Bland kastruller och vinglas

I Augusti 2011 nä det kliade i mina trädgårdsfingrar, köpte vi oss en liten koloni. Kolonin som skulle heta “Le Petit Jardin” och bli vårt paradis på jorden.

Det var lite sent på kvällen, så det hade börjat skymma när vi skulle titta på stugan och killen som ägde kolonin hade tänt ljus, gjort det mysigt och välkomnande – vi föll pladask! Trädgården fick vi inte så bra syn på, men det hade charm, potential och låg helt rätt i priset. Köpet var i hamn!

Mannen som är en riktig stadsunge, var lite skeptisk i början. Ville gå bärsärka gång och skövla allt, ta bort buskar, träd och växter. Hold your horses!! Här var det att dra i bromsen direkt. Nu brukar vi tänka igenom saker innan vi sätter igång med ett större projekt eller omformning av en bit trädgård. T.ex. De stora enarna som tog all ljus in i köket på framsidan tog oss 5 år innan vi visste hur det skulle se ut och vi kunde börja röja och ta bort dem.

Först när vi hade köpt det, kunde vi inspektera köpet fullt ut och kunde se att det skulle krävas lite jobb både inne och ute. Först fick jag sanera inomhus, då förre ägarna hade katt och P är allergisk, så premiärnatt vid köpet fick ställas in. Hela hösten och våren var det mest inomhus som fixades till med färg, tapet och möbler. Sen var det trädgårdens tur. Längst ner fanns det gamla trädgårdslandet som skulle ordnas till. Massor av ojämn lerjord med mängder av svår ogräs.

Jag grät av förtvivlan när vi skulle jobba med den tunga ledorden och få ett rakt resultat, men med lite jädra anamma så blev det riktigt bra, och undan för undan tar vi bit efter bit av trädgården.  Det kan vara en hörna som gud glömde som har fått sig ett lyft med sten, vinrankor och lavendel eller skuggrabatten som fylls på och omformas.

© Pierre Hornbeck

I odlingslådorna nere i kökslandet frodas det ofta med rädisor, morötter, rucola, spenat, ringblomma, lök, sparris. Kål försöker jag mig på, men det blir aldrig bra och förra året satte vi jordgubbarna. I år är det översållat med bär, men kanske torkan gör att det inte blir så mycket till slut. I år är växtkraften pytteliten, nästan inget vill ta sig i våra lådor. Vi får vattna med spridare var annan dag och mitt i veckan blir det inte alltid vi kommer iväg. Torkan i år gör det lite som ett antiklimax i växtvärlden. Förra året fick vi med oss en vinbärsplanta som kommer ifrån mitt sommar barndomshem i Bohuslän, började fint med en massa bär, men torkan verkar ha velat annat och nu ser det ut att inte bli så mycket bär att skörda. Under äppleträdet har vi satt lite ramslök och önskan är att det ska sprida sig och bli runt hela trädet, vilken lycka det skulle bli. Hallonlandet ska göras om, men till vad? Just nu set det ut som landet glömde… och Kirskålen verkar ha tagit fart bakom stugan. Jag är inte någon toppen odlare, jag vill bara så mycket mer…bara vänta tills jag blir pensionär.

Det är i alla fall gott att plocka in sin egna sallad till morgon smörgåsenen eller middagssalladen i följd med sin egna rädisor, sparris, morötter och allt annat gott.

Livet på kolonin innehåller en massa jobb, 370 kvm kräver minst lika mycket jobb som en trädgård på 1000 kvm och varje år är det som att börja på ruta ett. Men samtidigt fylls det av glädje, lugn, barfotadagar, grill mat, skratt, solstols häng, pooldopp ( vi har ju införskaffat os en liten bubbelpool för både svalka och varma dopp).

I vår trädgård har vi rosor som doftar förföriskt under äppleträdet, grodor som håller oss sällskap i dammen, skugga, sol, och en massa ogräs som behöver tuktas. Det är här vi helst är på soliga dagar. Odlar, skördar, äter gott och mår bra, en helt perfekt kombination.

Kram Kajsa