Det är varje matintresserad människas mardröm; att ha matförgiftat någon. Och ja, jag har gjort det en gång och jag mår fortfarande dåligt över det.
För några år sedan skulle vi ha en skördemiddag för de som hjälpt till på skörden och jag skulle göra mig till och laga massvis med rätter. Jag skulle säkerligen sno ihop 7 olika rätter och vin skulle vi ju ha i massor.
Alla kom när de skulle, glada i hågen och satte sig till bords och jag började svänga ihop mina rätter. När vi var inne på 3 rätten så reste sig en kille och gick ut. Efter ett tag kom han in igen och sa att han inte mådde så bra, han mådde lite illa och visste inte vad det var. Han satte sig till bords igen men efter bara en liten stund reste han sig och gick ut.
Jag hade 11 andra gäster som jag skulle serva medan min hjärna gick på högvarv. Hade han fått kräksjuka? Var han stressad kanske? Var det någon annan som mådde illa?
Jag såg framför mig värsta scenariot att alla skulle gå omkring som kaskadspyende zombies inom 20 minuter och jag fick panik!
Men nej, ingen annan verkade till att må dåligt och kvällen flöt på fint även om mina tankar ofta var hos den stackaren som vi bäddat ner på ovanvåningen. Framåt midnatt mådde han så pass bra att hans flickvän kunde körde dem hem iallafall.
Vad var det då som hände egentligen?
Hur hade jag lyckats matförgifta en person i sällskapet? Jo, svaret var ganska enkelt. Det visade sig att de senaste gångerna som han ätit skaldjur så hade han mått lite kymigt. Det var inte värre än så, lite kymig känsla i kroppen. Men den kvällen hemma hos oss så serverade jag friterade blåmusslor med chili aioli och när han åt dessa musslor så utvecklade han den skaldjursallergi som legat och pyrt ett tag.
Skaldjursallergi kommer i vuxen ålder och det är därför som jag är så himla skeptisk till att äta just skaldjur. Man vet ju aldrig? Man kan ju bli jättesjuk!
Så gick det till när jag matförgiftade vår vän och det var de små rackarns musslorna som hjälpte till. Kajsa däremot är inte så räddhågsen som jag när det kommer till skaldjur. Ni kan läsa hennes inlägg här. Själv tror jag att jag fortsätter på min säkra väg utan för många skaldjur.
Så… hur var det nu? Har ni matförgiftat någon?
Kram, Lena