Tre veckor i Frankrike del 2 – Beaujolais – Lite viner och restaurangbesök

Innan vi åkte till Chateau Chalon så var vi Beaujolais, ett distrikt i de södraste delarna av Bourgogne. De är kanske mest kända för Beaujolais Nouveau, ett lätt, fruktigt vin som alltid släpps den tredje torsdagen i november. Druvan är Gamay. Somliga hävdar dessutom att den i bästa fall kan liknas vid en Pinot Noir från Bourgogne.

Vänliga och hjälpsamma

Det finns 10 st cru-byar i Beaujolais och på dessa viner får man sätta ut bynamnet på flaskorna. Det är också från dessa byar som de bästa vinerna kommer från. Det är inte speciellt fancy i vinerierna och vinerna är dessutom inte speciellt dyra heller. Vi hittade Domaine de la Plaigne som vi ville besöka. Människor är väldigt snälla och hjälpsamma i vindistrikt, så en dam i en butik tog sig tid att ringa dem. En man som var vän med damen, tog sig tid att visa oss vägen dit så det var bara för oss att följe efter hans bil. Vi hade aldrig hittat dit om inte han visat vägen så det tackar vi för! Efter en rundtur i vineriet gick vi ner i källaren och hade provsmakning.

Domaine de la Plaigne, Beaujolais
Domaine de la Plaigne

Rena, bra viner som tålde lagring. De hade viner från lite olika cru-byar bland annat Morgon, Moulin a vent och Régnié. Sonen skulle väl så småningom ta över gården, just nu hade han ett fält med Chardonnay som han experimenterade med. Bästa vinet var ett fatlagrat vin.

Exellence, Domaine De La Plaigne
Exellence som vunnit silvermedalj
Handviftning och gester

En annan dag skulle vi till Domaine Chateau de Grand Pre. Det är en biodynamisk odling i Fleurie som gör fantastiska naturviner. Egentligen skulle vi få träffa sonen Romain (som kunde bra engelska) men då hans lilla son blivit sjuk så fick den gamla fadern, Claude, på domainen att ta hand om oss. Vilken underbar man!! Fastän han inte kunde så mycket engelska så blev det handviftningar, gester och ord istället för meningar och slutade med ett fantastiskt besök! Claude visade oss maskinparken som bestod av 4 olika traktorer (nu är jag elak men de såg ut att vara från slutet av 18oo-talet så speciellt modernt var det inte!) med diverse maskiner på för ogräshackning, plöjning etc. Han visade oss markerna och att de gödslade med hästgödsel. Han visade oss dessutom vineriet och berättade stolt om sin son som tagit miljötänket ett snäpp längre och börjar göra naturviner.

Domaine Chateau de Grand Pre provningsrum, Beaujolais
Ett fint litet provningsrum i källaren

Vinerna var mycket rena och packat med frukt. Naturviner av bästa sort!

Cuvee Sputnik
Cuvee Sputnik
Äggformat är det nya runda

Cuvee Sputnik är jäst på en så kallad äggformad tank, som är mycket populär bland vinmakare just nu. Finns i olika material och storlekar. Just detta ägget fick vi inte se då det stod i en annan byggnad. Namnet kom efter att det här ägget hade anlänt till gården och Claude tyckte att det såg ut som om Sputnik hade anlänt! Några timmar senare körde vi därifrån, glada och nöjda och med en ny vän i Claude.

Beaujolais ligger mellan Bourgogne och Rhone kan man säga och jag tänkte att vi kunde ta en endagsutflykt till Bourgogne. Dels för att se om vi hittade en speciell vinbutik som vi handlat i för 10 år sedan och dels för att se om vi hittade någon ny trevlig producent. Vi hittade tyvärr inte vinbutiken men väl en ny, lite hipp producent! Chateau de Citeaux och deras vinmakare Philippe Bouzereau!

Chateau de citeaux i Mersault, Beaujolais
Chateau de citeaux i Mersault

Slottet var stängt och egentligen deras lilla butik med, men vi ringde och de kom ner och öppnade deras lilla butik, till vår stora lycka! Vilka viner!! Mamma Mia! Meursault har också haft otur med väder i likhet med andra delar av Frankrike så många av vinerna var slut då de fanns i mindre kvantiteter. Men detta är verkligen en vinmakare att hålla ögonen på!

Lånad bild på Philippe Bouzereau
Lånad bild på Philippe Bouzereau
Smygfoto vid en kult vinmakare

Innan vi åkte tillbaks till vår lägenhet var vi bara tvungna att åka till världens kultställe om man är vinintresserad. Få förunnat att få komma in, vi tillhör inte den skalan så vi fick nöja oss med att stå utanför.

Jag utanför Romanee Conti´s vingård. Kult!
Jag utanför Romanee Conti´s vingård. Kult!
Boka bord?? Det är ju så tomt

Sista kvällen skulle vi gå på byns restaurang Auberge de Corcelles i Beaujolais. De har fått bra omdömen överlag och de hade en spännande vinlista. Jag hade läst någonstans att det vore en god idé att boka bord, men jag tänkte att det är december månad… Inga turister mer än vi och om vi är där när de öppnar klockan 19.00 så skall det väl inte vara några problem?

Corcelles en beaujolais by night, Beaujolais
Corcelles en beaujolais by night….

När vi kom dit stod en man utanför och rökte. Han frågade om vi hade bokat bord. Neeeh, svarade jag och tittar in i den tomma lokalen. Mannen svarar att det tyvärr är fullbokat ikväll men att han skulle höra med chefen. Han gick in och kom ut bara en liten stund senare och sa att tyvärr. Vi måste sett jättebesvikna ut och jag frågade om det fanns någon annanstans i byn där man kunde äta. Han ursäktade sig igen, gick in i restaurangen och efter en lite längre stund kom han ut igen och sa att om det var ok att vi satt vid det bordet (pekar in på ett bord i restaurangen som var placerat strax bredvid köket) så kunde vi få plats. Inga problem för oss!! De dukade upp fint på vårt lilla bord och vi slog oss ner.

