Skall vi ta oss till Kroatien?

Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt Sverige och jag älskar att vara hemma men ibland är det skönt att kunna längta bort. Att få minnas en plats som hjärtat klappar lite extra för, i detta fall; Kroatien.

Vi var bjudna till Kroatien i december förra året. Det skulle anordnas något som heter Open cellar day vilket innebär att vinodlarna har öppet hus och bjuder på vin och lite tilltugg. Vi var inte sena att tacka ja till detta! Visst, det var typ 200 mil ner men vi skulle ta det i etapper och hade ingen brådska.

Jadrolinija har båtar som seglar i hela Kroatien
Vi tog båten till Peljesac

Förra gången vi var där så körde vi hela vägen ner. Denna gången testade vi att ta färjan. Från Ploce till Trpanj tar det ungefär en timme med båt och det är så otroligt vackert. Det var i december månad, glöm inte det, och ändå kunde vi ändå sitta ute på däck under hela turen.

Vi skulle bo i Orebic, hos Marija i hennes gästlägenhet. Marija har tillsammans med sin bror, Niko Bura, en av Kroatiens bästa vingårdar så för oss var det en ära att få bli ner bjudna av henne.

Festen i Potomje

Redan nästa dag var det full rulle i det MrGudic:ska hemmet då det skulle förberedas för kvällens fest som vi var bjudna till. Vi visste inte så mycket om det hela, bara att vi skulle vara på en restaurang i Potomje klockan 18.

Lokalt band spelar kroatisk folkmusik
Vinbönderna har fest

Det visade sig att vinbönderna hyrt en lokal vinbar för kvällen och festen hölls av de lokala vinbönderna för de lokala vinbönderna. Alla tog med sig en flaska av sitt vin och det bjöds på mat, vin och musik. Vilken glädje!

Legendar sitter och funderar
Mile Kriz

Den här äldre mannen, Mile, är en legend. Han driver tillsammans med sin son, Denis, Kriz Winery och som de själva beskriver det: ”A union of tradition and modernity: the story of a family winery.” Mile är den traditionella och Denis är den moderna. Vilka fantastiska viner de levererar!

Vin leder till diskussioner
Marija MrGudic

Det här är Marija. Hon tar hand om alla och känner alla och organiserar allting till bästa sätt. Hon är varmhjärtad, vänlig och alldeles underbar.

Glädjen är stor bland vinbönderna på festen innan Open Cellar Day
Marija & Mato

Mannen i mitten är en annan liten legend, Mato ”Mr Cool” Matusko från Matusko Winery som även han gör fantastiska viner, alltså; Köp, lagra och njut.

Mato Matusko öppnar en flaska vin från Vingården i Klagshamn
Mato testar Ran 2.0

Vi är ju också vinbönder så när Mato frågade oss om vi inte hade vin med oss, svarade vi att jo, det hade vi ju. ”Spring och hämta det, det måste vi prova!” Sagt och gjort, mannen fick gå och hämta en flaska av vårt eget prestigevin; Ran 2.0 sedan var den flaskan i Matos händer. Efter att han (Mato) testat det och gett betyget ”This is fucking good” så tog han flaskan med sig och bjöd i sin tur på sina vänner.

Detta var en fantastisk kväll som är svår att beskriva, man måste nästan uppleva det själv.

Open cellar day i Kroatien

Vad jag gillar med att vara i Kroatien på vintern är att det hänger mogna apelsiner och citroner överallt på träden. I trädgård finns en liten apelsinlund och folk bjuder gladligen på sina apelsiner.

Alla har apelsiner och citroner i sina trädgårdar i Kroatien
Apelsiner!

Klockan 09.00 bar det iväg på lördagen och då skulle vi ta oss ner till Ston där denna Open cellar day skulle börja med att borgmästaren skulle hålla ett litet tal sedan brakade det loss.

Man räknade med att cirka 5000 personer skulle köra/åka runt på denna halvö under dagen för att prova vin och mat. Marija var ledare och strax efter att borgmästaren hållit tal sa hon att vi skulle köra till nästa by. Hela dagen var planerad och därmed också vilka producenter som skulle besökas. Det gällde att hålla ett steg före alla andra så man inte hamnade i värsta rusningen fick vi höra.

Milos Winery gör fantastiska viner men med en relativt hög prislapp om man inte vill lagra vinerna själv.

Nästa stopp var Edivo Wine som är kända för sina Navis-viner. Dessa viner lagras i vattnet och i ärlighetens namn så vet jag inte om det mest var en reklam-grej eller om det verkligen blir bättre viner av att lagras i vatten. Men det var en kul grej och det var lite häftigt att se.

Är ni någon gång på Peljesac så besök Matusko Winery! De har viner för alla plånböcker och är väldigt goda och välgjorda.

På tur i Dingac

På måndagen åkte vi iväg med Marija till ett av de bästa vinodlingslägena på Peljesac, nämligen Postup och Dingac. För att komma till just Dingac så kör man genom en smal tunnel, cirka 400 meter lång, genom berget för att komma ut på andra sidan.

Det är vansinnigt brant, vägen är smal och det är med hjärtat i halsgropen man åker där.

Bil som landat på taket i vinodlingen, Dingac läget, Kroatien
Det ligger en bil i vinodlingen

Ja, denna synen möttes vi av när vi kom ut genom tunneln. Någon överförfriskad person hade under lördagen valt att ta vägen genom tunneln. Enligt Marija hade ingen blivit skadad, inte mer än bilen då, men ni ser?! Det ligger en frikkin bil i vinodlingen!

Utsikt över Postup läget och Orebic i bakgrunden. Vacker utsikt i Kroatien
Postup
En liten fiskeby i Kroatien
Trstenik

Hade man valt att köra den smala vägen utmed havet från Dingac så hade man kommit till denna lilla fiskeby, Trstenik. Det finns bättre vägar att ta sig dit men för den saken skull så är de inte mindre läskiga att köra på för det är vansinnigt brant på sina ställen.

Korta Katarina – Ett vineri med amerikanska rötter

Efter inbördeskriget i Jugoslavien åkte Lee och Penny Anderson från USA, till Kroatien för att hjälpa till att bygga upp infrastrukturen och skolor i dels Kroatien och dels i Bosnien Herzegovina. Väl där blev de förälskade i platsen och köpte och startade Korta Katarina. Det är del en vingård och dels har de en Villa som man kan hyra (om man är ofantligt, ofantligt rik) för att ha fest eller bara semester.

Vi valde att bara åka dit för att prova vin och få en tur i deras vinkällare.

Ekfat i källaren på Korta Katarina i Kroatien
Vinkällaren hos Korta Katarina
Vinprovningen skedde i deras vinprovningsrum med utsikt över den vackra trädgården
Vinprovning
Butiken på Korta Katarina i Kroatien med alla flaskor i snygga ställ på väggen.
Butiken

Ibland kan man hitta deras viner på systembolaget och då tycker jag absolut att man skall testa! De gör eleganta, vackra viner även om den ”power” som jag gillar inte finns där så är det bra viner.

Vi stannade på Peljesac i 5 dagar, sedan var det dags att ta oss tillbaks till Slovenien igen, denna gången tog vi inte båten utan körde hela vägen och köpte med oss en massa apelsiner och mandariner hem.

Slovenien är ju ett annat land som vi gärna återkommer till och här kan ni läsa om första gången vi var på Hisa Franko och här kan ni läsa om när Kajsa åkte till Cap Verde. Lissabon är ett annat ställe som de gärna åker till igen och det kan ni läsa om här.

Har ni några favorit ställen som ni gärna återkommer till?

Kram och hopp om en ljusare framtid, Lena

Tre veckor i Frankrike Del 4, Älskade Champagne och topprestaurangen Les Avises

När vi åkte ner i december månad var det för två saker; vi skulle hämta upp lite förbeställda champagner hos diverse producenter och dessutom skulle vi fira sambons 50:årsdag på Les Avisés, Jacques Selosses restaurang i Avize.

Vi börjar och avslutar i Champagne

Då avslutar vi med var vi startade, nämligen i Champagne! Älskade, underbara Champagne! Både som dryck och som område att besöka!! Jag älskar champagne! Denna magiska pärlande dryck som kan serveras till alla maträtter likväl som att bara sitta och njuta… Champagne skall drickas ofta!

