Turkiet-arkiv - Bland kastruller och vinglas

Weekend i Istanbul

Ibland hänger man inte alls med i tiden. Som när det började närma sig den 17 augusti och svärmor skulle fylla 80 år. Jag kan inte för mitt liv begripa att hon skulle fylla 80 år. Hon ser definitivt inte ens ut som 80 och hon dessutom beter hon sig inte som 80. Hon är liksom mer som 60 fortfarande, både i sinne och till utseende.

Hur som helst så skulle hon iallafall fylla 80 och då passade hon på att bjuda med oss till Istanbul på en lång-weekend resa. Eftersom hon fick välja vilket hotell vi skulle bo på så blev det Marmara Taksim, ett 5 stjärnigt hotell mitt i centrala Istanbul.

Vi flög från Kastrup till Istanbul med Turkish Airlines och skulle landa på den nya, gigantiska flygplatsen Istanbul Airport, som sägs dessutom vara världens största flygplats. Flygresan gick smidigt och de bjöd till och med på lättare mat och vin om man ville ha det. Maten var, för att vara flygplansmat, dessutom väldigt, väldigt god. Mycket bättre än vad som kan serveras på en vanlig lunchrestaurang här hemma.

När vi väl landat hade jag ordnat så en bil väntade på oss och körde oss till hotellet. Mycket smidigt och dessutom var säkerheten hög på hotellet och man fick scanna både väska och sig själv innan man kom in.

Rummen var lagom stora, bekväma och med utsikt både över Bosporen och över city. Högst upp på hotellet fanns det dessutom en panoramabar med en fantastisk vy.

Från en panoramabar i Istanbul — *Här sitter vi, första kvällen, lite lagom trötta.*

Härliga båtfärder

Fredagen spenderades med lite båtfärder på Bosporen. Dels så tog vi en liten båt ut till Leandertornet, Jungfrutornet eller på turkiska, Kiz Kulesi, ett torn på en liten (verkligen liten) ö mitt ute i Bosporen. Det går så långt bak i tiden som till ca 400 fk. För er som vill veta mera så finns den med i James Bond filmen; The world is not enough.

Efter denna lilla guppiga tur till den väldigt vindpinade ön, satte vi oss på en större båt och kryssade mellan Asien och Europa. Det är dessutom ett bra sätt att få se mera av Istanbul.

Mannen och jag hoppade av vid Besiktas-områden och tog en lugn, skön promenad tillbaks till hotellet. På vägen stannade vi dessutom till ett café och tog en liten fika.

Färsk lemonad och visdomsord i Istanbul — *Färsk lemonad och ett litet visdomsord*

Vad som jag tyckte var väldigt fin var att de dessutom är så måna om de vilda hundarna och katterna. Det var alls ingen ovanlig syn att se en katt ligga och vila på en stol på en uteservering, eller en stor jättebamsing till hund ligga i dörröppningen till en affär.

Man tar hand om de herrelösa djuren i Istanbul — *Som den här lilla katten som vi hade till bords på caféet.*

Restaurang 1924 Istanbul med en härlig historia

På kvällen hade jag beställt bord på en gammal, anrik rysk restaurang som heter 1924 Istanbul. Som namnet antyder så öppnade den just 1924 , grundad av ryssar som flydde den ryska revolutionen.

När restaurangen öppnade så var gästerna allt från kungligheter, emigranter, bohemer, spioner, politiker och filmstjärnor. Några av e celebriteter som gästat restaurangen är bland annat Agatha Christie, Greta Garbo och den forna turkiske presidenten Atatürk. Med andra ord, en spännande restaurang full med anor.

Den var väldigt, väldigt svår att hitta till…. När man googlade så skulle man gå ner för Istiklal Cd, ”DEN” stora gatan i Istanbul där alla affärer, restauranger och typ 15 miljoner folk finns. Sedan skulle man svänga höger till Olivya Gc och där skulle restaurangen ligga. Men vad man inte visste var att man skulle gå vidare in i en liten gränd där det längst in låg en restaurang på bottenplan med uteservering och sedan skulle man titta sig förvirrat omkring för att hitta den där dörren med en liten skylt på där det stod 1924. In genom porten och plötsligt var man i en annan tidsålder. Upp för trappan och dessutom in genom en tung dörr. Där, där inne fann vi vår lilla pärla.

Där är högt i tak, kristallkronor, gamla möbler, porslinet och vinglasen är inte av senaste modell, men det är autentiskt. Det kändes verkligen som att åka tillbaks till 20 talet.

Inne på 1924 Istanbul — *Enormt vacker lokal*

Tasting menu med Meze rätter

Vi valde att ta deras tasting meny. Den bestod av några kalla meze-rätter, en varm meze, en varmrätt och en dessert. Först ut kom såklart en blini.

Sedan kom de in med en liten korg med olika bröd och knäckebröd, hemmagjort smör och syltade tomater.