Auberge de Corcelles innan den blev fullsatt, Beaujolais
Resten av restaurangen såg ut såhär men efter bara en halvtimme var det fullt.

Den vänliga mannen som ordnade så vi fick plats visade sig vara kocken! Vi tog en tre rätters meny med ett lokalt vin. Vinet kom från en producent som vi försökt få till ett besök hos men inte lyckats, så till vår stora glädje fanns vinet på restaurangen! Jean Foillard – Morgon Cote du Py 2015

Jean Foillard - Morgon Cote du Py 2015
Jean Foillard – Cote du Py
The gang of four

Jean Foillard tillhör ”The gang of four” det vill säga Jean Foillard, Marcel LaPierre, Guy Breton och Jean-Paul Thevenet.  Dessa fyra rebeller återgick till de naturliga sätten att odla och tillverka vin. De använde sig av gamla stockar, de använde inga bekämpningsmedel ute i vingården, rigorös gallring, sen skörd och bara de bästa druvorna skördades, inga tillsatser i vinerna, lite eller inget svavel. Kermit Lynch kallade dem för The Gang of four och namnet har hängt med sedan dess även om Marcel LaPierre gick ur tiden 2010. Marcels barn har sedan övertagit hans vineri och odlar i samma anda.

För att återgå till vinet på restaurangen. Gjort på 60-åriga stockar från superläget i Morgon, Cote du Py. Det var årgång 2015, fortfarande ett mycket ungt vin så när vi fick fram vinet till bordet hällde servitrisen upp vinet på en karaff för att det skulle luftas innan maten.

Läcker karaff til vinet
Världens häftigaste karaff?

Wow!! Fullpackat med kaxig frukt och lång, kryddig eftersmak med sammetslena tanniner! Vinet finns i några butiker i Sverige för 279 kronor. Det är bara att passa på att köpa!!

Svart salt

Till förrätt fick vi ugnsbakad foie gras (anka) och det var här jag handlöst blev förälskad i det svarta saltet!

Foie Gras med svart salt
Foie Gras med svart salt

Vi fick en rejäl bit av foie gras och det var fantastiskt gott fastän otroligt mycket. Hade önskat mig en hälften så stor bit. Det svarta saltet var dessutom en nyhet för mig. Det var mycket salt i smaken och det passade bra till det feta. Jag vet inte varifrån detta saltet kom ifrån, men här hemma har jag hittat ett svart salt från Spanien.

Varmrätten var kalvbräss med tryffelmos. Även här fick vi in en rejäl bit! Jag har bara ätit kalvbräss några gånger innan och då fått det i små, små portioner, men inte här inte! När jag var liten fick man höra att det var hjärnan på en stackars kalv som man åt, men det är inte hjärnan utan en mjuk körtel som sitter i halsen på diande kalvar. Kalvbräss är så mjäll och mild i smaken som nästan påminner om gräddmjölk och bara smälter i munnen. Tryffelmoset var dessutom fullpackat med svart tryffel.

Kalvbräss med tryffelmos och olivolja
Kalvbräss med tryffelmos och olivolja

Sedan var det dags för ostar.

Lokala ostar
Lokala ostar
Jag älskar ost men…

Jag älskar ost! Jag äter dessutom alldeles för mycket ost och vankas det ostbricka så är jag i himmelriket. Men…. Jag smakade på alla ostarna, det gjorde jag och det var inte det att de var starka på något vis men de hade alldeles för mycket smak! Så sambon fick äta upp dem och han tyckte de var goda. Vi fick även in en annan variant på ost.

Variant på ost
Variant på ost

Det var en form av färskost som inte smakade så mycket och såsen kändes som grädde eller något liknande. Jag smakade på detta med men även detta fick mannen äta upp. Ibland blir det inte helt bra.

Tillbaks till barndommen

Desserten fick mig att tänka på min barndom! Fattiga riddare fast här på lite franskt vis i form av stekt brioche och en kula glass. Går dessutom hem alltid. Mannen tog en liten fruktkompott som passade honom alldeles utmärkt, jag tyckte inte den var söt nog som dessert.

Fattiga riddare fast här på lite franskt vis i form av stekt brioche och en kula glass, Beaujolais
Gott i sin enkelhet
Verrine de fruits exotiques et creme fouettée, Beaujolais
Frukt med kräm eller om man skall vara petnoga; Verrine de fruits exotiques et creme fouettée

Överlag var det en fantastisk kväll och detta dessutom till helt överkomliga priser! Personalen var fenomenal och extra plus i kanten för att de gjorde plats för oss. Det var sista kvällen i Beaujolias och eftersom vi tar resan baklänges så blir nästa inlägg om Sancerre.

Här kan du läsa om del 1 i resan – Jura

Här kan du läsa om del 3 – Sancerre och Del 4 – Champagne

Kram, Lena

Tre veckor i Frankrike – Del 1 Jura

Hej kära vänner!

Det känns som om jag har varit försvunnen ett tag och det har jag väl i och för sig varit med. Så det blev en lite ofrivillig bortavaro här på bloggen. Jag, min kära sambo och våra två hundar åkte till Frankrike i december månad dels för att fira sambon som fyllde 50 och dels för att plocka upp lite champagner som jag beställt. Vi skulle dessutom varva detta med lite ledighet och massor av studiebesök. Jag hade ju tänkt uppdatera efterhand, men…. ödet ville annorlunda! Min dropbox hade bestämde sig för att inte vilja samarbeta alls medan vi var utomlands, så jag kunde inte ladda upp några bilder. Väl hemma i Sverige igen så bestämde sig telefonen för att bara dö. Sedan gick jag och fick ett diskbråck så julen har varit lite sisådär… Men mitt i allt så hittade jag i alla fall mina bilder från resan på Google foto så äntligen kunde jag sätta igång med mina inlägg! Bättre sent än aldrig.

