Polly, Mr.Fogg och en hemlig bar – Del 3

Ye Olde Chesire Cheese skylt London
Ye Olde Chesire Cheese

Första kvällen startade vi med en jakt efter ”Polly”. En odräglig papegoja som var ful i munnen och kunde härma en kork i följd av orden ”glugg, glugg, glugg”. Puben ” Ye Olde Chesire Cheese” är en av Londons äldsta pubar från 1538. Dock återuppbyggd efter stora branden 1666. Den har en massa charmiga smårum och källarutrymme att slå sig ner på. Både Charles Dickens och Mark Twain var stamgäster här på puben. Polly som spottade ur sig en massa oförskämdheter under 40 år, satt uppstoppad i en bur ovanför baren sedan 1926. Det ryktas dessutom att en bordell fanns i puben på 1700 talet. En del kakelplattor med sexuella motiv ska dessutom ha hittats på vindsvåningen.

Polly en uppstoppad Papegoja
Den oförskämda papegojan Polly
Waiters service serveringslucka
En gammal trävask på puben
Häftiga detaljer

Mr. Fogg en häftig upplevelse

Mitt i Covent Garden hittar du en av Mr. Foggs restauranger – Mr. Foggs Tavern. Här var det tänkt vi skulle äta lunch men stannade bara till för en drink. Restaurangen är verkligen värd att besöka bara för att få landa i en av Phileas Foggs resor. Här finns så många detaljer som gör en glad, nyfiken och förundrad. Som att få hänga med på ett äventyr runt Jorden på 80 dagar. Servitören som tog emot oss var helt underbar och toaletterna var dessutom nog de snyggaste toaletter jag sett. Mr. Foggs har ett antal olika pubar runt om i London. Alla har en speciell del av Mr. Foggs liv, med en massa detaljer som är häftiga att uppleva. Vi hann tyvärr bara med denna, denna gång.

Mr. Foggs Tavern, London
Mr. Foggs Tavern, London
Underbar servitör på Mr. Foggs
Härlig servitör på Mr. Foggs
Keramikvaskar med blått möbnster och guldspeglar hos Mr. Fogg i London
Så snyggt på toaletten!

Paddington utan toalett

”Hemmavid” i Paddington hittade vi bakom stationen en kanal full med kanalbåtar. Här hittade vi även en liten italiensk pub på hjul som vi slog oss ner vid en kväll. Mysigt upplyst, trevlig musik, avslappnat och med en trevlig bartender. På baren stod dessutom en burk med hundkex så även de fyrbenta skulle få sig en godbit. Själv blev godbiten en Citronfylld Cannoli till mig själv. Efterhand som man sitter och tar sig något glas vin eller öl så blir man till slut nödig. Problemet var att det inte fanns en toalett i närheten. Det var 10 minuter mot tågstationen eller kanske 5 minuter till en bar. Det var bara att ge sig iväg och leta upp en toalett i rask takt. Vi hittade däremot första bästa på ett sjukhus där vi smög oss in. Det kändes som vi gjort något riktigt busigt och vi blev riktigt fnittriga.

Hundkex i burk
En godbit till de fyrbenta

Abba och en hemlig bar

Sista kvällen av vår resa var det dags för Abba Voyage på Abba Arena. En konsert vi väntat på i ett helt år. Precis utanför fanns en pub, men ingen att skryta med, bara bra att landa på. Här träffade vi på en snacksalig engelsk biljettförsäljare ( som påminde om Elton John) och en pratglad frisör från Chicago. Riktigt roliga möten.

Väl inne så hade vi förbeställt en flaska bubbel med fyra Champagneglas som vi kunde njuta av inne på konserten. Tyvärr kan jag inte visa bilder inne från konserten eftersom det var förbjudet att fotografera, fastän jag var lite busig på plats. Oavsett foto eller ej så var detta en konsert utöver det vanliga. Har jag möjlighet kan jag gärna åka dit igen. Det var en grymt cool upplevelse och dessutom fantastiskt bra!!!

