Mat, vin & bubbel

Recent Posts

Nu går vi in i Glöggens tid

  Nu börjar det bli dags för glöggmingel både med jobb och vänner. Julbaket ska bullas upp, glöggen värmas, julpyntet ska fram. Jag tycker det är en sådan mysig tid på året. Sedan många år tillbaks brukar vi bjuda på glöggfest i slutet av November, […]

Sthlm Food & Wine-2017

I år skulle vi vidga våra vyer och bege oss upp till Stockholm och stå som utställare på Sthlm Food & Wine mässan på Älvsjö. I fyra långa dagar skulle vi vara där och det var med lätt ångest man åkte upp natten till torsdagen. […]

Att treva sig fram ibland vinerna

I begynnelsens tid, när jag var en 16-17 år och började dricka vin, så var det Aurora jag tyckte var det godaste att dricka. Detta söta finska dessertvin med svartvinbärs smak. För inte så länge sedan, på en vinprovning köpte vi en flaska att prova ( efter de riktiga vinerna) och det var inte så hemskt som jag föreställt mig. Det är ju inget jag kommer köpa igen, men det var ju en riktigt kul grej att göra, dessutom en Flashback till ungdomsåren.

När jag i vuxen ålder började att dricka viner på fest, så var det sött vitt vin som jag dessutom spädde med sockerdricka. Det tog ett tag innan jag fann ett vin som bara gick att dricka som det var, dock fortfarande halvtorrt och med hög sötma.

För några år sedan, gick jag och min sambo med i en mat och vinklubb med vännerna, där vi har middagar och vinprovning ett par gånger om året. Här provas det ofta rött vin och när vi gick med drack jag inte rött vin – fy katten!!

Men jag provade, dog inte på kuppen men var inte helt övertygad om det där med rött i glaset. Första röda vinet som jag verkligen föll för, var ett rött Italienskt vin som våra vänner bjöd på. Kommer inte ihåg namnet (synd och skam), men kommer ihåg att det kostade cirka 800 kronor på systembolaget och skulle sedan ligga 15 år i lagring. Hmmm…skulle jag bli så dyr i drift?

Jag började testa rött från Italien, mest från Venedig området och blev fast…oh, så gott det var, slutade nästan att dricka vitt helt. Sen fastnade jag för Amerikanska Zinfandel, med sin rökiga karaktär för att sedan fortsätta till Spanien och dess Rioja viner. Att prova sig fram är ju halva nöjet och sist vi höll i en vinprovning här hemma, så var det viner från Sydafrika som prövades. Sydafrika var tyvärr inget för mig och jag testar mig vidare i detta fantastiska hav av viner, vinländer, smaker och karaktärer.

I helgen hade vi middagsbjudning hemma, med lite höstlig mat på menyn. Då bjöds det på kalvstek med ångkokta rotfrukter, stekt sallad, rårörda lingon, rödvinssky och ingefärsgelé.

Till detta bjöd vi på ett vin, som jag fick som tips av i det nya numret av SMAKA – Mas Louise 2015 ( art.nr 6470 för 99,-) från Södra Frankrike, Cotes du Rhone. Vinet var fylligt och kryddigt med en perfekt balans och smakupplevelse. Vi dekanterade det en timme i förväg på karaff, så det fick lufta sig rejält. Jag tyckte det var som pricken över i:et till maten och ett bra fynd till en skön peng.

Vinvärlden är ju unik för dess variation av smaker och dofter och man kan fortsätta att prova sig fram för att hitta nya fynd och aha upplevelser till att fylla glaset med. Och jag, jag har långt att gå för att bli en sann vin nörd med all dess kunskap. Jag har just börjat skrapa på ytan.

Vad har ni för favoriter på vinhyllan?

Kram Kajsa

 

Soppa hela veckan lång

Nu börjar tiden på året då en riktigt god soppa kan smaka riktigt gott. Fast jag inte är en soppa ”lover”, så är det de där redda, mustiga sopporna som faller mig bäst i smaken, dessutom är det nu alla goda ingredienser är som bäst […]

Lite om champagne….