Chateau Chalon, Jura, Frankrike
Chateau Chalon – en gammal by
Vi börjar väl bakifrån i Jura

Vi börjar väl bakifrån tänkte jag. Sista etappen på vår resa var Chateau Chalon i Jura. Just Chateau Chalon är en liten by som ligger högst uppe på ett litet berg. Det är även en appellation i distriktet Jura som ligger i västra Frankrike. Vinerna där är dessutom väldigt speciella. Antingen så gillar man dem eller så gör man det inte. Eftersom de är gjorda i en oxidativ stil, lite som sherry. Speciellt för Jura är Vin Jaune – det gula vinet som alltid är gjort på druvan Savagnin. Står det dessutom Chateau Chalon på flaskan så kommer druvorna enbart från denna by. Vinet jäser på gamla fat och lite kort och förenklat så bildas en speciell jäst som kallas flor eftersom det blir som en hinna som ligger över vinet. Chateau Chalon vinerna måste lagras minimum 6 år på fat och de fylls inte på som man gör i andra distrikt. Flaskorna innehåller inte 75 cl utan 62 cl. Det sägs att det är den mängd som finns kvar av en liter vin efter 6 års lagring på ekfat.

De gör även ett vitt dessertvin som heter Vin de Paille. Där skördar man druvorna (chardonnay, savagnin, poulsard) och låter dessa torka på halmmattor för att sedan pressas på vintern. Magiskt gott!  Men även viner i ”vanlig” stil har blivit populärt. Dessutom så finns det otroligt många biodynamiska vingårdar där. Tyvärr har de under senare år haft otrolig otur med vädret. Det har varit frost i maj månad, det har kommit hagelskurar och förstört skördarna så vissa odlare har kanske gått miste om 80-90% av skörden!

Vinfälten i Jura under vintertiden
Det är grymt brant och allt arbete sker manuellt
Ostfondue är ett måste i Jura

Är man i Jura så måste man äta ostfondue. Så en dag tog vi oss till Arbois, en lite större ”stad” än vad Chateau Chalon är. Vintertid så ser staden ganska nergången ut fastän jag hoppas att det bara för att vi var där off-season. Vi hade ganska svårt att hitta en restaurang som var öppen men efter att ha vandrat runt ganska länge, hittade vi en – La finette. Det var ett rejält hak med obekväma stolar och massor av folk. Såklart skulle vi ha Fondue au comte och till detta Salade verte och assiette franc-Comteoise. Till detta tog jag ett glas vanlig Savagnin medan mannen tog ett Vin Jaune.

skål med surdegsbröd
Man får in en skål med surdegsbröd.

Detta här brödet skall man bryta i lagom små munsbitar, trä på ett spett för att sedan doppas ner i grytan med kokande comté ost.

Comtéost i fonduegryta ett måste att äta när man är i Jura
Comtéost i fonduegryta. Inget för den känsliga magen!

Vi fick även en tallrik med lokala charkuterier och en skål med sallad. Det är så vansinnigt gott att man bara äter och äter. Det fanns nästan ingenting var kvar av osten i grytan när vi gick och då fick man ta på lilla skämsmössan för att man ätit så mycket kalorier. Fastän det händer ju inte så ofta som tur är.

Lokala charkuterier
Lokala charkuterier.

Jag är ingen kaffedrickare egentligen, men då jag valt fel vin till denna rätten, (skulle lyssnat på mannen som sa att osten krävde nog sin Vin Jaune, det finns en anledning till att man kombinerat dessa två) så kände jag att jag behövde något som dämpade all ost. Café au lait verkar ju lite mesigt och bra. Kaffe med mycket mjölk och dessutom kan jag hälla i så mycket socker jag vill.

Fransk café au lait i Jura
Fransk café au lait…

Det var ju inte riktigt som hemma i Sverige eftersom här fick man in en espresso och en liten kanna med varm mjölk. Café au lait. Kaffe med mjölk. Simple as that.

Hirsinger Choklad är som en dröm

På vägen till bilen så råkade vi gå förbi en chokladaffär. Det var inte vilken chokladaffär som helst utan Hirsinger. Édouard Hirsinger är 4 generationens ”chocolatier & pastry maker” och dessutom en av de få i Frankrike som tilldelats MOF. (Meilleur Ouvrier de France). Jag var ju bara tvungen att gå in!!

Det var som ett himmelrike för en chokladälskare!! Såklart hade min telefon laddat ur så jag kunde inte ta några bilder i butiken, men väl hemma i stugan kunde jag ta lite bilder.

Inköp på Hirsinger i Jura
I påsen fanns…
Kartongen från Hirsinger i Jura
…en liten kartong och i kartongen fanns…
Ljuvlig bakelse från Hirsinger i Jura
…denna ljuvliga, ljuvliga bakelse…
ed crunchy botten, karamell, chokladmousse, choklad och jordgubbspulver...
med crunchy botten, karamell, chokladmousse, choklad och jordgubbspulver…

Det var inte billigt, tro inte det, men en sådan fantastisk smakupplevelse att det var värt varenda krona! Jag köpte 2 av dessa bakelser och en mörk chokladkaka…

Mörk choklad från Hirsinger i Jura
Mörk choklad av bästa sorten

…och detta kostade 200 kronor. Men gott var det!

Jura är fantastiskt på alla sätt och jag tror att på sommaren är där riktigt vackert. Maten och vinerna är spännande, människorna trevliga och vi kommer att åka dit igen. Från Malmö är det ungefär 140 mil. En god idé är att dela upp resan i två etapper.

