matresa-arkiv - Bland kastruller och vinglas

Härlig Weekend i Göteborg

Under hela mitt 47 åriga liv har jag varit i eller passerat Göteborg flera gånger. Men egentligen har jag aldrig varit i Göteborg så pass länge än att jag sett mer än Liseberg och Universeum. Som barn hade vi vårt sommarställe fyra mil utanför Göteborg, så Liseberg var ju givet besök varje sommar under många år. Nu när Under hela mitt 47 åriga liv har jag varit i eller passerat Göteborg flera gånger. Men egentligen har jag aldrig varit i Göteborg så pass länge än att jag sett mer än Liseberg och Universeum. Som barn hade vi vårt sommarställe fyra mil utanför Göteborg, så Liseberg var ju givet besök varje sommar under många år.

Påsk i Göteborg

Nu när jag fick upp via ”Secret Escapes” att de hade erbjudande på Hotell Bellora (har hört från flera håll att det ska vara ett bra hotell) då bokade jag in oss direkt för en weekend. Passade på att skicka ett sms till ett par vänner i Bohuslän för att se om de ville komma ner och umgås med oss. Det blev en natt för dem att boka in och en helg att längta efter fick sin start .

Bubbel startar resan — Resan startar vi med Bubbel

Hotell Bellora

Hotell Bellora är ett riktigt mysigt och charmigt hotell med fina rum, härliga sängar, serviceminded personal och sköna toner i högtalaren. Mysig uteservering mot Kungsportsavenyn och en mysig takterrass som tyvärr inte hade hunnit öppna när vi var där, vilket var synd! Träningslokalen ska visst innehålla en boxningsring och man kan boka in sig på et PT pass, fast någon träning var det inte på tal om. Istället bjöd vi in vännerna till vårt rum på den sedvanliga bubbelstarten. Skål, för en weekend i Göteborg, vänner och en trevlig fredagskväll.

Just for fun i Göteborg — Hur många gånger tror ni vi tryckte på denna knapp i hissen?

Tonvis med skratt och skålar

Klockan sju hade vi bokat in oss för middag på restaurang Sinti. Vi strosade lugnt iväg mot restaurangen och tog ett stopp i stadsdelen Haga för en öl & cider innan maten. Haga är en mysig stadsdel med sina trähus, butiker och gågatan med den äldre charmen bibehållen. Att solen sken och det var varmt gjorde det ännu mysigare att sätta sig ner en stund.

Haga är en av Göteborgs äldsta stadsdelar och namnet kommer från de hagar som fanns här på 1600-talet. Numera är Hagas bilfria gator kantade av små kaféer och butiker insprängda i de Göteborgstypiska landshövdingehusen.

Restaurang Sinti i Göteborg — Sinti, Göteborg

Inredningen på Sinti, Göteborg — Färgstarkt och läckert på Sinti i Göteborg

Klockan sju anlände vi till Restaurang Sinti, som ligger på Linnégatan i Göteborg. Här skulle vi få en kulinarisk resa genom världen för en kväll. Vi fick ett bra bord och valde alla samma meny- en överrasknings resa, där kocken valde rätterna för kvällen och ett vinpaket med passande vin till varje rätt. Vi startade med ett glas pärlande bubbel innan maten.

Vilken matresa…

Först ut var Portabellofyllda dumplings från Kina med Enokisvamp, Shitake, Kål och Miso. Vinet som serverades till var 7 Fuentes, ett rött vin från Teneriffa. Vi blev alla så glada över att det var svamp, som visade sig vara allas favorit. Rätten var välsmakande och väldigt balanserad. Vinet var lite kryddigt och fruktigt och passade väldigt fint ihop med maten. Vi blev guidade genom vår resa om vinet och maten inför varje rätt.

Förrätt hos Sinti — Läcker förätt med massorav goda svampar och Miso hos Sinti, Göteborg

Rött vin i glaset — Spännande viner hos Sinti, Göteborg

Andra rätten för kvällen var Skrei från Norge med en varition på Broccoli i en lätt skummig vitvinssky och forellrom. Vacker rätt, med lena mjälla smaker och en krämig vitvinssky. Vinet till var ett vitt vin från Toscana – Bianco del Borgo med en lätt frisk smak passande till fisk. Varje gång jag får en vällagad fiskrätt, blir jag så lycklig. Tror det är med min nyfunna ( tja 10 år) glädje att äta fisk som gör det. Fisk är gott!

Skrei hos Sinti, Göteborg — Fantastisk Skrei rån Norge hos Sinti, Göteborg

Vi landade i Grekland och Marocco på en och samma gång

Tredje rätten tog oss till Grekland med lammrygg, rödbeta, getost och tryffel. Vinet kom från Marocco – Syrocco, ett rött mustigt, kryddigt vin, väl passande till både lammet och getosten. Mannen sipprade i sig det mesta av vinet innan maten ens kommit ut, så han fick flörta till sig en påfyllning med kommentaren – Ups! Det var ju så gott!

Själv är jag inte toppen glad för getost, så denna rätt var den jag minst uppskattade. Fast med det sagt, var inte rätten dålig på något sätt. Allt var precis perfekt kombinerat för att få smakerna att smälta samman fint.

Sista rätten ut var en spännande dessert med popcorn, saffran – curryglass, havtorn och kondenserad mjölk. Heltokiga saker i en skål, fylld med smaker som exploderar i munnen. Hur gott som helst!

Vinet till desserten var ett sött Rieslingvin – Soellner, som inte var för sött och som hade en mjuk fruktig smak. Vi avrundade kvällen med kaffe och tryffel. När vi tittade oss omkring, var vi sist ut ur restaurangen. Vilken kväll!! Fantastiska smaker i ett fantastisk sällskap. Jag lovar att vi var nog de som hördes mest i restaurangen under kvällen, för det blev många skratt och roliga samtal. Det är ju inte ens varje år vi hinner träffas, så det är alltid så mycket att ta igen. Presentation av både mat och vin var toppenbra. Vi var alla så nöjda med besöket, när vi vinglade ifrån restaurangen på lätt rangliga ben av allt gott vin vi drack under kvällen.

Cava i baren sen tack och godnatt

Vi tog oss tillbaks till hotellet där vi avslutade med ett glas Cava i hotellbaren.

Hotellfrukost i dagarna två

För oss väntade två dagar med läcker hotellfrukost, väldigt god och mycket att välja på. Ett soligt Göteborg som bjöd på goda drinkar hos Mas Chevice & Piscobar, en Peruansk fiskrestaurang som vi gick förbi av en slump, när vi försökte ta oss fram till Feskekörka……..dit vi aldrig kom, de hann ju stänga medans vi satt där i solen och pimpla drink efter drink i solen. Varför stressa vidare? Vi ska i alla fall återkomma och testa deras mat också, för det såg gott ut, men vi var inte så hungriga just då.

Drinkar i solen — Goda drinkar hos Mas, Göteborg

Ytterligare en skön natt i hotellsängarna och Söndagen fick dessutom starta lugnt, för en runda studentfest shopping på Ullared var inbokad på hemvägen. Många steg runt i butiken, så fötterna behövde vila efter många steg under fredagen och lördagen.

Kaffe på sängen — Vi startar lugnt på hotellet

Borta bra, men hemma bäst och vi tackar Göteborg för denna gång. Vad skönt det kan vara när man väl kommer hem igen.

Kram Kajsa

Med en nypa salt runt Jorden – Grekland

Aunt Voula: What do you mean he don’t eat no meat?

(the entire room stops, in shock)

Aunt Voula: Oh, that’s okay. I make lamb.”

Lyder ett av de otaliga härliga kommentarerna ur filmen mitt Stora feta Grekiska bröllop. En film som jag tror att jag dessutom aldrig tröttnar på. Har du inte sett den, tveka inte – se den! Den har helt fantastiska kommentarer hela filmen igenom.

Ευτυχία eller Effie som hon kallas, en gammal arbetskamrat från mannens förra jobb kommer just från Grekland. Hon gav mig sitt typiska Grekland recept på moussaka med orden: Go ahead, Indulge yourself to this little sin. Nu vill jag dela med mig av den här lilla synden till er.

En liten synd från Grekland

Moussaka är rätten som serveras på varje Taverna och i varje hem, gärna med ett glas vin till. Vem kan motstå denna krämiga smakfulla rätt så här mitt i veckan? Det bästa med den är att den kan förberedas en, två dagar i förväg, så man lätt slänger in den i ugnen när man kommer hem från jobbet.

