upplevelse-arkiv - Bland kastruller och vinglas

Med passion i Göteborg – Winemakers dinner på Sinti

Vi blev erbjudna att ha en winemakers dinner uppe i Göteborg och denna gång på våra vänners Victor Fuentes och Natai da Silva Aires restaurang Sinti. Detta kunde vi ju såklart inte tacka nej till så vi tackade ja, bokade dag och mycket mer än så visste vi inte. Dessutom det enda vi visste var att Victor är en mästare på att matcha vin till mat och att kocken, Francisco Stock, lagar mycket bra mat. För sagt och gjort, hundarna blev lämnade hos hundvakten och vi själva packade in oss i bilen för vår avfärd mot Göteborg denna försommardag.

Mysigt och hemtrevligt

Sinti är en liten mysig restaurang som ligger på Skanstorget i Göteborg.

När solen står på lyser loggan på väggen på Sinti, Göteborg — *När solen står på lyser loggan på väggen*

Man kommer in till restaurangen som ligger i markplan, men det finns även lite bord en trappa upp. Under kvällens gång kom ett sällskap som inte tillhörde winemakers dinner sällskapet och då fick de sitta där uppe. Jag är så imponerad över både Victor och Francisko som kunde hålla reda på alla bollar i luften!

Plats för det lilla sällskapet på Sinti, Göteborg — *Med plats för ett litet sällskap*

Bordet för två hos Sinti, Göteborg — *…och ett litet bord för två…*

Vi höll oss på nedanvåningen och hela 18 personer fick plats, antingen vid små bord eller där vi satt, vid bardisken. Det var gemytligt, trångt och supertrevligt!

Hyllor på väggen hos Sinti — *Cool hylla*

Små detaljer

Små detaljer som gjorde restaurangen till något alldeles eget.

Roliga detaljer hos Sinti, Göteborg — *Lamporna ovanför bardisken med discoljus på kvällen,,,*

Precis nedanför den lilla ovanvåningen ligger köket.

Victor i trappan på en Wine makers dinner, Sinti Göteborg — *Victor i trappan, bardisken och man ser lite av köket*.

*Du kan alltid få svenskt vin hos Victor och dessutom vet jag att han gör världens godaste gin & tonic så jag tror att hans port & tonic är minst lika god!*

Först ut var grön sparris med stekt ägg och mozzarella. Vilket kanske låter enkelt men smakkombinationen var outstanding!!

Andra rätten var smörstekt makrill, dillmayo, fänkål, äpple.

Lite panik

Tredje rätten…. Dagen innan hade Victor berättat vad som skulle serveras men väl uppe i Göteborg så ändrades vissa saker i sista stund. När jag hörde sista rätten så fick man klistra på ett leende och nicka på huvudet. ”Det blir nog bra”. I Slovenien fick jag lite panik och ville bara åka hem till Sverige igen, denna gången fick jag inte panik. Dessutom kände jag ett stort förtroende för kocken, Francisko, och tänkte att det här klarar jag av. Sista rätten var….. Tadaaaa! Bläckfisk!

Med viss skepsis mottog jag tallriken och tog en tugga. Hör och häpna, det var så mört! Som en kyckling! Bläckfisken i Slovenien var ju också väldigt mjäll och fin så jag antar att om man bara kan tillaga den lille rackaren så är det en god… ”fisk” eller vad nu en bläckfisk är. Jag berättade både för Victor och Francisko att jag nästan får ångest av bläckfisk men att jag två gånger ätit det och tyckt om det. Ena gången i Slovenien på Hisa Franko där Ana Ros (världens bästa kvinnliga kock) tillagat den och denna kväll där Francisko tillagat den!

*Här har ni kocken själv, Francisko, tillsammans med kocken från Bord 27. Förberedelser innan gästerna kommer.*

Passion och glädje

Det är så himla roligt att gå på restaurang där man märker hur passionerade de som jobbar är för sitt yrke, att vilja ge kunden det där lilla extra. Tack för en oförglömlig kväll på er hemmaplan! Är ni i Göteborg så missa inte Sinti!!

Victor - en passionerad man! — *Victor – en passionerad man!*

Kram, Lena

Brunch i Malmö del 2 av 8 – Gustav Adolf

Brunch = söndagslyx!

Mitt i city på Gustav Adolf, hittar man just Restaurang Gustav Adolf med sin anrika historia och sin vackra salong.

3 par små fönster ut mot gatan

Konditorier med servering fanns inte på 1800-talet i Malmö. Inte förrän Carl Braun kom hit 1902 ifrån Wien. Lokalen på Gustav Adolfs torg såg inbjudande ut med tre par små fönster åt gatan. I ett fönster stod två glasurnor med färgade maränger. I det andra fönstret fanns ett stort ymnighetshorn av mandelmassa. Det var fyllt med kakor av alla de sorter. I det sista fönstret förkunnade en vacker skylt med sirliga bokstäver att man hade glass för hemskickning. Man gick dessutom in genom en liten trädörr med en skramlande klocka.

Inne i butiken stod herr Braun klädd i rökmössa och med en lång tobakspipa i munnen. Hans conditori var berömt för sina mandelkonfekter, tålamodspåsar i guld och silverpapper med deviser. Det fanns bland annat wienerbröd, som nästan var som de danska, och Napoleontårtor som kostade 8 öre styck. Det var dessutom ett av Malmös först caféer med egen damavdelning och man kunde vidare beställa schweizerhyddor med eller utan belysning och fina glassfigurer serverade på sågade isblock.

In i värmen

Vi bokade in oss på den första sittningen kl 11.00 (boka i förväg för här blir fort fullsatt) på en en riktigt kylig söndag förmiddag. Vännerna var något tidigare än oss och hade redan tagit plats och vi skynda oss in från den bitande kylan. Vi fick plats i ett rött sammetsklätt halvbås i den ena hörnan av restaurangen en riktigt mysig liten hörna med en touch av lyx!

Välfylld brunch söndag hos Gustav Adolf Malmö — Pampig restaurang perfekt för en söndagsbrunch

När vi hade blivit av bockade på listan och betalt för oss, fick vi tallrikarna i handen och kunde börja frossa från buffén. För frossa var vad vi verkligen gjorde. Eftersom det var hög tid för 7 meter med brunch läckerheter.

Välfyllt brunchbord med alla tänkbara läckerheter på Gustav Adolf Malmö — Välfyllt brunchbord med alla tänkbara läckerheter

Vart ska man börja?

Kräftor, räkor, skaldjursallad, tonfiskrullar, lax, skaldjursnittar, nybakat ljummet bröd, massor av kallskuret, brieost och tillbehör.

7 km brunchbord startar här hos Gustav Adolv Malmö Skaldjur på brunchbordet hos Gustav Adolf, Malmö Ägg och räkor på brunchbordet

Små goda snittar och rullar på brunchbordet

På varmbordet fanns det äggröra, bacon, köttbullar i brunsås, entrecote mm. Fast jag tyckte tyvärr upplägget såg lite tråkigt ut även om det var något av den bästa äggröra jag smakat. Där var det verkligen tummen uppå!

Vad har du på din tallrik?