Denna gången valde vi att hyra en lägenhet i Avize hos Veuve J Launad. Perfekt lägenhet  på alla sätt och vis, enda minus var att där inte fanns någon trädgård till hundarna och att trappan upp till lägenheten var lite läskig och hal, men annars tip-top! När vi kom på kvällen så var kylen full av champagne så det var bara att välja och vraka.

Cuvee Marie-Joséphine Champagneflaska
Cuvee Marie-Joséphine

Cuvee Marie-Joséphine 50% chardonnay och 50% pinot Noir. Överraskande god trots enormt ful etikett! Klart prisvärd!

Kommer man fram sent på kvällen så vill man bara sjunka ner i soffan med ett glas god champagne och bara njuta.

Epernay och Janisson Baradon

Dagen efter åkte vi in till Epernay, en fantastisk liten stad! Vill man leka turist så finns de stora husen Möet Chandon, Mercier, Pol Roger, Perrier Jouet på Avenue de Champagne. Den stora paradgatan med de vackra villorna. Det finns små independent butiker och det finns såklart den butik man bara måste besöka när man är i Epernay. Madame Salvatores champagnebutik som numera drivs av dottern och barnbarnet. Vi valde dock att göra ett besök hos Janisson Baradon och ta en provning där.

Janisson Baradon - Champagneflaskor i rad på en hylla
Janisson Baradon

Vi har vid ett flertal tillfällen smakat deras single vineyard-champagner ”Toulette” ”Tue Boeuf” och ”Conges” och aldrig blivit sådär jätteimponerade. ”Tue Boeuf” är ok att dricka men som jag sagt innan, det är inga stora viner. Vi provade oss igenom ett antal champagner och gick därifrån tomhänta och nöjda med det. När provningen egentligen var slut så ville damen i butiken absolut att vi skulle prova deras nya champagne, också en single vineyard (glömt vad den hette – så mycket imponerade den) och hon berättade storyn bakom vinet. Familjen hade velat bygga ett hus och ansökt om bygglov men ej fått det så då bestämde de sig för att sätta vinplantor istället. Hmmm…  500 kronor för en single vineyard med 4 åriga stockar.

Erick De Sousa i Avize

Ett bokat besök som däremot var fantastiskt trevligt var hos den ekologiska odlaren Erick De Sousa i Avize!

De Sousa
De Sousa

Vi blev väl mottagna av sonen, Valentin, som guidade oss igenom hela provningen, berättade om deras filosofi både i vingården och i vineriet.

Vi startade med deras Brut Tradition, en cuvee på 50% Chardonnay, 40%  Pinot Noir och 10 % Pinot Meunier. Ren, snygg och drickbar alla dagar i veckan! Denna följt av; Grand Cru Reserve Blanc de blanc, 100%  chardonnay och en blend av 2-3 årgångar med minst 25% reservvin. Brut Rosé, 90 % chardonnay och 10 % Pinot Noir, en riktig sommar rosé! 3A, 50% chardonnay från Avize, 25 % Pinot Meunier från Aÿ och 25 % Pinot Noir från Ambonnay. De tre A-byarna. Fantastiskt vin och jag ville bara köpa, köpa, köpa, men det var tyvärr slutsålt… Mycorhize, ekfatslagrat, vildjäst, biodynamisk odlat och det finns bara i 1212 flaskor. Underbart vin! Till sist fick vi testa två olika Cuvee des Caudalies, en non vintage och en 2008. Magic in a bottle!

7 mycket bra viner hos De Sousa
7 mycket bra viner hos De Sousa

Det finns mycket att prova i Avize

Är ni i Avize så måste ni boka in ett besök här! Rekommenderas starkt! Vi hann även med två snabba besök hos favoriterna Egly Ouriet och Paul Dethune som båda ligger i byn Ambonnay. När vi åkte från Champagne passade vi även på att besöka Domaine Collet/Champagne Anthime som ligger i Fontaine-Denis som i sin tur ligger lite sydväst om Sezanne. Det är tre bröder, Florent, Vincent och Thomas som tagit över sin pappa Renés vingård. (Fast René finns fortfarande med i bilden och fungerar som bro mellan generationerna där han sitter på kunskapen och bröderna för det nya, innovativa) När René hade vingården sålde de mestadelen av druvorna till cooperativet Nicolas Feuillatte, men efterhand som bröderna kom in i rörelsen så behöll de mer och mer av druvorna och nu behåller de allt. De är nytänkande killar som jobbar mycket med ekfat. Nästa gång vi tittar in hoppas jag att deras långlagrade ratafia (ekfat) skall ha blivit klar för försäljning.

Domaine Collet/Champagne Anthime jobbar både med nya ekliggare....
De jobbar både med nya ekliggare….

Tradiotionella ekfat hos Domaine Collet
…som med traditionella ekfat

Är ni nere i Sezanne området så rekommenderar jag ett besök hos killarna! http://www.domaine-collet-champagne.fr/en/accueil/

Födelsedag på topp restaurang Les Avisés

En av anledningarna till att vi valde att bo i Avize var att det råkade bli som så att min kära sambo skulle fylla 50 år, han älskar också champagne och jag skulle bjuda honom på en restaurang. En restaurang där de har champagnes bästa vinlista samt att ägaren gör fenomenala champagner som sambon bara älskar!  Domaine Jacques Selosse!!  Sonen Anselme driver tillsammans med hustrun Corinne även hotell och restaurang Les Avisés, förutom att han gör outstanding viner! Dit skulle vi gå på kvällen.

Restaurang Les Avisés
Så här ser det ut dagtid

Det är en liten restaurang med 20 platser. Sommartid har de fler platser då man kan sitta ute i trädgården. Jag har aldrig någonsin varit på en liknande restaurang. Det var som att stiga in hemma hos någon annan och inte in i en restaurang. Det var lågmält, varmt, mysigt och man kände sig så omhändertagen.  Först fick vi slå oss ner i de djupa sofforna innan maten….

Som att stiga in i ett vardagsrum på Restaurang Les Avisés
Som att stiga in i ett vardagsrum!

Nu startar kvällen rejält

Här hos Les Avisés började vi med Selosse Initial. En fantastisk champagne med renhet, djup och fyllighet! Vi blev serverade små ostsnacks och små nybakade bröd till detta.

Selosse Initial vin på Les Avises
Magisk champagne serverade i bästa glasen

När det sedan var dags att äta blev vi visade in i matsalen där de dukat upp till vårt sällskap. Stämningen var fortfarande lågmäld och mycket, mycket behaglig. All stress hade vi dessutom lämnat bakom oss.

Les Avisés har en meny som passar för dagen, därför vet man aldrig innan vad menyn består av, men vi blev inte besvikna!

Kvällens meny på Les Avises
Kvällens meny

Mannen fick välja viner hela kvällen, det var ju liksom hans dag. Så till första rätten, som bestod av halstrad pilgrimsmussla, vaktelbröst, bitar av squash, pumpafrön och kastanj på en puré gjord på butternutpumpa. Först tänkte jag att det var ju lite konstigt kanske att ha både fågel och fisk på samma tallrik men det var s.å h.i.m.l.a g.o.t.t!

halstrad pilgrimsmussla, vaktelbröst, bitar av squash, pumpafrön och kastanj på en puré gjord på butternutpumpa hos Les Avises
Perfekt stekt pilgrimsmussla och likaså perfekt rosa vaktelbröst

Till denna rätt valde han en champagne från Jacques Lassaigne som hette Le Cotet. Lassaigne (drivs av sonen Emmanuel) ligger i Aube, väldig nära Troyes. Tyvärr tar han ej emot besök och vinerna får man leta upp i diverse vinbutiker. Le Cotet är en single vineyard där stockarna är runt 40 år. Det är 100 %Chardonnay, vildjäst, lagrat på nya och gamla fat mellan 12-24 månader och sedan på flaska mellan 1-5 år. Nästan inget svavel är tillsatt. Vinet behövde luft innan det blommade ut. Fantastiskt vackert vin!

Le Cotet
Champagne från Aube

Nästa rätt på menyn var fisk! Ångkokt havsaborre med saffranskum, fänkål, apelsin, morot och kål. Fisken bara smälte i munnen och var dessutom kokt till perfektion.

Ångkokt havsaborre med saffranskum, fänkål, apelsin, morot och kål
Havsaborre med apelsin – oväntad men lyckad kombination!

Till denna rätten valde mannen ännu ett Selosse vin – Substance. Gjort i 3000 buteljer, gjort i ett solera system där äldsta årgången är från 1986. Ett mycket stort vin som verkligen tog plats!