Det var lite om Jura detta, nästa gång skall jag berätta m Beaujolais, lite Bourgogne och en fantastisk liten restaurang i Corcelles-en-Beaujolais!

Här hittar du till del 2  – Beaujolais   

Här kan du läsa om del 3 – Sancerre

Här kan du läsa om del 4 – Champagne

Kram, Lena

Noviserna I Moseldalen Tyskland

Vår resa tar sin start

Tidigt en lördagmorgon startade vi vår resa från Malmö ner till Moseldalen i södra Tyskland. Vi åkte med våra rutinerade vänner som återkommer år efter år, vi var så kallat noviserna i vinlandet Tyskland. De blev som barn när vi nådde de sluttande kullarna i Mosel, detta grönskande vackra landskap med odlingsytor på nästan varenda plätt så långt ögat kan nå. 5000 Vinbönder och ca 90% odlingsyta för pärlande friskt Riesling vin. Själv kände vi oss spralligt förväntansfulla.

Moselfloden
Moselfloden

Moseldalen, Tyskland

Mina förväntningar:

  • Vackert Landskap
  • Alla vinbönder bor på landet i en liten bondgård
  • Rieslingviner är söta/ halvsöta ( typ Kloster Ebersbach, kabinett)

Landskapet

Landskapet är oslagbart vackert, med sin gröna slutningar vart man än ser. Den slingrande Moselfloden som går precis mittemellan byarna längst området. Här kan man dessutom åka på härliga båtturer mellan byarna längst hela vägen. På vissa ställen i Mosel är det otroligt brant, så mycket som upp till 70% lutning och där använder man sig av vinslädar för att kunna arbeta uppe i fältet.

Flera små pittoreska byar med vinodlingarna finns runt omkring i hela Mosel. Byarna är mysiga att bara att gå en runda genom för att se odlingarna och alla dess klasar av vindruvor som sakta mognar i solen. Eller varför inte sätta sig på en liten by restaurang för en middag eller gå på vinprovningar direkt hos de olika vin bönderna.

Tidig morgon på vingården
Tidig morgon

Vinrankor, vingård, Moseldalen, Tyskland Apotekarläge, Moseldalen

Alla vinbönder bor på landet i en liten bondgård

Alla vinbönder bor på landet i en liten bondgård stämmer inte speciellt bra. Vi var aldrig ens på en bondgård en enda gång utan allt från garage till slott. Det intressanta var att det i de flesta fall bara var att knacka på och fråga om en vinprovning kunde äga rum. Vi startade vår vinprövning hos Grans Fassian, Leiwen, där vi blev mottagna och servade av dottern i huset. Vi provade 8 viner varav ett var hennes egna vin. Sex viner var torra och två halvtorra, fastän inget vin som jag höjde ögonbrynet för.

Grass Fasian

Nästa stopp på turen gick upp längst slingriga backar till godset  Weingut Karthauserhof. Godset har anor ända tillbaka till 1200 talet. Det sägs dessutom att Napoleon har ägt godset som sitt sommarställe, men nu är det familjen Tyrell som äger godset. Vi hade turen att träffa på godsägaren själv på vägen från godset, en varmhjärtad man med glimten i ögat. Provningsrummet var pampigt och vackert inrett med ett stort mörkt bord i mitten och en stor eldstad. Här fick vi prova 11 olika viner från torrt till sött från godset.  Efter provningen, kunde man fylla i en beställningslista och sedan gå iväg till kontoret för betala. När betalningen var klart, fanns vinet packat och klart till en.

Daniel, Römerhof, Riol

Sista stoppet för dagen

Sista stoppet för dagen var hos vinhuset Römerhof mitt inne i Riol. Först när vi kom var de iväg, så vi åkte och åt lite lunch medans vi väntade. När vi kom tillbaks var de lite stressade för de skulle iväg igen, men sonen Daniel i huset gav oss ändå en mycket trevlig provning av deras viner från torrt till sött.  Vi fick även en rundtur bland vinfaten i deras garage och det var en avslappnad stämning. Vinhuset Römerhof lagrar sina viner på stål fat och inte ekfat.

Spitonen är en viktig detalj i allt provande, utan den hade man blivit väldigt luddig. Man får spotta mycket, men vissa viner är alldeles för svåra att spotta ut, de låter man slinka ner. med ett leende på läpparna.

När man inte för besöka den ena då får man ta den andra

Vi skulle besöka vinbonden Frans Haag som sägs vara en legend i byn, men han hade semester. Då åkte vi istället till hans bror Thomas Haag och hans Schloss Lieser. Vackert slott, precis nere vid Mosel floden med ett vackert provningsrum i ett av de gamla stallarna. Vi hade en provning av 8 olika viner från torrt till sött. En lugn och dessutom trevlig provning. 2015 utsågs Thomas Haag till årets vinbonde av Gault & Millau, Germany. Slottet ska Thomas ha fått av sin fader, då brodern ärvde den inarbetade vingården. Jag blev fascinerad av bardisken som var gjord av locken från vinlådor.

Schloss Lieser
Schloss Lieser

Vinprovning hos Schloss Lieser Vinprovning hos Schloss Lieser

Som en Spansk kärleksdikt

Ytterväggen är klädd med en spansk kärleksdikt, innergården fylld med vackra statyer och en pampig kristallkrona pryder provningsrummet. Hos Vinmakaren Heymann-Löwenstein släpper de dessutom inte in vem som helst på sina provningar, här måste man boka tid i förväg. Vi fick en provning med herr Heymann – Löwenstein själv, då det blivit något tokigt på vår bokning av provning. Vi provade deras viner och samtidigt en genomgång av mineraler, jordmån, sluttnng, sol m.m. som spelar stor roll för smakerna på vinerna.  Vi fick känna på mineralstenarna under tiden och en helhet skapades runt bordet. Herr Heymann-Löwenstein är dessutom en väldigt sympatisk, varmhjärtad och filosofisk man med stor passion för sitt verk.