Under de två timmar man sitter får man njuta av mängder av läckerheter, ddessutom samtidigt som man får umgås med sina vänner. Vi fyllde stället med massor av skratt ligger alltid nära till hand och det känns som en bra start på dagen. Man spanar jämt in den andres tallrik för att inte missa någon godsak. Flera gånger sa vi att hit måste vi återkomma igen för det var så fantastiskt gott. Den enda lilla nackdel jag kände att det var något trångt vid det långa buffebordet då det ligger i gången mellan köket och bardisken.

Det blev dags för avslutningen med frukt och dessert bordet. De tjocka belgiska våfflorna hoppade jag över för att gå direkt på frukt och dessertbordet, för nu började man bli något mätt.

Lockande dessert och fruktbord hos Gustav Adolf, Malmö — Dessert och fruktbordet var väldigt inbjudande, supersnyggt!!

Saftiga frukter på brunchbordet Läcker dessert i glas på brunchen

Vilket lockande bord med mängder av godsaker att välja. Den lena chokladmousse föll jag för och väninnan gillade äggkakan bäst. Fruktfatet var fyllt med saftigt goda frukter och avslutningen av två timmars frossande var komplett.

Jag säger som Oscar Wilde:

Jag har så enkel smak, jag nöjer mig bara med det bästa – Oscar Wilde

Här kan ni läsa om brunch nr 1 – Grand Öl & mat

Kram Kajsa

100 årig Chokladhistoria i Malmö – Mazetti

På en grind in till Mazetti, Malmö — Mazettis ögon

Ni känner väl igen denna blick? De välkända ögonen från Kakao förpackningen. Jag har varit där…eller ja, på Malmö Choklad muséum i Malmö. Huset som är fyllt med 120 års välsmakandes historia. Mazetti startades 1888 av danske Emil Nissen men under namnet Malmö Choklad & Konfektfabriks Aktiebolag. Namnet Mazetti betyder på Italienska – det lilla knippet – kom när Emil tänkte utöka sitt sortiment.

Mazetti på husväggen

De välkända ögonen

1910 kom de välkända ögonen upp på förpackningarna med slogan ” Se med era ögon att Ni får Mazettis ögon”. Dessa ögon har sedan växt sig fram som ett kultmärke via Fazer som köpte upp fabriken 1975. Bland annat pryder de gärna vår väggar i hemmet och var länge ”det” man skulle ha när det gällde inredning. Ögonen kom av att när man sålde kakaon i lösvikt så hade en handlare drygat ut kakaon med jord därmed klagade kunderna på att det smakade konstigt. Det blev då barska manliga ögonen, men under 30-talet ändrades de till kvinnliga ögon. På 50 talet gick en tävling av stapeln och de ögon som är mest kända idag korades fram.

Gammal reklam för Mazetti

Hela kvarteret

1945 utökade han dessutom sin fabrik till ett helt kvarter. 1960 startade de i bryggeridelen och blev den modernaste kakaofabriken. Idag hyser ett mikrobryggeri in sig i den delen av huset.

1975 såldes det till Fazer som körde produktionen här fram till 1992/93. Sedan mitten av 2004 har Malmö Chokladfabrik startat sin egen chokladtillverkning så än doftar det dessutom ljuvligt i lokalerna. På bottenvåningen är en liten shop för den som känner sig riktigt chokladsugen. I andra delar av huset hyser ett stort kulturcenter, restaurang, friskola med inriktning på musik, teater m.m. Själv gick jag på yoga här förut.

Choklad på gång

Efter 1 timme guidad rundtur, med massa smakprover, då är man nästan mätt,vilket är konstigt när man är en gottegris. Men det är både lärorikt och roligt att dessutom få en bit av vår Malmöitiska historia på en kväll. Man är ju ganska dålig på att vara turist i sin egen stad. Efteråt gick vi runt hörnan och in på Restaurang bryggeriet och åt en god bit mat, en trevlig avslutning på en kul och väldigt intressant kväll.

Kram Kajsa

Tre veckor i Frankrike Del 4, Älskade Champagne och topprestaurangen Les Avises

När vi åkte ner i december månad var det för två saker; vi skulle hämta upp lite förbeställda champagner hos diverse producenter och dessutom skulle vi fira sambons 50:årsdag på Les Avisés, Jacques Selosses restaurang i Avize.

Vi börjar och avslutar i Champagne

Då avslutar vi med var vi startade, nämligen i Champagne! Älskade, underbara Champagne! Både som dryck och som område att besöka!! Jag älskar champagne! Denna magiska pärlande dryck som kan serveras till alla maträtter likväl som att bara sitta och njuta… Champagne skall drickas ofta!

Denna gången valde vi att hyra en lägenhet i Avize hos Veuve J Launad. Perfekt lägenhet på alla sätt och vis, enda minus var att där inte fanns någon trädgård till hundarna och att trappan upp till lägenheten var lite läskig och hal, men annars tip-top! När vi kom på kvällen så var kylen full av champagne så det var bara att välja och vraka.

Cuvee Marie-Joséphine Champagneflaska — *Cuvee Marie-Joséphine*

Cuvee Marie-Joséphine 50% chardonnay och 50% pinot Noir. Överraskande god trots enormt ful etikett! Klart prisvärd!

Kommer man fram sent på kvällen så vill man bara sjunka ner i soffan med ett glas god champagne och bara njuta.

Epernay och Janisson Baradon

Dagen efter åkte vi in till Epernay, en fantastisk liten stad! Vill man leka turist så finns de stora husen Möet Chandon, Mercier, Pol Roger, Perrier Jouet på Avenue de Champagne. Den stora paradgatan med de vackra villorna. Det finns små independent butiker och det finns såklart den butik man bara måste besöka när man är i Epernay. Madame Salvatores champagnebutik som numera drivs av dottern och barnbarnet. Vi valde dock att göra ett besök hos Janisson Baradon och ta en provning där.

Janisson Baradon - Champagneflaskor i rad på en hylla — *Janisson Baradon*

Vi har vid ett flertal tillfällen smakat deras single vineyard-champagner ”Toulette” ”Tue Boeuf” och ”Conges” och aldrig blivit sådär jätteimponerade. ”Tue Boeuf” är ok att dricka men som jag sagt innan, det är inga stora viner. Vi provade oss igenom ett antal champagner och gick därifrån tomhänta och nöjda med det. När provningen egentligen var slut så ville damen i butiken absolut att vi skulle prova deras nya champagne, också en single vineyard (glömt vad den hette – så mycket imponerade den) och hon berättade storyn bakom vinet. Familjen hade velat bygga ett hus och ansökt om bygglov men ej fått det så då bestämde de sig för att sätta vinplantor istället. Hmmm… 500 kronor för en single vineyard med 4 åriga stockar.

Erick De Sousa i Avize

Ett bokat besök som däremot var fantastiskt trevligt var hos den ekologiska odlaren Erick De Sousa i Avize!

Vi blev väl mottagna av sonen, Valentin, som guidade oss igenom hela provningen, berättade om deras filosofi både i vingården och i vineriet.

Vi startade med deras Brut Tradition, en cuvee på 50% Chardonnay, 40% Pinot Noir och 10 % Pinot Meunier. Ren, snygg och drickbar alla dagar i veckan! Denna följt av; Grand Cru Reserve Blanc de blanc, 100% chardonnay och en blend av 2-3 årgångar med minst 25% reservvin. Brut Rosé, 90 % chardonnay och 10 % Pinot Noir, en riktig sommar rosé! 3A, 50% chardonnay från Avize, 25 % Pinot Meunier från Aÿ och 25 % Pinot Noir från Ambonnay. De tre A-byarna. Fantastiskt vin och jag ville bara köpa, köpa, köpa, men det var tyvärr slutsålt… Mycorhize, ekfatslagrat, vildjäst, biodynamisk odlat och det finns bara i 1212 flaskor. Underbart vin! Till sist fick vi testa två olika Cuvee des Caudalies, en non vintage och en 2008. Magic in a bottle!