Selosse vin - Substance finns endast 3000 flaskor
Substance

Till kötträtten valde han ett stilla, rött vin men från en av våra favoritproducenter, nämligen Egly Ouriets Ambonnay rouge från 2011. Egly Ouriet gör de absolut bästa röda vinerna i Champagne, utan tvekan. En mogen Ambonnay Rouge är som att dricka en bättre bourgogne. 2011 var en lättare årgång som var drickmogen nu men tål att lagras några år till. När vi var hos Egly och hämtade upp lite viner så hade vi även beställt detta röda vin, fast årgång 2015. Annick Egly berättade att det skulle man bara stoppa in ner i källaren och glömma bort. Framåt 2022 kunde man börja titta på det.

Kötträtten var kalv entrecote, tryffel, polenta och olika sorts kål. Nu började man bli mätt men superlativen fortsätter. Underbart, fantastiskt, magiskt…

kalv entrecote, tryffel, polenta och olika sorts kål
Kalv entrecote med tryffel och polenta

Desserten var precis så lagom söt som man vill ha på en lyckad kväll. Det var någon mandelbotten, päron och caramellgrädde/fluff. Åååhhh….

mandelbotten, päron och caramellgrädde/fluff
Kvällens dessert

Vilken kväll!!!

Kvällen var fantastisk på Les Avisés med underbart sällskap (Tack, ni vet vem ni är! ) och fabulöst god mat och tillika viner. Servicen var outstanding hela kvällen och stället i sig är en upplevelse i sig. När man sitter och äter så tittar man upp i köket, stilrent och snyggt kök med världens coolaste foto på väggen. Är det någon som vet vem det är på fotot så får ni gärna berätta!!??

Coolt fotogarafi i köket på Les Avises
Vem är detta?

Les Avisés är ett ställe som vi gärna kommer att besöka igen. Vinlistan var, i mannens tycke, det bästa man kunde se. Det var dessutom inga hutlösa påslag på vinerna alls.

Dagen innan vi skulle åka ifrån Champagne så hade vi ju ett besök inbokat hos Charles Heidsieck i Reims (Tack Victor!) och det var en liten saga i sig. Att befinna sig 12 meter under Reims vältrafikerade gator, i de oändliga crayererna (hur böjer man det ordet – crayere) och höra inget annat än absolut tystnad. Då det bara var jag, mannen och guiden så var det verkligen tyst…. Åååh ljuva tystnad…

Tills vi ses nästa gång, öppna upp en flaska champagne ikväll och njut.

Här kan ni läsa om del 1 – Jura, Del 2 – Beaujolai och Del3- Sancerre

Kram, Lena

Tre veckor i Frankrike – Del 3 Franska getter och några vinproducenter att besöka

Innan vi åkte mot Beaujolais i Frankrike var vi en vecka i Loire området, närmare bestämt i den lilla, lilla byn Frétoy, Thauvenay vid  Sancerre.  I den lilla byn fanns bara några hus och man fick gå några kilometer till en annan by för att handla sina baguetter men med två hundar med på resan så blev det en bra morgonpromenad för alla. Vi hade hyrt en chalet, väldigt väldigt petit, men funktionell med fullt utrustat kök med matplats, dusch, toalett och världens minsta sovrum. Dessutom låg det precis bredvid en vingård så utsikten var fantastisk.  Vi hade bestämt ganska tidigt att vi skulle laga maten själva under veckan, med några undantag för luncher som bestod att varm Chevré ost sallad. Det är så gott!! Jag hade kunnat leva på det! Dock känner jag lite för Chevré ost som jag känner för Foie Gras… Det är verkligen gott men hur har djuren det?

Sancerre och getterna

Vi har varit i Sancerre, Frankrike många, många gånger men inte förrän de senare gångerna har vi haft lite som mission att leta upp de där getterna. Denna gången kände jag ett väldigt stort begär efter att få se dem så vi la en dag på det. Inte en getjävel så långt ögat kan nå! Vi åkte till och med till en så kallad Crottin men icke! Där finns små fina butiker där du kan köpa getost i alla de former, men själva geten lyser med sin frånvaro. Nu var det i och för sig december månad, men för årstiden var det milt och dessutom så såg vi inga djurstallar ens där getterna kunde tänkas bo i och vi hörde inga getter och vi har aldrig sett några getter även om vi varit där i augusti månad! Jag vet inte om det är sant men någon berättade att getterna aldrig får vistas ute för de ger mer mjölk om de är inomhus och är det på det viset så är det riktigt, riktigt illa…. Förstår ni mitt dilemma?

Någon get har vi aldrig sett
Någon get har vi aldrig sett…

Inga getter men fantastiska viner

Inga getter men väl vin! I Sancerre-området odlas Sauvignon Blanc och Pinot Noir. De röda vinerna är väl inte det man åker dit för men deras sauvignon blanc viner…. Wow! Druvan man antingen hatar eller älskar med sina distinkta toner av kattkiss, krusbär, svartvinbärsblad…. Jag älskar det. Verkligen älskar. Området delas upp i Sancerre, Pouilly Fumé, Menetou Salon, Reuilly och Quincy där Sancerre och Pouilly Fumé anses vara de bästa. Vinerna är lite fetare, lite större i Sancerre medan de i Pouilly Fumé anses vara lite elegantare med mer mineralitet och stramhet.

Domaine  Laporte i Saint-Satur

Jag tänkte börja berätta om Domaine  Laporte i Saint-Satur i Frankrike. Anlades 1850 och har varit i Laportes ägo fram till 1986 då Henri Bourgeois köpte firman. Estate Laporte är ekocertifierad och de har ett nära samarbete i vinkällaren och därför är det höga kvalitetstänket detsamma. Båda har även odlingar på Nya Zeeland. Vi fick en grundlig provning av alla deras viner och vi blev glatt överraskade över den höga kvaliteten till bra priser.  Rena, snygga viner både från Sancerre, Pouilly Fumé och Nya Zeeland. Priserna låg i genomsnitt runt 15 euro per flaska och det känns som ett väldigt bra pris.

Dessa kan jag varmt rekommendera:

  • Le Grand Rochoy – vit Sancerre
  • La Comtesse – vit Sancerre på sent skördade druvor
  • La Vigne de Beaussoppet – vit Pouilly Fumé

Passionerad fransman hos Laporte
Passionerad fransman hos Laporte

”storebror” Henri Bourgeois i Chavignol

Såklart var vi då hos ”storebror” Henri Bourgeois i Chavignol i Frankrike med! Det är ett av de mer proffsiga ställen att ha provning på. De besitter en enorm kunskap och skulle de gå bet på en fråga så tar de snabbt reda på svaret. Det finns nog ingen som har mer druvtypiska viner än Henri Bourgeois! Man får prova riktigt många viner och när de märkte att vi var intresserade och kunniga så åkte lite äldre årgångar fram så man kunde se vad ett ungt vin hade för potential.  Är ni nere i Chavignol så måste man besöka dem! Vill man sedan äta en rejäl lunch så finns ett perfekt ställe nere i byn som jag dessvärre glömt namnet på men de hade den godaste coq au vin jag någonsin ätit och den var gjord på riktig ungtupp som sig bör.

Trevlig provning av Henri Bourgeois viner
Trevlig provning av Henri Bourgeois viner

Spottkopp
Spottkopp!

Till och med spottkoppen var fantastisk! Liten, nätt och behändig och dessutom snygg! Föll handlöst för den så jag har bett min väninna att försöka dreja några till mig.

Domaine Didier Dagueneau
Domaine Didier Dagueneau

Domain Didier Dagueneau i Saint Andelain

Det besök som gjorde starkast avtryck på oss denna gången var när vi lyckades få till ett besök på Domain Didier Dagueneau i Saint Andelain i Frankrike. En riktig kult producent! Vi har varit där förut och träffat Didier själv, en mycket speciell man som gjorde fantastiska viner och gick sin egen väg. Han odlade biodynamiskt och filosofin var att vinerna gör sig ute i vinodlingen. Han hade inget behov av att skaffa sig vänner, han ville istället göra de bästa sauvignon blanc vinerna som det bara gick! Han var den första, mig veterligen, som sålde ett Pouilly Fumé vin på oympade stockar. Asteroid. Detta säljs för runt 4-5000 kronor från gården. När det väl finns att få tag på. Det görs i väldigt små kvantiteter.  Didier var mer som en äventyrare än bara en vinbonde. Han körde hundspann på vintrarna och hans hundar bodde i gamla ektunnor som han gjort om till hundkojor. Han körde motorcykel och flög flygplan. Dessvärre var det också det som tog hans liv alldeles för tidigt. Han störtade med ett ultralätt flygplan i Cognac-regionen och dog, endast 52 år gammal.

