Etikett: Tareq Taylor

Alla vet väl vem Tareq Taylor är? Tareq är svensk krögare, TV-kock, kokboksförfattare och vinnare av Kockarnas Kamp, tja… han är ju en riktig kändis helt enkelt. När jag fyllde år för ett tag sedan kände jag att nu var det dags för lite Lokalt & närproducerat hos Tareq.

För oss Malmö-bor är han den som hade restaurang Trappaner och Slottsträdgårdens Kafé för att sedan öppna Kockeriet. I början var konceptet på Kockeriet lite mer åt sharing is caring-hållet och hade fokus på lokala råvaror och hållbarhet men efter hand har det gått mer och mer åt ”fine-dining” hållet men har fortfarande samma fokus på lokala råvaror och hållbarhet.

Sambon och jag hade länge pratat om att vi skulle gå dit och äta men aldrig fått loss tummarna fastän att det ligger så nära egentligen. Det är ju bara att hoppa på en buss och åka in till stan för att sedan ta en kort promenad dit.

Det finns tre bord precis utanför ”vinkällaren” så man kan dels titta på vinerna i vinkällaren och dels bort mot köket så man kan se när de lagar maten. Jag gillar när det är lite rustikt och mysigt och välkomnande istället för stelt och sterilt så man inte vågar röra sig.

Jag har tydligen inte varit helt snäll under året för det HÄLLREGNADE när vi skulle ta bussen in till stan. Vi hukade under vars ett paraply och tog vi oss iallafall från bussen till Kockeriet och var framme lite innan bokad tid.

Vad fick vi då att äta under kvällen?

Istället för vinpaketet tog vi istället en flaska champagne som skulle passa till de första rätterna och vi valde Egly Ouriet – Brut Rosé Grand Cru. Det är sällan vi dricker just roséchampagne men Egly Ouriet tillhör en av favoritproducenterna så den fick det bli. Det serverades tre små appetizers innan det började ”på riktigt”.

Vi valde 7-rätters menyn för vi ville inte missa vakteln och inte heller havskräftan. Efter det alldeles nybakade surdegsbrödet ( Åhhh….) med det hemmakärnade smöret kom den första lilla rätten som bestod av pilgrimsmussla, jordärtskocka och fläder.

Vi fick en varm och timjandoftande buljong att hälla på och denna värmdes upp vid bordet i en perkulator-liknande bryggare

Jag tycker om när man kan se vad de pysslar med i köket, det ger en lite extra varm känsla kan jag tycka.

Nästa rätt som vi får serverad är öringen med svamp och blåmussla men blåmusslan var utbytt mot svartrot och eftersom jag älskar svartrötter så passade det mig utmärkt.

Sedan kom purjolöken med riven bottarga och denna var en av favoriterna under kvällen! Vi fick lära oss att bottarga är fiskrom som torkats och denna revs fint över purjolöken.

Rött vin på karaff till köttet

Vår servitris för kvällen var den raraste, piggaste och gladaste tjejen och jag är så glad över att hon hade hand om oss under kvällen. När det var dags för kötträtterna valde vi ett rött vin från Guigal. Vinet skulle hällas upp på karaff och detta gjorde hon i god tid innan så vinet hann luftas.

Sista rätten ut var hjortfilé. För sambon var det perfekt, jag själv är lite gnällig när det är för rött så lite generat frågade jag om de kunde steka på biten lite till och det var absolut inga problem!

Dags att avsluta med lite sött

Visst är det konstigt att hur mätt man än är så finns det alltid plats för lite sött? Det får bara inte bli för tunga desserter så man blir helt däst.

Här fick vi tre små desserter som var helt underbara! Eftersom vinet var slut så mannen tog kaffe och jag tog lite te.

Trots att det var tre desserter så blev det ett alldeles lagom avslut för oss.

Kockeriet har höga ambitioner och jag hoppas att de snart får sin efterlängtade stjärna som de jobbar så hårt för. Vi gav oss ut i natten, mätta och belåtna för att ta bussen hem men en sak var vi överens om och det är att hit kommer vi att gå fler gånger.

Är ni nyfikna på fler fine-dining inlägg så hittar ni några av dem här och här

Kram, Lena