Abba Arena
Abba Arena
Champagneglas som fylls på
Bubbel och Abba
Abba Voyage
Bild från Abba Voyagae
Hemlig bar med wow faktor

Vi ville inte kvällen skulle vara slut riktigt än så ville vi avsluta kvällen med ett besök på en riktigt cool och hemlig bar. Det finns flera stycken att välja på men denna kväll landade valet hos Nightjar i Shoreditch. Mitt emellan två neonupplysta matställen/affärer så hittade vi fram (med hjälp av google). Dörren var oansenlig med endast två guldknoppar och en liten plakett där det stod Nightjar. Här fick vi knacka på för att se om vi kunde få bli insläppta. Det blev vi!

Hemlig bar i London Nightjars bar
Nightjar
Interiör på Nightjar hemlig bar i london
Snygg interiör som på 20 talets förbudstid

Nere i källaren var lokalen inredd som om vi landat under förbudstiden på 20 talet. I ett av hörnet satt en pianist och och spelade låtar från glada 20-30 talet. Drinkarna var häftiga och vi tyckte alla att det här var nog dessutom den coolaste baren vi någonsin besökt. Hit vill jag definitivt gå fler gånger!! Oh, what a night!

Pianisten på Nightjar, en hemlig bar i London
Pianisten på Nightjar
Drinken Zombie med brinnande kaka på toppen. Häftig drink på en hemlig bar
Zombie med en brinnande kaka på toppen
Drinken London Mule på hemlig bar i London
London Mule
Jag på en hemlig bar i London Nightjar
Jag på en hemlig bar i London Nightjar

Vi är nu så fyllda av massor av fantastiska minnen från London. Med cirka 84000 steg i bagaget ska vi bara vila en stund. Sedan hoppas vi att vi snart kan åka tillbaka eftersom vi har så mycket mer att se och uppleva.

London Del 1 och London del 2 hittar ni här. På tisdag kommer ett nytt trevligt inlägg. Ses då!

Kram Kajsa

Brixton till Soho, London del 2

När man inte ska åka runt till Buckingham Palace, Trafalgar Square, Big Ben eller dessutom inte gå på något av de många museum. Då kan man bara hoppa på tåget till en ny outforskad stadsdel i London. Vi åkte ut till Brixton för att spana in David Bowies Memorial och käka en trevlig lunch. Brixton har en bredare etnisk grupp och är känd som ”The soul of Black Britain”. Vad kunde den här stadsdelen ge oss?

David Bowie Memorial Brixton London
David Bowie Memorial Brixton London
Brixton London
Brixton London

Vi vandrade runt en liten stund i Brixton och vädret var lite gråmulet denna morgon. Vi gick in på en restaurang som såg väldigt lovande ut. Utsidan såg ut som ett franskt bistro och insidan var inrett i en industriell stil. Menyn lätt riktigt lockande och vi tyckte det kändes rätt. Tyvärr så fick vi dessvärre väldigt dålig service, maten var slut och order av dryck kom inte ut som den skulle. Vi avbokade då maten och åkte rakt in till Chinatown i stället.

Lampor i ett fönster
Det verkade lovande
Lunchställe Brixton
Lunchstället i Brixton vi fick lämna men så cool insida

Chinatown

Chinatown var roligare att promenera runt i under alla många hängande lanternor. De stora portalerna var vackra och mäktiga och på gågatan stod det en staty med två lejon som vakade över staden. Utbudet av mat är enormt med mängder av kinarestauranger. Mitt mål här var att köpa en Pinapple Bun hos Koowloon Bakery, vilket visade sig bli en nitlott. Tyvärr så var det kontanta pengar som behövdes och vi körde enbart med kort. Nästa gång ska jag testa den…..undra om den är god? Jag vill dessutom besöka Chinatown på kvällen och uppleva Chinatown med alla lanternor tända. Det tror jag kan bli häftigt!

Chinatown London
Chinatown London
En av portalerna i Chinatown London
En av portalerna i Chinatown London
Lejonstaty i Chinatown London

Eftersom vi inte fick äta ute i Brixton och inte heller i Chinatown började våra magar kurra rejält. Med allergi i gänget så var det dessutom viktigt att välja rätt restaurang och inte en enda gång valde vi fel. Bredvid Chinatown ligger Soho som är fylld med restauranger, chansen att pricka rätt var ganska stor.

