Mat, vin & bubbel
Gillar ni spelet Cluedo? Jag gör! Ni vet spelet med Överste Senap i Arbetsrummet med skiftnyckeln, där man löser mordgåtan under spelets gång. Man kan köpa hem mordgåtor som man löser runt bordet med sina gäster eller spela spelet Cluedo eller varför inte om man […]
När jag var liten så gjorde min mamma några rätter till kvällsmat som etsat sig fast. Förutom pannkakor så var det “äggamjölk”, fattiga riddare och brödpudding. “Äggamjölken” var nog i princip vad det låter som. Uppvispade ägg i mjölk som värmdes i en kastrull. Jag förmodar att hon även tillsatte lite socker och vaniljsocker, men jag är inte säker.
Ner med den varma mjölken i en djup tallrik och ner med några veteskorpor som fick simmar runt där lite och mjukas upp. Jag älskade det! Jag tror dock inte att jag skulle vara lika förtjust idag men man vet ju aldrig. Man kanske skall testa?
Fattiga riddare är löjligt gott och det gjorde jag för några år sedan. Problemet idag är att hitta en helt vanlig slät vetelängd utan kardemumma eller annat.
Brödpudding gjorde man på bröd som blivit gammalt och torrt, det var ett sätt att ta till vara på maten förr. Det finns flera olika varianter på brödpudding idag men den jag gjorde sist var av lite “vuxnare” smak och väldigt god.
Socker fattas på bilden ser jag nu!
Jag gjorde det enkelt för mig och tog formfranska som jag rostade och bredde på smör. Men man kan ju ta vilket ljust bröd som helst som blivit torrt och tråkigt.
När man smörat brödet brer man på den kondenserade mjölken och skär brödet i 6 bitar per brödskiva. Lägg dem i en hög form. Om du använder en springform så klä den med bakpapper!
Vispa ihop äggen med mjölken, socker och kryddor och häll över brödbitarna. Låt detta stå och gojsa till sig i 10-15 minuter. Strö över ytterligare kanel och muskot. Svish in i ugnens nedersta del, 200 grader i mellan 40-60 minuter. Känn med en sticka så den är torr inuti.
För att lyxa till det hela så serveras den med “vaniljsås special”
Vänd ner den vispade grädden i vaniljsåsen och tillsätt whiskyn. Perfekt för tråkiga höstkvällar.
Ät och njut ordentligt!
Kram, Lena
Kanelbullen, vårt mest uppskattade bakverk, vi gärna bullar upp med. Själv är jag inte superglad för kanelbullar, men om man får en nybakad, saftig kanelbulle, då kan inte ens jag motstå dem. Om ni har gott om tid, ska ni verkligen baka detta recept. Det […]
Känns som hösten klampat in med stormsteg, de sista dagarna. Löven börjar byta färg så smått där ute till härliga höstfärger. Lyssnade på Edward Blom härom morgonen i bilen och han pratade om begreppet söndagsmiddag. En måltid som kom till på 1800-1900 talets början, då […]
Jag tycker om att bjuda på middag och jag tycker om att göra det där lilla extra för gästerna men samtidigt vill jag inte stå i köket hela kvällen och laga mat utan att kunna umgås. Därför är det perfekt att kunna laga en 3-rätters meny där nästan allting går att förbereda dagen innan och man bara kan lägga upp det.
Just så gjorde jag när min svärmor fyllde 79 år. Jag hade tänkt ut innan vad jag skulle bjuda på och testlagat lite innan. Man vill ju inte göra bort sig precis…
Jag hade byggt upp hela förrätten på att detta skulle funka. Ser ni vad det är?
Jag hade bestämt mig för att göra confiterade äggulor! Dessa provlagade jag ett antal gånger för att se hur länge de skulle vara i ugnen och vilka grader det skulle vara. Dessa gjorde jag i 50 graders värme och de stod inne i 33 minuter. Nästa gång tror jag att jag tog ut dem efter 31-32 minuter.
Man fyller en muffinsform med olja och låter äggulan försiktigt glida ner i oljan. Sedan sätter man in plåten i ugnen. Alla ugnar är ju olika därför är det en god idé att testa det innan. Så man inte får ut en äggula som är seg som en gummiboll.
Toast (stekt i riktigt smör) med gravad lax, pepparrotscreme, confiterad äggula, råriven pepparrot, dill och svart flingsalt. Jag måste säga att det var så fantastiskt gott och jag hade lätt kunnat nöja med mig detta om den bara varit lite större.
Till detta hade vi en halvtorr Riesling från Willi Schäfer i Mosel, Tyskland. Det passade perfekt!
Varmrätten hade jag också förberett så det var egentligen bara potatisgratängen som skulle svischas in i ugnen och det gjorde jag när svärföräldrarna kom så den skulle vara färdig tills det var dags för varmrätten.