Det finns mycket att prova i Avize

Är ni i Avize så måste ni boka in ett besök här! Rekommenderas starkt! Vi hann även med två snabba besök hos favoriterna Egly Ouriet och Paul Dethune som båda ligger i byn Ambonnay. När vi åkte från Champagne passade vi även på att besöka Domaine Collet/Champagne Anthime som ligger i Fontaine-Denis som i sin tur ligger lite sydväst om Sezanne. Det är tre bröder, Florent, Vincent och Thomas som tagit över sin pappa Renés vingård. (Fast René finns fortfarande med i bilden och fungerar som bro mellan generationerna där han sitter på kunskapen och bröderna för det nya, innovativa) När René hade vingården sålde de mestadelen av druvorna till cooperativet Nicolas Feuillatte, men efterhand som bröderna kom in i rörelsen så behöll de mer och mer av druvorna och nu behåller de allt. De är nytänkande killar som jobbar mycket med ekfat. Nästa gång vi tittar in hoppas jag att deras långlagrade ratafia (ekfat) skall ha blivit klar för försäljning.

Domaine Collet/Champagne Anthime jobbar både med nya ekliggare.... — *De jobbar både med nya ekliggare….*

Tradiotionella ekfat hos Domaine Collet — *…som med traditionella ekfat*

Är ni nere i Sezanne området så rekommenderar jag ett besök hos killarna! http://www.domaine-collet-champagne.fr/en/accueil/

Födelsedag på topp restaurang Les Avisés

En av anledningarna till att vi valde att bo i Avize var att det råkade bli som så att min kära sambo skulle fylla 50 år, han älskar också champagne och jag skulle bjuda honom på en restaurang. En restaurang där de har champagnes bästa vinlista samt att ägaren gör fenomenala champagner som sambon bara älskar! Domaine Jacques Selosse!! Sonen Anselme driver tillsammans med hustrun Corinne även hotell och restaurang Les Avisés, förutom att han gör outstanding viner! Dit skulle vi gå på kvällen.

Det är en liten restaurang med 20 platser. Sommartid har de fler platser då man kan sitta ute i trädgården. Jag har aldrig någonsin varit på en liknande restaurang. Det var som att stiga in hemma hos någon annan och inte in i en restaurang. Det var lågmält, varmt, mysigt och man kände sig så omhändertagen. Först fick vi slå oss ner i de djupa sofforna innan maten….

Som att stiga in i ett vardagsrum på Restaurang Les Avisés — *Som att stiga in i ett vardagsrum!*

Nu startar kvällen rejält

Här hos Les Avisés började vi med Selosse Initial. En fantastisk champagne med renhet, djup och fyllighet! Vi blev serverade små ostsnacks och små nybakade bröd till detta.

Selosse Initial vin på Les Avises — *Magisk champagne serverade i bästa glasen*

När det sedan var dags att äta blev vi visade in i matsalen där de dukat upp till vårt sällskap. Stämningen var fortfarande lågmäld och mycket, mycket behaglig. All stress hade vi dessutom lämnat bakom oss.

Les Avisés har en meny som passar för dagen, därför vet man aldrig innan vad menyn består av, men vi blev inte besvikna!

Kvällens meny på Les Avises — *Kvällens meny*

Mannen fick välja viner hela kvällen, det var ju liksom hans dag. Så till första rätten, som bestod av halstrad pilgrimsmussla, vaktelbröst, bitar av squash, pumpafrön och kastanj på en puré gjord på butternutpumpa. Först tänkte jag att det var ju lite konstigt kanske att ha både fågel och fisk på samma tallrik men det var s.å h.i.m.l.a g.o.t.t!

halstrad pilgrimsmussla, vaktelbröst, bitar av squash, pumpafrön och kastanj på en puré gjord på butternutpumpa hos Les Avises — *Perfekt stekt pilgrimsmussla och likaså perfekt rosa vaktelbröst*

Till denna rätt valde han en champagne från Jacques Lassaigne som hette Le Cotet. Lassaigne (drivs av sonen Emmanuel) ligger i Aube, väldig nära Troyes. Tyvärr tar han ej emot besök och vinerna får man leta upp i diverse vinbutiker. Le Cotet är en single vineyard där stockarna är runt 40 år. Det är 100 %Chardonnay, vildjäst, lagrat på nya och gamla fat mellan 12-24 månader och sedan på flaska mellan 1-5 år. Nästan inget svavel är tillsatt. Vinet behövde luft innan det blommade ut. Fantastiskt vackert vin!

Nästa rätt på menyn var fisk! Ångkokt havsaborre med saffranskum, fänkål, apelsin, morot och kål. Fisken bara smälte i munnen och var dessutom kokt till perfektion.

Till denna rätten valde mannen ännu ett Selosse vin – Substance. Gjort i 3000 buteljer, gjort i ett solera system där äldsta årgången är från 1986. Ett mycket stort vin som verkligen tog plats!

Selosse vin - Substance finns endast 3000 flaskor — *Substance*

Till kötträtten valde han ett stilla, rött vin men från en av våra favoritproducenter, nämligen Egly Ouriets Ambonnay rouge från 2011. Egly Ouriet gör de absolut bästa röda vinerna i Champagne, utan tvekan. En mogen Ambonnay Rouge är som att dricka en bättre bourgogne. 2011 var en lättare årgång som var drickmogen nu men tål att lagras några år till. När vi var hos Egly och hämtade upp lite viner så hade vi även beställt detta röda vin, fast årgång 2015. Annick Egly berättade att det skulle man bara stoppa in ner i källaren och glömma bort. Framåt 2022 kunde man börja titta på det.

Kötträtten var kalv entrecote, tryffel, polenta och olika sorts kål. Nu började man bli mätt men superlativen fortsätter. Underbart, fantastiskt, magiskt…

Desserten var precis så lagom söt som man vill ha på en lyckad kväll. Det var någon mandelbotten, päron och caramellgrädde/fluff. Åååhhh….

Vilken kväll!!!

Kvällen var fantastisk på Les Avisés med underbart sällskap (Tack, ni vet vem ni är! ) och fabulöst god mat och tillika viner. Servicen var outstanding hela kvällen och stället i sig är en upplevelse i sig. När man sitter och äter så tittar man upp i köket, stilrent och snyggt kök med världens coolaste foto på väggen. Är det någon som vet vem det är på fotot så får ni gärna berätta!!??

Coolt fotogarafi i köket på Les Avises — *Vem är detta?*

Les Avisés är ett ställe som vi gärna kommer att besöka igen. Vinlistan var, i mannens tycke, det bästa man kunde se. Det var dessutom inga hutlösa påslag på vinerna alls.

Dagen innan vi skulle åka ifrån Champagne så hade vi ju ett besök inbokat hos Charles Heidsieck i Reims (Tack Victor!) och det var en liten saga i sig. Att befinna sig 12 meter under Reims vältrafikerade gator, i de oändliga crayererna (hur böjer man det ordet – crayere) och höra inget annat än absolut tystnad. Då det bara var jag, mannen och guiden så var det verkligen tyst…. Åååh ljuva tystnad…

Tills vi ses nästa gång, öppna upp en flaska champagne ikväll och njut.

