Rotfruktsråraka en sådan hatälskad rätt. Jag personligen tycker den är svår att få ihop, man blir kletig om händerna och det tar sådan tid. Jag gillar inte att bli kletig om händerna, så är det bara. Men när man till slut fått ihop de små rackarna så är de fantastiskt goda. Så goda att jag dessutom gärna ger mig på kladdet igen.
Jag tänkte de skulle vara lite snabba att svänga ihop igår till middagen, tji fick jag. Det skulle ju bara vara att riva rotfrukterna snabbt i köksmaskinen. Men visst, tillbehöret för att riva hade ju gått sönder så det blev att riva för hand. Då tar det lite längre tid och fingrarna har dessutom en envishet att nå rivsidan och det känns. Min man kallar mig klumpig, jag vet!
Så här gjorde jag och jag höftade faktsikt lite grann, vilket inte alls är likt mig.
Rotfruktsråraka
Rotselleri, morot, Palsternacka och Potatis tills jag trodde det skulle räcka till oss två, skölj så stärkelesn försvinner samt pressa därefter ut så mycket vätska som bara är möjligt.
Äggvitor och mjöl för att binda ihop.
Salt, peppar och lite dill ( dill för att passa ihop med Torsk med kräftostsås, se recept här )
Både smör och olja i pannan och inte högsta värmen.
Skopa upp en lagom boll, pressa ur mer vätska. Lägg i stekjärn, platta till något. Vänd när de blivit frasigt gyllene på undersidan.
De blev alldeles pefekt gyllene med en frasig utsida och en mjuk insida. Smaken var så len och god och passade klockrent tillsammans med torsken. Det är precis i sådan stunder som jag njuter en extra gång och tycker dessutom att det är värt besväret.
Har ni någon sådan där hatälskad rätt som ni tycker är lite små jobbig att göra. Men som därefter bara är ett rent sant nöje att äta?
Kram Kajsa