Ingredienserna till en syndigt god mousska — Moussaka

Moussaka ( för en form ca 30 x 20 cm)

3 Auberginer

2 st Zucchinis

4 Potatis

750 Gram Lamm – Kalv – Nötfärs

2 Hackad Rödlök

2 Hackade klyftor Vitlök

1Burk Krossade tomater

2 Msk Tomatpuré

1 Tsk Socker

1 Glas Rödvin

1 St Lagerblad

Flingsalt & svartpeppar

En nypa kanel eller en kanelstång

½ Dl Olivolja

8,75 Dl Varm Mjölk

100 Gram Smör

100 gram Vetemjöl

2 Äggulor

En nypa Muskotnöt

100 Gram Parmigiano-Reggiano eller Kefalotyri.

Låt oss börja laga maten

Börja med att förbereda Auberginerna, potatisen och Zucchinin. Skölj Auberginerna och Zucchinin väl, skär i 1 cm skivor och lägg i ett durkslag, salta och låt dra i ca 30 minuter. Koka potatisen. När grönsakerna har dragit färdigt, skölj noga och krama ut vattnet. Torka den torra och fräs dem sedan i rikligt med olja, tills de fått en gyllene färg. Ta av och låt rinna av på ett papper.

Delad aubergin

Dags att förbereda köttfärsen. Värm ett stekjärn till medium hög värme och häll i olivoljan. Fräs den hackade löken tills den mjuknat och fått fin färg. Häll i tomatpuré och köttfärsen och bryn. Häll på rödvinet och låt koka ihop tills det kokat in. Häll därefter på de krossade tomaterna, socker, kanel, lagerblad och salt och peppar. Sänk värmen och låt sjuda under locka ca 30 minuter tills nästan all saft kokat in.

Så är det Béchamelsåsens tur. Använd en stor kastrull och smält smöret över låg medium värme. Tillsätt mjölet så det blir en pasta, rör konstant! Tillsätt den varma mjölken i stadig stril och vispa konstant så det inte bildar klumpar. När den tjocknat, ta bort pannan och rör i äggulorna, salt, peppar, muskot och riven ost. Visp dessutom fort så inte ägget blir till omelett.

Gyllene stekta zucchinis till Moussaka — Gyllene stekta zucchinis

Smörj ugnsformen och börja lägga ett lager med Aubergin, zucchini och potatis. Sedan på med köttfärsen sedan ett nytt lager grönsaker och på toppen Béchamelsåsen.

In i ugnen och låt snålvattnet rinna

In i ugn 180-200 grader i ca 60 minuter. Efter halva tiden riv över ost på Moussakan. Låt sedan svalna innan du äter då den är super het när den kommer ut.

Syndigt god Moussaka med recept från grekland — Moussaka the Greek way – a small Little sin

Servera med tomat och fetaost till!

νόστιμο ναύλο – Smaklig spis!

Jag har ätit Moussaka förr, men det här receptet var så krämigt och gott, som en ren synd. Personligen hade jag nog helt enkelt minskat ner på grönsakerna och dessutom höjt upp med potatisen…men det är ju en smaksak. Inget är fel och dessutom allting är rätt.

Avslutar med ännu ett citat från filmen…

” Maria: Ian, are you hungry?

Ian: Uh no, I already ate.

Maria: Okay, I make you something”

Du kan läsa om maten från Sverige här, Danmark här, Finland här, Vietnam här och Iran här.

Kram Kajsa

Att laga turkisk söndagslunch från grunden

Min svärmor, Emel, är från Turkiet och under de 20 åren vi känt varandra har det blivit en hel del turkisk mat som hon har bjudit på. Hon är fantastiskt duktig på att laga mat och när man blivit bjuden på mat så går man alltid därifrån mycket mätt och mycket belåten. Jag försöker lära mig att laga turkiska rätter, ibland lyckas jag och ibland lyckas jag mindre bra. En sak är säker, man skall inte vara stressad och man skall ha gott om tid. En dag bestämde vi oss för att laga turkisk söndagslunch tillsammans och då göra en typ av buffé med några av favoriterna. Det är ju inte helt lätt att välja ut vilka rätter man skall laga eftersom allting är så himla gott! Men vi valde ut några rätter och satte igång!

Kvinnolår på menyn till turkisk söndagslunch

En rätt som ingen av oss hade ätit på många år men som vi alla älskar så varför den hade fallit i glömska är ett mysterium! Kadin Budu Köfte eller på svenska; Kvinnolår, stod som nummer ett på listan. Består av lammfärs och/eller kalvfärs. När vi gjorde det så hade vi häften var. Viktigt var att ena halvan av färsen skall stekas dagen innan och därefter blandas med den råa färsen. Ris skall också kokas kvällen innan så det hinner kallna och blandas med färsen. Salt och peppar och kanske lök?

Färsen blandas och formas till bullar i form av kvinnolår inför turkisk söndagslunch — *Färsen blandas och formas till bullar*

Sedan skall bullarna formas till kvinnolår, rullas runt i ströbröd och därefter vändas i uppvispat ägg. Stek/fritera i olja tills de är färdiga. Dessa är vansinnigt goda och jag kan äta dem både kalla och varma.

Turkiskt ris i mängder av varianter

Till dessa serveras turkisk ris. Just turkiskt ris kan variera i det oändliga. Det kan vara pinjenötter i, det kan vara korinter eller det kan vara små små bitar av kycklinglever. Kort sagt, variationerna är många och det är alltid gott. Idag var där varken pinjenötter, korinter eller kycklinglever utan något helt annat som jag inte har en aning om vad det är, men det skall värmas upp i olja under omrörning tillsammans med ris innan man häller på vatten.

Ni ser? Det där som jag inte vet vad det är, är avlångt och lite större än riskorn och lite brunaktigt. Sedan skall det såklart hällas på vatten och salt och sedan skall det koka tills det blir klart. En klick yoghurt till det. Yummy!

Imamen svimmade

Man äter mycket vegetariskt i Turkiet och det finns otaliga rätter att laga, men en som jag själv tycker om att laga och som jag anser vara rätt bra på är: Imam Bayildi eller på svenska; Imamen svimmade.

Huvudingrediensen till denna rätt är auberginer. Emel säger att denna kan även göras med kött, men min är helt vegetarisk.

Först måste auberginerna ligga i salt och citron i minst 30 minuter för att dra ut beskan. Sedan skall de brynas runt om tills de blir lite mjuka och får färg.

Stekta auberginer till turkisk söndagslunch — *Stekta auberginer*

Jag delade dem på mitten och skar en skåra i mitten. Man kan också gröpa ur dem, hacka auberginköttet och låta det steka med de andra grönsakerna, men nu ville jag ha så mycket aubergine runt om som det bara var möjligt.

Sedan skall man ha rödlök, vitlök, tomater och gröna paprikor. Helst de avlånga, gröna turkiska paprikorna, men om man inte hittar dessa så funkar vanliga gröna paprikor med. Låt detta steka samman och krydda med spiskummin, kryddpeppar, salt, socker, peppar, ett uns chili, tomatpuré, persilja…

lök och paprika på stekjärnet — *Stek först lökarna och paprikan*

Smaka av innan man lägger ner det i auberginerna. Fyll dem ordentligt. Häll på lite vatten och ringla över olivolja. In i ugnen på 180 grader i minst 50 minuter.

Imam Bayildi till turkisk söndagslunch — *Imam Bayildi*

Favoriten

Något som Emel lagar mycket och som jag bara älskar är Kabak, squash kort och gott. Vi kallar det squashbullar helt enkelt. Dessa är rent livsfarliga och man kan snudd på äta ihjäl sig på dem. Det finns massa olika recept på dem men svärmor höftar ihop smeten som består av riven squash, lök, ägg, en massa kärlek och lite till.

De skall stekas i mycket olja och sedan ligga och rinna av på papper. To die for.

Som cigarrer

Som om detta inte var nog så skulle vi även ha Börek och det skulle vara Sigara böregi . Filodeg, turkisk ost, persilja och lite kryddor. Det finns turkisk ost man kan köpa i affären, men just den jag köpte var lite för mjuk i konsistensen för att det skulle fungera att göra just Cigarrbörek, men jäklar vad goda de blev!!

Eftersom det blev lite meckigt att göra dem, så gjorde vi bara 4 stycken, sedan gjorde vi en ”vanlig” börek i form istället.

Varje lager filodeg penslas med äggmjölk, i mitten ligger osten och sedan på med nya filodegslager. Häll över resterande äggmjölk och in i ugnen tills den är färdig.

