Sparkling & Wine en god present

Att få lov att gå på Sparkling & Wine mässan i Malmö, kan väl inte vara helt fel? En dag med massa av vin och bubblor i glaset. Det var vad jag gav min man i födelsedagspresent. Tänkte att det här kan ju aldrig vara fel som present och dessutom blev det en riktigt uppskattad present.

Sparkling & Wine Mässa i Malmö
Sparkling & Wine Mässa i Malmö med förföriska druvor

Klockan 16 var det vår tur att äntra dörrarna för att besöka Frankrike, Portugal, Balkan, Sydafrika, Spanien och många, många länder till. Med fler än 50 utställare så fanns det många intressanta utställare att lägga sitt besök och drinkbiljett hos. Gudars, vad mycket folk där var, så det blev en del köande för alla godsaker.

Sydafrikanskt mousserat på sparkling & wine mässan
Sydafrika levererade ett trevligt bubbel

Att välja rätt på Sparkling & Wine mässan

Det var nästan svårt att veta vart man ville lägga sina biljetter, för man skulle vilja kunna testa allt. Det hade inte gått rent ekonomiskt, skulle jag vilja säga, så det fick bli några väl utvalda.

André Cloulet Champagne
André Cloulet Champagne

Både Deutz och André Clouet fick ett besök. Andre Clouet importör hittar du här: Wineworld, här kan ni läsa mer om denna fantastiska Champagne. Här valde vi olika smaker och fick både smaka en rosé och den lite mer kalkrika champagnen Chalky. Därefter besökte vi Deutz bord och Swedishbrand. Deutz är lite av en favorit, så vi blev inte besvikna av dessa magiska bubblor.

Deutz champagne på sparkling & wine mässan
Deutz

Vi fick testa både bubblor och porto från Portugal hos clarwine, vilket var ett intressant och gott besök. Här stod vi länge och pratade om hur vi uppskattade när vi besökte Lissabon som ni kan läsa om här och här. Samt hur gärna vi vill komma ner till Porto.

Sedan tog vi oss vidare till en annan liten importör som satsar på mindre odlare med hög kvalitetsnivå, intressant historia eller filosofi i Frankrike. Hos Conveija fick vi oss vars ett gott bubbel i glaset och en trevlig pratstund.

Bubblor hos Conveija
Bubblor och en pratstund hos Conveija

Lite vin i glaset fick vi också

Vi testade endast ett vin, som vi båda sett reklam på facebook för. Jag har haft funderingar om att köpa hem och testa, men aldrig kommit så långt. Nu fick vi chansen att prova det när vi hamnade hos Vinadevida som har vinet Demuerte. Jag testade ett vitt som jag verkligen gillade och sambon ett av de röda som passade honom fint.

Demuerte vitt vin hälls i glaset
Demuerte i glaset
Demuerte vin
Demuerte

Sparkling & Wine mässan innehöll även gin, grappa, Whiskey kaffe, ostar och andra goda delikatesser. Här fanns även vinkylar, glas, smycken och andra fina tillbehör till både vin och champagne.

Kanelbullar hos Tullamore Dew
Kanelbullar hos Tullamore Dew
En avslutande Irish Coffee
En avslutande Irish Coffee

Kvällen avslutade sambon med en Irish Coffee och en kanelbulle. Själv fick jag en liten skvätt för den sista 10 kronors biljetten hos André Clouet. Därefter åkte vi mer än nöjda hem igen.

Kram Kajsa

Lissabon några dagar till

Sardinbutik i Lissabon
De är galna i sardiner i Lissabon
Galna i sardiner

I Lissabon är de tokiga i sardiner – drottningen av Atlanten kallas hon för. De är så tokiga att de har special butiker som dessutom säljer sardiner med just ditt årtal på locket. Butikerna är påkostade med häftig inredning. Lyckohjul, karuseller, färgglada burkar och dessutom personalen klädda som på cirkus .

” We are people with soul, the Portuguese Soul of the fishermen and woman working in the Canning Industry”

Lyckohjul med Sardiner i Lissabon
Sardinburk med årtal i Lissabon
Barnkarusell

Dag Tre – att få skramla runt i en spårvagn

Att åka med den skramliga gamla spårvagnen nummer 28 är ett måste när man besöker Lissabon. Man behöver trots allt vara tålmodig för att kunna komma med på turen. Den är fullpackad och det sägs att det är bäst att åka tidig morgon eller senare på kvällen. Vi åkte typ mitt på dagen.