Soho

I Soho hittade vi fram till till den grekiska restaurangen, The real Greek. Med små rätter att dela på blev det att vi fick testa mycket gott.  ”Sharing is caring” är ett sätt att äta som jag verkligen älskar. Det blir liksom en rolig stund kring bordet där man verkligen diskuterar smakerna och det ger en sådan fantastisk upplevelse och matstund. Att de dessutom serverade maten på våningsfat, var ett trevligt sätt att få in maten. Så först ut var kalla mezes därefter följt av de varma. Tycker dessutom att detta var det bästa vi åt under resans gång, även om alla middagar var toppen.

The Real Greek Soho London
The Real Greek Soho London
Kalla Mezes hos The Real Greek i Soho London
Kalla Mezes att starta med
Varma Mezes hos The real Greek Soho London
Varma Mezes

Kvällen avslutade vi i Kensington Park med picknick och såklart Abba i högtalaren. En lite lugnare kväll i ett skönt September väder. Vi startade dessutom vår morgon i Hyde park som är den andra delen av parken med att mata de små ekorrarna. Så gulliga!

Ekorre i Hyde Park London
Mata Ekorrar i Hyde park var lite gulligt

Så mycket vi fick uppleva under dessa dagar och mer skulle vi få uppleva. Del ett av vår London trip läser ni om här och del 3 läser ni om imorgon. Ses då!

Kram Kajsa

London en smakfull resa Del 1

London, denna fantastiska stad som jag aldrig verkar tröttna på. Här finns det dessutom så mycket att se och göra så att man aldrig har tråkigt. Vi åkte i väg för att göra London och se Abba ”The Voyage” och vilken resa det dessutom blev. Jag kan lova att vi har åkt kors och tvärs genom London, maxat resan till tusen från fredag till tisdag.

Covent Garden London
Mysiga London med alla dess olika stadsdelar

En av dagarna besökte vi Nottinghill  – Covent Garden – Camden Town och Tower Bridge. En runda på nästan 40 mil. Det är dessutom grymt smidigt att ta sig runt emellan de olika stadsdelarna då tunnelbanan fungerar klockrent. Det blir inga långa väntetider på stationen eftersom tågen går ofta.

London runt Nottinghill  – Covent garden – Camden Town och Tower Bridge

I Nottinghill strosade vi igenom den långa välkända marknaden på Portabello Road. På lördagar möts man av hundratals stånd fyllda med en massa antikviteter. Längst gatan finns det dessutom olika matstånd där man kan provsmaka churros, få potatis på en pinne eller känna doften av en paella.

Portabello Potatoefries Nottinghill
Portabello Potatoefries
Churrus vagn som ger smakprov
Vill ni smaka?
paella
Väldoftande gatumat i Nottinghill

Gatumusikanter underhöll oss längst den långa marknadsvägen. En farbror som spelade på sin fiol i takt med lite skuttande steg . Eller en charmerande kille som spelade och sjöng som han var kommen direkt från 30 talet. Han visste dessutom när han skulle flirta med de förbipasserande. Såklart när vi ändå var här letade vi även upp den blå dörren från filmen Nottinghill.

Nottinghill london gatumusiker
Här skuttade han runt och spelade fiol.
gatumusiker i london
Charmig till tusen direkt från 30 talets London….

Covent Garden

Covent Garden i East End London blev nästa stopp vilket däremot inte är alls likt det första. Här ligger det många mode butiker, teatrar och restauranger. En mysigt stadsdel att strosa omkring i. För att insupa atmosfären, kolla på ett gatuuppträdande eller slå sig ner på något mysigt ställe. Vi pausade hos Mr. Foggs Tavern (som jag kommer berätta om senare) och tog oss en bit mat på Flat Iron.

Flat iron Covent Garden, London
Flat iron Covent Garden, London
Styckning schema
Mysig inredning hos Flat Iron
Mysig inredning hos Flat Iron

Flat Iron är restaurangen som höjer steken till nya höjder. Köttet serveras med en magisk sås och är fint upplagt. Flat Iron steak (luffarbiff) är en styckningsdel av nötdjur som är saftig och mör och det var dessutom underbart mört. Restaurangen var riktigt mysig och stämningen hög. Vi fick även en rolig överraskningen när vi betalde vår nota. Det var bara att visa upp kvittot på vägen ut, så fick vi en glasstrut med smak av salted caramel.

popcorn i en mugg
Flat Iron Steak
Flat Iron Steak
Glass på Flat Iron
En trevlig efterrätt på vägen ut

Det Punkiga Camden

Vi fortsatte därefter vidare till Camden Town där stilen är mer rockig och färgrik. Här slåss butikerna om uppmärksamheten med sina coola dekorationer på utsidan, mat och marknadsstånd. Här mötte vi punkaren med den mest ärliga skylten för att tigga ”Help a punk to get drunk”. Kontrasterna är stora i de olika delarna av London.