Börek på väg in i ugnen — *Börek innan den har varit i ugnen*

Och så lite sött till

Detta var vår turkisk söndagslunch och det var så gott och vi blev så mätta MEN! Det kommer alltid ett men… I Turkiet är man glad för söta saker. De är väldans söta och för mig räcker det oftast med en pytteliten bit sedan är jag nöjd. Baklava tycker jag är ganska gott, men det är sött. När svärföräldrarna varit i Turkiet har de alltid med sig en låda Baklava från ett konditori av yttersta klass. Jag äter en bit, det är gott och sedan är jag nöjd. Men Emel… HON kan laga den absolut godaste baklavan i världen…. Jag vet inte varför hennes är så mycket godare än alla de andras, men hennes balklava nöjer man sig verkligen inte med en bit. Jag kan äta hur många bitar som helst och sedan sitter man där med ett fånigt leende på läpparna och undrade vad som hände.

Det är så spännande att laga turkisk mat och så gott med turkisk söndagslunch! Nästa gång skall jag laga Hünkar begendi – Lammgryta med auberginepuré och bjuda hit Kajsa och hennes man. Det får bli ett annat inlägg.

Kram, Lena

Tapas på Escama för en fantastisk kväll

Längst Fersens väg, Malmö — Fersensväg Malmö

Byter ut en gammal med en ny

Escama Gastrobar i Malmö, ligger runt hörnet om city på Fersens väg. Vi var tre tjejer som skulle ha en liten AW på fredagen. Jag, min väninna och hennes väninna trots ddet så blev det att vår gemensamma kompis fick förhinder. Istället blev det jag och hennes kompis som gick ut tillsammans. Efter mycket funderande och sms:ande fram och tillbaka under dagen över olika ställen att besöka, landade valet till slut just här. Eftersom det är ett riktigt mysigt tapas ställe som jag gillar verkligen konceptet på.

Escama Gastrobar, Malmö — Escama Gastrobar

Jag har besökt Escama förr, men det hade inte min ”nya” väninna, så det var lite extra roligt att gå hit. Eftersom vi inte hade bokat bord utan körde med ”drop in” så det var en ”dare devil” chansning för att få plats. Platserna i baren och vid fönstret är till för de som bara vill poppa in för en stund, så har man tur finns det plats. Vi däremot slog till och klämde oss ner i baren framför de spanska kockarna.

Bardisken med koll på kockarna på Escama Gastrobar — Barhäng ett perfekt ställe att sitta på

Vi börjar lite lugnt på Escama

Vi började med att ta in en flaska Rioja vin för att i lugn och ro titta på menyn. Efter lite diskussion fram och tillbaks mellan alla läckerheter så valde vi att starta med två rätter och sen ta in mer under kvällen. Ett riktigt avslappnat koncept. Vi började med rostad bröd med tomat crème och en charktallrik.

Charkbricka med goda små läckerheter på Escama Gastrobar, Malmö — Charkbricka med goda små läckerheter

Vi hade inte svårt för att hitta samtalsämnen under kvällen och vinet det var fylligt och gott. Dessutom smakade maten bra och det artade sig att bli en riktigt bra kväll. Man såg hur de spanska kockarna jobbade i köket under tidden. Dessutom hann vi prata med grann damen i baren om maten, smakupplevelsen och hur kvällen var härligt avslappnat. Servitörerna kom och hällde upp vinet, kollade till oss så vi inte satt utan mat eller dryck.

Mer skålar på bordet tack

Nästa runda beställde vi in en skål med Gambas med vitlök och chili och en skål friterad potatis med bravasås och aioli. Enkelt och förföriskt gott.

Escama

Escama är ett skönt ställe, där man kan slå sig ner vid baren vid fönstret eller vid något av borden för en trevlig och avslappnad kväll. Det är lagom stora portioner och dessutom vällagad autentiska tapasrätter som man kan beställa in i omgångar. Personalen är trevliga som dessutom ser till att du blir servad på bästa sätt. Här är det lätt att man stannar en bra stund. Jag tycker det är ett perfekt AW ställe, men det kan lätt bli trångt. Här är det högt i tak så det känns riktigt kul att vara här. Jag gillar dessutom deras service anda och hela konceptet i restaurangen. Inredningen är mjuk, smakfull och modernt i en härlig symbios. Här kan du få äkta spansk tapas och inte en tråkig stund.

Med flera små menyval, kan man kombinera ihop mängder av goda val, dessutom när man kan ta in i omgångar, så kan man få en riktigt god och trevlig upplevelse. Själv satt vi i några timmar, smutta på vinet, åt gott och dessutom pratade om allt mellan himmel och jord. Och jag vet redan idag att hit kommer jag trilla in för fler tillfällen framöver för här lär man aldrig bli besviken.

Kram Kajsa

Tre veckor i Frankrike Del 4, Älskade Champagne och topprestaurangen Les Avises

När vi åkte ner i december månad var det för två saker; vi skulle hämta upp lite förbeställda champagner hos diverse producenter och dessutom skulle vi fira sambons 50:årsdag på Les Avisés, Jacques Selosses restaurang i Avize.

Vi börjar och avslutar i Champagne

Då avslutar vi med var vi startade, nämligen i Champagne! Älskade, underbara Champagne! Både som dryck och som område att besöka!! Jag älskar champagne! Denna magiska pärlande dryck som kan serveras till alla maträtter likväl som att bara sitta och njuta… Champagne skall drickas ofta!

Denna gången valde vi att hyra en lägenhet i Avize hos Veuve J Launad. Perfekt lägenhet på alla sätt och vis, enda minus var att där inte fanns någon trädgård till hundarna och att trappan upp till lägenheten var lite läskig och hal, men annars tip-top! När vi kom på kvällen så var kylen full av champagne så det var bara att välja och vraka.

Cuvee Marie-Joséphine Champagneflaska — *Cuvee Marie-Joséphine*

Cuvee Marie-Joséphine 50% chardonnay och 50% pinot Noir. Överraskande god trots enormt ful etikett! Klart prisvärd!

Kommer man fram sent på kvällen så vill man bara sjunka ner i soffan med ett glas god champagne och bara njuta.

Epernay och Janisson Baradon

Dagen efter åkte vi in till Epernay, en fantastisk liten stad! Vill man leka turist så finns de stora husen Möet Chandon, Mercier, Pol Roger, Perrier Jouet på Avenue de Champagne. Den stora paradgatan med de vackra villorna. Det finns små independent butiker och det finns såklart den butik man bara måste besöka när man är i Epernay. Madame Salvatores champagnebutik som numera drivs av dottern och barnbarnet. Vi valde dock att göra ett besök hos Janisson Baradon och ta en provning där.

Janisson Baradon - Champagneflaskor i rad på en hylla — *Janisson Baradon*

Vi har vid ett flertal tillfällen smakat deras single vineyard-champagner ”Toulette” ”Tue Boeuf” och ”Conges” och aldrig blivit sådär jätteimponerade. ”Tue Boeuf” är ok att dricka men som jag sagt innan, det är inga stora viner. Vi provade oss igenom ett antal champagner och gick därifrån tomhänta och nöjda med det. När provningen egentligen var slut så ville damen i butiken absolut att vi skulle prova deras nya champagne, också en single vineyard (glömt vad den hette – så mycket imponerade den) och hon berättade storyn bakom vinet. Familjen hade velat bygga ett hus och ansökt om bygglov men ej fått det så då bestämde de sig för att sätta vinplantor istället. Hmmm… 500 kronor för en single vineyard med 4 åriga stockar.

Erick De Sousa i Avize

Ett bokat besök som däremot var fantastiskt trevligt var hos den ekologiska odlaren Erick De Sousa i Avize!

Vi blev väl mottagna av sonen, Valentin, som guidade oss igenom hela provningen, berättade om deras filosofi både i vingården och i vineriet.

Vi startade med deras Brut Tradition, en cuvee på 50% Chardonnay, 40% Pinot Noir och 10 % Pinot Meunier. Ren, snygg och drickbar alla dagar i veckan! Denna följt av; Grand Cru Reserve Blanc de blanc, 100% chardonnay och en blend av 2-3 årgångar med minst 25% reservvin. Brut Rosé, 90 % chardonnay och 10 % Pinot Noir, en riktig sommar rosé! 3A, 50% chardonnay från Avize, 25 % Pinot Meunier från Aÿ och 25 % Pinot Noir från Ambonnay. De tre A-byarna. Fantastiskt vin och jag ville bara köpa, köpa, köpa, men det var tyvärr slutsålt… Mycorhize, ekfatslagrat, vildjäst, biodynamisk odlat och det finns bara i 1212 flaskor. Underbart vin! Till sist fick vi testa två olika Cuvee des Caudalies, en non vintage och en 2008. Magic in a bottle!