Spårvagn 28 är ett måste att åka i Lissabon

Tror att vi väntade på fem vagnar som susade förbi fulla med folk. Gick iväg upp längst vägen där spårvägen passerade och kom fram till ett livligt torg. Tog en vätskepaus och spanade in Riksha bilarna som körde runt turister och precis då uppenbara sig en ganska halvfull spårvagn Nr 28. Vi hoppade på och fick stå kanske i ett par hållplatser innan vi äntligen fick en sittplats. Åkte genom Alfama och ända bort till ändhållplatsen, som inte alls var där jag trodde. Där var en äldre portugisisk dam som åkte med i vagnen. Hon underhöll oss alla genom att domdera över vem som skulle få sitta vart och om någon satte sig fel, fick de veta hut. Hon var värd hela resan.

Spårvagn 28 i Alfama kommer runt hörnan
Spårvagnen kör hela dagen fram och tillbaka genom Alfama
Alfams gamla byggnader och spårvagn 28

Kringelikrokigt i Alfama

Tänkte att vi skulle besöka Tjuvarnas marknad som hålls på tisdagar men det låg långt bort från där vi hamnade. Trots det fick vi istället åka rulltrappa som var placerad mitt emellan två hus. Det var lite oväntat. Gick en sväng utanför borgen Castello de Jorge där kön ringlade sig lång. Vi gick bara förbi och eftersom vi var småhungriga letade vi fram ett lunch ställe istället där vi kunde slippa regnet som kom lite oväntat. Vi satt under tak, vilket var skönt från regnet. Även här fick vi inte någon kulinariks upplevelse. Notan var ganska hög, men så låg det ju ganska nära borgen. Turistfälla nummer två.

Alfama är den äldsta delen av Lissabon och sägs ha börjat byggas redan på 500 talet.

Rulltrappa mellan byggnaderna så man kan spara på benen i de branta trapporna
En av de många smala gränder i Alfama Lissabon
En av de många smala gränder i Alfama Lissabon
Alfamas gator

På vägen ner mot katedralen hittade vi en av de många s.k. Miradous – utsiktsplatser. Här hade ett gäng killar satt sig för att underhålla förbi passande. En bit längre ner för gatan ligger Katedralen Sé från 1100 talet. Det är en pampig byggnad att strosa runt i så tyst man kan. För en liten summa kan man gå in och se arkeologiska fynd som de hittat vid utgrävningar på platsen. Jag tände ett ljus för min pappa och sen släntrade vi ut igen och ner för backen mot Baixa.

Utsikt från ev av Lissabons Miradous
Fantastisk utsikt från ett av Lissabons flera Miradous
Musiker under ett stort Bougenvilla träd
Pampg entre till Katedralen Sé i Lissabon
Pampig entré till katedralen Sé

Vi ger det ännu en chans

På kvällen letade vi oss upp i Biarro Alto igen för att lyssna på Fado och äta en bit mat. Vi kom lite för sent till Fadosång (de stannar ofta och ett sjunger ett par låtar runt 19,00 tiden). Det fick bara bli mat. Första restaurangen vi satte oss vid tog inte kortbetalning så det var bara för oss att leta vidare. Till slut landade vi på hörnet av en smal gata kantat av flera restauranger. Inte heller här fick vi oss någon kulinarisk upplevelse. Så frustrerande för oss matnördar.

Gul Spårvagn på en bakig gata med kullersten i kvällsbelysning
En spårvagn kan ta en upp till Biarro Alto
Kvälls sorl i Biarro Alto
Biarro Alto

Dag Fyra, snart dags för hemgång

Solen gassade och det skulle bli en varm dag. Packade ihop våra väskor, checkade ut och lämnade kvar väskorna i bagagerummet. Vi hade flera timmar kvar att utforska Lissabon på. Vi valde att åka ner till saluhallen Mercado da Ribiera som ligger rakt över stationen Cais do Sodre. Ena delen var en stor frukt och grönsaksmarknad, med flera fiskaffärer längst sidorna och inte så tilltalande som andra saluhallar runt om i Europa. Andra delen var en stor foodcourt med flera matställen och hade det inte varit för att vi ätit frukost, så hade vi stannat och ätit en bit mat. Vi valde helt fel tid att besöka saluhallen på. Så kom inte mätt dit, är vårt tips.

Saluhallen och fiskdisken
Saluhallen och fiskförsäljningen

Det enda jag stannade upp för att prova på var Ginjinha en likör av körsbär. Vi hade fått tips att prova redan första kvällen fastän av någon anledning testade jag först på sista dagen. Vilken miss!! Förföriskt gott! Här testade jag det i en vit chokladkopp, fast jag föredrar det i ett vanligt glas. Lite som att dricka ett gott glas portvin fast med körsbärssmak.

Ginjinha i vit chokladkopp
Ginjinha ett måste att dricka i Lissabon

Sol. Sangria och höstlöv

Vi bestämde oss för att gå ner mot floden, för att hitta ett skönt ställe och dricka ett glas vin. Landade i ett par solstolar för ett par timmar sippande på var sin öl och Vit Sangria med Tejo som utsikt. Kontrasten mellan sol, drinkar och höstlöv virvlade fram framför oss. Just där och då ville vi verkligen inte att semesterns skulle ta slut.