Livliga Camden Town i London
Livliga Camden Town i London
Help a punk get drunk
Help a punk get drunk

På Camden Lock finns det massor av mat och prylstånd att välja mellan. Vi valde att sätta oss på balkongterrassen för ett par glas med utsikt över marknaden. Musiken pulserade högt från DJ båset. Det var svårt för att prata i normal ton, men det var grymt bra musik och man skulle gärna velat dansa. Här träffade vi på ett trevligt walesiskt par som vi pratade med en stund. Kvällen avslutade vi därefter med en kvällspromenad över en upplyst Towern Bridge.

Vilken start av ett dessutom helt fantastiskt London, och resan har bara startat. Mer om London på Lördag!

Kram Kajsa

Ps. Vill ni redan nu läsa mer om London kan ni läsa om gott Mousserat från England, lyxiga Michelin restaurangen Texture eller om Restaurangen Mere Ds.

M som i Monica, Masterchef och Mere

När vi är ute på semester så brukar vi alltid välja minst en stjärnrestaurang, men även en bättre restaurang som inte har någon stjärna men som kanske kommer att få? Vi brukar även välja något väldigt traditionellt, men mer om det i nästa inlägg. Detta inlägget tillägnas restaurangen Mere i London, som drivs av Monica Galetti och hennes man David Galetti. För alla er som tycker om att följa Masterchef så är det Monica som tillsammans med Marcus Wareing och Gregg Wallace tycker och tänker och bestämmer vem som skall gå vidare.

Monica & Mere

Monica är född på Samoa men flyttade till Nya Zeeland när hon var 8 år och efter skolan jobbade hon på Timothy´s restaurant i Lower Hutt, Wellington. Ägaren skickade henne till olika kock tävlingar i Australien, USA och Europa. Hon började skicka sitt CV till olika topprestauranger och det första svaret hon fick var från Michel Roux Jr och resten är historia. Efter att ha jobbat på Michels tvåstjärniga restaurang La Gavroche (där hon som första kvinnliga kock blivit senior sous chef) till 2015, öppnade hon tillsammans med sin man David Galetti sin egen restaurang; Mere, i början av 2017.

Restaurang Mere, london

Mere är en populär restaurang och vi fick bord på lördagen klockan 21.30. Det var den tiden eller ingen och eftersom vi var på semester så gjorde det ingenting att det blev lite sent. I vanliga fall tycker jag inte om att äta så sent. Vi blev varmt mottagna av David Galetti och då vårt bord inte var riktigt färdigt än så blev vi visade till sofforna i baren för att vänta. Vi behövde inte alls vänta länge och då gick vi ner till restaurangen som ligger nere i källaren. När vi precis kommit ner så kommer Monica själv susande förbi och hälsar oss välkomna med ett glatt leende. Extra roligt att de båda var på plats.

Tasting menu med smaker som förför

Det blev en tasting meny även här och till det deras matchande vinpaket. De hade ingen prestige wine pairing meny, så vi tog det som rekommenderades till rätterna. Helt ok.

Där var dessutom väldigt mycket folk och de har en massa personal som springer och passar upp. På ett sätt påminde det väldigt mycket om John Malkovichs restaurang Bica do Sapato i Lissabon, just med alla dessa unga människor som springer och servar. Eftersom vi fick bord så sent så var vi nästan sist ut. Här är en bild över hur restaurangen ser ut när alla gått hem.

Inne från restaurangen
Jättemysig, långsmal restaurang med lite ”hemma-hos” känsla

Låt oss starta

Första rätten ut var ”Leeks and truffle” som serverades med en Chenin Blanc – Weathered Hands från Sydafrika.

Leeks and truffle, black waxed cheddar, pickled apples & black truffle

Fräscht, lätt och packat med smaker. Dessutom väldigt vacker att se på. Innan vi fick ut första rätten så kom ju lite bröd, smör och en liten appetizer. Jag vet inte hur de gör sitt smör men det är så vansinnigt gott, så fluffigt och lätt. Inte alls som när jag gör eget smör. Måste lära mig hemligheten.