Här kan ni läsa om del 1 – Jura, Del 2 – Beaujolai och Del3- Sancerre

Kram, Lena

Tre veckor i Frankrike – Del 3 Franska getter och några vinproducenter att besöka

Innan vi åkte mot Beaujolais i Frankrike var vi en vecka i Loire området, närmare bestämt i den lilla, lilla byn Frétoy, Thauvenay vid Sancerre. I den lilla byn fanns bara några hus och man fick gå några kilometer till en annan by för att handla sina baguetter men med två hundar med på resan så blev det en bra morgonpromenad för alla. Vi hade hyrt en chalet, väldigt väldigt petit, men funktionell med fullt utrustat kök med matplats, dusch, toalett och världens minsta sovrum. Dessutom låg det precis bredvid en vingård så utsikten var fantastisk. Vi hade bestämt ganska tidigt att vi skulle laga maten själva under veckan, med några undantag för luncher som bestod att varm Chevré ost sallad. Det är så gott!! Jag hade kunnat leva på det! Dock känner jag lite för Chevré ost som jag känner för Foie Gras… Det är verkligen gott men hur har djuren det?

Sancerre och getterna

Vi har varit i Sancerre, Frankrike många, många gånger men inte förrän de senare gångerna har vi haft lite som mission att leta upp de där getterna. Denna gången kände jag ett väldigt stort begär efter att få se dem så vi la en dag på det. Inte en getjävel så långt ögat kan nå! Vi åkte till och med till en så kallad Crottin men icke! Där finns små fina butiker där du kan köpa getost i alla de former, men själva geten lyser med sin frånvaro. Nu var det i och för sig december månad, men för årstiden var det milt och dessutom så såg vi inga djurstallar ens där getterna kunde tänkas bo i och vi hörde inga getter och vi har aldrig sett några getter även om vi varit där i augusti månad! Jag vet inte om det är sant men någon berättade att getterna aldrig får vistas ute för de ger mer mjölk om de är inomhus och är det på det viset så är det riktigt, riktigt illa…. Förstår ni mitt dilemma?

Inga getter men fantastiska viner

Inga getter men väl vin! I Sancerre-området odlas Sauvignon Blanc och Pinot Noir. De röda vinerna är väl inte det man åker dit för men deras sauvignon blanc viner…. Wow! Druvan man antingen hatar eller älskar med sina distinkta toner av kattkiss, krusbär, svartvinbärsblad…. Jag älskar det. Verkligen älskar. Området delas upp i Sancerre, Pouilly Fumé, Menetou Salon, Reuilly och Quincy där Sancerre och Pouilly Fumé anses vara de bästa. Vinerna är lite fetare, lite större i Sancerre medan de i Pouilly Fumé anses vara lite elegantare med mer mineralitet och stramhet.

Domaine Laporte i Saint-Satur

Jag tänkte börja berätta om Domaine Laporte i Saint-Satur i Frankrike. Anlades 1850 och har varit i Laportes ägo fram till 1986 då Henri Bourgeois köpte firman. Estate Laporte är ekocertifierad och de har ett nära samarbete i vinkällaren och därför är det höga kvalitetstänket detsamma. Båda har även odlingar på Nya Zeeland. Vi fick en grundlig provning av alla deras viner och vi blev glatt överraskade över den höga kvaliteten till bra priser. Rena, snygga viner både från Sancerre, Pouilly Fumé och Nya Zeeland. Priserna låg i genomsnitt runt 15 euro per flaska och det känns som ett väldigt bra pris.

Dessa kan jag varmt rekommendera:

Le Grand Rochoy – vit Sancerre
La Comtesse – vit Sancerre på sent skördade druvor
La Vigne de Beaussoppet – vit Pouilly Fumé

”storebror” Henri Bourgeois i Chavignol

Såklart var vi då hos ”storebror” Henri Bourgeois i Chavignol i Frankrike med! Det är ett av de mer proffsiga ställen att ha provning på. De besitter en enorm kunskap och skulle de gå bet på en fråga så tar de snabbt reda på svaret. Det finns nog ingen som har mer druvtypiska viner än Henri Bourgeois! Man får prova riktigt många viner och när de märkte att vi var intresserade och kunniga så åkte lite äldre årgångar fram så man kunde se vad ett ungt vin hade för potential. Är ni nere i Chavignol så måste man besöka dem! Vill man sedan äta en rejäl lunch så finns ett perfekt ställe nere i byn som jag dessvärre glömt namnet på men de hade den godaste coq au vin jag någonsin ätit och den var gjord på riktig ungtupp som sig bör.

*Trevlig provning av Henri Bourgeois viner*

Till och med spottkoppen var fantastisk! Liten, nätt och behändig och dessutom snygg! Föll handlöst för den så jag har bett min väninna att försöka dreja några till mig.

Domain Didier Dagueneau i Saint Andelain

Det besök som gjorde starkast avtryck på oss denna gången var när vi lyckades få till ett besök på Domain Didier Dagueneau i Saint Andelain i Frankrike. En riktig kult producent! Vi har varit där förut och träffat Didier själv, en mycket speciell man som gjorde fantastiska viner och gick sin egen väg. Han odlade biodynamiskt och filosofin var att vinerna gör sig ute i vinodlingen. Han hade inget behov av att skaffa sig vänner, han ville istället göra de bästa sauvignon blanc vinerna som det bara gick! Han var den första, mig veterligen, som sålde ett Pouilly Fumé vin på oympade stockar. Asteroid. Detta säljs för runt 4-5000 kronor från gården. När det väl finns att få tag på. Det görs i väldigt små kvantiteter. Didier var mer som en äventyrare än bara en vinbonde. Han körde hundspann på vintrarna och hans hundar bodde i gamla ektunnor som han gjort om till hundkojor. Han körde motorcykel och flög flygplan. Dessvärre var det också det som tog hans liv alldeles för tidigt. Han störtade med ett ultralätt flygplan i Cognac-regionen och dog, endast 52 år gammal.

Vinfat av modern tappning

Hans två barn, Louis-Benjamin och Charlotte, driver tillsammans vingården, i samma anda som sin far gjorde. Fast slädhundarna är borta och alla deras fina hundkojor av ekfat är också borta. Men hur som helst så lyckades vi få tid för ett besök! Först en rundtur i deras fatkällare där de har lite speciell form på sina ekfat.

Cigarrformade ekfat hos Domain Didier Dagueneau i Saint Andelain — *Cigarrformade ekfat*

Men man måste hänga med i utvecklingen så de hade införskaffat ett ägg i ek!

Därefter gick vi ut till övriga vineriet där de hade alla ståltankar och där fick vi smaka alla viner som låg på ståltank (2016). Mycket intressant och väldigt lärorikt. När vi fått smaka igenom tankarna fick vi en ”vanlig” provning av vinerna; Buisson-Renard, Silex, Pur Sang samt en ny cuvee som Louis-Benjamin gjort och Les Jardins de Babylone från deras egendom i Jurancon. Fantastisk provning av både nyare och lite äldre årgångar.

