Etikett: semester

Semesterfeeling, drömresor och lite fakta

Madde startade utmaningen 100 frågor på 10 dagar och vi hakade dessutom på utmaningen. Vi är ju två bloggerskor så här kommer lite mer om oss båda.. Idag kör vi 20 nya frågor om drömresor, semesterminnen och tio fakta som ni dessutom kanske inte visste 

Hemester på Cykel i Skåne

Vi köpte vars en el cykel i juni och tanken var att vår hemester skulle fyllas på med en massa cykelturer runt omkring. Det skulle vara picknickar, sevärdheter och massa av god mat och dricka. Tyvärr har Juli bjudit på väldigt ombytligt väder dessutom med 

Skall vi ta oss till Kroatien?

Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt Sverige och jag älskar att vara hemma men ibland är det skönt att kunna längta bort. Att få minnas en plats som hjärtat klappar lite extra för, i detta fall; Kroatien.

Vi var bjudna till Kroatien i december förra året. Det skulle anordnas något som heter Open cellar day vilket innebär att vinodlarna har öppet hus och bjuder på vin och lite tilltugg. Vi var inte sena att tacka ja till detta! Visst, det var typ 200 mil ner men vi skulle ta det i etapper och hade ingen brådska.

Jadrolinija har båtar som seglar i hela Kroatien
Vi tog båten till Peljesac

Förra gången vi var där så körde vi hela vägen ner. Denna gången testade vi att ta färjan. Från Ploce till Trpanj tar det ungefär en timme med båt och det är så otroligt vackert. Det var i december månad, glöm inte det, och ändå kunde vi ändå sitta ute på däck under hela turen.

Vi skulle bo i Orebic, hos Marija i hennes gästlägenhet. Marija har tillsammans med sin bror, Niko Bura, en av Kroatiens bästa vingårdar så för oss var det en ära att få bli ner bjudna av henne.

Festen i Potomje

Redan nästa dag var det full rulle i det MrGudic:ska hemmet då det skulle förberedas för kvällens fest som vi var bjudna till. Vi visste inte så mycket om det hela, bara att vi skulle vara på en restaurang i Potomje klockan 18.

Lokalt band spelar kroatisk folkmusik
Vinbönderna har fest

Det visade sig att vinbönderna hyrt en lokal vinbar för kvällen och festen hölls av de lokala vinbönderna för de lokala vinbönderna. Alla tog med sig en flaska av sitt vin och det bjöds på mat, vin och musik. Vilken glädje!

Legendar sitter och funderar
Mile Kriz

Den här äldre mannen, Mile, är en legend. Han driver tillsammans med sin son, Denis, Kriz Winery och som de själva beskriver det: ”A union of tradition and modernity: the story of a family winery.” Mile är den traditionella och Denis är den moderna. Vilka fantastiska viner de levererar!

Vin leder till diskussioner
Marija MrGudic

Det här är Marija. Hon tar hand om alla och känner alla och organiserar allting till bästa sätt. Hon är varmhjärtad, vänlig och alldeles underbar.

Glädjen är stor bland vinbönderna på festen innan Open Cellar Day
Marija & Mato

Mannen i mitten är en annan liten legend, Mato ”Mr Cool” Matusko från Matusko Winery som även han gör fantastiska viner, alltså; Köp, lagra och njut.

Mato Matusko öppnar en flaska vin från Vingården i Klagshamn
Mato testar Ran 2.0

Vi är ju också vinbönder så när Mato frågade oss om vi inte hade vin med oss, svarade vi att jo, det hade vi ju. ”Spring och hämta det, det måste vi prova!” Sagt och gjort, mannen fick gå och hämta en flaska av vårt eget prestigevin; Ran 2.0 sedan var den flaskan i Matos händer. Efter att han (Mato) testat det och gett betyget ”This is fucking good” så tog han flaskan med sig och bjöd i sin tur på sina vänner.

Detta var en fantastisk kväll som är svår att beskriva, man måste nästan uppleva det själv.