Det finns mycket att prova i Avize

Är ni i Avize så måste ni boka in ett besök här! Rekommenderas starkt! Vi hann även med två snabba besök hos favoriterna Egly Ouriet och Paul Dethune som båda ligger i byn Ambonnay. När vi åkte från Champagne passade vi även på att besöka Domaine Collet/Champagne Anthime som ligger i Fontaine-Denis som i sin tur ligger lite sydväst om Sezanne. Det är tre bröder, Florent, Vincent och Thomas som tagit över sin pappa Renés vingård. (Fast René finns fortfarande med i bilden och fungerar som bro mellan generationerna där han sitter på kunskapen och bröderna för det nya, innovativa) När René hade vingården sålde de mestadelen av druvorna till cooperativet Nicolas Feuillatte, men efterhand som bröderna kom in i rörelsen så behöll de mer och mer av druvorna och nu behåller de allt. De är nytänkande killar som jobbar mycket med ekfat. Nästa gång vi tittar in hoppas jag att deras långlagrade ratafia (ekfat) skall ha blivit klar för försäljning.

Domaine Collet/Champagne Anthime jobbar både med nya ekliggare.... — *De jobbar både med nya ekliggare….*

Tradiotionella ekfat hos Domaine Collet — *…som med traditionella ekfat*

Är ni nere i Sezanne området så rekommenderar jag ett besök hos killarna! http://www.domaine-collet-champagne.fr/en/accueil/

Födelsedag på topp restaurang Les Avisés

En av anledningarna till att vi valde att bo i Avize var att det råkade bli som så att min kära sambo skulle fylla 50 år, han älskar också champagne och jag skulle bjuda honom på en restaurang. En restaurang där de har champagnes bästa vinlista samt att ägaren gör fenomenala champagner som sambon bara älskar! Domaine Jacques Selosse!! Sonen Anselme driver tillsammans med hustrun Corinne även hotell och restaurang Les Avisés, förutom att han gör outstanding viner! Dit skulle vi gå på kvällen.

Det är en liten restaurang med 20 platser. Sommartid har de fler platser då man kan sitta ute i trädgården. Jag har aldrig någonsin varit på en liknande restaurang. Det var som att stiga in hemma hos någon annan och inte in i en restaurang. Det var lågmält, varmt, mysigt och man kände sig så omhändertagen. Först fick vi slå oss ner i de djupa sofforna innan maten….

Som att stiga in i ett vardagsrum på Restaurang Les Avisés — *Som att stiga in i ett vardagsrum!*

Nu startar kvällen rejält

Här hos Les Avisés började vi med Selosse Initial. En fantastisk champagne med renhet, djup och fyllighet! Vi blev serverade små ostsnacks och små nybakade bröd till detta.

Selosse Initial vin på Les Avises — *Magisk champagne serverade i bästa glasen*

När det sedan var dags att äta blev vi visade in i matsalen där de dukat upp till vårt sällskap. Stämningen var fortfarande lågmäld och mycket, mycket behaglig. All stress hade vi dessutom lämnat bakom oss.

Les Avisés har en meny som passar för dagen, därför vet man aldrig innan vad menyn består av, men vi blev inte besvikna!

Kvällens meny på Les Avises — *Kvällens meny*

Mannen fick välja viner hela kvällen, det var ju liksom hans dag. Så till första rätten, som bestod av halstrad pilgrimsmussla, vaktelbröst, bitar av squash, pumpafrön och kastanj på en puré gjord på butternutpumpa. Först tänkte jag att det var ju lite konstigt kanske att ha både fågel och fisk på samma tallrik men det var s.å h.i.m.l.a g.o.t.t!

halstrad pilgrimsmussla, vaktelbröst, bitar av squash, pumpafrön och kastanj på en puré gjord på butternutpumpa hos Les Avises — *Perfekt stekt pilgrimsmussla och likaså perfekt rosa vaktelbröst*

Till denna rätt valde han en champagne från Jacques Lassaigne som hette Le Cotet. Lassaigne (drivs av sonen Emmanuel) ligger i Aube, väldig nära Troyes. Tyvärr tar han ej emot besök och vinerna får man leta upp i diverse vinbutiker. Le Cotet är en single vineyard där stockarna är runt 40 år. Det är 100 %Chardonnay, vildjäst, lagrat på nya och gamla fat mellan 12-24 månader och sedan på flaska mellan 1-5 år. Nästan inget svavel är tillsatt. Vinet behövde luft innan det blommade ut. Fantastiskt vackert vin!

Nästa rätt på menyn var fisk! Ångkokt havsaborre med saffranskum, fänkål, apelsin, morot och kål. Fisken bara smälte i munnen och var dessutom kokt till perfektion.

Till denna rätten valde mannen ännu ett Selosse vin – Substance. Gjort i 3000 buteljer, gjort i ett solera system där äldsta årgången är från 1986. Ett mycket stort vin som verkligen tog plats!

Selosse vin - Substance finns endast 3000 flaskor — *Substance*

Till kötträtten valde han ett stilla, rött vin men från en av våra favoritproducenter, nämligen Egly Ouriets Ambonnay rouge från 2011. Egly Ouriet gör de absolut bästa röda vinerna i Champagne, utan tvekan. En mogen Ambonnay Rouge är som att dricka en bättre bourgogne. 2011 var en lättare årgång som var drickmogen nu men tål att lagras några år till. När vi var hos Egly och hämtade upp lite viner så hade vi även beställt detta röda vin, fast årgång 2015. Annick Egly berättade att det skulle man bara stoppa in ner i källaren och glömma bort. Framåt 2022 kunde man börja titta på det.

Kötträtten var kalv entrecote, tryffel, polenta och olika sorts kål. Nu började man bli mätt men superlativen fortsätter. Underbart, fantastiskt, magiskt…

Desserten var precis så lagom söt som man vill ha på en lyckad kväll. Det var någon mandelbotten, päron och caramellgrädde/fluff. Åååhhh….

Vilken kväll!!!

Kvällen var fantastisk på Les Avisés med underbart sällskap (Tack, ni vet vem ni är! ) och fabulöst god mat och tillika viner. Servicen var outstanding hela kvällen och stället i sig är en upplevelse i sig. När man sitter och äter så tittar man upp i köket, stilrent och snyggt kök med världens coolaste foto på väggen. Är det någon som vet vem det är på fotot så får ni gärna berätta!!??

Coolt fotogarafi i köket på Les Avises — *Vem är detta?*

Les Avisés är ett ställe som vi gärna kommer att besöka igen. Vinlistan var, i mannens tycke, det bästa man kunde se. Det var dessutom inga hutlösa påslag på vinerna alls.

Dagen innan vi skulle åka ifrån Champagne så hade vi ju ett besök inbokat hos Charles Heidsieck i Reims (Tack Victor!) och det var en liten saga i sig. Att befinna sig 12 meter under Reims vältrafikerade gator, i de oändliga crayererna (hur böjer man det ordet – crayere) och höra inget annat än absolut tystnad. Då det bara var jag, mannen och guiden så var det verkligen tyst…. Åååh ljuva tystnad…

Tills vi ses nästa gång, öppna upp en flaska champagne ikväll och njut.

Här kan ni läsa om del 1 – Jura, Del 2 – Beaujolai och Del3- Sancerre

Kram, Lena

Tre veckor i Frankrike – Del 3 Franska getter och några vinproducenter att besöka

Innan vi åkte mot Beaujolais i Frankrike var vi en vecka i Loire området, närmare bestämt i den lilla, lilla byn Frétoy, Thauvenay vid Sancerre. I den lilla byn fanns bara några hus och man fick gå några kilometer till en annan by för att handla sina baguetter men med två hundar med på resan så blev det en bra morgonpromenad för alla. Vi hade hyrt en chalet, väldigt väldigt petit, men funktionell med fullt utrustat kök med matplats, dusch, toalett och världens minsta sovrum. Dessutom låg det precis bredvid en vingård så utsikten var fantastisk. Vi hade bestämt ganska tidigt att vi skulle laga maten själva under veckan, med några undantag för luncher som bestod att varm Chevré ost sallad. Det är så gott!! Jag hade kunnat leva på det! Dock känner jag lite för Chevré ost som jag känner för Foie Gras… Det är verkligen gott men hur har djuren det?

