Mat, vin & bubbel
Vi åkte iväg en vecka till sol och värme, närmare bestämt till ön Sal i Kap Verde. Kap Verde är en ögrupp utanför Afrikas Västra kust och enligt sägnen var det när Gud hade skapat världen och torkade av händerna landade några smulor i Atlanten […]
Mannen fyllde 50 nu i november och november har varit ganska höstlig hela månaden. Så när vi bullade upp för en smarrig födelsedagsbrunch för mannen höll jag dukningen i höstens färger. På själva brunchdagen tassade jag upp tidigt på morgonen med en papperskasse, sax, guldpenna, […]
Idag är det Black Friday. I min mening bara en ganska tramsig benämning för att man skall gå och handla ännu mer som man inte behöver.
Istället har jag under veckan experimenterat med olika rätter/bakverk och aktivt kol. Ingen ny, revolutionerade idé direkt men ändå kul och det blir faktiskt ganska vackert när man kan kombinera det svart med grönt, rött och vitt.
Första gången jag kom i kontakt med aktivt kol var i ett helt annat sammanhang när vi fick åka in akut med katten som av någon outgrundlig anledning tyckt att det var en god idé att knapra i sig hundens hjärtmedicin. Eftersom kattskrället inte ville spy av behandlingen han fick så fick de istället fylla honom med aktivt kol för att på så sätt försöka lindra medicinen han tuggat i sig.
Andra gången jag kom i kontakt med aktivt kol var när jag varit på någon fin restaurang och de haft svart bröd. Sedan har det rullat på.
Aktivt kol är finfördelat amorft kol med små porer och stor porvolym. Det framställs av material med hög kolhalt såsom stenkol, träkol, torv eller kokonötsskal. Framställningen sker i två steg, där det första steget är en kontrollerad förkolning. I det andra steget aktiveras kolet antingen termiskt eller kemiskt. Det är under aktiveringsprocessen som kolet får sin adsorbtionsförmåga. Det används främst för vattenrening, medicin, gasförädling och destillering av alkoholhaltiga drycker. (Enligt Wikipedia)
Jag köpte mitt aktiva kol på apoteket där det finns både i kapselform och flytande form.
Först ut var bullar! Jag hade lite överbliven filmjölk hemma så det fick bli grunden till det hela.
De är alldeles kolsvarta inuti.
Nästa dag var det dags att testa att göra svart pasta. Egentligen färgas ju svart pasta med bläckfiskbläck men jag tänkte att aktivt kol måste ju gå lika bra.
Att göra sin egen pastadeg är roligt, när man har tid. Jag kände mig dock något stressad denna dag men lovade mig själv att inte tumma på knådningen. En pastadeg skall knådas minst 10 minuter för hand så den blir mjuk och smidig.
Efter att man knådat den mjuk och fin så skall den vila i minst 30 minuter i kylskåp innan man börjar göra sin pasta.
Denna dag valde jag att göra tunn pasta.
Både pasta maskinen och pastatorken är väl investerade pengar när man gör pasta. Jag hade nog inte kunnat vara utan dessa nu…
Koka pastan i 2-3 minuter i lättsaltat vatten, häll upp i durkslag, skölj med kallt vatten och virvla sedan runt den i lite uppfräst smör.
Jag valde att servera min pasta med stekt grönkål, soltorkade tomater, vitlök, mozzarella, rostade pumpakärnor, basilika och säsongens sista tomater. Ringla över lite citronolivolja.
Sista dagen blev idag (Det har blivit mycket svart mat i veckan – sambon undrar vad det är frågan om) och då ville jag ha svart pizza! Bästa pizzadegen gör du efter Sandra Mastios recept i hennes pizzabok. “Pizza av Mastio” Bästa pizzaboken.
Jag valde att göra Den snabba- degen idag och låta den jäsa lite längre. På äldre dar föredrar jag vit pizzasås, jag gör min på philadelphiaost och creme fraiche. Så det hade jag på min. Sedan hade jag stekta champinjoner, lättfräst grönkål, vitlök, olika ostar, tomat, och toppas med mozzarella och basilika.
Efter att ha bakats i ugnen (grill och 250 grader) blev den såhär underbar…
Kanterna skall penslas med olivolja efter gräddningen och denna gången valde jag denna enormt goda, ekologiska olivoljan. Som så passande till dagens tema kallas för “Den lilla svarta”…
Det finns massor av roliga saker man kan göra med det svarta. Nästa gång skall jag lägga i lite tranbär och kanske lite aprikoser och nötter i bullarna så de blir ännu mer färgrika.