Där ser ni smöret, som en liten fluffig maräng!

Man ska intre stressa vid bordet

Maten kommer ut i lagom takt, en sådan här sittning tar cirka 2,5 timmar och då hinner man dels äta i lugn och ro, man hinner dricka upp vinet som hör till rätten och man hinner prata. Om man nu skall jämföra så fick vi mer i glasen här än på Texture där vi betalade mer, men fick ”bättre” viner.

Om ni kanske minns så hade jag ett inlägg om svart mat för ett tag sedan, svart mat är populärt även här i London. Nästa rätt var Cornish Cod. Jag kollade var cornish betydde och det är ett keltiskt språk som förr talades i Cornwall, men jag får ändå inte riktigt ihop det… Är det en keltisk torsk eller? Någon som vet?

Torsk hos Mere
Cornish cod, black curry, pickled celery, hazelnut dukka, lovage sauce

Oooh la la! Den där lilla svarta saken är en torsk som dessutom är alldeles perfekt kryddad med svart curry. Svart curry är en mycket mild curry som färgats svart med bläckfiskbläck. Det var magi på en tallrik! Till detta serverades ett grekiskt, vitt vin från Oenops Wines som hette Aplá. En cuvee gjort på de tre grekiska druvorna Assyrtiko, Malagouzia och Roditis. En spännande kombination.

Nästa rätt ut var lilla pilgrimsmusslan. Och bönor. Varken jag eller mannen förstod rätten riktigt, men… det är ju England och bönor är väl lite deras grej. Det var väldigt gott, det var inte det men… bönor?

Pilgrimsmussla hos Mere
Scallop, haricot beans and trotter ragout, sea herbs and crispy black pudding.

Mer svart på tallriken

Där var det lilla svarta igen. Krispig svart pudding. Jag vet inte riktigt vad det var för pudding, men det var krispigt, gott och passade väldigt bra till pilgrimsmusslan som såklart var halstrad till perfektion. Precis som en mussla skall vara. Vinet som serverades till detta var ett rött vin från Australien. Youngblood Grenache – Tomfoolery. Jag blev lite nervös först när jag såg att det skulle vara en grenache från Australien, de brukar vara ganska maffiga och jag var rädd att vinet skulle ta över musslan helt, men vinet var fjäderlätt, fruktigt och bärigt, utan att för den delen vara tråkigt.

I´ve got the Skills

Innan det var dags för kötträtten var jag tvungen att gå på damrummet där uppe och på vägen ner fick jag syn på Monicas bok ”The Skills”. Jag tänkte; ”Va fan, jag testar” och tog boken, stegade fram till David och frågade om jag fick köpa boken och isåfall om det dessutom fanns en chans att Monica kunde signera den till mig. Det var alls inga problem, David tog boken och sprang ner i köket och kom tillbaks med den en liten stund senare. Han frågade mannen om det var han som lagade mat eller om det var jag. Mannen sa att han inte lagade mat, han bara åt den mat som jag lagade. David skattade och sa att så var det hemma med. Mycket lättsamt ställe.

En hälsning från Monica Galetti

Kötträtten var kalv!

Kalv hos Mere
Rose veal, pan roasted, glazed sweetbread, brown butter mash and charred hispi

Köttet var så mört att det bara smälte i munnen. Potatispurén med brynt smör bara älskade jag! Kalvbräss är fantastiskt milt och gott. Vinet som serverades till detta var ett GMS – vin från Languedoc. Domaine de Montcalmes årgång 2012. GMS står för Grenache, Mourvedre och Syrah. Passade utmärkt till kalven.

På vissa restauranger är osten ett komplement som oftast kostar 15-20 pund extra. Här ingick osten i menyn och det var första gången jag sett det. Det var en ganska rejäl bit ost man fick med.

Ost hos Mere
Ost!

24 månaders lagrad Comte med kvittenpuré och kanderade valnötter. Ibland har man tur. Jag bara älskar comteost! Vinet vi fick till detta var dessutom ett vitt portvin. Kopke – 10 year old white port. Det är svårt att hitta en riktigt god vit port, jag föredrar den röda, den är mer komplex och hade jag fått välja här så hade jag nog valt ett rött portvin, men det är klart… Desserten var kvar och det är svårt att hitta ett vin som inte försvinner efter ett portvin.