Sancerre och getterna

Vi har varit i Sancerre, Frankrike många, många gånger men inte förrän de senare gångerna har vi haft lite som mission att leta upp de där getterna. Denna gången kände jag ett väldigt stort begär efter att få se dem så vi la en dag på det. Inte en getjävel så långt ögat kan nå! Vi åkte till och med till en så kallad Crottin men icke! Där finns små fina butiker där du kan köpa getost i alla de former, men själva geten lyser med sin frånvaro. Nu var det i och för sig december månad, men för årstiden var det milt och dessutom så såg vi inga djurstallar ens där getterna kunde tänkas bo i och vi hörde inga getter och vi har aldrig sett några getter även om vi varit där i augusti månad! Jag vet inte om det är sant men någon berättade att getterna aldrig får vistas ute för de ger mer mjölk om de är inomhus och är det på det viset så är det riktigt, riktigt illa…. Förstår ni mitt dilemma?

Inga getter men fantastiska viner

Inga getter men väl vin! I Sancerre-området odlas Sauvignon Blanc och Pinot Noir. De röda vinerna är väl inte det man åker dit för men deras sauvignon blanc viner…. Wow! Druvan man antingen hatar eller älskar med sina distinkta toner av kattkiss, krusbär, svartvinbärsblad…. Jag älskar det. Verkligen älskar. Området delas upp i Sancerre, Pouilly Fumé, Menetou Salon, Reuilly och Quincy där Sancerre och Pouilly Fumé anses vara de bästa. Vinerna är lite fetare, lite större i Sancerre medan de i Pouilly Fumé anses vara lite elegantare med mer mineralitet och stramhet.

Domaine Laporte i Saint-Satur

Jag tänkte börja berätta om Domaine Laporte i Saint-Satur i Frankrike. Anlades 1850 och har varit i Laportes ägo fram till 1986 då Henri Bourgeois köpte firman. Estate Laporte är ekocertifierad och de har ett nära samarbete i vinkällaren och därför är det höga kvalitetstänket detsamma. Båda har även odlingar på Nya Zeeland. Vi fick en grundlig provning av alla deras viner och vi blev glatt överraskade över den höga kvaliteten till bra priser. Rena, snygga viner både från Sancerre, Pouilly Fumé och Nya Zeeland. Priserna låg i genomsnitt runt 15 euro per flaska och det känns som ett väldigt bra pris.

Dessa kan jag varmt rekommendera:

Le Grand Rochoy – vit Sancerre
La Comtesse – vit Sancerre på sent skördade druvor
La Vigne de Beaussoppet – vit Pouilly Fumé

”storebror” Henri Bourgeois i Chavignol

Såklart var vi då hos ”storebror” Henri Bourgeois i Chavignol i Frankrike med! Det är ett av de mer proffsiga ställen att ha provning på. De besitter en enorm kunskap och skulle de gå bet på en fråga så tar de snabbt reda på svaret. Det finns nog ingen som har mer druvtypiska viner än Henri Bourgeois! Man får prova riktigt många viner och när de märkte att vi var intresserade och kunniga så åkte lite äldre årgångar fram så man kunde se vad ett ungt vin hade för potential. Är ni nere i Chavignol så måste man besöka dem! Vill man sedan äta en rejäl lunch så finns ett perfekt ställe nere i byn som jag dessvärre glömt namnet på men de hade den godaste coq au vin jag någonsin ätit och den var gjord på riktig ungtupp som sig bör.

*Trevlig provning av Henri Bourgeois viner*

Till och med spottkoppen var fantastisk! Liten, nätt och behändig och dessutom snygg! Föll handlöst för den så jag har bett min väninna att försöka dreja några till mig.

Domain Didier Dagueneau i Saint Andelain

Det besök som gjorde starkast avtryck på oss denna gången var när vi lyckades få till ett besök på Domain Didier Dagueneau i Saint Andelain i Frankrike. En riktig kult producent! Vi har varit där förut och träffat Didier själv, en mycket speciell man som gjorde fantastiska viner och gick sin egen väg. Han odlade biodynamiskt och filosofin var att vinerna gör sig ute i vinodlingen. Han hade inget behov av att skaffa sig vänner, han ville istället göra de bästa sauvignon blanc vinerna som det bara gick! Han var den första, mig veterligen, som sålde ett Pouilly Fumé vin på oympade stockar. Asteroid. Detta säljs för runt 4-5000 kronor från gården. När det väl finns att få tag på. Det görs i väldigt små kvantiteter. Didier var mer som en äventyrare än bara en vinbonde. Han körde hundspann på vintrarna och hans hundar bodde i gamla ektunnor som han gjort om till hundkojor. Han körde motorcykel och flög flygplan. Dessvärre var det också det som tog hans liv alldeles för tidigt. Han störtade med ett ultralätt flygplan i Cognac-regionen och dog, endast 52 år gammal.

Vinfat av modern tappning

Hans två barn, Louis-Benjamin och Charlotte, driver tillsammans vingården, i samma anda som sin far gjorde. Fast slädhundarna är borta och alla deras fina hundkojor av ekfat är också borta. Men hur som helst så lyckades vi få tid för ett besök! Först en rundtur i deras fatkällare där de har lite speciell form på sina ekfat.

Cigarrformade ekfat hos Domain Didier Dagueneau i Saint Andelain — *Cigarrformade ekfat*

Men man måste hänga med i utvecklingen så de hade införskaffat ett ägg i ek!

Därefter gick vi ut till övriga vineriet där de hade alla ståltankar och där fick vi smaka alla viner som låg på ståltank (2016). Mycket intressant och väldigt lärorikt. När vi fått smaka igenom tankarna fick vi en ”vanlig” provning av vinerna; Buisson-Renard, Silex, Pur Sang samt en ny cuvee som Louis-Benjamin gjort och Les Jardins de Babylone från deras egendom i Jurancon. Fantastisk provning av både nyare och lite äldre årgångar.

Efter två timmar fullpackade med information och viner åkte vi lyckliga därifrån med lite viner i bagaget. Hade vi kunnat så hade vi köpt mer men nästan allt var slutsålt, men vi fick med oss lite i alla fall.

Sammanfattning av Sancerre med omnejd i Frankrike. Det är ett fantastiskt ställe och väldigt vackert! Där finns massor av producenter att besöka och restauranger i alla prisklasser. La Tour i Sancerre är en 1-stjärnig restaurang som är väl värt ett besök! Vi har varit där för några år sedan och maten är outstanding! Sedan måste man ju hoppa in och ta en varm getostsallad någonstans…. Det är ju så gott…

Nästa gång avslutar vi resan med där vi började, nämligen i Champagne, Frankrike där vi hade ett besök på Les Avises när mannen fyllde 50!

Här kan du läsa om Del 1 Jura och Del 2 Beaujolais

Här kan du lästa om Del 4 – Champagne

Kram, Lena

Med en nypa salt runt Jorden – grannlandet Danmark

När jag tänker på Danmark är det röda pölser (varmkorv), öl, Wienerbröd med choklad och danska smörrebröd i första hand.

Vad tänker ni på?

Jag fick tillsänt mig två recept från Danmark som jag ska prova på och det första jag läste väckte kära barndomsminne till liv. Fastän jag var tvungen och ringa mamma och fråga om det var rätt jag tänkte och om det specifika järnet fanns kvar man ska använda. Visst fanns det trots det lånade till slut Lenas ”Aebleskivsjärn”.

Go Danmark – hoppas du smakar!

Äebleskivs järnet för att göra efterrätt från Danmark — Det magiska järnet

Känslan av doften av et goda från köket

Jag kan fortfarande känna känslan och doften när jag var liten och låg nedbäddad i min säng på andra våningen, sjuk av vattenkoppor, när de lagade en av dagens recept nere i köket. För doften spred sig upp till mitt rum och känslan av att missa godsakerna, värmen och mötet med moster Hilda och morbror Nils nere vid köksbordet var ledsamt. I köket hade de tagit fram järnet för att göra Aebleskiver och kanske fick jag några eller inte för det kommer jag faktiskt inte ihåg.

Men för att inte gå händelserna i förväg, ut i köket och försöka hitta den bortsprungna haren från Danmark!! För det är just det som jag ska testa på idag….

Ingredienser till den Förlorade haren från Danmark — Till den borttappade haren…

Forloren Hare

500 Gram Nötfärs

2 st Ägg

1-2 Schalottenlök

En skvätt Dijonsenap (typ 1-2 tsk)

1 ½ Dl Skorpmjöl

1 Dl Crème Fraiche

2 ½ Dl Mjölk

1-2 Pkt Bacon (eller 1,5)

2 Dl Buljong (kraftig, inte mesig!!)

1-2 Dl Grädde

En skvätt Gelé

Soya

Salt & peppar

Blanda skorpmjöl, Crème Fraiche och ½ dl Mjölk, låt stå tills det är tjockt.

