Vissa dagar är bara så tråkiga nu i dessa pandemitider när man inte kan resa. Häromdagen var en sådan dag så jag satte mig vid datorn och började kolla på foto. En riktig stroll down the memory lane!
2014 fyllde svärmor 75 år och då bjöd vi henne och svärfar på en kryssning i medelhavet. Båten skulle avgå från Venedig en kväll i augusti månad för att sedan segla till Bari. Kryssningar har vi märkt att det inte är riktigt vår grej men det var skoj att ha provat på.
Efter Bari gick resan till Grekland vidare till Izmir där jag och mannen tog en liten busstur till Ephesus i 40 graders värme. Båten kryssade vidare till Istanbul, en härlig stad med massor av puls.
Vi var ett dygn till sjöss innan vi hamnade i Dubrovnik där det tog ungefär 5 minuter innan svärfar blivit bestulen på sin plånbok. Tack och lov så hade han inte så mycket pengar i den. Vi bjöd på en liten vinprovning nere i en trång gränd.
När svärmor fyllde 80 år 2019 så bjöd hon oss till Istanbul. Den resan kan ni läsa om här.
Vad hände resten av 2014 då?
I oktober kom Kajsa med idén att vi skulle gå till Ambiance på Vindåkra. En restaurang ganska nära oss som ligger på en gård mitt ute i en åker, typ. Restaurangen drevs då av Karim Khouani och fick seden en michelinstjärna. Men vi var där innan dess och det var där vi upptäckte och förälskade oss i ramslökskapris.
I december månad åkte mannen och jag på semester och detta året stannade vi i Tyskland. Det är inte så långt borta men man är ändå iväg.
Förutom att Heymann Löwenstein gör fantastiska viner så har de ett väldigt vackert vineri. Ni ser bokstäverna på byggnaden? Det är en kärleksdikt till frun. Är det inte romantiskt så säg? Är ni Mosel så måste ni åka dit!
Vi går in i 2015…
I början av januari åkte mannen och jag till Ystad Saltsjöbad för att ha ett planeringsmöte. Eftersom det bara var vi två så kändes det lite onödigt att boka en hel konferenssal och i ärlighetens namn så behövs det inte. Det finns gott om utrymmen att sitta och konferera.
Vi valde att övernatta så vi kunde äta och dricka gott i deras restaurang. Laxen var en av de mjällaste laxar jag ätit någon gång och den kominerades med ett utsökt vitt, franskt vin.
Vi har i många många år varit ett gäng vänner som haft ”Mat & Vinklubben” tillsammans. Man träffas hos varandra och värdparet står för vinprovning och en tre rätters meny. I februari var det Kajsa och hennes man som skulle hålla i detta.
Det är alltid lika spännande med vinprovningarna för man får inte veta någonting alls och teman har varit allt från land, druva, djur på etikett…. Jag minns inte riktigt vad temat var på denna provningen men skoj var det!
Tiden går och när våren kom åkte jag och Kajsa på nya äventyr till Skånes matfestival i Brösarp. Men det är en helt annan historia.
Kram, Lena