När mannen fyllde år så bestämde vi oss för att detta skulle vi i år fira i London. Det finns 71 stjärnrestauranger (Michelin) bara i London så det fanns dessutom lite att välja på. Egentligen skulle vi gå på en två-stjärnig restaurang, men hur man än vände och vred så hade de inga bord lediga förrän på nyår och vi skulle vara i London i början av december. Valet föll på en stjärnrestaurang i London som heter Texture. Den har 1 stjärna i guiden och drivs av Agnar ”Aggi” Sverrisson. Hemma på Island arbetade han på några av Reykjaviks mest kända restauranger tills han åkte till London 2001 och började arbeta på Petrus, ägd av Gordon Ramsey och ledd av Marcus Wareing. Senare samma år blev han erbjuden jobb som sous chef på Lea Linster i Luxemborg dit han åkte för att få en djupare kunskap om fransk matlagning. Och på den vägen fortsatte det tills han 2007 öppnade sin egen restaurang, Texture. Det var hit vi bestämde oss för att gå så bord bokades redan i slutat av oktober.
Fluffig pall till handväskan
När vi steg innanför dörrarna så märktes det dessutom att det var snäppet upp gällande service jämfört med andra restauranger. När ytterkläderna var inhängda blev vi visade till vårt bord där vi satte oss ner i varsin skön fåtölj. Som om det inte var nog, att sitta i en skön fåtölj istället för på en vanlig stol, så kom en servitris med en kudde att sätta bakom ryggen så jag satt ännu mer bekvämt och en annan servitör kom med en liten fluffig pall som skulle stå mellan min fåtölj och väggen och där min handväska skulle sitta. Bara en så´n sak.
Eftersom det var mannens födelsedag vi firade så låg det här lilla kortet på mannens plats.
Outstanding
Vi hade redan bestämt oss för att testa deras fisk-tasting meny och till denna ta deras prestige wine pairing meny. För att bara klargöra en sak… Det är aldrig billigt att gå på stjärnrestauranger och råkar dessa då dessutom ligga i London så blir det ännu dyrare. Fast ibland få man unna sig saker och det är ju lite spännande att se vad man får för sina pengar. Just denna prestige vin meny var outstanding. Lägger man dessutom till att sommeliern, Alan Bednarski, verkligen visste vad han pratade om så blir det extra plus. Det var inte bara det att det var bra viner utan han kunde med lätthet berätta varför just det vinet passade så bra till just den rätten. Tro mig, det är få förunnat att ha den förmågan…
Först kom lite bröd som man skulle doppa i olivolja med svart salt. Det fanns två olika olivoljor, båda från Spanien, den ena lite fruktigare, den andra lite kryddigare.
Clean your palate
Vi hade börjat med varsitt glas champagne, mannen tog en Henriot och jag tog en Billecart Salmon rosé. I glaset på bilden finns en Taittinger-Comtes de Champagne som vi skulle ha för att ”clean your palate” efter appetizern som kom i form av…
Jag tycker verkligen inte om sill, men jag var ju tvungen att testa och denna sillen var inget undantag. Det var dessutom väldigt mycket sill. Men snapsen var god och resten av mackan åt jag upp efter att lite diskret plockat bort de två resterande sillbitarna. Både jag och mannen tänkte att det var ju en lite heavy start med sill och brännvin, hur skulle man kunna dricka vin efter detta? Men det var där champagnen kom in i bilden. Den fräschade verkligen upp gommen och rättade till smaklökarna igen. Helt fantastiskt.
Nästa rätt därefter var lax. ”Smoked scottish salmon, oscietra caviar, mustard, sorrel & ryebread.”
Till detta serverades en Trimbach – Clos St Hune. Såklart missade jag att ta foto på flaskan så jag missade årgången. Men vinet passade dessutom utmärkt till laxen. Det där ljusgröna sidan om laxen, som ser ut som mossa, var som grön snö.
Explosion i munnen
Nästa rätt var pilgrimsmussla. ”Isle of Skye scallop, coconut, soup, kefir lime leaves, lemongrass” En perfekt halstrad pilgrimsmussla i denna mustiga, smakrika soppa. Smakerna dessutom fullkomligt exploderad i munnen!
Vinet vi fick till denna rätt var ett vitt vin från Spanien, Rioja. Vina Tondonia Reserva från 2005. Det passade perfekt med sin lite nötiga smak till denna friska soppa och den lite söta pilgrimsmusslan.
Nu var jag nästan lite mätt efter de intensiva smakerna, men när nästa rätt kom in så började det vattnas i munnen igen. Nu var det dags för torsken. ”Icelandic cod, barley, saffron, avocado, prawns”
Till fisken serverades ett rött vin från Dourodalen, Portugal. Vem i hela friden hade kunnat tro att det passade men wow! Perfekt mjukt och lite bärigt rött vin tillsammans med den perfekt stekta torsken.
Restaurangen är inte så stor, något säger mig att där finns 32 platser. Alla fick lika god service, alla fick känna sig lika speciella som om vi/de var de enda gästerna i restaurangen. Ibland tänkte jag att restaurang managerna, Orhan, var klonad, för han var överallt, utan att för den saken verka stressad. Jag reste mig upp för att gå på toaletten, vips så var han där och visade mig var den fanns. Otroligt.
Efter fisken var det dags för en liten pre-dessert. En liten klick skyr med lite grön, kall ”mossa” och lite mossa. Verkligen uppfriskande.
Desserten var ”Rice pudding, clementines, chestnuts and cinnemon” Toppat med iskall skyrglass. Att man kan göra så gott med risgrynsgröt….
Sista vinet var ett vitt vin från Vouvray, Frankrike. Domaine Huet – Clos du Bourg 2007.
När man tror att man är klar
Och när vi trodde att kvällen var slut så kommer denna lilla överraskning till bordet.
Två underbara madeleinekakor, två lakrits macaroner, två truffels och två små vita ploppar av något slag. Hur fin gest är inte det? Efter vi njutit detta var vi mätta och skulle ta tunnelbanan hem till hotellet igen. När vi kom ut i foaljen så vips, stod alla där och skulle säga hejdå, skaka hand och önska oss välkomna tillbaks. Vilken underbar kväll!
Nästa restaurangbesök var på en känd restaurang, de har dock ingen stjärna, men ambitionen var det inget fel på. Så till nästa inlägg skall vi bege oss till Mere by Monica Galetti.
Kram, Lena