Blanda ner ca 500 gram nötfärs tillsammans med 2 ägg, salt och peppar efter tycke och smak, fin-fin hackad schalottenlök och en skvätt dijonsenap. Låt stå kallt en stund.

Forma sedan en limpa, eller en liten hopkrupen hare och klä limpan/kroppen med baconskivor. Se till att ändarna på baconen är under limpan och hela limpan ska vara täckt.

In i ugn 200-225 grader i cirka 20 minuter.

Ut med limpan och häll på buljong och 2 dl mjölk.

In i ugnen igen, sänk värmen till 175 grader och låt den stå där inne i 40 minuter.

Häll ner skyn i en gryta och tillsätt grädde, gelé, soya och salt och peppar, vispa ihop.

Servera med goda grönsaker och kokt eller ugnsstekt potatis.

Forloren Hare eller Förlorad hare - köttfärslimpa från Danmark — Forloren Hare eller Förlorad hare – dansk köttfärslimpa

Forloren hare med kokta grönsaker, gelé och gräddsås

Barndoms minne deluxe

Först en god middag och sedan dags för desserten. Eftersom det var när jag var barn jag åt det sist och har aldrig lagat det förr, så rådde förvirringen vid stekningen hur jag skulle få dem runda och fina. Det var lite ”meckigt”, och några blev såklart brända och åkte rakt ner i soporna. Trots det lyckades jag dessutom få till några nästan godkänt i alla fall. fastän jag tycker mig komma ihåg att vi åt dem med äpplemos och det äter jag så sällan så det finns inte hemma i vårt skafferi. Istället åt jag dem med lite socker på en tallrik och smaken, den var där. Mina barndomsminnen kom dessutom tillbaks och jag fick sitta en stund i min egen lilla lyriska värld.

Dags för att göra Aebleskivorna från Danmark — Dags för att göra Aebleskivorna

Äbleskiver

500 Gram Mjöl

1 Sked Socker (sådär ungefär)

1 Tsk Salt

1 Pkt Jäst

8 Dl Mjölk (gärna 5 dl Kärnmjölk och 3 dl Gräddfil)

4 Ägg

Blanda ihop mjöl med lite socker, salt.

Lös upp jästen med lite mjölk, häll sedan på resten av mjölken.

Dela 4 ägg i gula/vita. Vispa ner gulorna i mjölken och vispa sedan ner mjölet.

Vispa vitorna till ett hårt skum och rör ner det i smeten.

Låt stå i sisådär 20 minuter och jäs lite.

Stek i Äbleskivsjärnet.

Undrar vart jag styr kosan nästa gång?? Hoppas dessutom att ni hänger med på min matresa i världen.

Här startade vi i Sverige, här i Finland, här i Grekland, här i Persien och här i Vietnamn.

Kram Kajsa

Tre veckor i Frankrike del 2 – Beaujolais – Lite viner och restaurangbesök

Innan vi åkte till Chateau Chalon så var vi Beaujolais, ett distrikt i de södraste delarna av Bourgogne. De är kanske mest kända för Beaujolais Nouveau, ett lätt, fruktigt vin som alltid släpps den tredje torsdagen i november. Druvan är Gamay. Somliga hävdar dessutom att den i bästa fall kan liknas vid en Pinot Noir från Bourgogne.

Vänliga och hjälpsamma

Det finns 10 st cru-byar i Beaujolais och på dessa viner får man sätta ut bynamnet på flaskorna. Det är också från dessa byar som de bästa vinerna kommer från. Det är inte speciellt fancy i vinerierna och vinerna är dessutom inte speciellt dyra heller. Vi hittade Domaine de la Plaigne som vi ville besöka. Människor är väldigt snälla och hjälpsamma i vindistrikt, så en dam i en butik tog sig tid att ringa dem. En man som var vän med damen, tog sig tid att visa oss vägen dit så det var bara för oss att följe efter hans bil. Vi hade aldrig hittat dit om inte han visat vägen så det tackar vi för! Efter en rundtur i vineriet gick vi ner i källaren och hade provsmakning.

Domaine de la Plaigne, Beaujolais — *Domaine de la Plaigne*

Rena, bra viner som tålde lagring. De hade viner från lite olika cru-byar bland annat Morgon, Moulin a vent och Régnié. Sonen skulle väl så småningom ta över gården, just nu hade han ett fält med Chardonnay som han experimenterade med. Bästa vinet var ett fatlagrat vin.

Exellence, Domaine De La Plaigne — *Exellence som vunnit silvermedalj*

Handviftning och gester

En annan dag skulle vi till Domaine Chateau de Grand Pre. Det är en biodynamisk odling i Fleurie som gör fantastiska naturviner. Egentligen skulle vi få träffa sonen Romain (som kunde bra engelska) men då hans lilla son blivit sjuk så fick den gamla fadern, Claude, på domainen att ta hand om oss. Vilken underbar man!! Fastän han inte kunde så mycket engelska så blev det handviftningar, gester och ord istället för meningar och slutade med ett fantastiskt besök! Claude visade oss maskinparken som bestod av 4 olika traktorer (nu är jag elak men de såg ut att vara från slutet av 18oo-talet så speciellt modernt var det inte!) med diverse maskiner på för ogräshackning, plöjning etc. Han visade oss markerna och att de gödslade med hästgödsel. Han visade oss dessutom vineriet och berättade stolt om sin son som tagit miljötänket ett snäpp längre och börjar göra naturviner.

Domaine Chateau de Grand Pre provningsrum, Beaujolais — *Ett fint litet provningsrum i källaren*

Vinerna var mycket rena och packat med frukt. Naturviner av bästa sort!

Äggformat är det nya runda

Cuvee Sputnik är jäst på en så kallad äggformad tank, som är mycket populär bland vinmakare just nu. Finns i olika material och storlekar. Just detta ägget fick vi inte se då det stod i en annan byggnad. Namnet kom efter att det här ägget hade anlänt till gården och Claude tyckte att det såg ut som om Sputnik hade anlänt! Några timmar senare körde vi därifrån, glada och nöjda och med en ny vän i Claude.

Beaujolais ligger mellan Bourgogne och Rhone kan man säga och jag tänkte att vi kunde ta en endagsutflykt till Bourgogne. Dels för att se om vi hittade en speciell vinbutik som vi handlat i för 10 år sedan och dels för att se om vi hittade någon ny trevlig producent. Vi hittade tyvärr inte vinbutiken men väl en ny, lite hipp producent! Chateau de Citeaux och deras vinmakare Philippe Bouzereau!

Chateau de citeaux i Mersault, Beaujolais — *Chateau de citeaux i Mersault*

Slottet var stängt och egentligen deras lilla butik med, men vi ringde och de kom ner och öppnade deras lilla butik, till vår stora lycka! Vilka viner!! Mamma Mia! Meursault har också haft otur med väder i likhet med andra delar av Frankrike så många av vinerna var slut då de fanns i mindre kvantiteter. Men detta är verkligen en vinmakare att hålla ögonen på!

Smygfoto vid en kult vinmakare

Innan vi åkte tillbaks till vår lägenhet var vi bara tvungna att åka till världens kultställe om man är vinintresserad. Få förunnat att få komma in, vi tillhör inte den skalan så vi fick nöja oss med att stå utanför.

*Jag utanför Romanee Conti´s vingård. Kult!*

Boka bord?? Det är ju så tomt

Sista kvällen skulle vi gå på byns restaurang Auberge de Corcelles i Beaujolais. De har fått bra omdömen överlag och de hade en spännande vinlista. Jag hade läst någonstans att det vore en god idé att boka bord, men jag tänkte att det är december månad… Inga turister mer än vi och om vi är där när de öppnar klockan 19.00 så skall det väl inte vara några problem?

Corcelles en beaujolais by night, Beaujolais — *Corcelles en beaujolais by night….*

När vi kom dit stod en man utanför och rökte. Han frågade om vi hade bokat bord. Neeeh, svarade jag och tittar in i den tomma lokalen. Mannen svarar att det tyvärr är fullbokat ikväll men att han skulle höra med chefen. Han gick in och kom ut bara en liten stund senare och sa att tyvärr. Vi måste sett jättebesvikna ut och jag frågade om det fanns någon annanstans i byn där man kunde äta. Han ursäktade sig igen, gick in i restaurangen och efter en lite längre stund kom han ut igen och sa att om det var ok att vi satt vid det bordet (pekar in på ett bord i restaurangen som var placerat strax bredvid köket) så kunde vi få plats. Inga problem för oss!! De dukade upp fint på vårt lilla bord och vi slog oss ner.

