till ett av de bästa vinodlingslägena på Peljesac, nämligen Postup och Dingac. För att komma till just Dingac så kör man genom en smal tunnel, cirka 400 meter lång, genom berget för att komma ut på andra sidan.

Det är vansinnigt brant, vägen är smal och det är med hjärtat i halsgropen man åker där.

Bil som landat på taket i vinodlingen, Dingac läget, Kroatien
Det ligger en bil i vinodlingen

Ja, denna synen möttes vi av när vi kom ut genom tunneln. Någon överförfriskad person hade under lördagen valt att ta vägen genom tunneln. Enligt Marija hade ingen blivit skadad, inte mer än bilen då, men ni ser?! Det ligger en frikkin bil i vinodlingen!

Utsikt över Postup läget och Orebic i bakgrunden. Vacker utsikt i Kroatien
Postup
En liten fiskeby i Kroatien
Trstenik

Hade man valt att köra den smala vägen utmed havet från Dingac så hade man kommit till denna lilla fiskeby, Trstenik. Det finns bättre vägar att ta sig dit men för den saken skull så är de inte mindre läskiga att köra på för det är vansinnigt brant på sina ställen.

Korta Katarina – Ett vineri med amerikanska rötter

Efter inbördeskriget i Jugoslavien åkte Lee och Penny Anderson från USA, till Kroatien för att hjälpa till att bygga upp infrastrukturen och skolor i dels Kroatien och dels i Bosnien Herzegovina. Väl där blev de förälskade i platsen och köpte och startade Korta Katarina. Det är del en vingård och dels har de en Villa som man kan hyra (om man är ofantligt, ofantligt rik) för att ha fest eller bara semester.

Vi valde att bara åka dit för att prova vin och få en tur i deras vinkällare.

Ekfat i källaren på Korta Katarina i Kroatien
Vinkällaren hos Korta Katarina
Vinprovningen skedde i deras vinprovningsrum med utsikt över den vackra trädgården
Vinprovning
Butiken på Korta Katarina i Kroatien med alla flaskor i snygga ställ på väggen.
Butiken

Ibland kan man hitta deras viner på systembolaget och då tycker jag absolut att man skall testa! De gör eleganta, vackra viner även om den ”power” som jag gillar inte finns där så är det bra viner.

Vi stannade på Peljesac i 5 dagar, sedan var det dags att ta oss tillbaks till Slovenien igen, denna gången tog vi inte båten utan körde hela vägen och köpte med oss en massa apelsiner och mandariner hem.

Slovenien är ju ett annat land som vi gärna återkommer till och här kan ni läsa om första gången vi var på Hisa Franko och här kan ni läsa om när Kajsa åkte till Cap Verde. Lissabon är ett annat ställe som de gärna åker till igen och det kan ni läsa om här.

Har ni några favorit ställen som ni gärna återkommer till?

Kram och hopp om en ljusare framtid, Lena

Lokalt & närproducerat hos Tareq

Alla vet väl vem Tareq Taylor är? Tareq är svensk krögare, TV-kock, kokboksförfattare och vinnare av Kockarnas Kamp, tja… han är ju en riktig kändis helt enkelt. När jag fyllde år för ett tag sedan kände jag att nu var det dags för lite Lokalt & närproducerat hos Tareq.

Tareq Taylor-Värdig vinnare av Kockarnas Kamp

För oss Malmö-bor är han den som hade restaurang Trappaner och Slottsträdgårdens Kafé för att sedan öppna Kockeriet. I början var konceptet på Kockeriet lite mer åt sharing is caring-hållet och hade fokus på lokala råvaror och hållbarhet men efter hand har det gått mer och mer åt ”fine-dining” hållet men har fortfarande samma fokus på lokala råvaror och hållbarhet.

Sambon och jag hade länge pratat om att vi skulle gå dit och äta men aldrig fått loss tummarna fastän att det ligger så nära egentligen. Det är ju bara att hoppa på en buss och åka in till stan för att sedan ta en kort promenad dit.

Det är rustikt men känns väldigt välkomnande på Kockeriet

Det finns tre bord precis utanför ”vinkällaren” så man kan dels titta på vinerna i vinkällaren och dels bort mot köket så man kan se när de lagar maten. Jag gillar när det är lite rustikt och mysigt och välkomnande istället för stelt och sterilt så man inte vågar röra sig.

Jag har tydligen inte varit helt snäll under året för det HÄLLREGNADE när vi skulle ta bussen in till stan. Vi hukade under vars ett paraply och tog vi oss iallafall från bussen till Kockeriet och var framme lite innan bokad tid.

Det är lokalt och närproducerat hos Tareq

Vad fick vi då att äta under kvällen?

Vi började med en liten appetizer

Istället för vinpaketet tog vi istället en flaska champagne som skulle passa till de första rätterna och vi valde Egly Ouriet – Brut Rosé Grand Cru. Det är sällan vi dricker just roséchampagne men Egly Ouriet tillhör en av favoritproducenterna så den fick det bli. Det serverades tre små appetizers innan det började ”på riktigt”.

Det är viktigt hur det serveras så att ögonen får sitt med
Dessa små rackarna var gudomliga…. Gudomliga…

Vi valde 7-rätters menyn för vi ville inte missa vakteln och inte heller havskräftan. Efter det alldeles nybakade surdegsbrödet ( Åhhh….) med det hemmakärnade smöret kom den första lilla rätten som bestod av pilgrimsmussla, jordärtskocka och fläder.

Pilgrimsmusslan var både söt och syrlig

Vi fick en varm och timjandoftande buljong att hälla på och denna värmdes upp vid bordet i en perkulator-liknande bryggare

Buljongen värms upp

Jag tycker om när man kan se vad de pysslar med i köket, det ger en lite extra varm känsla kan jag tycka.