Spansk poesi hos Heymann-Löwenstein i Moseldaen
Spansk poesi hos Heymann-Löwenstein

Innergården hos Heymann-Löwenstein i Moseldalen

Som ett spindelnät under jorden

En av dagarna begav vi oss bort från Mosel och besökte Rudesheim af Rhein vid floden Rehn. Här hade vi dessutom bestämt träff med Marcus Lundén, vinmakare hos Georg Breuer. Då det var en vän till vårt resesällskap fick vi en privat visning av vinkällaren under Rudesheim. Detta stora spindelnät av underjordiska vinkällare som går under hela staden.

Efteråt promenerade vi bort till vin butiken för en vinprovning i solen. Avspänt, trevligt med viner som dessutom är som sammet i munnen. Tur de finns att hitta på systembolaget här hemma i Sverige. Köp, köp, köp!

Marcus Lunden hos Georg Beuer
Marcus Lunden hos Georg Beuer

 Vinkällare i Rudesheim af Rhein Georg Breuer

I Rudesheim skulle vi åkt linbanan som går över staden och vinodlingarna, men tyvärr rann tiden iväg, så det får vi försöka hinna med nästa gång vi landar där.

Vinsläde i Moseldalen
Vinsläde

Vinrankor nere i Moseldalen

Allt är inte guld som glimmar

Under resans gång hamnade man på provningar som dessutom inte ens är värda att nämna, men en sist som jag vill nämna är Vinhuset Schmitges i Erden. Här har de goda viner rakt igenom och väl värt ett besök. Väldigt jordnära och sympatiska ägare. Tyvärr kan man inte hitta vinet hemma i Sverige, det tycker vi är synd.

Under resans gång har jag då dessutom lärt mig att alla Riesling viner inte är söta och halvtorra, mineraler och läge spelar stor betydelse. Det finns:

Spätlese – sen skörd

Auslese – handplockade klasar

Behren Auslese – Selekterade druvor

Alte Reben – Gamla stockar ( de kan vara över 100 år)

Riesling
Riesling som avslutar en härlig dag

Ta ett glas Riesling vin, njut och må gott. Hamnar ni i Moseldalen så tveka dessutom inte att knacka på och prova er fram till ert favoritvin.

Kram Kajsa

 

En pärla i Slovenien – Hisa Franko Part 1

Förra året fyllde jag 50 år… Jag visste att när jag skulle fylla år så skulle det inte finans tid att åka någonstans eftersom vi har en vingård. Även om skörden skulle vara färdig så skulle det efterföljande arbetet inte vara det, därför bestämde vi oss ganska tidigt att åka iväg på en weekend resa för att fira lite i förtid.

Vi har sett alla avsnitt av Netflix-serien Chef´s table och i säsong 2 finns ett avsnitt om Ana Rós på Hisa Franko i Slovenien… DIT ville jag åka! Sagt och gjort, lite efterforskningar följde om hur vi bäst skulle ta oss dit. Det blev flyg från Köpenhamn till Venedig där vi hade förbokat en bil. Det är bara 18 mil från Venedig till Kobarid och det är bra väg hela tiden även över bergen.

Hisa Franko har även ett hotell så jag hade bokat in oss där två nätter. Sägnen säger att Ernest Hemingway huserade där när han blev skadad vid Isonzo Front och att han sedan skrev ”A Farewell to Arms” i ett av rummen där. Det är ett stort hus, mitt ute i ingenmansland och det ligger magiskt vackert vid Soca River.

Hisa Franko, strax utanför Kobarid i Slovenien
Hisa Franko, strax utanför Kobarid i Slovenien
Med naturen inpå

Hisa Franko ligger inbäddat mellan bergen och med Soca River alldeles i närheten. Fisken tar de från floden och örterna går Ana och plockar antingen ute i trädgården eller ute i skogen. Det är mycket av det vilda och naturen. De bor själva i en del av huset, Ana och hennes man Walter Kramar, deras två barn och deras lilla hund.

Soca River, Slovenien
Soca River, vild och vacker 

Vi valde att stanna två nätter för att ena kvällen prova deras 5-rätters meny och den andra kvällen ta deras 9-rätters meny. När vi kom dit så blev vi visade till vårt rum och VILKET rum sedan!! Till rummet hörde en enormt stor altan som vi visserligen delade med ett annat par, men altanen var så sjukt stor att man inte märket av dem. Och utsikten…. här hittade vi lugnet…

Rummet på Hisa Franco
Rummet. Takvåning med bubbelbad.
Är man på semester så är man

Är man på semester så är man på semester så jag skickade ner mannen för att köpa med sig en flaska vin som vi kunde ha ute på altanen. De hade en enormt stor vinlista och det var ganska svårt att välja men han kom tillbaks med en Edi Simcic´ – Rebula 2006.

Edi Simcic´ - Rebula 2006
Fantastisk vinmakare, fantastiskt vin!

Liten del av altanen såg ut såhär… där fanns flera mysfåtöljer, hängmattor, bord…

Del av terassen till rummet, Hisa Franco
Liten del av altanen
Ost på pinne

På kvällen gick vi ner till restaurangen och fick vårt bord. Vi satt i ett litet rum strax intill den så kallade uteserveringen, och här fanns bara ett fåtal bord. Gästerna var i 30-års åldern, foodies och många kom från USA.

Vi valde att ta ett dryckespaket till, med endast slovenska viner. De har ett enormt urval av naturviner, biodynamiska och orangea viner. Så himla spännande!

Först får man lite appetizers och först ut var lite ost att knapra på.

Ostchips på pinne
Som en liten slickepinne fast med ost.