Auberge de Corcelles innan den blev fullsatt, Beaujolais — *Resten av restaurangen såg ut såhär men efter bara en halvtimme var det fullt.*

Den vänliga mannen som ordnade så vi fick plats visade sig vara kocken! Vi tog en tre rätters meny med ett lokalt vin. Vinet kom från en producent som vi försökt få till ett besök hos men inte lyckats, så till vår stora glädje fanns vinet på restaurangen! Jean Foillard – Morgon Cote du Py 2015

Jean Foillard - Morgon Cote du Py 2015 — *Jean Foillard – Cote du Py*

The gang of four

Jean Foillard tillhör ”The gang of four” det vill säga Jean Foillard, Marcel LaPierre, Guy Breton och Jean-Paul Thevenet. Dessa fyra rebeller återgick till de naturliga sätten att odla och tillverka vin. De använde sig av gamla stockar, de använde inga bekämpningsmedel ute i vingården, rigorös gallring, sen skörd och bara de bästa druvorna skördades, inga tillsatser i vinerna, lite eller inget svavel. Kermit Lynch kallade dem för The Gang of four och namnet har hängt med sedan dess även om Marcel LaPierre gick ur tiden 2010. Marcels barn har sedan övertagit hans vineri och odlar i samma anda.

För att återgå till vinet på restaurangen. Gjort på 60-åriga stockar från superläget i Morgon, Cote du Py. Det var årgång 2015, fortfarande ett mycket ungt vin så när vi fick fram vinet till bordet hällde servitrisen upp vinet på en karaff för att det skulle luftas innan maten.

Läcker karaff til vinet — *Världens häftigaste karaff?*

Wow!! Fullpackat med kaxig frukt och lång, kryddig eftersmak med sammetslena tanniner! Vinet finns i några butiker i Sverige för 279 kronor. Det är bara att passa på att köpa!!

Svart salt

Till förrätt fick vi ugnsbakad foie gras (anka) och det var här jag handlöst blev förälskad i det svarta saltet!

Vi fick en rejäl bit av foie gras och det var fantastiskt gott fastän otroligt mycket. Hade önskat mig en hälften så stor bit. Det svarta saltet var dessutom en nyhet för mig. Det var mycket salt i smaken och det passade bra till det feta. Jag vet inte varifrån detta saltet kom ifrån, men här hemma har jag hittat ett svart salt från Spanien.

Varmrätten var kalvbräss med tryffelmos. Även här fick vi in en rejäl bit! Jag har bara ätit kalvbräss några gånger innan och då fått det i små, små portioner, men inte här inte! När jag var liten fick man höra att det var hjärnan på en stackars kalv som man åt, men det är inte hjärnan utan en mjuk körtel som sitter i halsen på diande kalvar. Kalvbräss är så mjäll och mild i smaken som nästan påminner om gräddmjölk och bara smälter i munnen. Tryffelmoset var dessutom fullpackat med svart tryffel.

Sedan var det dags för ostar.

Jag älskar ost men…

Jag älskar ost! Jag äter dessutom alldeles för mycket ost och vankas det ostbricka så är jag i himmelriket. Men…. Jag smakade på alla ostarna, det gjorde jag och det var inte det att de var starka på något vis men de hade alldeles för mycket smak! Så sambon fick äta upp dem och han tyckte de var goda. Vi fick även in en annan variant på ost.

Det var en form av färskost som inte smakade så mycket och såsen kändes som grädde eller något liknande. Jag smakade på detta med men även detta fick mannen äta upp. Ibland blir det inte helt bra.

Tillbaks till barndommen

Desserten fick mig att tänka på min barndom! Fattiga riddare fast här på lite franskt vis i form av stekt brioche och en kula glass. Går dessutom hem alltid. Mannen tog en liten fruktkompott som passade honom alldeles utmärkt, jag tyckte inte den var söt nog som dessert.

Fattiga riddare fast här på lite franskt vis i form av stekt brioche och en kula glass, Beaujolais — *Gott i sin enkelhet*

Verrine de fruits exotiques et creme fouettée, Beaujolais — *Frukt med kräm eller om man skall vara petnoga; Verrine de fruits exotiques et creme fouettée*

Överlag var det en fantastisk kväll och detta dessutom till helt överkomliga priser! Personalen var fenomenal och extra plus i kanten för att de gjorde plats för oss. Det var sista kvällen i Beaujolias och eftersom vi tar resan baklänges så blir nästa inlägg om Sancerre.

Här kan du läsa om del 1 i resan – Jura

Här kan du läsa om del 3 – Sancerre och Del 4 – Champagne

Kram, Lena

Tre veckor i Frankrike – Del 1 Jura

Hej kära vänner!

Det känns som om jag har varit försvunnen ett tag och det har jag väl i och för sig varit med. Så det blev en lite ofrivillig bortavaro här på bloggen. Jag, min kära sambo och våra två hundar åkte till Frankrike i december månad dels för att fira sambon som fyllde 50 och dels för att plocka upp lite champagner som jag beställt. Vi skulle dessutom varva detta med lite ledighet och massor av studiebesök. Jag hade ju tänkt uppdatera efterhand, men…. ödet ville annorlunda! Min dropbox hade bestämde sig för att inte vilja samarbeta alls medan vi var utomlands, så jag kunde inte ladda upp några bilder. Väl hemma i Sverige igen så bestämde sig telefonen för att bara dö. Sedan gick jag och fick ett diskbråck så julen har varit lite sisådär… Men mitt i allt så hittade jag i alla fall mina bilder från resan på Google foto så äntligen kunde jag sätta igång med mina inlägg! Bättre sent än aldrig.

Chateau Chalon, Jura, Frankrike — *Chateau Chalon – en gammal by*

Vi börjar väl bakifrån i Jura

Vi börjar väl bakifrån tänkte jag. Sista etappen på vår resa var Chateau Chalon i Jura. Just Chateau Chalon är en liten by som ligger högst uppe på ett litet berg. Det är även en appellation i distriktet Jura som ligger i västra Frankrike. Vinerna där är dessutom väldigt speciella. Antingen så gillar man dem eller så gör man det inte. Eftersom de är gjorda i en oxidativ stil, lite som sherry. Speciellt för Jura är Vin Jaune – det gula vinet som alltid är gjort på druvan Savagnin. Står det dessutom Chateau Chalon på flaskan så kommer druvorna enbart från denna by. Vinet jäser på gamla fat och lite kort och förenklat så bildas en speciell jäst som kallas flor eftersom det blir som en hinna som ligger över vinet. Chateau Chalon vinerna måste lagras minimum 6 år på fat och de fylls inte på som man gör i andra distrikt. Flaskorna innehåller inte 75 cl utan 62 cl. Det sägs att det är den mängd som finns kvar av en liter vin efter 6 års lagring på ekfat.

De gör även ett vitt dessertvin som heter Vin de Paille. Där skördar man druvorna (chardonnay, savagnin, poulsard) och låter dessa torka på halmmattor för att sedan pressas på vintern. Magiskt gott! Men även viner i ”vanlig” stil har blivit populärt. Dessutom så finns det otroligt många biodynamiska vingårdar där. Tyvärr har de under senare år haft otrolig otur med vädret. Det har varit frost i maj månad, det har kommit hagelskurar och förstört skördarna så vissa odlare har kanske gått miste om 80-90% av skörden!

Vinfälten i Jura under vintertiden — *Det är grymt brant och allt arbete sker manuellt*

Ostfondue är ett måste i Jura

Är man i Jura så måste man äta ostfondue. Så en dag tog vi oss till Arbois, en lite större ”stad” än vad Chateau Chalon är. Vintertid så ser staden ganska nergången ut fastän jag hoppas att det bara för att vi var där off-season. Vi hade ganska svårt att hitta en restaurang som var öppen men efter att ha vandrat runt ganska länge, hittade vi en – La finette. Det var ett rejält hak med obekväma stolar och massor av folk. Såklart skulle vi ha Fondue au comte och till detta Salade verte och assiette franc-Comteoise. Till detta tog jag ett glas vanlig Savagnin medan mannen tog ett Vin Jaune.

Detta här brödet skall man bryta i lagom små munsbitar, trä på ett spett för att sedan doppas ner i grytan med kokande comté ost.

Comtéost i fonduegryta ett måste att äta när man är i Jura — *Comtéost i fonduegryta. Inget för den känsliga magen!*

Vi fick även en tallrik med lokala charkuterier och en skål med sallad. Det är så vansinnigt gott att man bara äter och äter. Det fanns nästan ingenting var kvar av osten i grytan när vi gick och då fick man ta på lilla skämsmössan för att man ätit så mycket kalorier. Fastän det händer ju inte så ofta som tur är.