Efter två timmar fullpackade med information och viner åkte vi lyckliga därifrån med lite viner i bagaget. Hade vi kunnat så hade vi köpt mer men nästan allt var slutsålt, men vi fick med oss lite i alla fall.

Sammanfattning av Sancerre med omnejd i Frankrike. Det är ett fantastiskt ställe och väldigt vackert! Där finns massor av producenter att besöka och restauranger i alla prisklasser. La Tour i Sancerre är en 1-stjärnig restaurang som är väl värt ett besök! Vi har varit där för några år sedan och maten är outstanding! Sedan måste man ju hoppa in och ta en varm getostsallad någonstans…. Det är ju så gott…

Nästa gång avslutar vi resan med där vi började, nämligen i Champagne, Frankrike där vi hade ett besök på Les Avises när mannen fyllde 50!

Här kan du läsa om Del 1 Jura och Del 2 Beaujolais

Här kan du lästa om Del 4 – Champagne

Kram, Lena

Bar Deco – Vad sägs … krypa in i mörkret?

Vad sägs om att krypa in i mörkret en stund? Det gjorde jag i måndagskväll med min mamma, syster och dotter. En tjejkväll framför bioduken till ”The Great Showman”. En film med värme, kärlek, glädje, sorg, sång och dans. En riktigt feelgood film med andra ord.

Vi sjunker ner i sköna fåtöljer

Nu besökte vi ju inte vilken biograf som helst utan Malmös enda Biobar – Bar Deco på Spegeln. Salongen har 30 Sköna fåtöljer att sjunka ner i, dämpad belysning och dessutom en bar inne i salongen. Man har möjlighet att köpa med sig in från Bistron i form av småplock, räkmacka, varm mat, kaffe, kaka, popcorn, vin, öl, bubbel. Själv tog jag en tallrik med Medelhavs goda chark, oliver och en fantastik god fetaoströra och lite bröd. Ett glas rött fick också följa med mig in. Vad kan väl kännas mer lyxigt en måndagskväll?

Bar Deco salongen med sina sköna fåtöljer — Bar Deo salongen med sina sköna fåtöljer

Dämpad Belysning mellan fåtöljerna i Bar Deco salongen — Dämpad Belysning mellan fåtöljerna

Goda småplock att ta med in i biosalongen — Goda småplock

Bio baren i salongen Bar Deco — Bio baren

Art Deco feeling

Salongen är smakfullt inredd i Art Deco anda, fåtöljerna är breda och sköna och har ett bord mellan sig och dessutom gott om plats för benen. Sitter man längst fram finns det fotpall till stolarna. Inget stim och stoj i salongen och under filmens gång och kan man dessutom enkelt gå ner till baren och köpa sig lite påfyllning. Bio med massor av plus i kanten.

Smått och gott i Bistron

I Bistron ute i foajén finns småplock, räkmacka, varm mat, kaffe, kaka, godis, nötter, popcorn, läsk, vin, öl, bubbel m.m. I Bar Deco salongen får du dessutom ta det med dig in. Känns väldigt mysigt att sitta där i den dämpade belysningen, med en god film och lite gott att äta och dricka.

Starta med ett glas vin på en måndag på bion — Starta med ett glas vin på en måndag

Art Deco detaljer

Biograf Spegeln finns i den gamla biografen från 1934 Alcazar, dock något ombyggd under årens och bio historiens gång. Den är mjukt inredd i 20 tals anda och hyser Pianobar ( någon dag i veckan), bistro och 3 biosalonger. Här kan du uppleva Opera från Metropolitan, Teater från London, Konserter, Balett, konst, film, eventsbio med sing-along, filmquiz för den kunniga. I bistron finns möjlighet att äta lunch och middag eller ta en mysig fika. Kvalitetsbiograf när den är som bäst.

Så tveka inte, kryp in i mörkret och mys!

Kram Kajsa

Tre veckor i Frankrike del 2 – Beaujolais – Lite viner och restaurangbesök

Innan vi åkte till Chateau Chalon så var vi Beaujolais, ett distrikt i de södraste delarna av Bourgogne. De är kanske mest kända för Beaujolais Nouveau, ett lätt, fruktigt vin som alltid släpps den tredje torsdagen i november. Druvan är Gamay. Somliga hävdar dessutom att den i bästa fall kan liknas vid en Pinot Noir från Bourgogne.

Vänliga och hjälpsamma

Det finns 10 st cru-byar i Beaujolais och på dessa viner får man sätta ut bynamnet på flaskorna. Det är också från dessa byar som de bästa vinerna kommer från. Det är inte speciellt fancy i vinerierna och vinerna är dessutom inte speciellt dyra heller. Vi hittade Domaine de la Plaigne som vi ville besöka. Människor är väldigt snälla och hjälpsamma i vindistrikt, så en dam i en butik tog sig tid att ringa dem. En man som var vän med damen, tog sig tid att visa oss vägen dit så det var bara för oss att följe efter hans bil. Vi hade aldrig hittat dit om inte han visat vägen så det tackar vi för! Efter en rundtur i vineriet gick vi ner i källaren och hade provsmakning.

Domaine de la Plaigne, Beaujolais — *Domaine de la Plaigne*

Rena, bra viner som tålde lagring. De hade viner från lite olika cru-byar bland annat Morgon, Moulin a vent och Régnié. Sonen skulle väl så småningom ta över gården, just nu hade han ett fält med Chardonnay som han experimenterade med. Bästa vinet var ett fatlagrat vin.

Exellence, Domaine De La Plaigne — *Exellence som vunnit silvermedalj*

Handviftning och gester

En annan dag skulle vi till Domaine Chateau de Grand Pre. Det är en biodynamisk odling i Fleurie som gör fantastiska naturviner. Egentligen skulle vi få träffa sonen Romain (som kunde bra engelska) men då hans lilla son blivit sjuk så fick den gamla fadern, Claude, på domainen att ta hand om oss. Vilken underbar man!! Fastän han inte kunde så mycket engelska så blev det handviftningar, gester och ord istället för meningar och slutade med ett fantastiskt besök! Claude visade oss maskinparken som bestod av 4 olika traktorer (nu är jag elak men de såg ut att vara från slutet av 18oo-talet så speciellt modernt var det inte!) med diverse maskiner på för ogräshackning, plöjning etc. Han visade oss markerna och att de gödslade med hästgödsel. Han visade oss dessutom vineriet och berättade stolt om sin son som tagit miljötänket ett snäpp längre och börjar göra naturviner.

Domaine Chateau de Grand Pre provningsrum, Beaujolais — *Ett fint litet provningsrum i källaren*

Vinerna var mycket rena och packat med frukt. Naturviner av bästa sort!

Äggformat är det nya runda

Cuvee Sputnik är jäst på en så kallad äggformad tank, som är mycket populär bland vinmakare just nu. Finns i olika material och storlekar. Just detta ägget fick vi inte se då det stod i en annan byggnad. Namnet kom efter att det här ägget hade anlänt till gården och Claude tyckte att det såg ut som om Sputnik hade anlänt! Några timmar senare körde vi därifrån, glada och nöjda och med en ny vän i Claude.

Beaujolais ligger mellan Bourgogne och Rhone kan man säga och jag tänkte att vi kunde ta en endagsutflykt till Bourgogne. Dels för att se om vi hittade en speciell vinbutik som vi handlat i för 10 år sedan och dels för att se om vi hittade någon ny trevlig producent. Vi hittade tyvärr inte vinbutiken men väl en ny, lite hipp producent! Chateau de Citeaux och deras vinmakare Philippe Bouzereau!