Nästa lilla appetizer vet jag helt ärligt inte riktigt vad det var… Men det var så lätt och så krispigt och vackert…

appetizer
Lite blommor och lite annat…
Ta allt i ett svep

Sista lilla appetizern… Jag måste medge att vissa saker är jag lite rädd för att äta, men man måste prova innan man kan säga om man tycker om det eller inte. Denna kombinationen var superhäftig! Först dagen testade jag lite av varje sak som låg på tallriken, men en av servitörerna sa till mig att man skulle ta allt i ett svep så det gjorde jag dagen efter. DÅ kom det helt till sin rätt!

Mussla med myntablad och frisk gelé
Mussla med myntablad och en frisk gelé. Kan det varit rabarber?

Till dessa tre smårätter hade vi ett slovenskt mousserande vin som jag dessvärre inte har någon bild på.

Så började då 5-rätters menyn… Först ut var sniglar.

Sniglar, picklad rödbeta, mjölk, smält äggula och grönt
Sniglar, picklad rödbeta, mjölk, smält äggula och grönt – vackert så det förslår

Till sniglarna fick vi ett Malvazija vin från Rojac   som har sina odlingar kring slovenska Istrien.

Malvazija vin från Rojac
Vitt naturvin från Istrien
Len som sammet, mjuk som nektar

Rätt nummer två… Pasta. Det är den absolut godaste pastarätten jag ätit någonsin. Det var som lent som sammet och mjukt som nektar i munnen. Till denna rätt fick vi ett orange vin, Mlecnik – Rebula. De har sina odlingar i Vipava Valley, i närheten av Italien.

Pasta fylld med fårost, langustine, kantarell och benmärg
Pasta fylld med fårost, langustine, kantarell och benmärg.
orange vin, Mlecnik - Rebula
Mlecnik – Rebula 2009

Samma vin fick vi till forellen.  Forellen i sig var väldigt snäll och mild, låg på en liten sjö av buttermilk och lite vilda växter. Och säkerligen var den fiskad i Soca River på morgonen.

Forell på Hisa Franco, Slovenien
Forell
En bergskanin som vill bli en mexikansk kyckling

Sedan kom kvällens höjdare! ”Mountain rabbit that wants to become a mexican chicken” Det säger ju allt! Och till detta hade vi tre olika viner. Nu vet jag inte om de gav oss lite extra mycket vin eftersom de visste att vi var vinodlare, hur som helst så var det fantastiskt att få smaka igenom alla dessa naturviner och orangea viner! Dessutom så kostade vinerna i princip ingenting per glas….

Mountain rabbit that wants to become a mexican chicken
Mountain rabbit. Kvällens rätt!

Modri Noir från Burja Winery i Vipava Valley.  Vinet är alltså 100% Pinot Noir och lagrat i 2 år på stora ekliggare samt 225 liters ekfat. Superspännande och framförallt gott vin!

Modri Noir från Burja Winery i Vipava Valley
Pinot Noir från Vipava, Slovenien
Orange i glaset

Nästa vin var ett orange naturvin från Cotar som har sina odlingar i Karst, Slovenien. Cirka 7,5 ha varav hälften är rött och hälften vitt. Spännande och gott vin med massor av frukt.

orange naturvin från Cotar som har sina odlingar i Karst, Slovenien
Cotar – Malvazija

Tredje vinet kom från Aci Urbajs – Organic Anarchy. Ett vin gjort på Chardonnay, Kerner och Laski Rizling. Naturvin och i mitt tycke en riktig käftsmäll! Riktigt, riktigt spännande vin med massor av attityd.

Aci Urbajs - Organic Anarchy
Bara etiketten utstrålar ju attityd
Allt har en ände, fast denna är bara för idag

Sista rätten för kvällen, desserten. Den tänker jag inte heller översätta utan skriver ner den som den står på menyn. ”Bread and milk-interpretation of Jan Cvitkovic´s film Kruh in mleko smoked milk, tuile of apple core, cumin English Cream, caramelized bread.”  En fin, god avslutning på kvällen med ett tillhörande dessertvin till. Gissa om vi såg fram emot morgondagens 9-rätters meny!! Men den historien kommer i Hisa Franko Part 2.

Bread and milk-interpretation of Jan Cvitkovic´s film Kruh in mleko smoked milk, tuile of apple core, cumin English Cream, caramelized bread
Vackert avslut på kvällen och dessutom fantastiskt gott!

Här kan du läsa mer om Hisa Franko

Kram, Lena

Skördemarknad på Tjörn

Sundsby säteri, Tjörn
Sundsby Säteri soliga skördemarknad

Solen sken och det var varmt i luften ute på Sundsby Säteri på Tjörn där det var det fullt av liv i lördags. Då var det dags för skördemarknad i dagarna två. Här fanns dessutom massor av godsaker att både smaka och att köpa av. Nyplockade kantareller eller trattkantareller, havtorn, sylt, ost, korv, surdegsbröd, grönsaker, blommor, sill….för här fanns allt du kan tänka dig.

Det var verkligen en fröjd för både sinne och smaklökarna att strosa omkring här. Vädret hjälpte ju faktiskt till att få den där toppen känslan i kroppen, för det är något visst med skördemarknader, trots allt.

Skördemarknad
Skördemarknad

Nybakat bröd Havtorn

Underhållning för barnen med sång, ponnyridning och kaninmys. Chans att ta en fika i solen och dessutom njuta av naturen. Sundsby Säteri ligger vid ett härligt naturområde med flera vandringsleder för längre och kortare promenader, grottor och naturlekplats. På Sundsby säteri kan du njuta dessutom av en fika eller lunch, titta in på det lilla museum eller gå i köksträdgården. De arrangerar gårdsloppis, vår och julmarknad, skördemarknad, små konserter och mycket mer. Själv vill jag återkomma för att gå någon av vandringslederna, besöka grottorna och ha picknick ute i det fria.