Och föresten… Lilla katten klarade sig bra efter sin högst ofrivilliga överdos. Aktivt kol kan vara bra mot mycket.
Kram, Lena
Vissa dagar så är man ganska låg på att komma på middagsförslag. Kanske glömt ta fram från frysen på morgonen, så det känns extra jobbigt att komma på något när klockan närmar sig eftermiddag. Här hemma har vi löst det denna vecka med att köra […]
Idag var det dags att stänga av vattnet på kolonin och därmed stänga ner för i år. Luften var hög och klar, solen sken, det kändes som en riktigt härlig höstdag, denna söndagen. Gruset knarrade under skorna när vi gick ner längst gången. Vi möte […]
Mannen frågade mig vad jag önskade mig när jag fyllde år och allt jag kunde komma på var ett restaurangbesök på en restaurang där vi inte tidigare varit. Mina första alternativ var Kiin Kiin i Köpenhamn eller Embassy of Sagrantinia här i Malmö. Sedan började jag fundera på SAV ute vid Klagstorp, men när jag vände och vred på det så kändes inget av det helt rätt att gå på, sådär en tisdag kväll och dessutom hade SAV inte öppet på tisdagen så det föll bort. Istället föll valet på en liten restaurang i hörnet av Sallerupsvägen/Nobelvägen, Restaurang Que.
Det är Quan Pham som har en vietnamesisk fine dining restaurang i den här lite bortglömda delen av Malmö. Quan Pham har tidigare jobbat på Gastro i Helsingborg så kunde detta bli annat än bra?
Ni får ursäkta bildkvaliteten i detta inlägget, det var ganska mörkt i lokalen och bilderna är tagna med mobilen.
Servitrisen var superduktig och hann med att ge alla utomordentlig service. Där var ganska många folk för att vara en tisdagkväll, men ändå hann hon med alla utan att verka minsta stressad.
Vi valde att testa Ha Noi, en 5 rätters avsmakningsmeny men istället för vinmenyn så tog vi annat vin. Mer om detta längre ner.
Man äter med pinnar och om man inte tänker för mycket så går det hur bra som helst. Fördelen med att äta med pinnar är att man inte stressar i sig maten.
Eftersom det var min födelsedag så valde vi att dricka champagne till de första rätterna. Deras vinlista är ganska liten men med väl avvägda viner och till riktigt bra priser! Det blev en Louis Roederer Brut.
En fantastisk champagne som tillhör en av de bästa NV cuveerna utan tvekan.
Som en liten appetizer fick man en sked med friterad potatis toppat med något rött. Man skulle ta allt i en munsbit. Det smakade mera och det verkade lovande inför kvällen.
Kvällens första rätt var Variation på jordärtskocka, mynta, Bahn cuon, shiitakesvamp och krispig lök. Fantastiskt läckert och gott! Restaurangen använder sig av svenska råvaror och lagar vietnamesiskt på det. Lite fusion, spännande och jag gillar verkligen att de använder sig av våra svenska råvaror.
Det gröna är någon form av friterad mossa. Löjligt gott. Det hade jag kunnat äta som godis. Det snurrade sidan om mossan är friterat jordärtskocksskal. Underst ligger jordärtskockspuré med lite svamp.
Kvällens andra rätt var gravad hjortfilé med salsa och citrongräs. Tillagat till perfektion.
Här var mossan igen! Tunna, tunna skivor av hjortfilé att avnjutas tillsammans med champagne. Mmmmm…
Kvällens tredje rätt var deras variant på Yum Yum nudlar. Istället för de köpta nudlarna i påse, så hade de gjort små vackra nystan själva och detta serverades med en räkbuljong. Lite lagom hetta i buljongen. Bahn-Mi bulle, som i själva verket var som en liten avlång brioche, fylld med röding, gurka,shiso och någon form av majonäs? Detta har jag ingen aning om men det kändes som om där var något som smakade lite majonäs.
Nudelsoppan var perfekt kryddad med lite hetta och de små briocherna slank lätt ner. Nudlarna fick man äta med pinnarna och buljongen drack man upp genom att helt sonika föra skålen till munnen och dricka.