*Picklade cocktailtomater och något annat.*

Sedan kom den mest underbara lilla rätt som fullkomligt smälte i munnen och smakerna exploderade. Kyckling och valnötter var basen, lägg till (säkerligen) en massa grädde och andra onyttigheter. Men åååh så gott….

*Detta hade jag kunnat äta 7 dagar i veckan. Lätt.*

Sedan kom det in auberginerullar fyllda med getost, valnötter och olivolja.

Sist ut bland de kalla meze rätterna var en rysk sallad med vintergrönsaker, kyckling och ägg. Vackert så att det förslår.

Nu var man dessutom nästan mätt för det var inga små, smårätter som kom in. Men nu var det dags för den varma mezen; Piroshky with beef.

Till varmrätt kunde man antingen välja Biff Stroganoff eller Kyckling Kievsky. Vad kan vara mer ryskt än Biff Stroganoff och vem skulle kunna göra det bättre än en restaurang med ryska anor? Så en Biff Stroganoff blev det.

*Biff Stroganoff, potatispuré och friterade tunna, tunna potatisstrips.*

Det var gott, rustikt och väldigt mäktigt. Hur skulle man ens kunna orka med en dessert efter detta? Man fick välja vilken dessert man ville, men valet föll på Chocolate Faberege. Jag tänkte Fabergé äggen som de är så kända för. Vad kan gå fel liksom?

*I botten en chokladkaka och ovanpå ett chokladägg.*

*Sedan hällde de på varm vaniljsås på ägget….*

*Chokladen smälte av den varma vaniljsåsen och inuti ägget fanns kall hallonsorbet. Ljuvligt var bara förnamnet!!!*

Denna lilla undangömda pärla kan jag verkligen rekommendera till alla som besöker Istanbul.

Mätta och belåtna begav vi oss tillbaks till hotellet, genom folkvimlet i staden som aldrig sover.

Svärmor ska firas ordentligt

På lördagen var det då dags för svärmors 80 års dag. Medan jag och mannen gick ut på stan för att leta upp en vinbutik passade svärmor och svärfar på att njuta i hotellets spa avdelning. På kvällen möttes vi upp i hotellets restaurang där svärmors två systerdöttrar dök upp för att vara med på middagen.

Alla valde lite olika förrätter, men jag, mannen och svärfar valde, vad vi trodde, en liten turkisk pizza-liknande historia. Vi trodde att det skulle komma in en liten rund sak på 10 cm i diameter. Det var ju en förrätt.

Den var lika stor som en pizza! Den kanske inte ser så mycket ut för världen men den var fantastiskt god. Tunn, tunn botten, kryddat lammkött och sallad. Den var så god…. Verkligen, men den skulle varit så, så mycket mindre…

Varmrätten blev grillat lammkött. yoghurt, Pfefferoni och strips. Köttet var så mört så att det dessutom bara smälte i munnen.

Innan vi åkte till Istanbul så hade jag meddelat hotellet om den stora dagen och de sa att de skulle bjuda födelsedagsdamen på en tårta. Och vilken tårta de kom in med!

En svärmor firas i Istanbul — *Svärmor med sin överraskningstårta.*

tre systrar i istanbul — *Svärmor i mitten tillsammans med sina systerdöttrar.*

Ni ser, inte ser väl hon ut att fylla 80???

Snart dags att åka hem igen

Söndagen avslutades med att gå en runda ner till Bosporen där vi tittade på båtar, såg en delfin/tumlare som lekte bland vågorna, drack te och bara hade det mysigt. På kvällen åkte vi hem och det var dags att komma tillbaks till verkligheten.

Tack Emel för resan och vår fina lilla weekend i Istanbul.

Kram, Lena

Min svärmor, Emel, är från Turkiet och under de 20 åren vi känt varandra har det blivit en hel del turkisk mat som hon har bjudit på. Hon är fantastiskt duktig på att laga mat och när man blivit bjuden på mat så går man alltid därifrån mycket mätt och mycket belåten. Jag försöker lära mig att laga turkiska rätter, ibland lyckas jag och ibland lyckas jag mindre bra. En sak är säker, man skall inte vara stressad och man skall ha gott om tid. En dag bestämde vi oss för att laga turkisk söndagslunch tillsammans och då göra en typ av buffé med några av favoriterna. Det är ju inte helt lätt att välja ut vilka rätter man skall laga eftersom allting är så himla gott! Men vi valde ut några rätter och satte igång!

Kvinnolår på menyn till turkisk söndagslunch

En rätt som ingen av oss hade ätit på många år men som vi alla älskar så varför den hade fallit i glömska är ett mysterium! Kadin Budu Köfte eller på svenska; Kvinnolår, stod som nummer ett på listan. Består av lammfärs och/eller kalvfärs. När vi gjorde det så hade vi häften var. Viktigt var att ena halvan av färsen skall stekas dagen innan och därefter blandas med den råa färsen. Ris skall också kokas kvällen innan så det hinner kallna och blandas med färsen. Salt och peppar och kanske lök?