Sundsby Säteri, Tjörn trädgård
Sundsby säteri trädgård

Sundsby säteri skörd Vinranker, orangeri

Denna helgen var det fullt med hantverk,  matstånd, tävlingar, chans att få mer kunskap om äpple och fler andra små aktiviteter. Ett gyllene tillfälle att handla närodlat och ekologiskt och få mer kunskap och idéer.

Äpple kunskap Kantareller på en skördemarknad Nyskördade rödbetor på en skördemarknad Aster i bukett på en skördemarknad Limpor och baguetter på en skördemarknad

Det är nu alla skördemarknader är runt omkring oss, så håll utkik, kom iväg och njut av allt det goda från naturen kan förse oss med. Jag spanar redan in nästa i Lunds stadspark till helgen.

Kram Kajsa

30 km av Ungern – Restaurang Ikon i Debrecen

Har ni hört om staden Debrecen?

I somras tog jag och min sambo en lång weekendresa till Ungern. Vi begav oss för oss det relativt okända resmålet, Debrecen som är Ungerns näst största stad (ungefär stort som Malmö) och har dessutom varit Ungerns huvudstad två gånger. Här finns det som anses vara Ungerns näst bästa Restaurang Ikon. Vi bokade in oss på ett bord och fick en kulinarisk resa under två timmar på köpet, som vi dessutom inte lär glömma i första taget.

Ikon, Debrecen, Ungern
Ikon, Debrecen, Ungern
Restaurang Ikon

Så här är deras koncept:

Om någon kommer i vår restaurang från någon del av landet eller utomlands, är de mest intresserade av vad och hur vi lagar mat här i Debrecen och i denna del av Ungern, kallad ”Hajdúság”. Vår meny 30 km är främst för dem att svara på dessa frågor. Detta är inte bara en spännande men också en kulinarisk, unik upplevelse.

Vi i IKON tror starkt att allt beror på ingredienserna. Alla ingredienser i denna meny är utvalda bland de bästa lokala producenterna.

Låt kvällen starta på Restaurang Ikon

Vår servitör för kvällen, presenterade varje rätt och vin  vid bordet och meny 30 km kunde börja.

Bröd, handgjort smör, fermenterad gurkshot med en Sobierski Vodka (Polen) till, var start på matresan. Eftersom jag inte gillar ren vodka så jag doppade faktiskt bara tungspetsen och dessutom var gurkshoten i mitt tycke lite som att dricka saltgurksspad. Jag tyckte dessutom inte den såg speciellt aptitlig ut i sitt lilla glas. Enligt servitörern är detta något ungrarna ofta äter under sommaren. Kanske inte den bästa starten, men väldigt spännande. Vad kunde komma härnäst?

Fermenterad gurk shot med Vodka på Restaurang Ikon
Fermenterad gurk shot med Vodka

Rätt två var en handgjord grillad ungersk ost, som jag än idag inte kan uttala namnet på, med sommar rödbetor, småbladig sallad, dill och balsamico vinäger. Till det ett Kvasinger Furmint vin gjort endast för IKON restaurang – Kvasinger Tokaji Furmint 2016. Rätten var helt perfekt kombinerad och smakerna verkligen gifte sig med varandra. Hade jag kunnat ta med mig osten i resväskan hem hade jag gjort det. Men med  38 graders värme, så tror jag inte osten hade överlevt resan hem. Vinet var ett vitt vin med fruktig smak och passade helt perfekt till osten.

Handgjord grillad ungersk ost, med sommar rödbetor, småbladig sallad med dill och balsamico vinäger på Restaurang Ikon
Handgjord grillad ungersk ost, med sommar rödbetor, småbladig sallad med dill och balsamico vinäger

Furmint Tokaji 2013

Från ost till fisk

Nu skulle det bli spännande med nästa rätt som dukades fram – Gös kind på en bädd av Zucchini och dill. Till det ett vitt vin – Benedek Péter Cserszegi Fuszeres 2016. Ett vin med smak full av gula frukter. Lätt, friskt och dessutom perfekt för den otroligt vackra och goda fiskrätten. Tänk att för 10 år sedan åt jag knappt någon fisk alls och nu älskar jag det.

Gös kind på en bädd av Zucchini och dill på Restaurang Ikon
Gös kind på en bädd av Zucchini och dill

Benedek 2016

Soppa och platt fall

Rätt nummer fyra var en Gazpacho soppa med lagom sting och till det serverades ett rosévin – Sauska Siller 2016. Vi fick dessutom en stor portion god och smakrik soppa. Lite väl mycket som ingen av oss orkade äta upp. Vinet var platt fall för oss och passade inte alls för någon av oss i smaken med soppan. Det var ett lätt bärigt vin dessutom med ganska intetsägande smak.

Gaspacho på Restaurang Ikon Sauska Siller

Så snabbt vidare till rätt nummer fem för kvällen – Gås bröst med karamelliserade kål potatis i en sky av körsbärsjuice. Till det ett rött vin – Bott Frigyes Kakfrankos 2015. Vid första anblick av maten tyckt jag att det var ganska färglöst, men smaken var som tur var otroligt god. Det var verkligen smaker som exploderade i munnen. Vinet smakade både frukt och bär med en viss lätt strävhet, det smakade dessutom mer i glaset, tack.

Gås bröst med karamelliserade kål potatis i en sky av körsbärsjuice på Restaurang Ikon
Gås bröst med karamelliserade kål potatis i en sky av körsbärsjuice

Kekefrankos 2015

Grande Finale

Så var vi framme vid de grand finale på kvällen, efterrätten. Färskost med handgjord Aprikossylt med en marängstav till, serverad i en liten glasburk. Som dessertvin serverades Oremus Tokaji Aszu 6 Pyttenyos 2006. En enkel men perfekt avslutning. Man önskar sig dessutom ingen tung efterrätt som nummer sex i ordningen. Dessertvinet var dessutom som att dricka en bit av himlen – sött, blommigt med en hint av torkad mango.