Jag är ingen kaffedrickare egentligen, men då jag valt fel vin till denna rätten, (skulle lyssnat på mannen som sa att osten krävde nog sin Vin Jaune, det finns en anledning till att man kombinerat dessa två) så kände jag att jag behövde något som dämpade all ost. Café au lait verkar ju lite mesigt och bra. Kaffe med mycket mjölk och dessutom kan jag hälla i så mycket socker jag vill.

Fransk café au lait i Jura — *Fransk café au lait…*

Det var ju inte riktigt som hemma i Sverige eftersom här fick man in en espresso och en liten kanna med varm mjölk. Café au lait. Kaffe med mjölk. Simple as that.

Hirsinger Choklad är som en dröm

På vägen till bilen så råkade vi gå förbi en chokladaffär. Det var inte vilken chokladaffär som helst utan Hirsinger. Édouard Hirsinger är 4 generationens ”chocolatier & pastry maker” och dessutom en av de få i Frankrike som tilldelats MOF. (Meilleur Ouvrier de France). Jag var ju bara tvungen att gå in!!

Det var som ett himmelrike för en chokladälskare!! Såklart hade min telefon laddat ur så jag kunde inte ta några bilder i butiken, men väl hemma i stugan kunde jag ta lite bilder.

Inköp på Hirsinger i Jura — *I påsen fanns…*

Kartongen från Hirsinger i Jura — *…en liten kartong och i kartongen fanns…*

Ljuvlig bakelse från Hirsinger i Jura — *…denna ljuvliga, ljuvliga bakelse…*

ed crunchy botten, karamell, chokladmousse, choklad och jordgubbspulver... — …*med crunchy botten, karamell, chokladmousse, choklad och jordgubbspulver…*

Det var inte billigt, tro inte det, men en sådan fantastisk smakupplevelse att det var värt varenda krona! Jag köpte 2 av dessa bakelser och en mörk chokladkaka…

Mörk choklad från Hirsinger i Jura — *Mörk choklad av bästa sorten*

…och detta kostade 200 kronor. Men gott var det!

Jura är fantastiskt på alla sätt och jag tror att på sommaren är där riktigt vackert. Maten och vinerna är spännande, människorna trevliga och vi kommer att åka dit igen. Från Malmö är det ungefär 140 mil. En god idé är att dela upp resan i två etapper.

Det var lite om Jura detta, nästa gång skall jag berätta m Beaujolais, lite Bourgogne och en fantastisk liten restaurang i Corcelles-en-Beaujolais!

Här hittar du till del 2 – Beaujolais

Här kan du läsa om del 3 – Sancerre

Här kan du läsa om del 4 – Champagne

Kram, Lena

Avsmakningsmeny i Gdansk – med smaker som förför

Min sambo fick en weekend resa i födelsedagspresent och dessutom passade jag på att boka in den på helgen jag själv fyllde år. Perfekt att slå två flugor i en smäll tyckte jag och bokade in oss på en avsmakningsmeny hos Restaurang Ritz i Gdansk, Polen. Eftersom kökschefen på restaurangen är Barbara ”Basia” Ritz som vann den första omgången av Masterchef i Polen, vilket gjorde det lite mer spännande inför kvällen. Klockan 19 på lördagen steg vi in genom dörren och blev varmt välkomnade, fick hjälp med våra jackor och sen visade de oss till vårt bord. Det var ganska lite gäster just när vi kom, men under kvällens gång så tätnade det på till en full restaurang.

Barbara Basia Ritz - Lånad bild — Barbara Basia Ritz – Lånad bild

Bordet var dukat fint med menyn vid sidan om med siden snöre runt på restaurang Ritz i Gdansk — Bordet var dukat fint med menyn vid sidan om med siden snöre runt

Fint dukat och menyn i en rulle

På plats vid bordet var det fint uppdukat, med menyn i en rulle med rött sidenband vid sidan av tallriken. Först kom det lite bröd med en krämig färskost innan den första rätten kom in.

De körde på i snabb takt när vi kom så man kan säga att de inte låg på latsidan här inte. Första rätten som serverades var Rödbets ”flakes” med en krämig getostcréme , grön fikonsenap och valnötter, Rosévinsreduktion och Porcinisalt. Det var viktigt enligt kocken att äta den lager för lager….och här blev vi dessutom helt sålda av smakerna, så gott (trots att jag inte är speciellt förtjust i getost)! Vinet det var ett Riviani, Pinot rosé ett Spumante från Vidor, Italien. Tyckte rätten var super snygg att titta på och riktigt kul upplagd.

Rödbets "flakes" med krämig getostcréme , grön fikonsenap och valnötter, Rosévinsreduktion och Porcinisalt på restaurang Ritz i Gdansk — Rödbets ”flakes” med krämig getostcréme , grön fikonsenap och valnötter, Rosévinsreduktion och Porcinisalt

Nästa rätt för kvällen var Pilgrimsmussla på Jordärtskockspuré med solrosfrö och Porcinisås. Vinet som serverades till var en Chiantari IGP, Chardonnay, Vigneti Zabu från Sicilien, Italien. Härliga lena och mjuka smaker som dessutom bara smälte i munnen.

Chiantari IGP, Chardonnay, Vigneti Zabu från Sicilien, Italien

Åååååh…uuuuuhm…..

Tredje rätten var Havsabborre på en bädd av potatis, Hokkaido pumpa, lök ragu, rostade pumpafrön, krispig kål och en svart kumminsås. Vinet var ett Rimapere, Sauvignon Blanc, Baron Edmond de Rothschild, Marlbourough, New Zealand. Jag kan säga att medans vi åt av alla de goda rätterna, var vi helt hänförda över smakerna som dessutom sammansatts till perfektionism. Dessutom var allt serverat med ett väl passade vin därtill. Det var många åååh och uuuhhhmmm under kvällen från vårt bord.

Rimapere, Sauvignon Blanc, Baron Edmond de Rothschild, Marlbourough, New Zealand

Stämningsfullt och fantastiskt gott på Restaurang Ritz, Gdansk — Stämningsfullt och fantastiskt gott

En liten bit av himmelriket väl värd att vänta på

Mellan tredje och fjärde rätten var det ett lite längre break. Fast man brukar säga att den som väntar på något gott väntar dessutom aldrig för länge. In kom den Irländska lammfilén på en bädd av solrosfrörisotto, med snabbfriterad Ostronskivling och en mörk chokladsås med chilin ( Piement déspelette). Vinet var det allra bästa inför kvällen, Zolla DOP, Primativa di Manduria, Vigneti del Salento, Puglia, Italien. Risotton på solrosfrön smakade riktigt gott och lammet var super mört som om vi åt en liten bit av himmelriket.

Zolla DOP, Primativa di Manduria, Vigneti del Salento, Puglia, Italien

Irländska lammfilén på en bädd av solrosfrörisotto, med snabbfriterad Ostronskivling och en mörk chokladsås med chilin ( Piement déspelette)

Inför desserten hade vi förvarnat att sambon är diabetiker, så om de kunde ordna något lite mer sockerfritt. Min dessert som kom in var en Crème Bruleè med en kaffeglass och en liten kaffelikör till, Cema Alpina, inte speciellt sockerfritt. Mannen fick istället en varm Brieost och Camembert, mörka kex och lite vindruvor istället, vilket kändes som ett bra alternativ. Vi tyckte det tog väldigt länge innan vi fick in sista rätten, lite så vi satt och skruvade på oss. Vinet var slut i glaset och man började faktiskt undra.

Med pompa och ståt!

In kom de, alla från servisen med raketer och sång till födelsedagsbarnen i ära, så blev man ju helt exalterad och rörd. De var dock lite konfunderade över att det var bådas födelsedag, men vi förklarade hur vi fyllde år och sen njöt vi av den sista rätten för kvällen.

Både menyn och vinet var i perfekt harmoni och vi fick en fantastisk kväll. Rekommenderar er varmt att gå dit om ni är i Gdansk, för ni lär inte bli besvikna. Supertrevlig personal, god service och en meny ”to die for”. Vi släntrade ut i Decembernatten lite luriga av vinet men så nöjda med kvällen. Smakerna dröjer sig fortfarande kvar och vi fick oss en riktigt fint födelsedagsfirande både jag och mannen.

Kram Kajsa

Ps. Om ni vill läsa lite mer om Gdansk, så hittar ni om julmarknaden och den goda polska maten här Ds.