Open cellar day i Kroatien

Vad jag gillar med att vara i Kroatien på vintern är att det hänger mogna apelsiner och citroner överallt på träden. I trädgård finns en liten apelsinlund och folk bjuder gladligen på sina apelsiner.

Alla har apelsiner och citroner i sina trädgårdar i Kroatien
Apelsiner!

Klockan 09.00 bar det iväg på lördagen och då skulle vi ta oss ner till Ston där denna Open cellar day skulle börja med att borgmästaren skulle hålla ett litet tal sedan brakade det loss.

Man räknade med att cirka 5000 personer skulle köra/åka runt på denna halvö under dagen för att prova vin och mat. Marija var ledare och strax efter att borgmästaren hållit tal sa hon att vi skulle köra till nästa by. Hela dagen var planerad och därmed också vilka producenter som skulle besökas. Det gällde att hålla ett steg före alla andra så man inte hamnade i värsta rusningen fick vi höra.

Milos Winery gör fantastiska viner men med en relativt hög prislapp om man inte vill lagra vinerna själv.

Nästa stopp var Edivo Wine som är kända för sina Navis-viner. Dessa viner lagras i vattnet och i ärlighetens namn så vet jag inte om det mest var en reklam-grej eller om det verkligen blir bättre viner av att lagras i vatten. Men det var en kul grej och det var lite häftigt att se.

Är ni någon gång på Peljesac så besök Matusko Winery! De har viner för alla plånböcker och är väldigt goda och välgjorda.

På tur i Dingac

På måndagen åkte vi iväg med Marija till ett av de bästa vinodlingslägena på Peljesac, nämligen Postup och Dingac. För att komma till just Dingac så kör man genom en smal tunnel, cirka 400 meter lång, genom berget för att komma ut på andra sidan.

Det är vansinnigt brant, vägen är smal och det är med hjärtat i halsgropen man åker där.

Bil som landat på taket i vinodlingen, Dingac läget, Kroatien
Det ligger en bil i vinodlingen

Ja, denna synen möttes vi av när vi kom ut genom tunneln. Någon överförfriskad person hade under lördagen valt att ta vägen genom tunneln. Enligt Marija hade ingen blivit skadad, inte mer än bilen då, men ni ser?! Det ligger en frikkin bil i vinodlingen!

Utsikt över Postup läget och Orebic i bakgrunden. Vacker utsikt i Kroatien
Postup
En liten fiskeby i Kroatien
Trstenik

Hade man valt att köra den smala vägen utmed havet från Dingac så hade man kommit till denna lilla fiskeby, Trstenik. Det finns bättre vägar att ta sig dit men för den saken skull så är de inte mindre läskiga att köra på för det är vansinnigt brant på sina ställen.

Korta Katarina – Ett vineri med amerikanska rötter

Efter inbördeskriget i Jugoslavien åkte Lee och Penny Anderson från USA, till Kroatien för att hjälpa till att bygga upp infrastrukturen och skolor i dels Kroatien och dels i Bosnien Herzegovina. Väl där blev de förälskade i platsen och köpte och startade Korta Katarina. Det är del en vingård och dels har de en Villa som man kan hyra (om man är ofantligt, ofantligt rik) för att ha fest eller bara semester.

Vi valde att bara åka dit för att prova vin och få en tur i deras vinkällare.

Ekfat i källaren på Korta Katarina i Kroatien
Vinkällaren hos Korta Katarina
Vinprovningen skedde i deras vinprovningsrum med utsikt över den vackra trädgården
Vinprovning
Butiken på Korta Katarina i Kroatien med alla flaskor i snygga ställ på väggen.
Butiken

Ibland kan man hitta deras viner på systembolaget och då tycker jag absolut att man skall testa! De gör eleganta, vackra viner även om den ”power” som jag gillar inte finns där så är det bra viner.

Vi stannade på Peljesac i 5 dagar, sedan var det dags att ta oss tillbaks till Slovenien igen, denna gången tog vi inte båten utan körde hela vägen och köpte med oss en massa apelsiner och mandariner hem.