Sommardrink och höstlöv framför floden Tejo i Lissabon
Kontraster mellan svalkande Sangria och höstlöv

Vi snubblar över bästa maten

Vid lunchdags gick vi mest omkring och mer eller mindre snubblade över vår lunchrestaurang. Den låg in på en liten bakgata. En liten fiskrestaurang med en tillhörande sardinbutik Loja das Conservas. Vi satte oss vid en vintunna med en rutig duk och fick in menyn. Det var en meny där man valde ut de rätter man ville äta (3 var att rekommendera) sen bara njuta av tillvaron. De var påpassliga, gulliga och väldigt serviceminded. Vi valde Bruschetta med vitlök och tomat, friterad torsk och nationalrätten Bacalhau a Bras.

Utanför lunchrestaurangen Loja das Conservas

Bacalhau betyder torsk och lagas till på 1000 olika sätt, lite som Forest Gumprs bubba räkor. I Lissabon är favoriten Bacalhau a´Brás. Fisken är strimlad, bunden med ägg och blandad med små bitar potatis och lök. Toppad med persilja eller oliver.

Lunch tallrikar på en blå vit rutig duk med vin
Nationalrätten Bacalhau a bras
Bacalhau a Bras
Hembakat bröd på en skärbräda

Vi hittade det absolut mest perfekta ställe att avsluta vår resa med fantastisk mat och dryck! Det var som ett lyckopiller. Vi hade hittat vår ”Peppes Bodega”

Bacalhau a Bras var fantastiskt gott att äta. Skulle nästan kunna sätta mig på ett plan ner direkt för en ny portion. Kanske var det hela den härliga stämningen av sol, härlig semester och skön stämning som gjorde det hela.

Rolig tavla på en toalett - press for Champagne
Rolig tavla på en av toaletterna

En fantastisk resa hade nått sitt slut. En resa vi bär med i vårt hjärta. Lissabon är en fantastisk stad att uppleva och njuta i. Trots man fick trötta ben och fötter.

Här hittar du första delen av vår resa i Lissabon

Kram Kajsa

Vi landade med fötterna i Lissabon

Lissabon byggdes på 7 kullar, jo jag tackar jag! Fötterna de har fått jobba hårt i fyra dagar och vi fick en oförglömlig resa med oss i bagaget hem.

Vi landade med fötterna i Lissabon tidigt en Söndags morgon och kom snabbt från flygplatsen till hotellet. Det är det jag tycker är så smidigt med weekendresor att man endast behöver ett handbagage med sig och får slippa vänta vid ett bagageband. Utanför flygplatsen fanns det en taxikö som gick snabbt, smidigt och säkert.

Lissabon 2019 skrivit i sanden

Inför varje resa läser jag på massor, googlar fram sevärdheter och tar reda på så mycket som möjligt. Fastän när man sedan landar kastas planererna genast omkull och allt får helt enkelt komma i den ordning som det blir. Vårt hotell låg ca 3 km ifrån centrum, det kändes lite långt ifrån i efterhand.

Metrosystemet

Med hjälp av det enkla Metro systemet så kunde vi vila benen vissa turer. Vi köpte ett 24 timmar Viagem kort på stationen via automat. Fann ganska snabbt ut hur vi skulle fixa kort med på laddning. Det fanns instruktioner på Engelska som tur var. Det finns även ett Lissboa kort för en, två eller tre dagar att köpa. Det kortet gäller för att kunna åka obehindrat med transportnätet ända bort till Sintra. Kortet gäller även på mängder av Museeum (museumen är dock stängda på måndagar!)

Dag Ett

Två par fötter på Lissabons vackra trottoar
Vi landade med fötterna i Lissabon

Första morgonen strosade vi ner längst en otroligt vacker trottoar med svarta och vita kullerstenar. Trots höstlöven låg på marken kändes luften varm och skön. I ett par hörn såldes det rostade kastanjer. Tyvärr hade jag inte lösa mynt på mig så jag fick aldrig köpt mig en strut. Efter frukosten fortatte vi ner till Praca do Comercio (terreio do paco), som ska vara ett av Europas största torg. Där kunde vi stå och se ut över floden Tejo.

Stenkonst nere vid floden Tejo i Lissabon. Flera stenar staplade ovanpå varandra
Stenkonst nere vid floden Tejo

Pampig entré

Med ryggen mot Tejo tornade den stora triumfbågen Arco do Triunfo upp som tog oss in i Baixa med den stora gågatan, moderna affärerna och mängder av restauranger. Här ligger även hissen Santa Justa som kan ta en upp till en fantastisk terrass med vidunderlig utsikt. En pampig byggnad dessutom med en lååååååång ringlande kö hela dagen igenom.