Desserten var så jäkla god hos Mere!

Dessert hos Mere
Vad gömde sig här månne?

Det där vita fluffiga var calvados mousse och under denna mousse fanns dessutom en utomordentligt fräsch äppelsorbet. Toppat med lite toffee crisp och färska äpplen. Detta måste jag lära mig att laga!

Sista vinet var ett riktigt sött vin från Österrike. En beerenauslese, Feiler-Artinger och druvorna var welshriesling/chardonnay. Godis bara att sitta och sippa på.

Som om detta inte var nog kom till slut ett litet fat med choklad in med loggan från Mere. Efter dessa små godbitar så var klockan över 00 slaget och vi var dessutom så mätta och mycket nöjda och belåtna.

Praliner hos Mere
Mmmmm… choklad

Mere är ett ställe som jag definitivt kommer att besöka igen när vi är i London. Mycket vällagad mat, bra priser och bra service. Det hade varit så roligt om de fått en stjärna nästa år! Nästa gång ni är i London så gå hit. Mere på Charlotte street i Fitzrovia.

Kram, Lena

Stjärnrestaurang i London

När mannen fyllde år så bestämde vi oss för att detta skulle vi i år fira i London. Det finns 71 stjärnrestauranger (Michelin) bara i London så det fanns dessutom lite att välja på. Egentligen skulle vi gå på en två-stjärnig restaurang, men hur man än vände och vred så hade de inga bord lediga förrän på nyår och vi skulle vara i London i början av december. Valet föll på en stjärnrestaurang i London som heter Texture. Den har 1 stjärna i guiden och drivs av Agnar ”Aggi” Sverrisson. Hemma på Island arbetade han på några av Reykjaviks mest kända restauranger tills han åkte till London 2001 och började arbeta på  Petrus, ägd av Gordon Ramsey och ledd av Marcus Wareing. Senare samma år blev han erbjuden jobb som sous chef på Lea Linster i Luxemborg dit han åkte för att få en djupare kunskap om fransk matlagning. Och på den vägen fortsatte det tills han 2007 öppnade sin egen restaurang, Texture. Det var hit vi bestämde oss för att gå så bord bokades redan i slutat av oktober.

Texture entre - stjärnrestaurang i London
Texture ligger i statsdelen Marylebone

Fluffig pall till handväskan

När vi steg innanför dörrarna så märktes det dessutom att det var snäppet upp gällande service jämfört med andra restauranger. När ytterkläderna var inhängda blev vi visade till vårt bord där vi satte oss ner i varsin skön fåtölj. Som om det inte var nog, att sitta i en skön fåtölj istället för på en vanlig stol, så kom en servitris med en kudde att sätta bakom ryggen så jag satt ännu mer bekvämt och en annan servitör kom med en liten fluffig pall som skulle stå mellan min fåtölj och väggen och där min handväska skulle sitta. Bara en så´n sak.

Texture - Stjärnrestaurang i London
Såhär ser det ut.

Eftersom det var mannens födelsedag vi firade så låg det här lilla kortet på mannens plats.

Vilken start på en fantastisk stjärnrestaurang i London - Texture
En liten personlig hälsning.

Outstanding

Vi hade redan bestämt oss för att testa deras fisk-tasting meny och till denna ta deras prestige wine pairing meny. För att bara klargöra en sak… Det är aldrig billigt att gå på stjärnrestauranger och råkar dessa då dessutom ligga i London så blir det ännu dyrare. Fast ibland få man unna sig saker och det är ju lite spännande att se vad man får för sina pengar. Just denna prestige vin meny var outstanding. Lägger man dessutom till att sommeliern, Alan Bednarski, verkligen visste vad han pratade om så blir det extra plus. Det var inte bara det att det var bra viner utan han kunde med lätthet berätta varför just det vinet passade så bra till just den rätten. Tro mig, det är få förunnat att ha den förmågan…

Först kom lite bröd som man skulle doppa i olivolja med svart salt. Det fanns två olika olivoljor, båda från Spanien, den ena lite fruktigare, den andra lite kryddigare. 