Oxfilén skall först ligga i marinad, sedan tillagas och sedan i en ny marinad. Äts kall och löjligt gott. Man kan ju har bara sallad och bröd till, men jag ville ha det lite “matigare” och valde att göra en klassisk potatisgratäng att ha till.
Först hade vi valt ut ett franskt vin som vi skulle ha till, men eftersom det var svärmor som fyllde år så var det ju ganska viktigt att hon gillade vinet. Det föll henne inte riktigt i smaken, inga problem tyckte vi, för vinet kunde Mannen och jag mysa på senare på kvällen. Vi hade alltså Lynch Bages 1998 och en Ridge Lytton Springs 2009.
Det amerikanska vinet var klockrent till maten. Jag är barnsligt förtjust i Ridges viner och de kan köpas till fullt överkomliga priser och sedan lagras.
Desserten hade jag också valt att göra innan. En New York Cheesecake med blåbär.
Denna gör man med fördel när man är många personer så att den tar slut, annars äter man denna till frukost, middag och kvällsmat. Så god är den. Den är v.e.r.k.l.i.g.e.n god…..
Vinet vi hade till denna var en Leo Fuchs, en Riesling Auslese 2009.
Efter att svärföräldrarna gått hem till sig, så satte jag och Mannen oss i soffan, struntade i disken och avnjöt en Bordeaux istället.
Det var en lyckad kväll.
Här kommer lite recept.
Toast med gravad lax, pepparrotscreme och confiterad äggula.
Stek brödet gyllene i smör. Lägg på valfri mängd gravad lax. Rör ihop creme fraiche med en dutt honung, 1 tsk dijonsenap och färskriven pepparrot. Jag tycker om när det är lite sting i det så ett par msk får man allt ha i. Smaka av med salt och peppar.
Lägg en klick av röran på laxen, toppa med den confiterade äggulan och strö över lite färskriven pepparrot, garnera med lite dill och strö över lite svart flingsalt.
Dubbelmarinerad oxfilé
Marinad 1
Marinad 2
Blanda ihop ingredienserna till marinad 1 och lägg i dubbla plastpåsar. Lägg ner oxfilén och låt marinera i minst 3 timmar.
Sätt ugnen på 175 grader. Bryn köttet runt om, lägg över på ett ugnssäkert fat och stek färdigt i ugnen tills innertemperaturen är cirka 63 grader. Här bestämmer man ju själv hur man vill ha köttet, om det skall vara rare, medium eller well done.
Blanda ihop ingredienserna till marinad 2.
När köttet kallnat, skär upp det i ½ cm tjocka skivor och lägg på ett fat. Häll marinaden över. Ställ köttet kallt och marinera i minst 4 timmar.
Klassisk potatisgratäng
Skala och skiva potatisen tunt. Lägg i smord form. Vispa ihop grädden med mjölken, vitlöken, salt och peppar och häll över potatisen så det täcker. Strö över osten. Baka i ugnen, 225 grader i cirka 30 minuter. Beroende på din ugn kan tiden variera. Börjar ytan bli för mörk så lägg över lite aluminiumfolie.
New York Cheesecake (Recept Leila Lindholm)
Det behöver inte krånglas till, leta upp mat som kan förberedas och njut tillsammans med dina gäster istället för att stå i köket hela kvällen.
Kram, Lena
…den kan ju vara fruktansvärt långtråkig o dötrist o tråkig o alldeles, alldeles underbar… Lite så gick tankarna tidigare i somras när Malmö Stad bjöd delegaterna på Vitinord 2018 på galamiddag på rådhuset i Malmö. Vitinords mission med deras egna ord: “Promote the advancement of […]
Hösten gör intåg, dags för sylta – safta, – pickla – syra – rosta – torka – fylla förråden säsongen är här. Här hemma brummar fruktorken med äpplena från trädgården, ugnen rostar chilisalt och Sambal Oelek och burkarna fylls med färgglada grönsaker och rotfrukter. […]
Sambons dotter sommarjobbade på Osteria Qui i Malmö nu här i sommar. Vi var ju bara tvungna att komma ner för en bit mat och för att spana in hur det gick för henne på sitt arbete. Med oss tog vi ju såklart Lena och hennes man som aldrig varit där för. Själv har vi varit nere att par gånger innan, men endast för deras fantastiska charkplatta och vin.
Dottern blev väldigt förvånad och väldigt glad att se oss där, men ville inte vara med på bild. Men vi kunde istället få beställa in lite förrätter och en flaska vitt vin – Arneis från Piemonte till killarnas Salumi Misti ( charktallrik ) och vår Calamari Fritti ( Friterad Bläckfisk med vitlöksaioli ) och Carpaccio di Bresola. Vi tjejer valde att dela tillsammans så vi fick både bläckfisk och Carpaccio.