Slovenien är ju ett annat land som vi gärna återkommer till och här kan ni läsa om första gången vi var på Hisa Franko och här kan ni läsa om när Kajsa åkte till Cap Verde. Lissabon är ett annat ställe som de gärna åker till igen och det kan ni läsa om här.

Har ni några favorit ställen som ni gärna återkommer till?

Kram och hopp om en ljusare framtid, Lena

Lissabon några dagar till

Galna i sardiner I Lissabon är de tokiga i sardiner – drottningen av Atlanten kallas hon för. De är så tokiga att de har special butiker som dessutom säljer sardiner med just ditt årtal på locket. Butikerna är påkostade med häftig inredning. Lyckohjul, karuseller, färgglada 

Be funny, be serious, be Berlin

Det startade med ett vrål I flera månader planerade vi en weekendresa för vår tjejkompis tillsammans med hennes man. Det skulle bli en överrasknings resa eftersom hon skulle fylla år (48). Hennes man och vi har verkligen lyckas hålla masken varje gång födelsedagen kommit på 

Kap Verde – Salt och fisk

Kap Verde i vårt hjärta med sol, värme och salta bad
Kap Verde ett litet paradis

Vi åkte iväg en vecka till sol och värme, närmare bestämt till ön Sal i Kap Verde. Kap Verde är en ögrupp utanför Afrikas Västra kust och enligt sägnen var det när Gud hade skapat världen och torkade av händerna landade några smulor i Atlanten och ögruppen Kap Verde skapades. Ögruppen är självständig, har inga farliga djur eller sjukdomar. De har ett perfekt vatten för att dyka eller surfa i….fast det spanande vi bara in från stranden.

 

Perfekta vågor för kitesurfing och bad i Kap Verde
Perfekta vågor

Landet är väldigt fattigt, då det nästan aldrig regnar och nästan inget växer här. Såg endast några kor på hela ön medans vi var där. Istället är det fisket som är stort på ön och i synnerhet tonfisk.

 

Fiskeläger på ön Sal, Kap Verde
Vid de små fiskehamnarna runt om ön, rensades dagens fångst
Fiskebåtar som ligger uppdragna på sanddynorna
Fiskebåtarna ligger uppdragna längst stränderna

Folkfest och färsk tonfisk på Kap Verde

Varje dag i Santa Maria samlas fiskarna runt lunchtid på piren i staden för att rensa, filea och sälja sin fisk. Det myllrar av folk på piren, ribborna fylls med fiskrens,  det pratas högljutt , diskuteras, köpslås, skrattas och det är som en liten folkfest där ute på bryggan.

 

Fiskeglädje på piren Santa Maria, Kap Verde
Livet sjuder ute på piren varje dag runt lunch
Fisken den sköljs, fjällas och rensas på piren varje dag Santa maria, Kap Verde
Fisken den sköljs, fjällas och rensas på piren varje dag
Konsttycket att file en tonfisk Santa maria, Kap Verde
Tonfisken ska fileas
Tonfisk till salu på piren i Santa Maria, Kap Verde
Tonfisk till salu

Hade vi  haft möjligheten, hade jag gärna köpt fisk för att göra någon god fiskrätt. Vi fick hålla till godo med det vi åt på restaurangerna denna gång. På lunchen beställde vi in Fish & Chips, som gjordes på pinfärsk fisk och som serverades med handgjorda pommes, coleslaw och ärtpuré. De kallade det för starters, men var en fullgod lunch för oss.

 

Fish & Chips på en träbricka med grön ärtpure som tillbehör
Fish & Chips till lunch på The Dubliner i Santa, Maria Kap Verde

Tonfisk på tallriken

Tonfisk har jag aldrig ätit innan. Har fått för mig att det skulle vara lite läskigt bara för att det smakar fisk och konsistens är som en kotlett. En kväll bara beställde mannen in det och döm om min förvåning…inte alls läskigt, bara gott och vällagat. Tro det att Kapverdierna skulle vara bra på tillaga fisk, som lever på fisket. Fisken…eller ska man säga köttet, för konsistensen var ju verkligen som att äta en kotlett fast med fiskfjällen och smaken till, var ju dessutom verkligen gott och välsmakande. En ny upplevelse i fiskvärlden för mig och nu måste jag bara hitta några goda tonfisk recept hemma med…har ni några idéer??