Vad är väl godare än ett glas kall, bubblande champagne? Då känner man sig ledig och lycklig. Många är fortfarande fast i att man dricker champagne en gång om året och detta på nyårsafton. Ååh vad de missar mycket… Champagne kan drickas när som helst […]

Med en nypa salt runt jorden – Med start i Sverige

När jag växte upp så åt vi mat som alla andra. Mamma var den som stod vid spisen och jo, det gick att äta, men någon gourmetkock kan jag knappast kalla henne. Kryddorna i skåpet hos henne är enkla… salt, peppar och lökpulver… ungefär. Mammas mostrar däremot var stor ”rumpade” damer som var fenomenala i köket… jag vill nog aldrig bli fenomenal med tanken på hur de rumporna såg ut, men lite bättre kan jag ju alltid bli.

Själv har jag varit kräsen i flera år, matlagningen var som mammas fast med fler kryddor. Uttråkad över mat, att äta och laga till en kräsen familj….sen blev jag 30 och mat blev ju faktiskt lite mer intressant om ett roligt recept hittades….sen blev jag 39 och byta ut en del av familjen och fick lära mig att smaka mer smaker, våga ta det där lilla steget extra. Jag har en fantastisk sambo till att laga mat… det är lyx!!

En kväll när jag slötittade på tv, fastnade jag för filmen Julia & Julie som handlar om två kvinnor parallellt – Julia Child under 30 talet i Frankrike som sedan kom ut med en makalös receptbok på flera hundra sidor och nutidens Julie som får en idé att laga sig igenom kokboken och blogga om det. Då kom min idé upp…att laga mig igenom världen med genuina recept hämtade från folk runt omkring mig och så började receptjakten.

Jag har lärt mig en sak – man höftar, lägger till och drar ifrån…man går på känsla???? och jag som är så receptbunden… HJÄLP!! Går känsla att köpa??

Nu är det dags att börja med mitt projekt, kasta av mig skorna, slänga mig ut i en matvärld så stor, våga mig på nya smaker även om jag är skeptisk mot en del av recepten som jag fått i min hand….men nu jävlar ska jag våga…jag kvalar upp ärmarna och sätter igång. Fram för maten och ut med kräsenheten!!

Min första utmaning är i Sverige, det mest svenska man kan tänka sig –  Köttbullar och brunsås. Då tänker ni kanske… skulle det vara en utmaning?  Jodå för jag har mer eller mindre aldrig gjort egna köttbullar (förutom ett misslyckat försök för ca 20 år sedan) och brunsås … näe, inte det heller. Jag gillar att göra kalla röror, det är jag superbra på (tycker jag).

Brunsåsen är väl det som gör hela rätten och mannens mormor gör brunsås – to die for!! Så nu ska jag ringa den gamla damen och få reda på hennes hemlighet.

För att göra den där brunsåsen som tar en till himlen, där ringde jag mannens mormor för att höra hennes hemlighet. Hennes sås äter man gärna med sked!

Köttbullar och Brunsås på Mormors vis

Här höftar man!!

Blandfärs

salt & Peppar

Riven gul lök

Ägg

Ströbröd och vatten , så det står och sväller en stund

En nypa socker ( förhöjer smakerna)

Brunsås

Smält en bra klick smör

Vispa ner mjöl och spä med vatten – får inte klumpa sig

Buljongtärning

Grädde

salt & peppar

En nypa salt

Colorit soja

Stekskyn från köttbullarna

Blanda smeten, rulla med sköljda händer i kallt vatten, så blir det inte så klibbigt. Köket ser ut som någon sprängt något, saker överallt, ströbrödsmulor och skålar….

Ugn 150 grader och in med de stekta köttbullarna där under tiden man stekte nya. Skyn därifrån hällde jag i såsen till slutet. Och hemligheten var socker…..

Tja, några snygga köttbullar blev det inte, mer köttbullssmulor, jag måste träna mer eller helt enkelt låta mannen göra köttbullar i framtiden ( för han gör det med bravur ), men brunsåsen den var det inget fel på…nästan så man ville äta den med sked.

Husmanskost = husman, ägare av litet hus utan tillhörande jord – enkel och billig mat som skiljer på priser till herrskap och tjänstefolk. Eller som vi skulle säga idag, vanlig vardagsmat.