Didier Dagueneau 1956-2008 lånad bild
Didier Dagueneau 1956-2008 lånad bild

Vinfat av modern tappning

Hans två barn, Louis-Benjamin och Charlotte, driver tillsammans vingården, i samma anda som sin far gjorde. Fast slädhundarna är borta och alla deras fina hundkojor av ekfat är också borta. Men hur som helst så lyckades vi få tid för ett besök! Först en rundtur i deras fatkällare där de har lite speciell form på sina ekfat.

Cigarrformade ekfat hos Domain Didier Dagueneau i Saint Andelain
Cigarrformade ekfat

Men man måste hänga med i utvecklingen så de hade införskaffat ett ägg i ek!

Vin fat i form av ett ägg
Ägg i ek.

Därefter gick vi ut till övriga vineriet där de hade alla ståltankar och där fick vi smaka alla viner som låg på ståltank (2016). Mycket intressant och väldigt lärorikt. När vi fått smaka igenom tankarna fick vi en ”vanlig” provning av vinerna; Buisson-Renard, Silex, Pur Sang samt en ny cuvee som Louis-Benjamin gjort och Les Jardins de Babylone från deras egendom i Jurancon. Fantastisk provning av både nyare och lite äldre årgångar.

Didier Dagueneau vine
Didier Dagueneau viner

Efter två timmar fullpackade med information och viner åkte vi lyckliga därifrån med lite viner i bagaget. Hade vi kunnat så hade vi köpt mer men nästan allt var slutsålt, men vi fick med oss lite i alla fall.

Sammanfattning av Sancerre med omnejd i Frankrike. Det är ett fantastiskt ställe och väldigt vackert! Där finns massor av producenter att besöka och restauranger i alla prisklasser. La Tour i Sancerre är en 1-stjärnig restaurang som är väl värt ett besök! Vi har varit där för några år sedan och maten är outstanding! Sedan måste man ju hoppa in och ta en varm getostsallad någonstans…. Det är ju så gott…

Nästa gång avslutar vi resan med där vi började, nämligen i Champagne, Frankrike där vi hade ett besök på Les Avises när mannen fyllde 50!

Här kan du läsa om Del 1 Jura och Del 2 Beaujolais

Här kan du lästa om Del 4 – Champagne

Kram, Lena

Tre veckor i Frankrike del 2 – Beaujolais – Lite viner och restaurangbesök

Innan vi åkte till Chateau Chalon så var vi Beaujolais, ett distrikt i de södraste delarna av Bourgogne. De är kanske mest kända för Beaujolais Nouveau, ett lätt, fruktigt vin som alltid släpps den tredje torsdagen i november. Druvan är Gamay. Somliga hävdar dessutom att den i bästa fall kan liknas vid en Pinot Noir från Bourgogne.

Vänliga och hjälpsamma

Det finns 10 st cru-byar i Beaujolais och på dessa viner får man sätta ut bynamnet på flaskorna. Det är också från dessa byar som de bästa vinerna kommer från. Det är inte speciellt fancy i vinerierna och vinerna är dessutom inte speciellt dyra heller. Vi hittade Domaine de la Plaigne som vi ville besöka. Människor är väldigt snälla och hjälpsamma i vindistrikt, så en dam i en butik tog sig tid att ringa dem. En man som var vän med damen, tog sig tid att visa oss vägen dit så det var bara för oss att följe efter hans bil. Vi hade aldrig hittat dit om inte han visat vägen så det tackar vi för! Efter en rundtur i vineriet gick vi ner i källaren och hade provsmakning.

Domaine de la Plaigne, Beaujolais
Domaine de la Plaigne

Rena, bra viner som tålde lagring. De hade viner från lite olika cru-byar bland annat Morgon, Moulin a vent och Régnié. Sonen skulle väl så småningom ta över gården, just nu hade han ett fält med Chardonnay som han experimenterade med. Bästa vinet var ett fatlagrat vin.

Exellence, Domaine De La Plaigne
Exellence som vunnit silvermedalj

Handviftning och gester

En annan dag skulle vi till Domaine Chateau de Grand Pre. Det är en biodynamisk odling i Fleurie som gör fantastiska naturviner. Egentligen skulle vi få träffa sonen Romain (som kunde bra engelska) men då hans lilla son blivit sjuk så fick den gamla fadern, Claude, på domainen att ta hand om oss. Vilken underbar man!! Fastän han inte kunde så mycket engelska så blev det handviftningar, gester och ord istället för meningar och slutade med ett fantastiskt besök! Claude visade oss maskinparken som bestod av 4 olika traktorer (nu är jag elak men de såg ut att vara från slutet av 18oo-talet så speciellt modernt var det inte!) med diverse maskiner på för ogräshackning, plöjning etc. Han visade oss markerna och att de gödslade med hästgödsel. Han visade oss dessutom vineriet och berättade stolt om sin son som tagit miljötänket ett snäpp längre och börjar göra naturviner.

Domaine Chateau de Grand Pre provningsrum, Beaujolais
Ett fint litet provningsrum i källaren

Vinerna var mycket rena och packat med frukt. Naturviner av bästa sort!

Cuvee Sputnik
Cuvee Sputnik

Äggformat är det nya runda

Cuvee Sputnik är jäst på en så kallad äggformad tank, som är mycket populär bland vinmakare just nu. Finns i olika material och storlekar. Just detta ägget fick vi inte se då det stod i en annan byggnad. Namnet kom efter att det här ägget hade anlänt till gården och Claude tyckte att det såg ut som om Sputnik hade anlänt! Några timmar senare körde vi därifrån, glada och nöjda och med en ny vän i Claude.

Beaujolais ligger mellan Bourgogne och Rhone kan man säga och jag tänkte att vi kunde ta en endagsutflykt till Bourgogne. Dels för att se om vi hittade en speciell vinbutik som vi handlat i för 10 år sedan och dels för att se om vi hittade någon ny trevlig producent. Vi hittade tyvärr inte vinbutiken men väl en ny, lite hipp producent! Chateau de Citeaux och deras vinmakare Philippe Bouzereau!

Chateau de citeaux i Mersault, Beaujolais
Chateau de citeaux i Mersault

Slottet var stängt och egentligen deras lilla butik med, men vi ringde och de kom ner och öppnade deras lilla butik, till vår stora lycka! Vilka viner!! Mamma Mia! Meursault har också haft otur med väder i likhet med andra delar av Frankrike så många av vinerna var slut då de fanns i mindre kvantiteter. Men detta är verkligen en vinmakare att hålla ögonen på!

Lånad bild på Philippe Bouzereau
Lånad bild på Philippe Bouzereau

Smygfoto vid en kult vinmakare

Innan vi åkte tillbaks till vår lägenhet var vi bara tvungna att åka till världens kultställe om man är vinintresserad. Få förunnat att få komma in, vi tillhör inte den skalan så vi fick nöja oss med att stå utanför.

Jag utanför Romanee Conti´s vingård. Kult!
Jag utanför Romanee Conti´s vingård. Kult!

Boka bord?? Det är ju så tomt

Sista kvällen skulle vi gå på byns restaurang Auberge de Corcelles i Beaujolais. De har fått bra omdömen överlag och de hade en spännande vinlista. Jag hade läst någonstans att det vore en god idé att boka bord, men jag tänkte att det är december månad… Inga turister mer än vi och om vi är där när de öppnar klockan 19.00 så skall det väl inte vara några problem?

Corcelles en beaujolais by night, Beaujolais
Corcelles en beaujolais by night….

När vi kom dit stod en man utanför och rökte. Han frågade om vi hade bokat bord. Neeeh, svarade jag och tittar in i den tomma lokalen. Mannen svarar att det tyvärr är fullbokat ikväll men att han skulle höra med chefen. Han gick in och kom ut bara en liten stund senare och sa att tyvärr. Vi måste sett jättebesvikna ut och jag frågade om det fanns någon annanstans i byn där man kunde äta. Han ursäktade sig igen, gick in i restaurangen och efter en lite längre stund kom han ut igen och sa att om det var ok att vi satt vid det bordet (pekar in på ett bord i restaurangen som var placerat strax bredvid köket) så kunde vi få plats. Inga problem för oss!! De dukade upp fint på vårt lilla bord och vi slog oss ner.