 

Tonfisk till middag i Santa Maria, Kap Verde
Tonfisk med pommes och ris..som om de inte kunde bestämma sig liksom vad man skulle ha till

Tyvärr smakade vi aldrig på deras nationalrätt Cachupa en gryta som ska innehålla bönor, majs, kassava, sötpotatis, fisk eller kött.

Goda drinkar på stranden

På dryckesfronten blev det mest den inhemska ölen Strela och drinken Chaprihna som blandades på den inhemska spriten Grouge. Grouge påminner dessutom lite som en blandning mellan hembränt ( vi som fortfarande kommer ihåg den smaken) och rom. Görs på sockerrör som odlas på ön. De var dessutom inte snåla med spriten i sina drinkar och var bättre blandade på vissa ställen än andra. Perfekta stället att landa för en drink, var nere längst stranden i Santa Maria.

Vid en liten grön kiosk med färgglada bord finns de godaste drinkarna. Brasilianarna kallades stället och utsikten var stranden och havet. Vid bordet fick man dessutom sällskap av en hund eller två. Man kunde dessutom paras ihop med ett annat par för att få plats där på stranden. Borta i ett av hörnen spelade ett gäng lokalbor på sina instrument medans de sjöng och klappade i takt. Fantastiskt mysigt att sitta här på kvällen.

 

Chaprinia i glas
Chapriniha med den inhemska spriten Grouge
Utsikten hos Brasilianarna i Santa Maria
Utsikten hos Brasilianarna
Herrelösa hundar på besök Santa Maria, Kap Verde
Inte ovanligt att få sällskap vid bordet

Lite vin och massor av salt

Vin var det dessutom inte tal om på ön. De har en vinodling någon ö bort, vid berget/ vulkanen Fogo. Det sägs dessutom inte vara någon höjdare att dricka. Vi testade aldrig vinet medans vi var där, då det verkligen inte kändes speciellt lockande. Ön som vi bodde på heter Sal, som dessutom betyder salt på Portugisiska. Salt är deras största naturtillgång. Det finns flera saltanläggningar att utforska på ön och man kan både får välgörande saltmassage och dessutom flyta tyngdlöst i 26% saltvatten. Själv fick jag ont i halsen ett par dagar och fick nöja mig med att gurgla mig i saltvatten för att bli bra igen.

 

Souvenirer som görs på plats längst piren

 

Vi passade på att sola, njuta, fira mannens 50 års dag, hyra bil och ta oss runt ön. Fascineras av havets vågor och dessutom utav lokalbornas lugna inställning. No stress var deras motto ( förutom säljarna längst promenadstråket) och vi föll dessutom in i det lugna tempot direkt. Hit vill vi återvända igen!

 

Santa Maria, Kap Verde

Kvinna vänd mot havet, sträcker ut händerna åt sidan. Den rosa sjalen fladdrar i vinden.

Santa maria, Kap Verde

Kram Kajsa

 

Vi lär oss kärlekstecknet i Köpenhamn

Lite rufft och slitet men hippt i Vesterbro Både jag och sambon älskar att ta tåget över till Köpenhamn, så i år startade vi vår semester med en natt i det hippa området Vesterbro, Köpenhamn. Vesterbro, en stadsdel som förr i tiden var känt för 

Hisa Franko – Mer mat och upplevelse

Jag hade ju bokat in oss två nätter på Hisa Franko, för att vi skulle kunna testa båda deras menyer. Vi hade hela dag två framför oss och då vi har en affärspartner i Vipava, bestämde vi oss för att åka och träffa henne med. 

