Jag hade ju bokat in oss två nätter på Hisa Franko, för att vi skulle kunna testa båda deras menyer. Vi hade hela dag två framför oss och då vi har en affärspartner i Vipava, bestämde vi oss för att åka och träffa henne med. Efter fika hemma hos Doris, besök på fabriken och en alldeles utomordentlig lunch tog hon med oss upp i berget där det låg en kyrka och ett munkkloster. Utsikten var magisk! Vid klart väder kunde man se hur långt som helst.
Doris hade gift sig i kyrkan och hennes dotter hade nyligen gift sig där.
Väl tillbaks till Hisa Franko satt vi bara och tog det lite lugnt ute på altanen. Där hade vi också en underbar utsikt, om än en lite annan än nere i Vipava.
Låt kvällen starta
Precis som gårdagens menu, så startade denna 9-rätters meny hos Hisa Franko med lite pre-förrätter. Osten, musslan (som jag tog i en enda tugga för att smakerna skulle gifta sig med varandra och SOM de gifte sig!) och det där spröda, skira. Sedan var det dags för kvällens rätt nummer 1!
En sorts laxfisk från Soca River med lagerblad och 3 olika sorts kastanj. Tycker man om fisk så tycker man om denna rätt. Den var för mig, ok, då jag inte gillar när fisken smakar för mycket fisk, förstår ni vad jag menar? Men denna gick bra.
På rätt nummer 2 hade man två olika alternativ att välja på. Antingen fick man kaninlever eller så fick man en Langoustine (havskräfta). Vi valde kräftan båda två och den var jättefräsch och god!
Vi valde vinpaket till menyn igen och fick olika viner kvällen igenom, men genomgående var att detvar viner från Slovenien och att de antingen var ekologiska, biodynamiska eller naturviner. Inget vin var det andra likt och alla var fantastiskt goda till maten! Den där Walter Kramar, han kan han!
Lite väl mycket fisk
Kvällens tredje rätt var också fisk och här kände jag att det blev alldeles för mycket fisksmak för min del. Mannen älskade det, men jag… ja… jag är lite mesig..
Makrill. Det var bra mycket mer smak i den där makrillen än vad där är i de makrillarna som ligger i tomatsås i en burk. Men det var ju snyggt att titta på och jag åt det för man kan inte säga att man inte tycker om det om man inte smakat. Dessutom var det ju ingen stor fisk.
Rätt nummer 4. Hmmm… Jag skäms nästan lite för att berätta att jag tyckte om den rätten. Väldigt mycket. Vi skall inte gå närmare in på den rätten utan ni får läsa vad det är i bildtexten.
Lite rädd är man ju, men det blev ju bra
Raskt vidare till rätt nummer 5! Jag hade ju sett menyn kvällen innan och denna rätten var jag jätterädd för. Jag hade gått i valet och kvalet hela dagen och tänkt om jag skulle byta ut just denna rätten mot något annat. Men på kvällen kände jag mig lite modig och beslöt mig för att stanna kvar vid menyn. Bläckfisk. Inte nog med att det var en bläckfisk, den skulle vara fylld med lammbräss. Vilket i och för sig är gott… Men de två tillsammans?
Det var så milt! Det bara smälte i munnen och man bara tänker på allt mjukt som sammet och nektar och bomull…. Vilken tur att jag vågade! Ana Rós var ute bland gästerna på kvällen och jag berättade för henne att jag varit så rädd för denna rätten men att jag beslutat mig för att testa och hur gott det var! Efter en stunds funderande sa hon: ”Om man bara vågar ta ett litet steg fram så kan en helt ny värld öppna sig” Jag förstår precis vad hon menade.
Fisk igen
Rätt nummer 6 var fisk igen, men till skillnad från makrillen så var detta en mild, fin fisk.
Havsruda, mulle och mussla med lite riven gurka. Fantastiskt gott!
Rätt nummer 7 var nog kvällens höjdpunkt ändå…. Magiskt! Krsko polje gris. Det är en gris från Slovenien med ett svart bälte runt sig.
Det var ännu en rätt som bara smälte i munnen och dessutom en explosion av smaker! Nu var det desserterna kvar… 9 rätter är många rätter men de är så små så man känner sig inte sådär däst och mätt som man kan göra ibland.
Rätt nummer 8, dessert nummer 1
Så enkelt att servera i en glasburk. Snyggt och enkelt och dessutom framförallt fräscht och gott! Dessert nummer två kommer här…
Vad kan gå fel med denna rätten? Absolut ingenting! Det var en, vad vi trodde, fantastisk avslutning på kvällen. Men… De tänkte att vi kanske inte blivit riktigt mätta så de kom in med en avslutande dessert… Inget namn, bara gott, gott, gott,
Vi fick alltså 10 rätter plus våra starters denna kväll. Ana Rós har nu dessutom blivit rankad som världens bästa kvinnliga kock och detta med all rätt! Vi kommer definitivt att åka tillbaks igen. Det är väl värt ett besök och Slovenien är ett underbart land. Om du vill läsa första delen av resan, hittar du den här.
Kram, Lena