Auberge de Corcelles innan den blev fullsatt, Beaujolais
Resten av restaurangen såg ut såhär men efter bara en halvtimme var det fullt.

Den vänliga mannen som ordnade så vi fick plats visade sig vara kocken! Vi tog en tre rätters meny med ett lokalt vin. Vinet kom från en producent som vi försökt få till ett besök hos men inte lyckats, så till vår stora glädje fanns vinet på restaurangen! Jean Foillard – Morgon Cote du Py 2015

Jean Foillard - Morgon Cote du Py 2015
Jean Foillard – Cote du Py

The gang of four

Jean Foillard tillhör ”The gang of four” det vill säga Jean Foillard, Marcel LaPierre, Guy Breton och Jean-Paul Thevenet.  Dessa fyra rebeller återgick till de naturliga sätten att odla och tillverka vin. De använde sig av gamla stockar, de använde inga bekämpningsmedel ute i vingården, rigorös gallring, sen skörd och bara de bästa druvorna skördades, inga tillsatser i vinerna, lite eller inget svavel. Kermit Lynch kallade dem för The Gang of four och namnet har hängt med sedan dess även om Marcel LaPierre gick ur tiden 2010. Marcels barn har sedan övertagit hans vineri och odlar i samma anda.

För att återgå till vinet på restaurangen. Gjort på 60-åriga stockar från superläget i Morgon, Cote du Py. Det var årgång 2015, fortfarande ett mycket ungt vin så när vi fick fram vinet till bordet hällde servitrisen upp vinet på en karaff för att det skulle luftas innan maten.

Läcker karaff til vinet
Världens häftigaste karaff?

Wow!! Fullpackat med kaxig frukt och lång, kryddig eftersmak med sammetslena tanniner! Vinet finns i några butiker i Sverige för 279 kronor. Det är bara att passa på att köpa!!

Svart salt

Till förrätt fick vi ugnsbakad foie gras (anka) och det var här jag handlöst blev förälskad i det svarta saltet!

Foie Gras med svart salt
Foie Gras med svart salt

Vi fick en rejäl bit av foie gras och det var fantastiskt gott fastän otroligt mycket. Hade önskat mig en hälften så stor bit. Det svarta saltet var dessutom en nyhet för mig. Det var mycket salt i smaken och det passade bra till det feta. Jag vet inte varifrån detta saltet kom ifrån, men här hemma har jag hittat ett svart salt från Spanien.

Varmrätten var kalvbräss med tryffelmos. Även här fick vi in en rejäl bit! Jag har bara ätit kalvbräss några gånger innan och då fått det i små, små portioner, men inte här inte! När jag var liten fick man höra att det var hjärnan på en stackars kalv som man åt, men det är inte hjärnan utan en mjuk körtel som sitter i halsen på diande kalvar. Kalvbräss är så mjäll och mild i smaken som nästan påminner om gräddmjölk och bara smälter i munnen. Tryffelmoset var dessutom fullpackat med svart tryffel.

Kalvbräss med tryffelmos och olivolja
Kalvbräss med tryffelmos och olivolja

Sedan var det dags för ostar.

Lokala ostar
Lokala ostar

Jag älskar ost men…

Jag älskar ost! Jag äter dessutom alldeles för mycket ost och vankas det ostbricka så är jag i himmelriket. Men…. Jag smakade på alla ostarna, det gjorde jag och det var inte det att de var starka på något vis men de hade alldeles för mycket smak! Så sambon fick äta upp dem och han tyckte de var goda. Vi fick även in en annan variant på ost.

Variant på ost
Variant på ost

Det var en form av färskost som inte smakade så mycket och såsen kändes som grädde eller något liknande. Jag smakade på detta med men även detta fick mannen äta upp. Ibland blir det inte helt bra.

Tillbaks till barndommen

Desserten fick mig att tänka på min barndom! Fattiga riddare fast här på lite franskt vis i form av stekt brioche och en kula glass. Går dessutom hem alltid. Mannen tog en liten fruktkompott som passade honom alldeles utmärkt, jag tyckte inte den var söt nog som dessert.

Fattiga riddare fast här på lite franskt vis i form av stekt brioche och en kula glass, Beaujolais
Gott i sin enkelhet

Verrine de fruits exotiques et creme fouettée, Beaujolais
Frukt med kräm eller om man skall vara petnoga; Verrine de fruits exotiques et creme fouettée

Överlag var det en fantastisk kväll och detta dessutom till helt överkomliga priser! Personalen var fenomenal och extra plus i kanten för att de gjorde plats för oss. Det var sista kvällen i Beaujolias och eftersom vi tar resan baklänges så blir nästa inlägg om Sancerre.

Här kan du läsa om del 1 i resan – Jura

Här kan du läsa om del 3 – Sancerre och Del 4 – Champagne

Kram, Lena

Tre veckor i Frankrike – Del 1 Jura

Hej kära vänner!

Det känns som om jag har varit försvunnen ett tag och det har jag väl i och för sig varit med. Så det blev en lite ofrivillig bortavaro här på bloggen. Jag, min kära sambo och våra två hundar åkte till Frankrike i december månad dels för att fira sambon som fyllde 50 och dels för att plocka upp lite champagner som jag beställt. Vi skulle dessutom varva detta med lite ledighet och massor av studiebesök. Jag hade ju tänkt uppdatera efterhand, men…. ödet ville annorlunda! Min dropbox hade bestämde sig för att inte vilja samarbeta alls medan vi var utomlands, så jag kunde inte ladda upp några bilder. Väl hemma i Sverige igen så bestämde sig telefonen för att bara dö. Sedan gick jag och fick ett diskbråck så julen har varit lite sisådär… Men mitt i allt så hittade jag i alla fall mina bilder från resan på Google foto så äntligen kunde jag sätta igång med mina inlägg! Bättre sent än aldrig.

Chateau Chalon, Jura, Frankrike
Chateau Chalon – en gammal by

Vi börjar väl bakifrån i Jura

Vi börjar väl bakifrån tänkte jag. Sista etappen på vår resa var Chateau Chalon i Jura. Just Chateau Chalon är en liten by som ligger högst uppe på ett litet berg. Det är även en appellation i distriktet Jura som ligger i västra Frankrike. Vinerna där är dessutom väldigt speciella. Antingen så gillar man dem eller så gör man det inte. Eftersom de är gjorda i en oxidativ stil, lite som sherry. Speciellt för Jura är Vin Jaune – det gula vinet som alltid är gjort på druvan Savagnin. Står det dessutom Chateau Chalon på flaskan så kommer druvorna enbart från denna by. Vinet jäser på gamla fat och lite kort och förenklat så bildas en speciell jäst som kallas flor eftersom det blir som en hinna som ligger över vinet. Chateau Chalon vinerna måste lagras minimum 6 år på fat och de fylls inte på som man gör i andra distrikt. Flaskorna innehåller inte 75 cl utan 62 cl. Det sägs att det är den mängd som finns kvar av en liter vin efter 6 års lagring på ekfat.

De gör även ett vitt dessertvin som heter Vin de Paille. Där skördar man druvorna (chardonnay, savagnin, poulsard) och låter dessa torka på halmmattor för att sedan pressas på vintern. Magiskt gott!  Men även viner i ”vanlig” stil har blivit populärt. Dessutom så finns det otroligt många biodynamiska vingårdar där. Tyvärr har de under senare år haft otrolig otur med vädret. Det har varit frost i maj månad, det har kommit hagelskurar och förstört skördarna så vissa odlare har kanske gått miste om 80-90% av skörden!

Vinfälten i Jura under vintertiden
Det är grymt brant och allt arbete sker manuellt

Ostfondue är ett måste i Jura

Är man i Jura så måste man äta ostfondue. Så en dag tog vi oss till Arbois, en lite större ”stad” än vad Chateau Chalon är. Vintertid så ser staden ganska nergången ut fastän jag hoppas att det bara för att vi var där off-season. Vi hade ganska svårt att hitta en restaurang som var öppen men efter att ha vandrat runt ganska länge, hittade vi en – La finette. Det var ett rejält hak med obekväma stolar och massor av folk. Såklart skulle vi ha Fondue au comte och till detta Salade verte och assiette franc-Comteoise. Till detta tog jag ett glas vanlig Savagnin medan mannen tog ett Vin Jaune.

skål med surdegsbröd
Man får in en skål med surdegsbröd.