Noviserna I Moseldalen Tyskland

Vår resa tar sin start

Tidigt en lördagmorgon startade vi vår resa från Malmö ner till Moseldalen i södra Tyskland. Vi åkte med våra rutinerade vänner som återkommer år efter år, vi var så kallat noviserna i vinlandet Tyskland. De blev som barn när vi nådde de sluttande kullarna i Mosel, detta grönskande vackra landskap med odlingsytor på nästan varenda plätt så långt ögat kan nå. 5000 Vinbönder och ca 90% odlingsyta för pärlande friskt Riesling vin. Själv kände vi oss spralligt förväntansfulla.

Moselfloden
Moselfloden

Moseldalen, Tyskland

Mina förväntningar:

  • Vackert Landskap
  • Alla vinbönder bor på landet i en liten bondgård
  • Rieslingviner är söta/ halvsöta ( typ Kloster Ebersbach, kabinett)

Landskapet

Landskapet är oslagbart vackert, med sin gröna slutningar vart man än ser. Den slingrande Moselfloden som går precis mittemellan byarna längst området. Här kan man dessutom åka på härliga båtturer mellan byarna längst hela vägen. På vissa ställen i Mosel är det otroligt brant, så mycket som upp till 70% lutning och där använder man sig av vinslädar för att kunna arbeta uppe i fältet.

Flera små pittoreska byar med vinodlingarna finns runt omkring i hela Mosel. Byarna är mysiga att bara att gå en runda genom för att se odlingarna och alla dess klasar av vindruvor som sakta mognar i solen. Eller varför inte sätta sig på en liten by restaurang för en middag eller gå på vinprovningar direkt hos de olika vin bönderna.

Tidig morgon på vingården
Tidig morgon

Vinrankor, vingård, Moseldalen, Tyskland Apotekarläge, Moseldalen

Alla vinbönder bor på landet i en liten bondgård

Alla vinbönder bor på landet i en liten bondgård stämmer inte speciellt bra. Vi var aldrig ens på en bondgård en enda gång utan allt från garage till slott. Det intressanta var att det i de flesta fall bara var att knacka på och fråga om en vinprovning kunde äga rum. Vi startade vår vinprövning hos Grans Fassian, Leiwen, där vi blev mottagna och servade av dottern i huset. Vi provade 8 viner varav ett var hennes egna vin. Sex viner var torra och två halvtorra, fastän inget vin som jag höjde ögonbrynet för.

Grass Fasian

Nästa stopp på turen gick upp längst slingriga backar till godset  Weingut Karthauserhof. Godset har anor ända tillbaka till 1200 talet. Det sägs dessutom att Napoleon har ägt godset som sitt sommarställe, men nu är det familjen Tyrell som äger godset. Vi hade turen att träffa på godsägaren själv på vägen från godset, en varmhjärtad man med glimten i ögat. Provningsrummet var pampigt och vackert inrett med ett stort mörkt bord i mitten och en stor eldstad. Här fick vi prova 11 olika viner från torrt till sött från godset.  Efter provningen, kunde man fylla i en beställningslista och sedan gå iväg till kontoret för betala. När betalningen var klart, fanns vinet packat och klart till en.

Daniel, Römerhof, Riol

Sista stoppet för dagen

Sista stoppet för dagen var hos vinhuset Römerhof mitt inne i Riol. Först när vi kom var de iväg, så vi åkte och åt lite lunch medans vi väntade. När vi kom tillbaks var de lite stressade för de skulle iväg igen, men sonen Daniel i huset gav oss ändå en mycket trevlig provning av deras viner från torrt till sött.  Vi fick även en rundtur bland vinfaten i deras garage och det var en avslappnad stämning. Vinhuset Römerhof lagrar sina viner på stål fat och inte ekfat.

Spitonen är en viktig detalj i allt provande, utan den hade man blivit väldigt luddig. Man får spotta mycket, men vissa viner är alldeles för svåra att spotta ut, de låter man slinka ner. med ett leende på läpparna.