Lätt start på Texture - stjärnrestaurang i London
De små keramikkannorna bak i bilden innehöll de olika olivoljorna

Clean your palate

Vi hade börjat med varsitt glas champagne, mannen tog en Henriot och jag tog en Billecart Salmon rosé. I glaset på bilden finns en Taittinger-Comtes de Champagne som vi skulle ha för att ”clean your palate” efter appetizern som kom i form av…

Sillmacka!! Rågbröd, isländsk sill, potatis, räkor och till detta en iskall isländsk snaps.

Jag tycker verkligen inte om sill, men jag var ju tvungen att testa och denna sillen var inget undantag. Det var dessutom väldigt mycket sill. Men snapsen var god och resten av mackan åt jag upp efter att lite diskret plockat bort de två resterande sillbitarna. Både jag och mannen tänkte att det var ju en lite heavy start med sill och brännvin, hur skulle man kunna dricka vin efter detta? Men det var där champagnen kom in i bilden. Den fräschade verkligen upp gommen och rättade till smaklökarna igen. Helt fantastiskt.

Nästa rätt därefter var lax. ”Smoked scottish salmon, oscietra caviar, mustard, sorrel & ryebread.”

Detta är utan tvekan den bästa lax jag ätit. Någonsin.

Till detta serverades en Trimbach – Clos St Hune. Såklart missade jag att ta foto på flaskan så jag missade årgången. Men vinet passade dessutom utmärkt till laxen. Det där ljusgröna sidan om laxen, som ser ut som mossa, var som grön snö. 

Explosion i munnen

Nästa rätt var pilgrimsmussla. ”Isle of Skye scallop, coconut, soup, kefir lime leaves, lemongrass” En perfekt halstrad pilgrimsmussla i denna mustiga, smakrika soppa. Smakerna dessutom fullkomligt exploderad i munnen!

Det ser kanske inte mycket ut för världen men jisses vilken smakexplosion!

Vinet vi fick till denna rätt var ett vitt vin från Spanien, Rioja. Vina Tondonia Reserva från 2005. Det passade perfekt med sin lite nötiga smak till denna friska soppa och den lite söta pilgrimsmusslan.

Vina Tondonia Reserva 2005

Nu var jag nästan lite mätt efter de intensiva smakerna, men när nästa rätt kom in så började det vattnas i munnen igen. Nu var det dags för torsken. ”Icelandic cod, barley, saffron, avocado, prawns”

När fisk är som bäst….

Till fisken serverades ett rött vin från Dourodalen, Portugal. Vem i hela friden hade kunnat tro att det passade men wow! Perfekt mjukt och lite bärigt rött vin tillsammans med den perfekt stekta torsken.

Niepoort- Charmes, årgång 2014

Restaurangen är inte så stor, något säger mig att där finns 32 platser. Alla fick lika god service, alla fick känna sig lika speciella som om vi/de var de enda gästerna i restaurangen.  Ibland tänkte jag att restaurang managerna, Orhan, var klonad, för han var överallt, utan att för den saken verka stressad. Jag reste mig upp för att gå på toaletten, vips så var han där och visade mig var den fanns. Otroligt.

Efter fisken var det dags för en liten pre-dessert. En liten klick skyr med lite grön, kall ”mossa” och lite mossa. Verkligen uppfriskande.

Desserten var ”Rice pudding, clementines, chestnuts and cinnemon” Toppat med iskall skyrglass. Att man kan göra så gott med risgrynsgröt…. 

Ricepudding...wow, vilken rätt på Texture, stjärnrestaurang i London
Rice pudding med Skyr

Sista vinet var ett vitt vin från Vouvray, Frankrike. Domaine Huet – Clos du Bourg 2007. 

När man tror att man är klar

Och när vi trodde att kvällen var slut så kommer denna lilla överraskning till bordet.

Födelsedag på Texture, stjärnrestaurang i London
Kakor!!!

Två underbara madeleinekakor, två lakrits macaroner, två truffels och två små vita ploppar av något slag. Hur fin gest är inte det? Efter vi njutit detta var vi mätta och skulle ta tunnelbanan hem till hotellet igen. När vi kom ut i foaljen så vips, stod alla där och skulle säga hejdå, skaka hand och önska oss välkomna tillbaks. Vilken underbar kväll!

Nästa restaurangbesök var på en känd restaurang, de har dock ingen stjärna, men ambitionen var det inget fel på. Så till nästa inlägg skall vi bege oss till Mere by Monica Galetti.

Kram, Lena