Lokalt & närproducerat på Tareq Taylors Kockeriet

Nästa rätt som vi får serverad är öringen med svamp och blåmussla men blåmusslan var utbytt mot svartrot och eftersom jag älskar svartrötter så passade det mig utmärkt.

Visst är det vackert?

Sedan kom purjolöken med riven bottarga och denna var en av favoriterna under kvällen! Vi fick lära oss att bottarga är fiskrom som torkats och denna revs fint över purjolöken.

Bakad purjolök, potatisskum, äpple och bottarga
Vi får havskräfta med chorizo

Rött vin på karaff till köttet

Vår servitris för kvällen var den raraste, piggaste och gladaste tjejen och jag är så glad över att hon hade hand om oss under kvällen. När det var dags för kötträtterna valde vi ett rött vin från Guigal. Vinet skulle hällas upp på karaff och detta gjorde hon i god tid innan så vinet hann luftas.

Vår servitris dekanterar vinet
Vaktel
Här ser man karaffen lite bättre. Riedel- Amadeo

Sista rätten ut var hjortfilé. För sambon var det perfekt, jag själv är lite gnällig när det är för rött så lite generat frågade jag om de kunde steka på biten lite till och det var absolut inga problem!

Hjortfilé, blodpudding, rotselleripuré & rönnbär

Dags att avsluta med lite sött

Visst är det konstigt att hur mätt man än är så finns det alltid plats för lite sött? Det får bara inte bli för tunga desserter så man blir helt däst.

Här fick vi tre små desserter som var helt underbara! Eftersom vinet var slut så mannen tog kaffe och jag tog lite te.

Vi avslutar med lite sött, lokalt & närproducerat hos Tareq
Det var nypon, mandel och havtorn på kvällens huvuddessert.
Choklad, makroner och rulltårta

Trots att det var tre desserter så blev det ett alldeles lagom avslut för oss.

Kockeriet har höga ambitioner och jag hoppas att de snart får sin efterlängtade stjärna som de jobbar så hårt för. Vi gav oss ut i natten, mätta och belåtna för att ta bussen hem men en sak var vi överens om och det är att hit kommer vi att gå fler gånger.

Är ni nyfikna på fler fine-dining inlägg så hittar ni några av dem här och här

Kram, Lena

En liten pärla i Staffanstorp

I vintras när vi satt nere i Frankrike fick vi ett mail från Gästis i Staffanstorp,där de undrade om vi skulle vilja ha en winemakers dinner hos dem. Det krävdes dessutom inte mycket betänketid för att tacka ja och efter lite mailande hit och dit med krögaren Adam så kom vi fram till att fredagen den 23 mars skulle passa oss bra. När väl datumet var satt så skulle vi diskuterade menyn tillsammans, vilka smaker som dessutom passade med de olika vinerna.

Köksmästaren Marcus Hester och hans gäng i köket hade skapat en fantastisk meny till kvällens winemakers dinner! Jag sa det till Adam på kvällen och jag säger det igen, hur kan Michelinguiden missat detta???

Winemakers Dinner

Kvällens första rätt var halstrad pilgrimsmussla med brysselkål, syltad citron och jordärtskockspuré.

halstrad pilgrimsmussla med brysselkål, syltad citron och jordärtskockspuré på Gästis i Staffanstorp
Till detta serverades Klagshamns Rosé Barrique 2017

Andra rätten var Jordärtskockssoppa med tartar på hemmarökt vildandsbröst och friterad silverlök. Anden hade någon av kockarna skjutit och rökt.

Jordärtskockssoppa med tartar på hemmarökt vildandsbröst och friterad silverlök på Gästis i Staffanstorp
Tartar på rökt vildand och lite äpple

Sedan hälldes soppan på och ni ser hur krämig den är??

Den krämiga jordärtssoppan hälls upp runt tartaren på Gästis i Staffanstorp
Krämig jordärtskockssoppa

Till denna rätten serverades Klagshamns Inkognito 2016. Staffanstorps Gästis är dessutom den enda restaurang som har detta vinet och det var en klockren kombination!

Tredje rätten var Tuppballoutine från Tockafarmen i Genarp med vedrökt karré, selleri-palsternackspuré, friterad svartrot, beurre blanc och enokisvamp.

Tuppballoutine från Tockafarmen i Genarp med vedrökt karré, selleri-palsternackspuré, friterad svartrot, beurre blanc och enokisvamp på Gästis i Staffanstorp
Tuppballoutine

Vinet som serverades här var Klagshamns Ego 4. Våra vita, torra viner passar dessutom utmärkt till mat som är lite rökt, så kockarna hade verkligen satt ihop menyn perfekt. Svampen var dessutom en helt ny upplevesle för mig, Enokisvamp. Ser hur rolig ut som helst och smakade riktigt gott.

Vi valde att inte ha en söt dessert utan istället avsluta med lite ostar och då ville jag ha ostar från Malin Kumberg på Ådala Gård. Vi har ju testat dem på Glocal Cooking middagen och jag blev handlöst förälskad i dem. Sort Sol….

Ostar från Ådala Gård och blåbärsmarmelad på Gästis i Staffanstorp
Ostar från Ådala Gård och blåbärsmarmelad.

Klagshamns Öresund 2017 serverades till ostarna.

Vilken lyckad underbar kväll och dessutom all eloge till kockarna som gjorde ett fantastiskt jobb. Har ni vägarna förbi Staffanstorp så hoppa in på lite lunch,  brunch på söndagarna eller varför inte middag på kvällen? Och har ni inte vägarna förbi så tycker jag att ni skall köra dit ändå för det är väl värt en liten omväg, den här lilla pärlan i Staffanstorp.

Kram, Lena