Kram Kajsa

 

 

 

Lilla Ekomejeriet

Förra året så var vi på besök i Stenungssund hos goda vänner där ekologiskt, närodlat och sund kost står i fokus varje dag. Jag imponeras av livssynen där man verkligen går in för det till 100 %. Själv ska jag helt ärligt säga att jag […]

Jag är en flexiterian

Det var alldeles nyligen som jag hittade det, för mig, nya ordet; flexiterian. En människa som har som ambition att äta vegetariskt någon/några gånger i veckan men som även äter kött och fisk. Tja… Det passar ju bra in på mig i alla fall. Vegeterian […]

En hållbar vänskap

I Torsdags var vi iväg jag och Lena. Först var vi på Aktuell hållbarhet med korandet av vinnaren i Skånska Matverk 2017. På Aktuellt hållbarhet var vi med på en föreläsning om ”konsten att sälja hållbar mat” en studie om foodies= De är unga, hungriga och besatta av mat. De får mer inflytande av vår krog och matvanor och gör det fula till fint. Hållbart, matsvinn och flexitarian är ju väldigt på ropet just nu. En ökad vetskap om vad vi stoppar i oss, hur vi ska minska att slänga mat som fortfarande är bra att äta och hur vi kan kombinera livet med mer grönt på våra tallrikar och mindre kött. I sista numret av Buffé, tidningen man får som Icakund hem i brevlådan, är där flera olika bra inlägg om matsvinn.

Efter det tog de upp en panel bestående av Tareq Taylor, Annica Sohlström, Anna Richter och Sofia Ulver där de diskuterade: Så produceras och smakas framtidens måltider. Fyra punkter:

  1. Grova rotfrukter – Rotfrukten är nyttig, god och bör ätas mycket mer än vad den gör idag. T.ex kål är en underskattad växt med massor av fördelar och användningsområden
  2. Baljväxter och bönor – visste ni att man kan mala ner 40% i köttfärsen utan at den tar smak, dessutom får man en massa nyttigheter i sig när man äter.
  3. Lupinlins ( ej blomman) är fullmatad av bra vegetabiliska proteiner.
  4. Odla fisk på land – Clarias är en varmvattenslevande art optimal att odla i recirkulerande odlingssystem. Det här kände inte vi oss bekväma med, en ful fisk från kloakerna?

Sen var det vinnarna i Matverk 2017, Skånes tur. Innovativt var ordet för alla som fick pris. Det var ett druvöl som var en kombination mellan vin och öl som knep två priser, ölknäckebröd och Svill som knep de andra. Svill – svamp som läggs in som sill, så vi som inte gillar sill kan vara med på sillbordet. Lena och jag tittade på varandra och bara utbrast av glädje -nu kan vi få vara med. Svill görs på Shitakesvampen och läggs in som sill. Det finns just nu två smaker ( och båda vara super goda) Senap och Lök och örter. De finns just nu i få butiker i Skåne och kommer ifrån Hällestads svamp.

Sen blev det mingel, där man kunde provsmaka lite av deltagarnas produkter som svill, granknoppspesto, ölknäckebröd…man kunde även mingla runt och prata med SLU, Lantmännen, Matilda m.fl. Dricka ett glas vin, få en lyckokaka och en massa nyttig information om mat, hållbarhet, matsvinn osv.

När eftermiddagen led mot sitt slut, gick vi ifrån Quality hotel i Malmö och bestämde oss för att gå in och äta på Vapiano – stället som förenar gemenskap med god snabblagad mat. Servicen är bra, maten vällagad och god, dessutom har de ett skönt koncept. Vi valde båda Svamprisotto och till det delade vi på en flaska Italiensk Masi, ett gott val till maten. Jag gillar att all deras pasta är gjord i deras pastafabrik länge ner i lokalen och om man hittar sin favorit pasta går det att köpa den med sig hem, liksom påsen att odla sin egen basilika.

Nu fick vi en chans att diskutera dagen, vänskapen, maten, vinet, resor och allt det där vi gillar båda två. Egentligen skulle vi prata om bloggen, men den pratade vi inte alls om, så det får nog bli en dejt snart igen. Men så där snabbt och lätt, var det ett perfekt ställe att hänga på över en god måltid och ett par glas rödtjut från Italien.

Kram Kajsa

 

 

 

Att få frossa i choklad när man fyller år

Jag fick ett kort av en väninna och på kortet stod; ”A Life without cake is like cake without chocolate” Det är ju så sant! Jag älskar choklad i alla dess former men har man lätt för att lägga på sig så kan man inte […]