Chateau de citeaux i Mersault, Beaujolais — *Chateau de citeaux i Mersault*

Slottet var stängt och egentligen deras lilla butik med, men vi ringde och de kom ner och öppnade deras lilla butik, till vår stora lycka! Vilka viner!! Mamma Mia! Meursault har också haft otur med väder i likhet med andra delar av Frankrike så många av vinerna var slut då de fanns i mindre kvantiteter. Men detta är verkligen en vinmakare att hålla ögonen på!

Smygfoto vid en kult vinmakare

Innan vi åkte tillbaks till vår lägenhet var vi bara tvungna att åka till världens kultställe om man är vinintresserad. Få förunnat att få komma in, vi tillhör inte den skalan så vi fick nöja oss med att stå utanför.

*Jag utanför Romanee Conti´s vingård. Kult!*

Boka bord?? Det är ju så tomt

Sista kvällen skulle vi gå på byns restaurang Auberge de Corcelles i Beaujolais. De har fått bra omdömen överlag och de hade en spännande vinlista. Jag hade läst någonstans att det vore en god idé att boka bord, men jag tänkte att det är december månad… Inga turister mer än vi och om vi är där när de öppnar klockan 19.00 så skall det väl inte vara några problem?

Corcelles en beaujolais by night, Beaujolais — *Corcelles en beaujolais by night….*

När vi kom dit stod en man utanför och rökte. Han frågade om vi hade bokat bord. Neeeh, svarade jag och tittar in i den tomma lokalen. Mannen svarar att det tyvärr är fullbokat ikväll men att han skulle höra med chefen. Han gick in och kom ut bara en liten stund senare och sa att tyvärr. Vi måste sett jättebesvikna ut och jag frågade om det fanns någon annanstans i byn där man kunde äta. Han ursäktade sig igen, gick in i restaurangen och efter en lite längre stund kom han ut igen och sa att om det var ok att vi satt vid det bordet (pekar in på ett bord i restaurangen som var placerat strax bredvid köket) så kunde vi få plats. Inga problem för oss!! De dukade upp fint på vårt lilla bord och vi slog oss ner.

Auberge de Corcelles innan den blev fullsatt, Beaujolais — *Resten av restaurangen såg ut såhär men efter bara en halvtimme var det fullt.*

Den vänliga mannen som ordnade så vi fick plats visade sig vara kocken! Vi tog en tre rätters meny med ett lokalt vin. Vinet kom från en producent som vi försökt få till ett besök hos men inte lyckats, så till vår stora glädje fanns vinet på restaurangen! Jean Foillard – Morgon Cote du Py 2015

Jean Foillard - Morgon Cote du Py 2015 — *Jean Foillard – Cote du Py*

The gang of four

Jean Foillard tillhör ”The gang of four” det vill säga Jean Foillard, Marcel LaPierre, Guy Breton och Jean-Paul Thevenet. Dessa fyra rebeller återgick till de naturliga sätten att odla och tillverka vin. De använde sig av gamla stockar, de använde inga bekämpningsmedel ute i vingården, rigorös gallring, sen skörd och bara de bästa druvorna skördades, inga tillsatser i vinerna, lite eller inget svavel. Kermit Lynch kallade dem för The Gang of four och namnet har hängt med sedan dess även om Marcel LaPierre gick ur tiden 2010. Marcels barn har sedan övertagit hans vineri och odlar i samma anda.

För att återgå till vinet på restaurangen. Gjort på 60-åriga stockar från superläget i Morgon, Cote du Py. Det var årgång 2015, fortfarande ett mycket ungt vin så när vi fick fram vinet till bordet hällde servitrisen upp vinet på en karaff för att det skulle luftas innan maten.

Läcker karaff til vinet — *Världens häftigaste karaff?*

Wow!! Fullpackat med kaxig frukt och lång, kryddig eftersmak med sammetslena tanniner! Vinet finns i några butiker i Sverige för 279 kronor. Det är bara att passa på att köpa!!

Svart salt

Till förrätt fick vi ugnsbakad foie gras (anka) och det var här jag handlöst blev förälskad i det svarta saltet!

Vi fick en rejäl bit av foie gras och det var fantastiskt gott fastän otroligt mycket. Hade önskat mig en hälften så stor bit. Det svarta saltet var dessutom en nyhet för mig. Det var mycket salt i smaken och det passade bra till det feta. Jag vet inte varifrån detta saltet kom ifrån, men här hemma har jag hittat ett svart salt från Spanien.

Varmrätten var kalvbräss med tryffelmos. Även här fick vi in en rejäl bit! Jag har bara ätit kalvbräss några gånger innan och då fått det i små, små portioner, men inte här inte! När jag var liten fick man höra att det var hjärnan på en stackars kalv som man åt, men det är inte hjärnan utan en mjuk körtel som sitter i halsen på diande kalvar. Kalvbräss är så mjäll och mild i smaken som nästan påminner om gräddmjölk och bara smälter i munnen. Tryffelmoset var dessutom fullpackat med svart tryffel.

Sedan var det dags för ostar.

Jag älskar ost men…

Jag älskar ost! Jag äter dessutom alldeles för mycket ost och vankas det ostbricka så är jag i himmelriket. Men…. Jag smakade på alla ostarna, det gjorde jag och det var inte det att de var starka på något vis men de hade alldeles för mycket smak! Så sambon fick äta upp dem och han tyckte de var goda. Vi fick även in en annan variant på ost.

Det var en form av färskost som inte smakade så mycket och såsen kändes som grädde eller något liknande. Jag smakade på detta med men även detta fick mannen äta upp. Ibland blir det inte helt bra.

Tillbaks till barndommen

Desserten fick mig att tänka på min barndom! Fattiga riddare fast här på lite franskt vis i form av stekt brioche och en kula glass. Går dessutom hem alltid. Mannen tog en liten fruktkompott som passade honom alldeles utmärkt, jag tyckte inte den var söt nog som dessert.

Fattiga riddare fast här på lite franskt vis i form av stekt brioche och en kula glass, Beaujolais — *Gott i sin enkelhet*

Verrine de fruits exotiques et creme fouettée, Beaujolais — *Frukt med kräm eller om man skall vara petnoga; Verrine de fruits exotiques et creme fouettée*

Överlag var det en fantastisk kväll och detta dessutom till helt överkomliga priser! Personalen var fenomenal och extra plus i kanten för att de gjorde plats för oss. Det var sista kvällen i Beaujolias och eftersom vi tar resan baklänges så blir nästa inlägg om Sancerre.

Här kan du läsa om del 1 i resan – Jura

Här kan du läsa om del 3 – Sancerre och Del 4 – Champagne

Kram, Lena

Tre veckor i Frankrike – Del 1 Jura

Hej kära vänner!

Det känns som om jag har varit försvunnen ett tag och det har jag väl i och för sig varit med. Så det blev en lite ofrivillig bortavaro här på bloggen. Jag, min kära sambo och våra två hundar åkte till Frankrike i december månad dels för att fira sambon som fyllde 50 och dels för att plocka upp lite champagner som jag beställt. Vi skulle dessutom varva detta med lite ledighet och massor av studiebesök. Jag hade ju tänkt uppdatera efterhand, men…. ödet ville annorlunda! Min dropbox hade bestämde sig för att inte vilja samarbeta alls medan vi var utomlands, så jag kunde inte ladda upp några bilder. Väl hemma i Sverige igen så bestämde sig telefonen för att bara dö. Sedan gick jag och fick ett diskbråck så julen har varit lite sisådär… Men mitt i allt så hittade jag i alla fall mina bilder från resan på Google foto så äntligen kunde jag sätta igång med mina inlägg! Bättre sent än aldrig.