När man inte för besöka den ena då får man ta den andra

Vi skulle besöka vinbonden Frans Haag som sägs vara en legend i byn, men han hade semester. Då åkte vi istället till hans bror Thomas Haag och hans Schloss Lieser. Vackert slott, precis nere vid Mosel floden med ett vackert provningsrum i ett av de gamla stallarna. Vi hade en provning av 8 olika viner från torrt till sött. En lugn och dessutom trevlig provning. 2015 utsågs Thomas Haag till årets vinbonde av Gault & Millau, Germany. Slottet ska Thomas ha fått av sin fader, då brodern ärvde den inarbetade vingården. Jag blev fascinerad av bardisken som var gjord av locken från vinlådor.

Schloss Lieser
Schloss Lieser

Vinprovning hos Schloss Lieser Vinprovning hos Schloss Lieser

Som en Spansk kärleksdikt

Ytterväggen är klädd med en spansk kärleksdikt, innergården fylld med vackra statyer och en pampig kristallkrona pryder provningsrummet. Hos Vinmakaren Heymann-Löwenstein släpper de dessutom inte in vem som helst på sina provningar, här måste man boka tid i förväg. Vi fick en provning med herr Heymann – Löwenstein själv, då det blivit något tokigt på vår bokning av provning. Vi provade deras viner och samtidigt en genomgång av mineraler, jordmån, sluttnng, sol m.m. som spelar stor roll för smakerna på vinerna.  Vi fick känna på mineralstenarna under tiden och en helhet skapades runt bordet. Herr Heymann-Löwenstein är dessutom en väldigt sympatisk, varmhjärtad och filosofisk man med stor passion för sitt verk.

Spansk poesi hos Heymann-Löwenstein i Moseldaen
Spansk poesi hos Heymann-Löwenstein

Innergården hos Heymann-Löwenstein i Moseldalen

Som ett spindelnät under jorden

En av dagarna begav vi oss bort från Mosel och besökte Rudesheim af Rhein vid floden Rehn. Här hade vi dessutom bestämt träff med Marcus Lundén, vinmakare hos Georg Breuer. Då det var en vän till vårt resesällskap fick vi en privat visning av vinkällaren under Rudesheim. Detta stora spindelnät av underjordiska vinkällare som går under hela staden.

Efteråt promenerade vi bort till vin butiken för en vinprovning i solen. Avspänt, trevligt med viner som dessutom är som sammet i munnen. Tur de finns att hitta på systembolaget här hemma i Sverige. Köp, köp, köp!

Marcus Lunden hos Georg Beuer
Marcus Lunden hos Georg Beuer

 Vinkällare i Rudesheim af Rhein Georg Breuer

I Rudesheim skulle vi åkt linbanan som går över staden och vinodlingarna, men tyvärr rann tiden iväg, så det får vi försöka hinna med nästa gång vi landar där.

Vinsläde i Moseldalen
Vinsläde

Vinrankor nere i Moseldalen

Allt är inte guld som glimmar

Under resans gång hamnade man på provningar som dessutom inte ens är värda att nämna, men en sist som jag vill nämna är Vinhuset Schmitges i Erden. Här har de goda viner rakt igenom och väl värt ett besök. Väldigt jordnära och sympatiska ägare. Tyvärr kan man inte hitta vinet hemma i Sverige, det tycker vi är synd.

Under resans gång har jag då dessutom lärt mig att alla Riesling viner inte är söta och halvtorra, mineraler och läge spelar stor betydelse. Det finns:

Spätlese – sen skörd

Auslese – handplockade klasar

Behren Auslese – Selekterade druvor

Alte Reben – Gamla stockar ( de kan vara över 100 år)

Riesling
Riesling som avslutar en härlig dag

Ta ett glas Riesling vin, njut och må gott. Hamnar ni i Moseldalen så tveka dessutom inte att knacka på och prova er fram till ert favoritvin.

Kram Kajsa

 

En pärla i Slovenien – Hisa Franko Part 1

Förra året fyllde jag 50 år… Jag visste att när jag skulle fylla år så skulle det inte finans tid att åka någonstans eftersom vi har en vingård. Även om skörden skulle vara färdig så skulle det efterföljande arbetet inte vara det, därför bestämde vi oss