Detta här brödet skall man bryta i lagom små munsbitar, trä på ett spett för att sedan doppas ner i grytan med kokande comté ost.

Comtéost i fonduegryta ett måste att äta när man är i Jura
Comtéost i fonduegryta. Inget för den känsliga magen!

Vi fick även en tallrik med lokala charkuterier och en skål med sallad. Det är så vansinnigt gott att man bara äter och äter. Det fanns nästan ingenting var kvar av osten i grytan när vi gick och då fick man ta på lilla skämsmössan för att man ätit så mycket kalorier. Fastän det händer ju inte så ofta som tur är.

Lokala charkuterier
Lokala charkuterier.

Jag är ingen kaffedrickare egentligen, men då jag valt fel vin till denna rätten, (skulle lyssnat på mannen som sa att osten krävde nog sin Vin Jaune, det finns en anledning till att man kombinerat dessa två) så kände jag att jag behövde något som dämpade all ost. Café au lait verkar ju lite mesigt och bra. Kaffe med mycket mjölk och dessutom kan jag hälla i så mycket socker jag vill.

Fransk café au lait i Jura
Fransk café au lait…

Det var ju inte riktigt som hemma i Sverige eftersom här fick man in en espresso och en liten kanna med varm mjölk. Café au lait. Kaffe med mjölk. Simple as that.

Hirsinger Choklad är som en dröm

På vägen till bilen så råkade vi gå förbi en chokladaffär. Det var inte vilken chokladaffär som helst utan Hirsinger. Édouard Hirsinger är 4 generationens ”chocolatier & pastry maker” och dessutom en av de få i Frankrike som tilldelats MOF. (Meilleur Ouvrier de France). Jag var ju bara tvungen att gå in!!

Det var som ett himmelrike för en chokladälskare!! Såklart hade min telefon laddat ur så jag kunde inte ta några bilder i butiken, men väl hemma i stugan kunde jag ta lite bilder.

Inköp på Hirsinger i Jura
I påsen fanns…

Kartongen från Hirsinger i Jura
…en liten kartong och i kartongen fanns…

Ljuvlig bakelse från Hirsinger i Jura
…denna ljuvliga, ljuvliga bakelse…

ed crunchy botten, karamell, chokladmousse, choklad och jordgubbspulver...
med crunchy botten, karamell, chokladmousse, choklad och jordgubbspulver…

Det var inte billigt, tro inte det, men en sådan fantastisk smakupplevelse att det var värt varenda krona! Jag köpte 2 av dessa bakelser och en mörk chokladkaka…

Mörk choklad från Hirsinger i Jura
Mörk choklad av bästa sorten

…och detta kostade 200 kronor. Men gott var det!

Jura är fantastiskt på alla sätt och jag tror att på sommaren är där riktigt vackert. Maten och vinerna är spännande, människorna trevliga och vi kommer att åka dit igen. Från Malmö är det ungefär 140 mil. En god idé är att dela upp resan i två etapper.

Det var lite om Jura detta, nästa gång skall jag berätta m Beaujolais, lite Bourgogne och en fantastisk liten restaurang i Corcelles-en-Beaujolais!

Här hittar du till del 2  – Beaujolais   

Här kan du läsa om del 3 – Sancerre

Här kan du läsa om del 4 – Champagne

Kram, Lena

Hisa Franko – Mer mat och upplevelse

Jag hade ju bokat in oss två nätter på Hisa Franko, för att vi skulle kunna testa båda deras menyer. Vi hade hela dag två framför oss och då vi har en affärspartner i Vipava, bestämde vi oss för att åka och träffa henne med. Efter fika hemma hos Doris, besök på fabriken och en alldeles utomordentlig lunch tog hon med oss upp i berget där det låg en kyrka och ett munkkloster. Utsikten var magisk! Vid klart väder kunde man se hur långt som helst.

Doris hade gift sig i kyrkan och hennes dotter hade nyligen gift sig där.

Fantasitsk utsikt i Vipava, Slovenien
Vid klart väder kan man se både till Italien och till Adriatiska havet havet.

Väl tillbaks till Hisa Franko satt vi bara och tog det lite lugnt ute på altanen. Där hade vi också en underbar utsikt, om än en lite annan än nere i Vipava.

Utsikt från Hisa Franco
Kor! Glada kor som gick och betade utanför.

Låt kvällen starta

Precis som gårdagens menu, så startade denna 9-rätters meny hos Hisa Franko med lite pre-förrätter. Osten, musslan (som jag tog i en enda tugga för att smakerna skulle gifta sig med varandra och SOM de gifte sig!) och det där spröda, skira. Sedan var det dags för kvällens rätt nummer 1!

Forell med valnöt
Marble trout, bay leave 3xchestnut

En sorts laxfisk från Soca River med lagerblad och 3 olika sorts kastanj. Tycker man om fisk så tycker man om denna rätt. Den var för mig, ok, då jag inte gillar när fisken smakar för mycket fisk, förstår ni vad jag menar? Men denna gick bra.

På rätt nummer 2 hade man två olika alternativ att välja på. Antingen fick man kaninlever eller så fick man en Langoustine (havskräfta). Vi valde kräftan båda två och den var jättefräsch och god!

Havskräfta med vattenmelon och Pimpinella, Hisa Franko
Langoustine, watermelon & pimpinella

Vi valde vinpaket till menyn igen och fick olika viner kvällen igenom, men genomgående var att detvar viner från Slovenien och att de antingen var ekologiska, biodynamiska eller naturviner. Inget vin var det andra likt och alla var fantastiskt goda till maten! Den där Walter Kramar, han kan han!

Lite väl mycket fisk

Kvällens tredje rätt var också fisk och här kände jag att det blev alldeles för mycket fisksmak för min del. Mannen älskade det, men jag… ja… jag är lite mesig..

Makrill med tomat, karamelliserad rädisa och kanel, Hisa Franko
Mackarel, tomato and cinnamon, caramelized radishes

Makrill. Det var bra mycket mer smak i den där makrillen än vad där är i de makrillarna som ligger i tomatsås i en burk. Men det var ju snyggt att titta på och jag åt det för man kan inte säga att man inte tycker om det om man inte smakat. Dessutom var det ju ingen stor fisk.

Rätt nummer 4. Hmmm… Jag skäms nästan lite för att berätta att jag tyckte om den rätten. Väldigt mycket. Vi skall inte gå närmare in på den rätten utan ni får läsa vad det är i bildtexten.

Summer couliflower ravioli, goat kid broth, goat kid brain, black truffle, black bean and anchovy drops
Summer couliflower ravioli, goat kid broth, goat kid brain, black truffle, black bean and anchovy drops

Lite rädd är man ju, men det blev ju bra

Raskt vidare till rätt nummer 5! Jag hade ju sett menyn kvällen innan och denna rätten var jag jätterädd för. Jag hade gått i valet och kvalet hela dagen och tänkt om jag skulle byta ut just denna rätten mot något annat. Men på kvällen kände jag mig lite modig och beslöt mig för att stanna kvar vid menyn. Bläckfisk. Inte nog med att det var en bläckfisk, den skulle vara fylld med lammbräss. Vilket i och för sig är gott… Men de två tillsammans?

Bläckfisk på Hisa Franko
Squids filled with lamb sweatbread, fava bean and cava cheese

Det var så milt! Det bara smälte i munnen och man bara tänker på allt mjukt som sammet och nektar och bomull…. Vilken tur att jag vågade! Ana Rós var ute bland gästerna på kvällen och jag berättade för henne att jag varit så rädd för denna rätten men att jag beslutat mig för att testa och hur gott det var! Efter en stunds funderande sa hon: ”Om man bara vågar ta ett litet steg fram så kan en helt ny värld öppna sig”  Jag förstår precis vad hon menade.

Fisk igen

Rätt nummer 6 var fisk igen, men till skillnad från makrillen så var detta en mild, fin fisk.

Havsruda, mulle och mussla med lite riven gurka, Hisa Franko
The sea we can spot from the Mountains

Havsruda, mulle och mussla med lite riven gurka. Fantastiskt gott!

Rätt nummer 7 var nog kvällens höjdpunkt ändå…. Magiskt! Krsko polje gris. Det är en gris från Slovenien med ett svart bälte runt sig.

Krskopolje pork neck marinated in Timur pepper, melon fermented in different mints, grean beans
Krskopolje pork neck marinated in Timur pepper, melon fermented in different mints, grean beans

Det var ännu en rätt som bara smälte i munnen och dessutom en explosion av smaker!  Nu var det desserterna kvar… 9 rätter är många rätter men de är så små så man känner sig inte sådär däst och mätt som man kan göra ibland.