Chateau Chalon, Jura, Frankrike — *Chateau Chalon – en gammal by*

Vi börjar väl bakifrån i Jura

Vi börjar väl bakifrån tänkte jag. Sista etappen på vår resa var Chateau Chalon i Jura. Just Chateau Chalon är en liten by som ligger högst uppe på ett litet berg. Det är även en appellation i distriktet Jura som ligger i västra Frankrike. Vinerna där är dessutom väldigt speciella. Antingen så gillar man dem eller så gör man det inte. Eftersom de är gjorda i en oxidativ stil, lite som sherry. Speciellt för Jura är Vin Jaune – det gula vinet som alltid är gjort på druvan Savagnin. Står det dessutom Chateau Chalon på flaskan så kommer druvorna enbart från denna by. Vinet jäser på gamla fat och lite kort och förenklat så bildas en speciell jäst som kallas flor eftersom det blir som en hinna som ligger över vinet. Chateau Chalon vinerna måste lagras minimum 6 år på fat och de fylls inte på som man gör i andra distrikt. Flaskorna innehåller inte 75 cl utan 62 cl. Det sägs att det är den mängd som finns kvar av en liter vin efter 6 års lagring på ekfat.

De gör även ett vitt dessertvin som heter Vin de Paille. Där skördar man druvorna (chardonnay, savagnin, poulsard) och låter dessa torka på halmmattor för att sedan pressas på vintern. Magiskt gott! Men även viner i ”vanlig” stil har blivit populärt. Dessutom så finns det otroligt många biodynamiska vingårdar där. Tyvärr har de under senare år haft otrolig otur med vädret. Det har varit frost i maj månad, det har kommit hagelskurar och förstört skördarna så vissa odlare har kanske gått miste om 80-90% av skörden!

Vinfälten i Jura under vintertiden — *Det är grymt brant och allt arbete sker manuellt*

Ostfondue är ett måste i Jura

Är man i Jura så måste man äta ostfondue. Så en dag tog vi oss till Arbois, en lite större ”stad” än vad Chateau Chalon är. Vintertid så ser staden ganska nergången ut fastän jag hoppas att det bara för att vi var där off-season. Vi hade ganska svårt att hitta en restaurang som var öppen men efter att ha vandrat runt ganska länge, hittade vi en – La finette. Det var ett rejält hak med obekväma stolar och massor av folk. Såklart skulle vi ha Fondue au comte och till detta Salade verte och assiette franc-Comteoise. Till detta tog jag ett glas vanlig Savagnin medan mannen tog ett Vin Jaune.

Detta här brödet skall man bryta i lagom små munsbitar, trä på ett spett för att sedan doppas ner i grytan med kokande comté ost.

Comtéost i fonduegryta ett måste att äta när man är i Jura — *Comtéost i fonduegryta. Inget för den känsliga magen!*

Vi fick även en tallrik med lokala charkuterier och en skål med sallad. Det är så vansinnigt gott att man bara äter och äter. Det fanns nästan ingenting var kvar av osten i grytan när vi gick och då fick man ta på lilla skämsmössan för att man ätit så mycket kalorier. Fastän det händer ju inte så ofta som tur är.

Jag är ingen kaffedrickare egentligen, men då jag valt fel vin till denna rätten, (skulle lyssnat på mannen som sa att osten krävde nog sin Vin Jaune, det finns en anledning till att man kombinerat dessa två) så kände jag att jag behövde något som dämpade all ost. Café au lait verkar ju lite mesigt och bra. Kaffe med mycket mjölk och dessutom kan jag hälla i så mycket socker jag vill.

Fransk café au lait i Jura — *Fransk café au lait…*

Det var ju inte riktigt som hemma i Sverige eftersom här fick man in en espresso och en liten kanna med varm mjölk. Café au lait. Kaffe med mjölk. Simple as that.

Hirsinger Choklad är som en dröm

På vägen till bilen så råkade vi gå förbi en chokladaffär. Det var inte vilken chokladaffär som helst utan Hirsinger. Édouard Hirsinger är 4 generationens ”chocolatier & pastry maker” och dessutom en av de få i Frankrike som tilldelats MOF. (Meilleur Ouvrier de France). Jag var ju bara tvungen att gå in!!

Det var som ett himmelrike för en chokladälskare!! Såklart hade min telefon laddat ur så jag kunde inte ta några bilder i butiken, men väl hemma i stugan kunde jag ta lite bilder.

Inköp på Hirsinger i Jura — *I påsen fanns…*

Kartongen från Hirsinger i Jura — *…en liten kartong och i kartongen fanns…*

Ljuvlig bakelse från Hirsinger i Jura — *…denna ljuvliga, ljuvliga bakelse…*

ed crunchy botten, karamell, chokladmousse, choklad och jordgubbspulver... — …*med crunchy botten, karamell, chokladmousse, choklad och jordgubbspulver…*

Det var inte billigt, tro inte det, men en sådan fantastisk smakupplevelse att det var värt varenda krona! Jag köpte 2 av dessa bakelser och en mörk chokladkaka…

Mörk choklad från Hirsinger i Jura — *Mörk choklad av bästa sorten*

…och detta kostade 200 kronor. Men gott var det!

Jura är fantastiskt på alla sätt och jag tror att på sommaren är där riktigt vackert. Maten och vinerna är spännande, människorna trevliga och vi kommer att åka dit igen. Från Malmö är det ungefär 140 mil. En god idé är att dela upp resan i två etapper.

Det var lite om Jura detta, nästa gång skall jag berätta m Beaujolais, lite Bourgogne och en fantastisk liten restaurang i Corcelles-en-Beaujolais!

Här hittar du till del 2 – Beaujolais

Här kan du läsa om del 3 – Sancerre

Här kan du läsa om del 4 – Champagne

Kram, Lena

Avsmakningsmeny i Gdansk – med smaker som förför

Min sambo fick en weekend resa i födelsedagspresent och dessutom passade jag på att boka in den på helgen jag själv fyllde år. Perfekt att slå två flugor i en smäll tyckte jag och bokade in oss på en avsmakningsmeny hos Restaurang Ritz i Gdansk, Polen. Eftersom kökschefen på restaurangen är Barbara ”Basia” Ritz som vann den första omgången av Masterchef i Polen, vilket gjorde det lite mer spännande inför kvällen. Klockan 19 på lördagen steg vi in genom dörren och blev varmt välkomnade, fick hjälp med våra jackor och sen visade de oss till vårt bord. Det var ganska lite gäster just när vi kom, men under kvällens gång så tätnade det på till en full restaurang.

Barbara Basia Ritz - Lånad bild — Barbara Basia Ritz – Lånad bild

Bordet var dukat fint med menyn vid sidan om med siden snöre runt på restaurang Ritz i Gdansk — Bordet var dukat fint med menyn vid sidan om med siden snöre runt

Fint dukat och menyn i en rulle

På plats vid bordet var det fint uppdukat, med menyn i en rulle med rött sidenband vid sidan av tallriken. Först kom det lite bröd med en krämig färskost innan den första rätten kom in.