Lissabons triumfbåge Arco do Triunfo
Lissabons triumfbåge Arco do Triunfo

Här stannade vi upp för lite lunch i solen. Vi strosade tillbaks längst smala vingliga gator tillbaka till hotellet, för att borsta av oss resdammet. Korkade upp en flaska bubbel och gjorde iordning oss för kvällens middag uppe i kvarteret Biarro Alto (det höga kvarteret).

Smal vinglig gata i Lissabon med tvätt hängades från balkongerna

Trappa upp, trappa ner

Vi landade på trappen upp till Biarro Alto, där restaurangerna flyttat ut hela vägen. Man kan välja och vraka hela vägen upp eller ner. Väl uppe fick man en fantastisk kvällsvy över Lissabon och ett Alfama i kvällssolen, det var en mäktig syn. Maten var dessutom ganska tråkig och inte alls prisvärd. Kändes tråkigt då vi verkligen hade sett fram emot det portugisiska köket. Tror dock att restaurangen vi landade på var lite av en turistfälla.

Kvällsolen som lyser upp Alfama och borgen Castelo de sao Jorge
Kvällsolen som lyser upp Alfama och borgen Castelo de sao Jorge

Dag två

Ägnade vi till stor del ute i Belem i gassande sol.  Vi hoppade på spårvagn 15E ut till slutstationen som var placerad brevid det monstorösa klostret Mosteiro dos Jeronimos (UNESCO Världsarv). Klostret startades att byggas under 1500 talet till minne av Vasco Da gamas världsomsegling 1498 och har sedan dess byggt till flertalet gångar och har många olika stilar. Väldigt pampigt att bara titta på.

Kloster Mosterio dos Jeronimos
Kloster Mosterio dos Jeronimos

Att få för sig att köa på sin semester

Bara en liten bit ner längst gatan ligger det klassiska bageriet Pasties de Belem som säljer bakverket Pastel de Nata. De fantastiskt goda kakorna har anor tillbaks från 1837. Receptet sägs vara en välbevarad hemlighet från munkarna och bakas än idag efter orginalreceptet. Fastän kön ringlade sig halvlång gick den hyfsat snabbt att stå i. Väl inne fick man betala i en kassa (1,15€ för en kaka) och hämta ut den varma kakpåsen i kassan bredvid. Tempot var högt på konditoriet med alla sötsugna besökare.

Vi strosade över gatan in i parken för att att njuta av läckerheten på en parkbänk. Pastel de Nata är en smördegsbakelse fylld med en krämig äggkräm med vaniljsmak som man strör kanel och florsocker på. Det var inte helt enkelt att få floret att stanna på kakan och inte hamna på kläderna. Oavsett var den helt underbart läckert god. Så god att jag nästan skulle kunna gå tillbaks och ställa mig i kön för ännu en.

Pasteis de Belem kaka med två påsar med kanel och flosocker

Vin och charkbricka…låter som en bra idé

På väg till Belems försvartorn passerade vi Padros dos Descobimentor där man får en pampig vy med både staty, 25 April bron och Jesusstatyn på toppen. Eftersom dagen var varm och vi började bli lite trötta och kinkiga. Vid den lilla småbåtshamnen hittade vi det mysiga stället Manteigaria Silvia som tillhör vingården med samma namn. Här mös vi med en fantastisk chark och ostbricka och ett glas rött till.  Man måste dessutom få lyxa till det under semestern.

Charkbricka med ost och två glas rött vin  i Lissabon

Försvarstornet i Belem (UNESCO Värdsarv) i sig var ju mindre än jag förväntade mig fastän staden var ju i och för sig också mindre på den tiden. Det byggdes under 1500 talet för att försvara Lissabon från floden och låg längre ut i vattnet. Känslan av historiens vingslag gör sig påmind när man står där vilket ger en, en märkligt mäktig känsla. Tydligen lutar tornet i solens riktning. Jag var alldeles förundrad över byggnaden så jag glömde dessutom bort att titta huruvida det stämde.

Försvarstornet i Belem
Då var det mäktigt på 1500 talet. Försvartornet i Belem andas mäktig historia.

På kvällen blev det bara lite plockmat på en liten kvarterskrog nära hotellet med världens yraste servitris som inte kunde så mycket engelska. Servitrisen glömde dessutom bort vår beställning. Hon såg helt oförstående ut när vi undrade varför de inte kom ut med småplocket vi beställt. Andra glaset vin kom dessutom aldrig heller. Då valde vi att betala och gå hem. Ett gott skratt fick vi trots allt.

Gatukonst i Lissabon. En stor grön krokodilmålad på fasaden av ett nergånget hus
Gatukonst i Lissabon

Nästa gång ska jag berätta om sardiner, skrangliga spårvagnar och dessutom en fantastisk lunch.

Kram Kajsa