Färsen blandas och formas till bullar i form av kvinnolår inför turkisk söndagslunch — *Färsen blandas och formas till bullar*

Sedan skall bullarna formas till kvinnolår, rullas runt i ströbröd och därefter vändas i uppvispat ägg. Stek/fritera i olja tills de är färdiga. Dessa är vansinnigt goda och jag kan äta dem både kalla och varma.

Turkiskt ris i mängder av varianter

Till dessa serveras turkisk ris. Just turkiskt ris kan variera i det oändliga. Det kan vara pinjenötter i, det kan vara korinter eller det kan vara små små bitar av kycklinglever. Kort sagt, variationerna är många och det är alltid gott. Idag var där varken pinjenötter, korinter eller kycklinglever utan något helt annat som jag inte har en aning om vad det är, men det skall värmas upp i olja under omrörning tillsammans med ris innan man häller på vatten.

Ni ser? Det där som jag inte vet vad det är, är avlångt och lite större än riskorn och lite brunaktigt. Sedan skall det såklart hällas på vatten och salt och sedan skall det koka tills det blir klart. En klick yoghurt till det. Yummy!

Imamen svimmade

Man äter mycket vegetariskt i Turkiet och det finns otaliga rätter att laga, men en som jag själv tycker om att laga och som jag anser vara rätt bra på är: Imam Bayildi eller på svenska; Imamen svimmade.

Huvudingrediensen till denna rätt är auberginer. Emel säger att denna kan även göras med kött, men min är helt vegetarisk.

Först måste auberginerna ligga i salt och citron i minst 30 minuter för att dra ut beskan. Sedan skall de brynas runt om tills de blir lite mjuka och får färg.

Stekta auberginer till turkisk söndagslunch — *Stekta auberginer*

Jag delade dem på mitten och skar en skåra i mitten. Man kan också gröpa ur dem, hacka auberginköttet och låta det steka med de andra grönsakerna, men nu ville jag ha så mycket aubergine runt om som det bara var möjligt.

Sedan skall man ha rödlök, vitlök, tomater och gröna paprikor. Helst de avlånga, gröna turkiska paprikorna, men om man inte hittar dessa så funkar vanliga gröna paprikor med. Låt detta steka samman och krydda med spiskummin, kryddpeppar, salt, socker, peppar, ett uns chili, tomatpuré, persilja…

lök och paprika på stekjärnet — *Stek först lökarna och paprikan*

Smaka av innan man lägger ner det i auberginerna. Fyll dem ordentligt. Häll på lite vatten och ringla över olivolja. In i ugnen på 180 grader i minst 50 minuter.

Imam Bayildi till turkisk söndagslunch — *Imam Bayildi*

Favoriten

Något som Emel lagar mycket och som jag bara älskar är Kabak, squash kort och gott. Vi kallar det squashbullar helt enkelt. Dessa är rent livsfarliga och man kan snudd på äta ihjäl sig på dem. Det finns massa olika recept på dem men svärmor höftar ihop smeten som består av riven squash, lök, ägg, en massa kärlek och lite till.

De skall stekas i mycket olja och sedan ligga och rinna av på papper. To die for.

Som cigarrer

Som om detta inte var nog så skulle vi även ha Börek och det skulle vara Sigara böregi . Filodeg, turkisk ost, persilja och lite kryddor. Det finns turkisk ost man kan köpa i affären, men just den jag köpte var lite för mjuk i konsistensen för att det skulle fungera att göra just Cigarrbörek, men jäklar vad goda de blev!!

Eftersom det blev lite meckigt att göra dem, så gjorde vi bara 4 stycken, sedan gjorde vi en ”vanlig” börek i form istället.

Varje lager filodeg penslas med äggmjölk, i mitten ligger osten och sedan på med nya filodegslager. Häll över resterande äggmjölk och in i ugnen tills den är färdig.

Börek på väg in i ugnen — *Börek innan den har varit i ugnen*

Och så lite sött till

Detta var vår turkisk söndagslunch och det var så gott och vi blev så mätta MEN! Det kommer alltid ett men… I Turkiet är man glad för söta saker. De är väldans söta och för mig räcker det oftast med en pytteliten bit sedan är jag nöjd. Baklava tycker jag är ganska gott, men det är sött. När svärföräldrarna varit i Turkiet har de alltid med sig en låda Baklava från ett konditori av yttersta klass. Jag äter en bit, det är gott och sedan är jag nöjd. Men Emel… HON kan laga den absolut godaste baklavan i världen…. Jag vet inte varför hennes är så mycket godare än alla de andras, men hennes balklava nöjer man sig verkligen inte med en bit. Jag kan äta hur många bitar som helst och sedan sitter man där med ett fånigt leende på läpparna och undrade vad som hände.

Det är så spännande att laga turkisk mat och så gott med turkisk söndagslunch! Nästa gång skall jag laga Hünkar begendi – Lammgryta med auberginepuré och bjuda hit Kajsa och hennes man. Det får bli ett annat inlägg.