Rätt nummer 8, dessert nummer 1

Dessert på Hisa Franko
Elder tree flowers, withe peach, soft fruit, White chocolate foam and Almond bread.

Så enkelt att servera i en glasburk. Snyggt och enkelt och dessutom framförallt fräscht och gott! Dessert nummer två kommer här…

Dessert på Hisa Franko
Walnut meringue, 21 day keffir, pear in camomille, forest honey and polline icecream

Vad kan gå fel med denna rätten? Absolut ingenting! Det var en, vad vi trodde, fantastisk avslutning på kvällen. Men… De tänkte att vi kanske inte blivit riktigt mätta så de kom in med en avslutande dessert… Inget namn, bara gott, gott, gott,

Extra dessert på Hisa franko, Slovenien
Lite extra dessert så där på kvällen

Vi fick alltså 10 rätter plus våra starters denna kväll.  Ana Rós har nu dessutom blivit rankad som världens bästa kvinnliga kock och detta med all rätt! Vi kommer definitivt att åka tillbaks igen. Det är väl värt ett besök och Slovenien är ett underbart land. Om du vill läsa första delen av resan, hittar du den här.

Kram, Lena

Utanför Hisa Franko
Jag och Hisa Franko-skylten

Noviserna I Moseldalen Tyskland

Vår resa tar sin start

Tidigt en lördagmorgon startade vi vår resa från Malmö ner till Moseldalen i södra Tyskland. Vi åkte med våra rutinerade vänner som återkommer år efter år, vi var så kallat noviserna i vinlandet Tyskland. De blev som barn när vi nådde de sluttande kullarna i Mosel, detta grönskande vackra landskap med odlingsytor på nästan varenda plätt så långt ögat kan nå. 5000 Vinbönder och ca 90% odlingsyta för pärlande friskt Riesling vin. Själv kände vi oss spralligt förväntansfulla.

Moselfloden
Moselfloden

Moseldalen, Tyskland

Mina förväntningar:

  • Vackert Landskap
  • Alla vinbönder bor på landet i en liten bondgård
  • Rieslingviner är söta/ halvsöta ( typ Kloster Ebersbach, kabinett)

Landskapet

Landskapet är oslagbart vackert, med sin gröna slutningar vart man än ser. Den slingrande Moselfloden som går precis mittemellan byarna längst området. Här kan man dessutom åka på härliga båtturer mellan byarna längst hela vägen. På vissa ställen i Mosel är det otroligt brant, så mycket som upp till 70% lutning och där använder man sig av vinslädar för att kunna arbeta uppe i fältet.

Flera små pittoreska byar med vinodlingarna finns runt omkring i hela Mosel. Byarna är mysiga att bara att gå en runda genom för att se odlingarna och alla dess klasar av vindruvor som sakta mognar i solen. Eller varför inte sätta sig på en liten by restaurang för en middag eller gå på vinprovningar direkt hos de olika vin bönderna.

Tidig morgon på vingården
Tidig morgon

Vinrankor, vingård, Moseldalen, Tyskland Apotekarläge, Moseldalen

Alla vinbönder bor på landet i en liten bondgård

Alla vinbönder bor på landet i en liten bondgård stämmer inte speciellt bra. Vi var aldrig ens på en bondgård en enda gång utan allt från garage till slott. Det intressanta var att det i de flesta fall bara var att knacka på och fråga om en vinprovning kunde äga rum. Vi startade vår vinprövning hos Grans Fassian, Leiwen, där vi blev mottagna och servade av dottern i huset. Vi provade 8 viner varav ett var hennes egna vin. Sex viner var torra och två halvtorra, fastän inget vin som jag höjde ögonbrynet för.

Grass Fasian

Nästa stopp på turen gick upp längst slingriga backar till godset  Weingut Karthauserhof. Godset har anor ända tillbaka till 1200 talet. Det sägs dessutom att Napoleon har ägt godset som sitt sommarställe, men nu är det familjen Tyrell som äger godset. Vi hade turen att träffa på godsägaren själv på vägen från godset, en varmhjärtad man med glimten i ögat. Provningsrummet var pampigt och vackert inrett med ett stort mörkt bord i mitten och en stor eldstad. Här fick vi prova 11 olika viner från torrt till sött från godset.  Efter provningen, kunde man fylla i en beställningslista och sedan gå iväg till kontoret för betala. När betalningen var klart, fanns vinet packat och klart till en.

Daniel, Römerhof, Riol

Sista stoppet för dagen

Sista stoppet för dagen var hos vinhuset Römerhof mitt inne i Riol. Först när vi kom var de iväg, så vi åkte och åt lite lunch medans vi väntade. När vi kom tillbaks var de lite stressade för de skulle iväg igen, men sonen Daniel i huset gav oss ändå en mycket trevlig provning av deras viner från torrt till sött.  Vi fick även en rundtur bland vinfaten i deras garage och det var en avslappnad stämning. Vinhuset Römerhof lagrar sina viner på stål fat och inte ekfat.

Spitonen är en viktig detalj i allt provande, utan den hade man blivit väldigt luddig. Man får spotta mycket, men vissa viner är alldeles för svåra att spotta ut, de låter man slinka ner. med ett leende på läpparna.

När man inte för besöka den ena då får man ta den andra

Vi skulle besöka vinbonden Frans Haag som sägs vara en legend i byn, men han hade semester. Då åkte vi istället till hans bror Thomas Haag och hans Schloss Lieser. Vackert slott, precis nere vid Mosel floden med ett vackert provningsrum i ett av de gamla stallarna. Vi hade en provning av 8 olika viner från torrt till sött. En lugn och dessutom trevlig provning. 2015 utsågs Thomas Haag till årets vinbonde av Gault & Millau, Germany. Slottet ska Thomas ha fått av sin fader, då brodern ärvde den inarbetade vingården. Jag blev fascinerad av bardisken som var gjord av locken från vinlådor.

Schloss Lieser
Schloss Lieser

Vinprovning hos Schloss Lieser Vinprovning hos Schloss Lieser

Som en Spansk kärleksdikt

Ytterväggen är klädd med en spansk kärleksdikt, innergården fylld med vackra statyer och en pampig kristallkrona pryder provningsrummet. Hos Vinmakaren Heymann-Löwenstein släpper de dessutom inte in vem som helst på sina provningar, här måste man boka tid i förväg. Vi fick en provning med herr Heymann – Löwenstein själv, då det blivit något tokigt på vår bokning av provning. Vi provade deras viner och samtidigt en genomgång av mineraler, jordmån, sluttnng, sol m.m. som spelar stor roll för smakerna på vinerna.  Vi fick känna på mineralstenarna under tiden och en helhet skapades runt bordet. Herr Heymann-Löwenstein är dessutom en väldigt sympatisk, varmhjärtad och filosofisk man med stor passion för sitt verk.

Spansk poesi hos Heymann-Löwenstein i Moseldaen
Spansk poesi hos Heymann-Löwenstein

Innergården hos Heymann-Löwenstein i Moseldalen

Som ett spindelnät under jorden

En av dagarna begav vi oss bort från Mosel och besökte Rudesheim af Rhein vid floden Rehn. Här hade vi dessutom bestämt träff med Marcus Lundén, vinmakare hos Georg Breuer. Då det var en vän till vårt resesällskap fick vi en privat visning av vinkällaren under Rudesheim. Detta stora spindelnät av underjordiska vinkällare som går under hela staden.

Efteråt promenerade vi bort till vin butiken för en vinprovning i solen. Avspänt, trevligt med viner som dessutom är som sammet i munnen. Tur de finns att hitta på systembolaget här hemma i Sverige. Köp, köp, köp!

Marcus Lunden hos Georg Beuer
Marcus Lunden hos Georg Beuer

 Vinkällare i Rudesheim af Rhein Georg Breuer

I Rudesheim skulle vi åkt linbanan som går över staden och vinodlingarna, men tyvärr rann tiden iväg, så det får vi försöka hinna med nästa gång vi landar där.

Vinsläde i Moseldalen
Vinsläde

Vinrankor nere i Moseldalen

Allt är inte guld som glimmar

Under resans gång hamnade man på provningar som dessutom inte ens är värda att nämna, men en sist som jag vill nämna är Vinhuset Schmitges i Erden. Här har de goda viner rakt igenom och väl värt ett besök. Väldigt jordnära och sympatiska ägare. Tyvärr kan man inte hitta vinet hemma i Sverige, det tycker vi är synd.