Nästa rätt skulle vara vaktel så då tog vi in ett rött vin. En Pinot Noir från Sydafrika. Newton Johnson. Ett ganska lätt vin som passade utmärkt till den lilla fågeln.
Smörstekt vaktelbröst och lår, vitlökssauterade svampar, puffad riskaka med rotsellericreme och picklade rotfrukter.
…och där ligger lilla pippins huvud och ryggrad och allt. Vaktel är en mycket liten, mycket god hönsfågel, som gör att den passar bra till avsmakningsmeny. Två små, små bröst och två pyttesmå lår.
Egentligen är jag inte sådär jätteförtjust i rotselleri men denna var så mild och len att den var riktigt god.
Till dessert kom 4 små desserter. Den första skålen var en rostad rissorbet som smakade exakt som en sorbet gjort på rostat ris. Den andra lilla skålen vågar jag inte säga vad det var, men det var fräscht och gott i alla fall och det var inte någon bikaka. Tredje skålen var vit choklad med havtorn (hallelulja!) och sista desserten var en liten maräng gjort på kikärtsspad och därmed helt vegansk och i marängen fanns en liten fyllning med hallon och thaibasilika.
Det var alldeles lagom med dessa desserten och de var inte speciellt söta heller utan en perfekt avslutning på en fantastisk kväll.
Vill man inte ha denna 5 rätters avsmakningsmeny så hade de en lite mindre avsmakningsmeny som var helt vegetarisk. Jag är övertygad om att den är minst lika god. Jag tycker absolut att ni skall testa denna underbara lilla restaurang! Vi hade ingenting alls att klaga över.
Kram, Lena
Gillar ni spelet Cluedo? Jag gör! Ni vet spelet med Överste Senap i Arbetsrummet med skiftnyckeln, där man löser mordgåtan under spelets gång. Man kan köpa hem mordgåtor som man löser runt bordet med sina gäster eller spela spelet Cluedo eller varför inte om man […]
När jag var liten så gjorde min mamma några rätter till kvällsmat som etsat sig fast. Förutom pannkakor så var det “äggamjölk”, fattiga riddare och brödpudding. “Äggamjölken” var nog i princip vad det låter som. Uppvispade ägg i mjölk som värmdes i en kastrull. Jag förmodar att hon även tillsatte lite socker och vaniljsocker, men jag är inte säker.
Ner med den varma mjölken i en djup tallrik och ner med några veteskorpor som fick simmar runt där lite och mjukas upp. Jag älskade det! Jag tror dock inte att jag skulle vara lika förtjust idag men man vet ju aldrig. Man kanske skall testa?
Fattiga riddare är löjligt gott och det gjorde jag för några år sedan. Problemet idag är att hitta en helt vanlig slät vetelängd utan kardemumma eller annat.
Brödpudding gjorde man på bröd som blivit gammalt och torrt, det var ett sätt att ta till vara på maten förr. Det finns flera olika varianter på brödpudding idag men den jag gjorde sist var av lite “vuxnare” smak och väldigt god.
Socker fattas på bilden ser jag nu!
Jag gjorde det enkelt för mig och tog formfranska som jag rostade och bredde på smör. Men man kan ju ta vilket ljust bröd som helst som blivit torrt och tråkigt.
När man smörat brödet brer man på den kondenserade mjölken och skär brödet i 6 bitar per brödskiva. Lägg dem i en hög form. Om du använder en springform så klä den med bakpapper!
Vispa ihop äggen med mjölken, socker och kryddor och häll över brödbitarna. Låt detta stå och gojsa till sig i 10-15 minuter. Strö över ytterligare kanel och muskot. Svish in i ugnens nedersta del, 200 grader i mellan 40-60 minuter. Känn med en sticka så den är torr inuti.
För att lyxa till det hela så serveras den med “vaniljsås special”
Vänd ner den vispade grädden i vaniljsåsen och tillsätt whiskyn. Perfekt för tråkiga höstkvällar.
Ät och njut ordentligt!
Kram, Lena
Kanelbullen, vårt mest uppskattade bakverk, vi gärna bullar upp med. Själv är jag inte superglad för kanelbullar, men om man får en nybakad, saftig kanelbulle, då kan inte ens jag motstå dem. Om ni har gott om tid, ska ni verkligen baka detta recept. Det […]