Kajsa – Den friterade bläckfisken kom i två utförande en rikligt friterad och bläckfiskringar. Den kraftig paneringen med vitlöks aiolin tyckte jag var god, men portionen var för stor även när jag åt en halv portion. De mindre ringarna blev jag inte helt förtjust i, lite för sega för min smak. Carpaccion den är för mig alltid ett gott val, där hade jag kunnat sluka hela utan problem. Vinet var friskt, fruktigt och väldigt lättdrucket, det skulle jag vilja ha i min vinkyl hemma.
Lena – Skall jag vara helt ärlig så var bläckfisken inte helt i min smak. Den var ok, men inte mer. Jag har ju lite skräck för bläckfiskar i vanliga fall, men känner att jag måste bearbeta detta för när bläckfisk är rätt tillagat så är det fantastiskt! Med detta inte sagt att rätten inte var rätt tillagad, för det var den, det var bara inte riktigt min grej. Carpaccion däremot var gudomlig! Vinet var oerhört lättdrucket och passade bra både som apperitif som till förrätten. Jag som är van vid att dricka lite mer syrastinna viner tyckte kanske att vinet saknade just syra, men det var väldigt gott och slank lätt ner.
Nytt vin och en ny titt i vinlistan och M utbrister att den här vinlistan har bara det bästa av det bästa. Stans bästa vinlista och dessutom fick vi reda på att vinkällaren har viner som inte ryms i listan. Hit måste vi ju bara återkomma igen om än bara för vinets skull, fast maten den är inte dum den heller.
Till huvudrätt blev valet pasta och både jag och Lena valde efter mycket om och men Pasta Vitello e Funghi – med kalv och svamp i en krämig sås. Mannen valde Pasta con Limone med kyckling i citronsås och Lenas man valde Caramelle con Carciofi en Kronärtskockfylld pasta, rätten jag sa från början jag skulle äta. Alla dessa tre rätter var de Lena och jag hade så svårt att välja emellan. Vinet var från Friuli Colli Orientale (DOC) i den nordöstra delen av Italien. Ett vitt, torrt, friskt Sauvignon Blanc vin. Valet stod mellan en Sauvignon Blanc och en Pinot Grigio, båda från vinproducenten Livio Felluga, men eftersom det var ganska gräddiga pastarätter ville vi ha något med syra i. Passade utmärkt till alla pastarätterna! Varför vi valde genomgående vitt vin denna kväll var för att det var typ 30 grader ute och gassande sol… Rött, italienskt vin är kanske inte det man är som mest sugen på då, men till hösten är det vi som står i givakt utanför restaurangen och dricker rödvin!
Kajsa – Pastan var otroligt krämig och god och jag gillar ju verkligen svamp. Det var så otroligt varmt ute, som resten av sommaren, så jag hade svårt för att äta upp. En vanlig dag hade det aldrig varit några problem. Testade även mannens pasta med och citronsåsen till var ju riktigt magisk god. Tyvärr fick jag aldrig smakat av Lenas mans mat så den är jag fortfarande lite nyfiken på.
Lena – Pastan var perfekt tillagad, kalvköttet så mört att det nästan trillade sönder och massor av svamp och grädde. Supergott! Men håller med Kajsa att det var aningen varmt för att orka äta upp hela portionen. Smakade även på “citronkycklingen” som var fräsch och god. Även jag missade att smaka på min mans caramelli fylld av kronärtskocka… Men som sagt, vi kommer att komma fler gånger.
Medans vi satt där och njöt av både mat och vin, kunde vi smygtitta på hur dottern sprang runt och arbetade. Det var ju riktigt roligt att studera när liten blir stor. Som vanligt när vi ses blir det aldrig en tyst stund och alltid så roligt och trevligt. Efter maten valde vi att inte ät dessert, men jag kan rekommendera Nutellapizzan som är förförisk god. Dock tycker jag inte att man ska äta en hel själv, då den är väldigt mäktig, men dela är ju helt perfekt.
Vi gick istället en bit bort till en pop up Restaurang Ivar som ligger på baksidan av Hovrätten, nära Malmöhus slott. Där på baksidan slog vi oss ner i sofforna som vätte ut mot Kanalen. Där satt vi medans solen gick ner bakom krönet och njöt av en flaska kroatisk vitt vin – Krauthaker Grasevina Mitrovac, Kutjevo 2012.
Vilket härligt ställe och underbart att se båtar glida förbi i kanalen samtidigt som solen går ner bakom krönet och musiken ljöd i bakgrunden.
Konversation är den största naturliga fienden till god mat och gott vin. ( Alfred Hitchcock)
Kram Kajsa & Lena
Inlägget innehåller reklam genom annonslänk för Kitchentime Outlet Äpplen att skörda Äpple tider, härliga äpple tider. Just nu dignar träden med äpplen på väg att mogna i trädgården. Vi har två äppleträd som är höst äpplen – Ingrid Marie och Jamie Greve som med värmen […]