Under resans gång har jag då dessutom lärt mig att alla Riesling viner inte är söta och halvtorra, mineraler och läge spelar stor betydelse. Det finns:

Spätlese – sen skörd

Auslese – handplockade klasar

Behren Auslese – Selekterade druvor

Alte Reben – Gamla stockar ( de kan vara över 100 år)

Riesling
Riesling som avslutar en härlig dag

Ta ett glas Riesling vin, njut och må gott. Hamnar ni i Moseldalen så tveka dessutom inte att knacka på och prova er fram till ert favoritvin.

Kram Kajsa

 

En pärla i Slovenien – Hisa Franko Part 1

Förra året fyllde jag 50 år… Jag visste att när jag skulle fylla år så skulle det inte finans tid att åka någonstans eftersom vi har en vingård. Även om skörden skulle vara färdig så skulle det efterföljande arbetet inte vara det, därför bestämde vi oss ganska tidigt att åka iväg på en weekend resa för att fira lite i förtid.

Vi har sett alla avsnitt av Netflix-serien Chef´s table och i säsong 2 finns ett avsnitt om Ana Rós på Hisa Franko i Slovenien… DIT ville jag åka! Sagt och gjort, lite efterforskningar följde om hur vi bäst skulle ta oss dit. Det blev flyg från Köpenhamn till Venedig där vi hade förbokat en bil. Det är bara 18 mil från Venedig till Kobarid och det är bra väg hela tiden även över bergen.

Hisa Franko har även ett hotell så jag hade bokat in oss där två nätter. Sägnen säger att Ernest Hemingway huserade där när han blev skadad vid Isonzo Front och att han sedan skrev ”A Farewell to Arms” i ett av rummen där. Det är ett stort hus, mitt ute i ingenmansland och det ligger magiskt vackert vid Soca River.

Hisa Franko, strax utanför Kobarid i Slovenien
Hisa Franko, strax utanför Kobarid i Slovenien

Med naturen inpå

Hisa Franko ligger inbäddat mellan bergen och med Soca River alldeles i närheten. Fisken tar de från floden och örterna går Ana och plockar antingen ute i trädgården eller ute i skogen. Det är mycket av det vilda och naturen. De bor själva i en del av huset, Ana och hennes man Walter Kramar, deras två barn och deras lilla hund.

Soca River, Slovenien
Soca River, vild och vacker 

Vi valde att stanna två nätter för att ena kvällen prova deras 5-rätters meny och den andra kvällen ta deras 9-rätters meny. När vi kom dit så blev vi visade till vårt rum och VILKET rum sedan!! Till rummet hörde en enormt stor altan som vi visserligen delade med ett annat par, men altanen var så sjukt stor att man inte märket av dem. Och utsikten…. här hittade vi lugnet…

Rummet på Hisa Franco
Rummet. Takvåning med bubbelbad.

Är man på semester så är man

Är man på semester så är man på semester så jag skickade ner mannen för att köpa med sig en flaska vin som vi kunde ha ute på altanen. De hade en enormt stor vinlista och det var ganska svårt att välja men han kom tillbaks med en Edi Simcic´ – Rebula 2006.

Edi Simcic´ - Rebula 2006
Fantastisk vinmakare, fantastiskt vin!

Liten del av altanen såg ut såhär… där fanns flera mysfåtöljer, hängmattor, bord…

Del av terassen till rummet, Hisa Franco
Liten del av altanen

Ost på pinne

På kvällen gick vi ner till restaurangen och fick vårt bord. Vi satt i ett litet rum strax intill den så kallade uteserveringen, och här fanns bara ett fåtal bord. Gästerna var i 30-års åldern, foodies och många kom från USA.

Vi valde att ta ett dryckespaket till, med endast slovenska viner. De har ett enormt urval av naturviner, biodynamiska och orangea viner. Så himla spännande!

Först får man lite appetizers och först ut var lite ost att knapra på.

Ostchips på pinne
Som en liten slickepinne fast med ost.

Nästa lilla appetizer vet jag helt ärligt inte riktigt vad det var… Men det var så lätt och så krispigt och vackert…

appetizer
Lite blommor och lite annat…

Ta allt i ett svep

Sista lilla appetizern… Jag måste medge att vissa saker är jag lite rädd för att äta, men man måste prova innan man kan säga om man tycker om det eller inte. Denna kombinationen var superhäftig! Först dagen testade jag lite av varje sak som låg på tallriken, men en av servitörerna sa till mig att man skulle ta allt i ett svep så det gjorde jag dagen efter. DÅ kom det helt till sin rätt!

Mussla med myntablad och frisk gelé
Mussla med myntablad och en frisk gelé. Kan det varit rabarber?

Till dessa tre smårätter hade vi ett slovenskt mousserande vin som jag dessvärre inte har någon bild på.

Så började då 5-rätters menyn… Först ut var sniglar.

Sniglar, picklad rödbeta, mjölk, smält äggula och grönt
Sniglar, picklad rödbeta, mjölk, smält äggula och grönt – vackert så det förslår

Till sniglarna fick vi ett Malvazija vin från Rojac   som har sina odlingar kring slovenska Istrien.

Malvazija vin från Rojac
Vitt naturvin från Istrien

Len som sammet, mjuk som nektar

Rätt nummer två… Pasta. Det är den absolut godaste pastarätten jag ätit någonsin. Det var som lent som sammet och mjukt som nektar i munnen. Till denna rätt fick vi ett orange vin, Mlecnik – Rebula. De har sina odlingar i Vipava Valley, i närheten av Italien.

Pasta fylld med fårost, langustine, kantarell och benmärg
Pasta fylld med fårost, langustine, kantarell och benmärg.

orange vin, Mlecnik - Rebula
Mlecnik – Rebula 2009

Samma vin fick vi till forellen.  Forellen i sig var väldigt snäll och mild, låg på en liten sjö av buttermilk och lite vilda växter. Och säkerligen var den fiskad i Soca River på morgonen.

Forell på Hisa Franco, Slovenien
Forell

En bergskanin som vill bli en mexikansk kyckling

Sedan kom kvällens höjdare! ”Mountain rabbit that wants to become a mexican chicken” Det säger ju allt! Och till detta hade vi tre olika viner. Nu vet jag inte om de gav oss lite extra mycket vin eftersom de visste att vi var vinodlare, hur som helst så var det fantastiskt att få smaka igenom alla dessa naturviner och orangea viner! Dessutom så kostade vinerna i princip ingenting per glas….

Mountain rabbit that wants to become a mexican chicken
Mountain rabbit. Kvällens rätt!

Modri Noir från Burja Winery i Vipava Valley.  Vinet är alltså 100% Pinot Noir och lagrat i 2 år på stora ekliggare samt 225 liters ekfat. Superspännande och framförallt gott vin!

Modri Noir från Burja Winery i Vipava Valley
Pinot Noir från Vipava, Slovenien

Orange i glaset

Nästa vin var ett orange naturvin från Cotar som har sina odlingar i Karst, Slovenien. Cirka 7,5 ha varav hälften är rött och hälften vitt. Spännande och gott vin med massor av frukt.

orange naturvin från Cotar som har sina odlingar i Karst, Slovenien
Cotar – Malvazija

Tredje vinet kom från Aci Urbajs – Organic Anarchy. Ett vin gjort på Chardonnay, Kerner och Laski Rizling. Naturvin och i mitt tycke en riktig käftsmäll! Riktigt, riktigt spännande vin med massor av attityd.

Aci Urbajs - Organic Anarchy
Bara etiketten utstrålar ju attityd

Allt har en ände, fast denna är bara för idag

Sista rätten för kvällen, desserten. Den tänker jag inte heller översätta utan skriver ner den som den står på menyn. ”Bread and milk-interpretation of Jan Cvitkovic´s film Kruh in mleko smoked milk, tuile of apple core, cumin English Cream, caramelized bread.”  En fin, god avslutning på kvällen med ett tillhörande dessertvin till. Gissa om vi såg fram emot morgondagens 9-rätters meny!! Men den historien kommer i Hisa Franko Part 2.

Bread and milk-interpretation of Jan Cvitkovic´s film Kruh in mleko smoked milk, tuile of apple core, cumin English Cream, caramelized bread
Vackert avslut på kvällen och dessutom fantastiskt gott!

Här kan du läsa mer om Hisa Franko

Kram, Lena