De körde på i snabb takt när vi kom så man kan säga att de inte låg på latsidan här inte. Första rätten som serverades var Rödbets ”flakes” med en krämig getostcréme , grön fikonsenap och valnötter, Rosévinsreduktion och Porcinisalt. Det var viktigt enligt kocken att äta den lager för lager….och här blev vi dessutom helt sålda av smakerna, så gott (trots att jag inte är speciellt förtjust i getost)! Vinet det var ett Riviani, Pinot rosé ett Spumante från Vidor, Italien. Tyckte rätten var super snygg att titta på och riktigt kul upplagd.

Rödbets "flakes" med krämig getostcréme , grön fikonsenap och valnötter, Rosévinsreduktion och Porcinisalt på restaurang Ritz i Gdansk — Rödbets ”flakes” med krämig getostcréme , grön fikonsenap och valnötter, Rosévinsreduktion och Porcinisalt

Nästa rätt för kvällen var Pilgrimsmussla på Jordärtskockspuré med solrosfrö och Porcinisås. Vinet som serverades till var en Chiantari IGP, Chardonnay, Vigneti Zabu från Sicilien, Italien. Härliga lena och mjuka smaker som dessutom bara smälte i munnen.

Chiantari IGP, Chardonnay, Vigneti Zabu från Sicilien, Italien

Åååååh…uuuuuhm…..

Tredje rätten var Havsabborre på en bädd av potatis, Hokkaido pumpa, lök ragu, rostade pumpafrön, krispig kål och en svart kumminsås. Vinet var ett Rimapere, Sauvignon Blanc, Baron Edmond de Rothschild, Marlbourough, New Zealand. Jag kan säga att medans vi åt av alla de goda rätterna, var vi helt hänförda över smakerna som dessutom sammansatts till perfektionism. Dessutom var allt serverat med ett väl passade vin därtill. Det var många åååh och uuuhhhmmm under kvällen från vårt bord.

Rimapere, Sauvignon Blanc, Baron Edmond de Rothschild, Marlbourough, New Zealand

Stämningsfullt och fantastiskt gott på Restaurang Ritz, Gdansk — Stämningsfullt och fantastiskt gott

En liten bit av himmelriket väl värd att vänta på

Mellan tredje och fjärde rätten var det ett lite längre break. Fast man brukar säga att den som väntar på något gott väntar dessutom aldrig för länge. In kom den Irländska lammfilén på en bädd av solrosfrörisotto, med snabbfriterad Ostronskivling och en mörk chokladsås med chilin ( Piement déspelette). Vinet var det allra bästa inför kvällen, Zolla DOP, Primativa di Manduria, Vigneti del Salento, Puglia, Italien. Risotton på solrosfrön smakade riktigt gott och lammet var super mört som om vi åt en liten bit av himmelriket.

Zolla DOP, Primativa di Manduria, Vigneti del Salento, Puglia, Italien

Irländska lammfilén på en bädd av solrosfrörisotto, med snabbfriterad Ostronskivling och en mörk chokladsås med chilin ( Piement déspelette)

Inför desserten hade vi förvarnat att sambon är diabetiker, så om de kunde ordna något lite mer sockerfritt. Min dessert som kom in var en Crème Bruleè med en kaffeglass och en liten kaffelikör till, Cema Alpina, inte speciellt sockerfritt. Mannen fick istället en varm Brieost och Camembert, mörka kex och lite vindruvor istället, vilket kändes som ett bra alternativ. Vi tyckte det tog väldigt länge innan vi fick in sista rätten, lite så vi satt och skruvade på oss. Vinet var slut i glaset och man började faktiskt undra.

Med pompa och ståt!

In kom de, alla från servisen med raketer och sång till födelsedagsbarnen i ära, så blev man ju helt exalterad och rörd. De var dock lite konfunderade över att det var bådas födelsedag, men vi förklarade hur vi fyllde år och sen njöt vi av den sista rätten för kvällen.

Både menyn och vinet var i perfekt harmoni och vi fick en fantastisk kväll. Rekommenderar er varmt att gå dit om ni är i Gdansk, för ni lär inte bli besvikna. Supertrevlig personal, god service och en meny ”to die for”. Vi släntrade ut i Decembernatten lite luriga av vinet men så nöjda med kvällen. Smakerna dröjer sig fortfarande kvar och vi fick oss en riktigt fint födelsedagsfirande både jag och mannen.

Kram Kajsa

Ps. Om ni vill läsa lite mer om Gdansk, så hittar ni om julmarknaden och den goda polska maten här Ds.

Julmarknad i Gdansk med smak av Polen

I helgen var jag och min sambo över för en weekend med julmarknad i Gdansk. En skön helg att bara vara, gå på julmarknad och dessutom äta en 5 rätters avsmakningsmeny hos första vinnaren till Masterchef Polen (mer om det lite senare här på bloggen).

Väldoftande matstånd på Julmarknaden i Gdansk

En kyss under Misteln

Julmarknaden är fylld med små julbodar som säljer allt från varma pälsmössor, smycken, chokladverktyg, polska maträtter, kanderade nötter, och dessutom mer därtill. Barnen åker kälke på en konstgjord backe, sitter i tomtens stol och vi fick pussas under misteln i ”Miseltoe Haven”. I varje hörn doftar det dessutom underbart av maten och man kunde ju inte låta bli och testa ett par av deras rätter. Dessutom glittrar hela staden av allt julpynt och julkänslan är omhuldande mysig.

Ett av flera matstånd på julmarkanden i Gdansk

Det doftade förförisk gott av all mat på julmarknaden, Gdansk — Det doftade förförisk gott av all mat på julmarknaden

Vi testade deras Pierogi -pirogerna som finns som förrätt, huvudrätt, efterrätt – ja alla sorters piroger man kan tänka sig. Vi testade den köttfyllda med stekt lök till. Den var förföriskt gods! Provade dessutom även en pirog fylld med vit ost, som var lite söt. Den föll oss inte lika mycket i smaken.

Soppa i bröd

Zurek – deras traditionella råg soppa med vit korv, skinka, svamp och kål serveras i ett bröd. Doftar förföriskt, ser lite beige ut men smakar himmelskt gott. Som vanligt är jag lite skeptisk när mat ser tråkig och grå ut, men den var dessutom allt annat än tråkig att äta. Dessutom så läckert att den serveras i ett bröd.

Zurek - deras traditionella råg soppa med vit korv, skinka, svamp och kål som serverades i ett bröd — Zurek – deras traditionella råg soppa med vit korv, skinka, svamp och kål som serverades i ett bröd

Lite här och var står de och grillar små ost knyte – Serek, Grillad ost, med en skarp och tydlig rökt skinksmak med Tranbärssylt till. Jag blev inte speciellt förtjust i dem, men mannen tyckte de var toppen goda.

Tyvärr missade jag dessutom att smaka Bigos, som sägs vara så otroligt gott. Kan ju hända att man styr kosan över havet för ett besök på julmarknad i Gdansk fler gånger. Det var charmigt, juligt och dessutom smakade det förföriskt gott.

Har ni någon Polsk favorit?

Kram Kajsa

Fortsätt läsa Julmarknad i Gdansk med smak av Polen