Färskost med handgjord Aprikossylt med en marängstav på Restaurang Ikon
Färskost med handgjord Aprikossylt med en marängstav på topp

Oremus Tokaji Aszu 6 Pyttenyos 2006

Restaurangen är lugn, trevlig och trivsamt inredd och vi fick en fantastisk smakrik, intressant kväll med en bra och personlig service. Smakerna ligger fortfarande som ett minne på tungan och jag kan rekommendera er att göra ett besök om ni skulle komma ner till Debrecen. Pris för en helkväll för oss två med sex rätter och vinpaket till, landade på strax under 900 kr. Väl värt pengarna.

Så packa väskan och bege er till Debrecen för en kulinarisk smakresa som ni sent ska glömma.

Kram Kajsa

Mitt första besök i Champagne

Vet du vad som passar till bubbel??

Mer Bubbel!!

Henri Giurad, Ay, Champange, Frankrike
Henri Giurad, kultmakare I Ay, Champange, Frankrike
Fräcka korkar och en bubblande besök

Första gången vi gjorde ett besök i Champagne blev det en heldag som startade i den lilla byn Ay hos Kultmakaren Henri Giuard. Här hade vi dessutom bokat in oss för en provning där vi fick prova Champagne mellan 450-2000 kr.

Hommage 2014   70% Pinot Noir 30% Chardonnay

Code Noir 2014   100% Pinot Noir

MV07 Multi Vintage 2007   75% Pinot Noir 25% Chardonnay

Argone 2004   75% Pinot Noir 25 % Chardonnay ( Klart min favorit )

Alla fat som används till lagringen, tillverkas av ek träden från Argonne skogen utanför byn. Olika delar av trädet används för olika kombinationer av druvor. När fatet har använt klart säljs de vidare till privatpersoner eller till Japan där de dessutom används till att lagra Saké. Vissa försluter Champagnekorken med en speciell klammer som man behöver en kniv för att öppna korken med. Kniven hos Henri Giraud är även den tillverkad med trä från Argonne skogen.

Vin kniv med träd från Argonne skogen
Med ekträd från Argone skogarna får man en sådan här vacker kniv till att öppna flaska med.
Henri Giuard, Ay
Henri Giuard, Ay
Den bubblande kult butiken värd ett besök

Efter provningen fortsatte vi in i byn Epernay för lunch och stopp hos den kult förklarade Madame Salvatori. Vi passerade Champagne Avenue med flera av de stora Champagnehusen som t.ex Pol Roger, det var mäktigt. I den lilla butiken hos Madam Salvatori finns all den Champagne man kan tänkas behöva, men även lite mjölk och ost och vin. Butiken är liten, välfylld med all sorts Champagne. Madame själv sägs vara den mest kunniga i Champagnevärlden och det hon inte vet om Champagne är inte värt att veta. Tyvärr var hon sjuk (hon är ju dock i 90 års åldern) och hennes barnbarn stod i butiken för dagen. Vi la vantarna på en flaska Chateneuf de Pape från 2014 som ska öppnas 2021 när jag fyller 50 år och en flaska Ratafia (restprodukten av Champagne som är söt och har en smak av valnöt, perfekt till ostbrickan).

Madam Salvatoris butik, Epernay, Frankrike väl värt ett när man gör ett besök i Champagne
Madame Salvatori I Epernay, det hon inte vet är inte värt att veta om Champagne

Madam Salvatoris butik, Epernay, Frankrike

Champagnehuset Tattinger

Vi gjorde ett stopp i byn Reims och det stora Champagne huset Tattinger. Här betalar man ett inträde och för hur många glas man önskar prova. Vi startade turen i en biosalong, där vi fick se en film om historien bakom Champagnehuset. När filmen var klar kom guiden och tog oss ner för en spiraltrappa 12 meter ner till de 12 gradiga källargångarna. Där är 4 km med gångar för lagring av Champagnen, och som än idag är en aktiv lagringsplats.

Lagring av Tattigner Champagne
Champagne lagring nere I källargångarna hos Tattinger
Champagne Tattigner kan man prova när man gör ett besök i Champagne
Provsmakning hos Tattinger I Reims

Dom Perginon grav, Hauterville Tattigners vinkällare Comtes, Tattigner

Efter vi hade gått runt och fått en massa information om lagring, jäsning, flaskor m.m. så gick vi ytterligare ner ett par meter till under marken, där var det endast 8 grader. Förr bröt man kalk härifrån vilket formade de kalla kyl salarna. Efter visningen fick vi gå upp till en stor provningssal där vi kunde hämta ut våra provglas. Ett väldigt kommersiellt besök, men ändå väldigt intressant att fått besöka.

Dompans grav och en liten kaka

Dagsresan avslutade vi i den lilla byn Hautvillers för en fika och ett besök vid Dom Pierre Pergions grav – ”Dompans fader. Uppfinnaren av detta underbara livselixir.

Macron
Rosé Macrons från Hautviller
Hautvillier, Frankrike
Hautvillier, Frankrike
Kyrkan där Dom Perginon ligger begravd
På väg in till Dom Pergions grav I Hautvillier, Frankrike
Dom Pergions grav kan man besöka när man gör ett besök i Champagne
Dompans, grav fader till livselexiret – Dom Pergions grav

Hautvillier, Frankrike

I Champagne är det väldigt hårda restriktioner hur höga en vinstock får vara, när de ska beskäras och skördas. Men åh! så gott det är!

Champagne
Prydligt, rakt och med rätt höjd I Vinfältet

Vindruvor, vinrankor

Fler resor och besök i Champagne hoppas jag få hinna med i framtiden.

Mer bubbel till folket!

Kram Kajsa